Har tipsat om detta förr. Men det tåls att tipsa igen. För vem vill inte få betalt för att handla via nätet? Har lyckats att få tillbaka 117 kr sammanlagt vid fyra olika köp. Fick tillbaka nästan 80 kr vid ett enda köp.

Om du känner för att få betalt för att handla via nätet så tycker jag att du ska bli medlem HÄR

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vad irriterad jag blir på vissa människor, speciellt dessa människor som inte visar nån respekt eller lyssnar på vad man säger.

Har några grannar som har varit högljudd ett flertal gånger sent på kvällarna och nätterna. Dom kan stå utanför lägenheten och ropa/prata högt på sent på kvällarna upp till dom som är i lägenheten. Dom kan även hålla på att härja inne hos sig vid tolv, ett på nätterna. Har pratat med dom ett flertal gånger att vara lugnare på kvällar och nätter pga att mina barn vaknar, de flesta gångerna har dom lugnat ner sig, men det har dock bara hållt i sig ett tag, sen är det samma visa igen. Där emellan har jag inga problem alls med dom

Senast nu ikväll tio i tio, så var det en kille som stod utanför och pratade med dom i lägenheten. Jag går ut på balkongen och säger till att dom inte ska prata så högt pga att jag har barn som sover. Men då säger dom "Det är ju sommarlov". Jag vet att det är sommarlov, men det betyder inte att man behöver prata högt alldeles utanför strax före tio på kvällen.

Jag känner att jag inte ska behöva förklara för en person att dom är högljudda om kvällar och nätter hundra femti elva gånger

Likes

Comments

Sitter och läser på aftonbladet om barnmorskorna, var av Ellinor Grimmark är den ena, som förlorade målet i arbetsdomstolen för att dom vägrar att göra abort. AD slog fast att alla barnmorskor ska vara beredda att jobba med alla arbetsuppgifter på kvinnoklinikerna. Barnmorskornas juridiska ombud anser dock att landstingens och AD:s inställning ger ett alltför snävt utrymme för människor med olika trosuppfattning i offentlig verksamhet.

Enligt min uppfattning om man inte kan uppfylla allt som yrket innebär så ska man antingen fundera ifall man har rätt jobb eller om man inte kan eller vill utföra arbetsuppgiften så ska man hjälpa till så att uppgiften blir löst. Så i detta fall som dessa barnmorskorna vägrar göra så skulle dom ha skickat kvinnorna till andra barnmorskor, eller tänkt om va dom egentligen jobbar med, att utföra en abort tillhör barnmorskeyrket. Jag tycker, som säkert många andra tycker, så ska man inte blanda in privatlivet i jobbet. För att den enskildes trosuppfattning är en privatsak.

Att göra en abort är inte alltid en lätt sak för en kvinna att bestämma sig för. För att det är ingen annan än kvinnan själv som vet varför kvinnan vill göra en abort. Det finns säkert minst hundra olika anledningar till varför en kvinna vill göra en abort. För mig är det en självklarhet att få göra en abort om kvinnan vill göra det. Det är ingen som ska neka en kvinna till att göra en abort.

Likes

Comments

Alla dessa tillställningar som man ”måste” gå på tycker jag inte om att gå på, men jag tvingar mig att gå på det för att jag ”måste” och varje gång hoppas på att just denna gång blir bra. Men vid alla dessa tillställningar blir det att jag hamnar på sidan om och alla andra går omkring och är sociala med varandra, men inte med mig som leder att jag alltid känner att jag inte hör hemma bland människor, och att jag borde ha stannat hemma. Det slutar med att jag bara mår dåligt och längtar därifrån. Jag lär mig aldrig.

Att inte veta hur jag ska bete mig i folksamlingar har jag har svårt för, och det blir bara svårare ju äldre jag blir. Ju större folksamlingar det är, desto svårare har jag, känner mig väldig obekväm i dessa situationer. Därför försöker jag undvika att behöva gå på vissa tillställningar, men ibland så måste jag tvinga mig att gå på vissa tillställningar. Nästan alla gånger kommer jag hem och mår dåligt.

Likes

Comments

Har hittat en väldigt fin och sorglig historia som fick mig att må illa. Den är från början från en rysk sajt, jag vet inte om den är sann, men det är sånt som händer dagligen och det är det som gör den så viktig att berätta så att det slutar att hända.

Jag heter Ivan och jag är sju år gammal. Jag älskar min mamma och pappa, men jag är också väldigt rädd för dem. De slår mig ofta och jag förstår inte vad jag gör för fel.

