View tracker

Hallå där!
Var ett tag sedan sist. Men jag har ej glömt dig kära blogg.

Det har varit så mycket så man blir alldeles slapp. Både här hemma, och med familjen och så.
Men projekten här hemma (trädgård, nytt badrum, ny tvättstuga) är roliga, men samtidigt energikrävande. Speciellt för en prick som jag.
Vem fan städar innan en hantverkare kommer?? Jo, jag gör. Varför? Som att jag inte får städa en gång till igen när dom är klara? Jo. Visst får jag det.
Men jag lider väl av "den svenska sjukan". Det ska alltid se fint och fräscht ut, man ska ju inte behöva skämmas att det ligger några saker framme liksom.
En dag kanske kungen kommer förbi på fika, och då måste det ju vara fint hemma. :)
Som att det skulle hända liksom...
Men det nya badrummet börjar "växa" fram nu. Rörmokaren har påbörjat sitt, följt av elektrikern och sedan snickaren.
Jag och Marcus har målat nya tvättstugan.
De båda rummen ligger över varandra. Ska väl komma ihåg att ta kort på allt när det är klart så får ni se!

Förresten vet jag inte om jag ska kalla det "nya badrummet" eller "nya toaletten"?
Jag menar, det är ju inget badrum, det ska ju bara göras plats för en toalett och handfat. En dusch hade varit för dyrt och hade tagit för stor plats för den lilla ytan vi bygger på.
Och att kalla det "nya toaletten" låter ganska...knäppt. Klart som fan det är en ny toalett liksom, den är ju knappast begagnad.....usch.
Ska man kalla det "nya WC"?
Japp. Nya WC. Så får det bli.

Det kommer bli så fräääscht. Jag menar, titta nu. Så mycket skit efter pellets pannan!! Vi har använt ganska mycket målartvätt!! I det rummet kommer nya tvättstugan vara.

Jo. Och efter att skorstenen bestämde sig för att grappa tag i vår vägg och förstöra våran garderob, så behövde vi ju en ny plats för våra, då, mycket dammiga kläder.
Så vi hittade en annan plats, och använde oss av garderobsdörrarna som vi hade förut, och en del annat som inte hade gått sönder.
Dörrarna fick vi ju skura av och fräscha upp, dom var ganska så skitiga. Och det skadade hamnade ju mest på insidan av dörrarna, som tur var!!
Marcus och Kent (och även jag) byggde en lite mer hållbar vägg till dörrarna.
Och jag kunde vara med o måla lite, för färgen var lite bättre för allergiker och astmatiker. Det är ju så kul! Att man får puffa några extra gånger i sin astma medicin får man ta. Det är faktiskt en aning värt det.

Tadaaa! ;) Ny fin garderob, och varenda klädesplagg är tvättade två gånger. 

Frääääscht :D

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så fort det börjar gå mot ljusare tider så blir jag alltid så stressad. Man hör alltid hur alla andra ska göra det och det till våren eller sommaren.
Många gånger kan man genomskåda lögnerna andra gånger så tänker man; ja, men du ska inte bara sätta dig i solen och njuta lite då? Du
Kanske skulle njuta lite av nuet?
Jo, och jag, den duktiga förespråkaren Lina har faktiskt suttit i solen och läst olika tidningar. Ja, visst är det fantastiskt, dom finns fortfarande i pappersform!!
Jag har läst och tänkt, detta ska göras, det vill jag ha.
Sen slutar det alltid med att jag tänker:
Jag kan göra allt detta om jag rånar en bank (eller butik kanske, dom har mer kontanter?) och lejer ut hela skiten! Men sen kommer det
säkert fram att det var jag som rånade banken eller butiken och så måste jag sitta i fängelse. Sånt har jag inte tid med.
Så jag måste bena ut med min sambo helt enkelt vad som ska göras, vad vi orkar och vad vi har råd med.
Det som står på vår lista nu är saker som; en ny toalett på övervåningen (vi har bara ett skethus!)
Skärmar till vårt däck som vi byggde förra året med hjälp av pappa, Robert, Daniel och Kent (puss på er). Vi vill ju skärma av lite runt poolen, så det inte blir insyn, och så småbarn inte kommer åt poolen när vi inte är där.
Och slutligen göra om tvättstugan nere i källaren. Och det är faktiskt inte så brådskande. Men vi gjorde ju bergvärme förra året och där maskinerna står ska vi ha den nya tvättstugan. Så allt där är halvmålat och halvgjort. Men så får det vara.
Vi är inte gjorda av pengar och definitivt inte av ork!!!

Men att ha planer och drömmar är roligt. Speciellt när det handlar om hus, för det är roligt att ha en idé i huvudet och se hur det slutligen kommer att bli!

