En dag, satt jag och studerade platsannonserna i Los Angeles Times.

Hittade en spännande och ringde upp en man, som behövde någon som skulle se efter honom. Han hade en sjukdom och behövde någon vid hans sida. Sköta vardagsbestyr. Jag var välkommen upp på en intervju.

Åkte med en väninna in till Beverly Hills från Santa Monica, högre och högre upp för ett berg, med fantastisk utsikt. Allra högst upp bodde denna man. Vi parkerade bilen och gick fram till den enormt stora porten och ringde på.

Mannen öppnade och jag tittade på min väninna. Hon stod bara och stirrade.... Ingen bra hjälp där.... så jag tog i hand och hälsade artigt på denne man, som vara alldeles brännskadad från topp till tå. Han visade oss in i hans stora hus och vi fick vänta i hans sovrum. Han hade en annan intervju att klara av i köket. Under tiden vi väntade satt vi där i hans Himmelsäng och såg hans gympadojjor ligga på golvet lite huller om buller.

Han kom och jag fick veta att jag skulle få ha en jätte-tjusig bil och vara med honom mest hela tiden och mycket på hans båt, där han trivdes bäst. Fick inte jobbet, men oj vilken upplevelse! :-)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

 

20 år och första gången att åka utomlands alldeles själv. Väskan och jag bar iväg till Gran Canaria 2 veckor.

Hamnade på Playa del Sol. Härligt hotell och nära till allt smått och gott. Förutom all god mat, dricka,  sol och alla fantastiska och spännande människor, jag träffade,  var jag med om något lite ovanligt...

En dag på stranden med 2 killar, jag hade träffat kvällen innan, började vi prata med 2 andra män, som såg lite slitna ut. 2 luffare i 35-45 års åldern. Den ena var från Dalarna och den andra var från England. De frågade om vi ville följa med dem upp till bergen.

Ja varför inte, tänkte vi blåögda, oerfarna, svenska, bleka och godtrogna.

Vi följde med dem i deras svenskregistrerade wolksvagnsbuss. Mycket riktigt körde de mot bergen. Högre och högre upp bar det. När vi var halvvägs upp, stannade de på en fantastiskt vacker och öppen plats med underbar utsikt över berg och dalar. De tog fram öl och vi skålade och var på väldigt gott humör. Luffaren från Dalarna drog fram sin fiol och luffaren från England drog fram sin gitarr. De spelade så vackert som i en saga.

Det började mörkna och vi var tvungna att dra oss neråt igen. Luffaren från Dalarna, som körde, hade blivit lite väl berusad.... Wolksvagnsbussen körde med hög fart nerför backarna och serpentinvägarna med branter ner till farliga anhalter.

Vi andra satt bak och höll i oss skräckslagna och yra tittade på varandra. Jag sa åt chauffören att stanna bilen. Han stannade lydigt och jag gick ur och fram till honom. -Titta mig i ögonen. Han tittade pittögt.... Han bad mig köra. Men jag hade inget körkort, så jag vågade... hade inget att välja på än att sätta mig där bak igen....

Vi klarade oss! De körde och visade oss var de brukade sova, vid en lägereld vid en soptipp och vildhundar runtomkring som deras husdjur.

Vilken dag!!! Det är det ingen som kan ta ifrån mig :-)

Likes

Comments

Kom för sent till jobb en dag. Körde min bil sakta fram på det superhala underlaget. Hade en cyklist framför mig. Killen skulle svänga och halkade med cykeln och la sig på sidan. Han låg kvar orörlig. Jag körde om och gick ur bilen. Kände igen killen, ca 17 år, ett flyktingbarn i området. Såg att han inte slog i huvudet, när han ramlade, men ändå låg han alldeles stilla.

Jag klappade honom på huvudet och sa: -Lilla vän. Hur gick det? Han låg fortfarande helt stilla. Inne i en annan värld. Hörde inget och såg inget.

Jag tänkte att stackars barn! Vad han kan ha varit med om i sitt hemland. Hur mycket och vad har han fått se, höra och själv uppleva och utstå. Tortyr, misshandel, förnedring, oacceptans, rädsla, ångest, ensamhet. Så många tankar hinner virvla i mitt huvud.

Hade det varit en vanlig svensk, hade hon/han rest sig snabbt efter fallet, nästan oavsett smärta, av rädsla att någon sett dennes fall.

Flyktingbarnet låg kvar på marken. Jag frågade med varm, vänlig och försiktig röst: -Kan du prata svenska? Är du okey?

En vän till honom hade kommit ifatt honom på cykel och den unge mannen reste sig försiktigt och förvirrat upp. Kan jag köra dig till din skola? frågade jag. Nej nej, det ville han inte. Det hade blivit ett hål på hans byxknä, men knäet blödde inte. Han linkade iväg med sin cykel och sin kompis cyklande bredvid. Jag hoppade in i bilen och in i rusningstrafiken.

Likes

Comments