I morse vaknade jag och gick till skolan. Jag har lärt mig att vara flitig och läraren gillar mig.

Jag gillar hela min klass, men jag har inga vänner. Därför brukar jag stanna inne på rasterna och rita. Ingen vill leka med mig. Jag försökte att bli kompis med de andra barnen, men de puttade bort mig och skrek att jag var äcklig.

De skrattar åt mig för att jag har samma slitna jeans, samma t-shirt och samma trasiga skor varje dag.

En dag efter skolan gick jag in i omklädningsrummet och tog en tunn jacka som hängt där länge, ingen verkade sakna den. Sedan gick jag hem ensam genom snöstormen. Jag skakade av kyla och det var jobbigt att gå i den starka vinden. Plötsligt puttade någon mig framåt, jag föll ner i snön och någon tryckte ner mitt ansikte i den. Sen sa de:

”Din tönt, ingen gillar dig. Idiot!”

De sparkade mig i ryggen och i magen, sen sprang de därifrån och lämnade mig i den kalla snön.

Jag grät. Inte för att jag frös eller hade ont, jag grät för at jag inte hade en enda vän, även fast jag gillade alla andra människor.

Så fort jag kom innanför dörren kom min mamma springade och slet tag i mitt hår.

”Var har du varit? Varför är du så blöt och skitig? Äckliga barn som du får ingen middag, gå in på ditt rum och stanna där”.

Jag gjorde som min mamma sa åt mig, jag gick in på mitt rum och kom inte ut förrän nästa dag, även om jag var väldigt hungrig och frusen.

Mina betyg blev sämre och sämre, varje gång min pappa fick veta det slog han mig hårt. En gång slog han mig så hårt att jag inte kunde röra mitt pekfinger, jag fick aldrig tillbaka rörelsen i mitt pekfinger och alla barnen skrattade åt mig för det.

Tiden gick och en dag fick jag väldigt ont i hjärtat.

Mamma och pappa brydde sig inte om att jag hade ont. På kvällen låg jag i min säng och jag önskade mig bara en sak. Jag önskade att jag inte skulle ha ont mer, för jag ville inte irritera mamma och pappa. Jag älskar dem så mycket, det gör jag verkligen.

Nästa dag i skolan fick vi i uppgift att måla vår högsta önskan. De andra barnen målade bilar, raketer och fina dockor. Det gjorde inte jag.

Inte för att jag inte gillar sånt, men det jag önskade mig mest av allt var en kärleksfull mamma och pappa, så jag målade en familj. En mamma, en pappa och deras son, de spelade spel och alla var glada. Medan jag målade grät jag tyst, jag ville så himla gärna ha en mamma och pappa som älskade mig.

När det var min tur att visa upp min målning för klassen skrattade alla åt mig.

Jag ställde mig vid katedern och sa:

”Min högsta önskan är en familj”.

Då skrattade alla i klassen ännu högre. Jag började gråta och sa:

”Snälla skratta inte åt mig, det här är min högsta önskan! Ni kan slå mig, ni kan hata mig, men jag ber er, snälla skratta inte åt mig.

Jag vill ha föräldrar som ni har, som kramar och pussar mig, som hämtar mig efter skolan och är glada att se mig. Jag vet att jag är ful och svag, jag vet att jag har ett krokigt finger, men snälla skratta inte åt mig.”

Lärarinnan försökte torka mina tårar, jag tror att några barn förstod mig, men många fortsatte att skratta.

En dag när jag fick tillbaka mitt prov i ryska såg jag direkt att jag fått ett dåligt resultat, jag visste att min mamma skulle bli väldigt besviken.

Jag var rädd för att gå hem, men jag visste inte vart jag annars skulle ta vägen. Jag gick långsamt hem, jag ville inte komma fram. Min mamma blev rasande.

Hon tog tag i mig och kastade mig i golvet, jag slog mitt ben hårt i en stol.

Sen slog hon mig i huvudet två gånger, jag bara låg där, jag kunde inte ta mig upp, jag hade jätteont i både mitt ben och min ena arm, men mamma bara lämnade mig där på golvet.

När hon kom tillbaka sa hon åt mig att städa upp röran, när pappa kom hem skulle han ta hans om mig.

Jag bönade mamma att inte säga någonting till honom, men när jag lyfte blicken såg jag att han redan stod i dörröppningen.

När mamma berättade om provet ryckte han upp mig från golvet, han skakade mig och slog mig i ansiktet.

Sen kommer jag inte ihåg någonting, jag vaknade upp på sjukhuset. Jag tittade på min hand, jag kunde inte röra någon av mina fem fingrar. Jag tittade ut genom fönstret och grät.

Utanför såg jag föräldrar leka med sina barn, de kastade bollar till varandra och kramades.

Vet du varför jag grät?

Jag vet inte hur en kram från min mamma känns, hur det är att bli pussad. Mina föräldrar slår mig bara, men jag älskar dem ändå. Jag har alltid gjort mitt bästa, jag har varit flitig i skolan, men de gillar mig inte ändå.

En dag råkade jag spilla ut lite av mitt te, då slog de mig igen.

Plötsligt fick jag ont i bröstet igen, jag sa till min mamma – men hon brydde sig inte. Efter ett tag fick jag åka till sjukhuset igen, ingen kom och hälsade på mig.

Läkaren sa att mamma och pappa säkert skulle komma nästa dag, de gjorde de inte.Jag väntade och väntade, men ingen kom. Jag älskar mina föräldrar ändå.

Två dagar senare dog Ivan av sina skador. I hans hand fann läkarna ett brev som han inte hunnit skriva klart.

”Kära mamma och pappa, jag är jätteledsen för att jag är ful, äcklig och dum. Jag är ledsen för att ni inte kan älska mig.

Jag ville aldrig irritera er. Allt jag ville mamma var att få en kram, en puss och få höra att du älskade mig en enda gång. Pappa jag ville bara att du skulle leka med mig, hålla min hand på en promenad eller sjunga för mig.

Jag vet att jag är en skam för er.

Jag kommer aldrig…”

Sen slutade Ivans hjärta att slå.


Likes

Comments

De senaste dagarna har barnen tittat mycket på en film från 1999, "Järnjätten", det är en film baserad på boken "Järnmannen" som är skriven av Ted Hughes. En väldigt fin film som utspelar sig i Maine i USA, den handlar om vänskapen mellan en stor robot som faller från himlen och pojken Hoghart. Eftersom myndigheterna är ute efter Järnjätten, det namn som roboten får av Hoghart, blir han tvungen att gömma sig på ett skrotupplag som ägs av Hogharts vän Dean.

Efter en scen där några jägare skjuter ett rådjur, som bevittnas av Järnjätten och Hoghart. Järnjätten blir fundersam varför rådjuret ligger där död, Hoghart försöker att förklara på bästa vis. En mening som sas av Hoghart fastna väldigt mycket hos mig var "Det är fel att döda, men det är inte fel att dö". Tänk om alla hade den inställningen, världen skulle se mycket bättre då.

En annan mening som sas först av Dean, som senare sas vid ett flertal gånger, var "Du är den du väljer vem du ska vara". Tänk om det vore så enkelt, tänk om man fick vara den vilja vara utan att behöva förklara sig. Att slippa följa strömmen och ändå bli accepterad för den man väljer att vara.

Tänk om världen kunde vara annorlunda. Det skulle vara lättare att leva utan en massa med krig och hat, om alla kunde acceptera varandra för de val dom gör och för att alla inte är lika.

Jag avrundar detta inlägga med meningarna som tåls att upprepa.

Det är fel att döda, men det är inte fel att dö

Du är den du väljer vem du ska vara

Likes

Comments

Beställde lite saker från themobilestore.se igår kväll. Skulle ta mellan en och tre vardagar innan jag skulle få hem dom. Alltid kul att beställa saker. Det som är ännu roligare är att jag får återbäring hos refunder.se. Även om det inte var många kronor jag fick i återbäring, så är det iallafall nånting.

Hittills har jag lyckats att samla ihop strax över 100 kr hos refunder, det mesta jag har lyckats att få i återbäring hittills var när jag beställde lite julklappar på black friday, då hamnade återbäringen på 78 kr, resten som jag har lyckats samla ihop är bara små summor vid olika tillfällen.

Så att jag rekommenderar verkligen refunder , man kan få tillbaka en hel del pengar om man beställer mycket via nätet.

Likes

Comments

Var på ett möte på stadshuset nu ikväll ang grabbens montissori skolas framtid. Själva mötet gick bra, men fick inga klara besked som jag hade hoppats på. Var värre efteråt när jag stod och prata med en pappa till en av sonens vänner, då kom det fram en annan pappa och prata med han som jag prata med. Blicken som jag fick av den pappan gillade jag inte, det var en blick som jag har fått så många gånger förr. En sån där blick som ser på mig men inte ser mig, som bara ser igenom mig.

Blicken fick många tankar att börja snurra så att jag har svårt att komma till ro och lägga mig för att sova. Blicken fick mig att känna mig ännu en gång utanförskap som jag har känt så många gånger förr. Blicken fick mig att känna att jag inte är som andra, att jag är mindre värd.

Men nu ska jag lägga mig och försöka att sova, så att jag orkar att jobba imorgon.

Likes

Comments

Sitter och funderar över vad som hände i Stockholm i fredags. När något sådant hemskt hänt någon annanstans i världen har jag skänkt det ett par tanke, men eftersom det har varit så pass långt bort så har det känns så avlägset, men nu när det har hänt här i Sverige så känns det mer verkligt. Om Sverige skulle hamna i nått krig, vart ska man vända sig om man blir tvungen att fly landet? Sverige har varit rätt skonade från de flesta krig, som tur är. Men är detta första steget till att Sverige kommer i krig?

Syftet med alla terrordåd har jag aldrig riktigt förstått mig på, vad ska dom vara bra för? Det enda det leder till att folk tycker illa om andra. Några få människor förstör och terroriserar världen för så många andra, så att många människor blir förföljda och hatade, det är mestadels muslimerna som är utsatta för världens hat.

Var lika vid andra världskriget då det var judarna som var utsatta och hatade på grund av Hitler avskydde dom.

Tänker på Donald Trumps beslut, att vissa människor från vissa länder skulle få inrese förbud pga att de många terrorister kommer från dessa länder enligt honom, så då skulle alla vara terrorister enligt honom. Men som tur så blev det beslutet rivet. Det är så himla fel att säga att alla muslimer är terrorister. Det är inte religionen som gör en människa till en terrorist, det är frågan om hur den enskilda individen är och tror på.

Om vi återgår till andra världskriget och tittar på Adolf Hitler, jag tror att andra världskriget blev så stort på grund av att Hitler hade talets gåva och fick folk att lyssna på hans trångsynta ider. Så om det kommer någon människa som är lika duktig på att tala som Hitler var, så är det bara att hoppas att denna människa inte är lika trångsynt som Hitler var.

Likes

Comments

Jag förstår mig inte alltid på mig själv. Jag kan gå omkring och vara som en zombie hela dagen pga att jag är så himla trött. Men sen när väl kommer så kan jag inte sova. Jag har ingen riktig ro att gå och lägga mig, därför så kommer jag alltid i säng alltför sent, som gör att jag somnar alltför sent som sen leder till att jag får alltför få timmars sömn. Så när klockan ringer fem på morgonen, så är jag så oerhört trött och gärna vill vända på mig och sova några timmar till. Men det går inte för att jag måste kliva upp och göra mig klar för jobbet. Så att det blir som en ond cirkel.

Trivs bra på jobbet, där kan mina tankar försvinna, och även oftast min ångest, mycket på grund av att där tränger jag bort alla tankar och vill vara på topp och glad när jag tar hand om de gamla på ålderdomshemmet. På jobbet är det mycket att göra, där har jag så mycket annat att tänka på så därför har jag aldrig tid att tänka på mig själv.

Jag har mått dåligt i perioder i många år. Har alltid döljt hur jag mår, dels för att jag inte vill prata om mina problem och mitt mående med andra för att jag har svårt att prata om det, för att jag inte vet hur jag ska prata om det.

Tiger om mina problem och mitt mående för att jag inbillar mig att det ska försvinna om jag gör det, ja jag vet att det är en knepig och konstig inställning, men när man har fått för sig något så är det svårt att göra en förändring eller tro något annat.

Tiger om mina problem och mitt mående för att jag inte vet vilka ord jag ska använda. Jag kan inte heller förklara för mg själv hur det ligger till, och då blir det ännu svårare att förklara för någon annan.

Jag har haft hjälp i olika format, men inget som har hjälpt mig. Mycket på grund av att jag inte vågade tala om det som jag tränger bort, och även för att jag inte vet vilken ände jag ska börja i. Även för att jag inte varför jag perioder då jag inte är på topp.

Det kommer säkert komma någon och säger till mig att jag inte kan skriva om detta i bloggen, där vem som helst kan läsa. Men det känns som det kvittar. Jag skriver om mig själv i min egna blogg.

Men nu ska jag ta mig i kragen och försöka att somna så att jag får några timmars sömn.

Likes

Comments