Jo, sa jag förresten att våran skorsten blev bortplockad i vintras? Det blev även väggen på övervåningen. Allt blev typ förstört där vi hade gjort en klädkammare. Snacka om att jag var vättskrämd när jag hörde väggen knaka på övervåningen. Det låter värre än var det är, men för oss var det droppen. All den tid vi la ner på att göra en så fin klädkammare, är bara bortkastat. Så nu får det bli en toalett, eftersom att rummet där helt plötsligt blev mycket större. Och dessutom gjorde skorstenen ett hål från golvet och ner till källaren, det är ju bara att dra rören där imellan då!
Och vad vi får pengarna till nya skethuset?
Det var våran utlandsresa som rök. Men vad gör det? Vem vill inte hellre ha en toalett än att åka utomlands och gotta sig?..............

Buhu...

Kollar i Jabo katalogen. Dom har så fina grejor!!

Innan såg det för jävligt ut efter de hade borrat bergvärmen. Men igår tog vi tag i det och fixade till det lite. Jämte Paddis (vår gräsklippare) laddstation hade de borrat. Nu syns ju inget. :)

Hittade en bild efter den förbannade skorstenen! Så där ska vi bygga en toalett. Bara att dra ledningarna därifrån. Innan hade vi våran walkin-Closet där. Nu är kläderna i fina rummet ;p

Likes

Comments

View tracker

Jag har haft en skön och ganska så effektiv helg. Vårtröttheten börjar släppa lite. Den kommer nog tillbaka, men än sålänge känner jag mig ovanligt pigg. Har Ni också Vårtrötthet? För mig är det värre än hösten. Konstigt nog.
Men jag har ägnat mig åt att rensa ut lite från våran matkällare. Vi har bara bott här i tre år typ, ändå lyckas jag samla på mig saker som en liten mus.
I lördags så bytte vi däck på vår bil Oden. Japp, min bil har ett namn. Den är en del av familjen. Vad jag kallar Marcus bil? Doris! 👍 😀 Hon hade redan bytt sina "skor" så nu var det Odens tur 😊
Som alltid när jag och Marcus ska göra nåt så planerar vi alltid hur vi ska lägga upp det.
Så han bytte däcken, och jag sköljde av dom och städade lite lätt av inne i bilen. Sen sköljde vi av Oden. Så nu är han så fiiin! 
Jag blir tårögd!
Sen åkte vi hem till Malin och Daniel och hjälpte till lite där. Och jag lekte också lite med min skruttunge Nellie. Hon cyklade till affären och efter sprang jag och Marcus 😂
Sen grillade vi och killarna löjlade sig med att köra nåt som hette kronan. Ja, Ni som vet hur det fungerar, ni vet. Ni andra behöver bara veta att man straffas med en peng som skjuts mot den andras knoge. Sen ska det blöda. Skit kul 😶

Igår hade vi kalas för min lilla pojke Marcus. Haha. Han har bara fyllt 26 bast. På kalaset kom Lillemor, Robert, Zandra, Milo, Melina, Tizze, Leon och Lucas. Mustafa jobbade. Men vi hade trevligt. Kom jag ihåg att ta kort? Nopp. Så jag lånar en bild av Zandra så länge.

puss!

Marcus och söte lille busen Melina. Finns ingen busigare unge än henne. Hon är liksom: spontan, utforskande, framåt och riktigt busig med en blick som man smälter för. Och hon är inte änns ett år! Hur ska detta gå? 😘

Likes

Comments

Japp. Som det då händer lite då och då så är min blogg nere. Jag skriver ingenting. Vi får la se om jag kommer igång igen. Men som jag skrev en annan gång (som ni säkert har glömt) så kommer det att vara lite upp och ner med mitt bloggande. Ibland uppdaterar jag ofta. Ibland typ aldrig.
Det är nog för att jag inte alltid vill vara uppkopplad till det sociala livet och det digitala!
Men jag är glad att se att några faktiskt tittar in här ibland. Betyder väl att ni vill läsa om mitt bisarra liv 😂 haha

Om jag ska berätta lite om påsken så firade vi den lite stressigt om man kan säga så? På torsdagen så hjälpte jag och Marcus till att förbereda det sista med Malins och Daniels flytt till deras nya hus. Japp, de är husägare nu. Nu fattas bara Volvo och vovve. Eller nä. Malin gillar inte djur så värst mycket, hennes syster (jag)och mamma är allergiska. Och de vill inte ha Volvo. Så vi stannar vid att de köpt hus.
Nåväl.
Torsdagen gick åt att fixa lite av det sista. Och sen på fredagen var det dags för flytt. Dom hade redan flyttat väldigt mycket själva, så mkt var förberett. Men vi var nästan hela dagen där. Det är mycket som ska fixas när man flyttar. Hur mkt man än förbereder. Det jobbigaste vid flytt, som jag tycker är nog att ställa om sig till det "nya livet", det nya hemmet. Det är ju ganska mkt känslor inblandat. Tycker jag.
Iallafall. Nästa dag så var det ju påsk. Så då var vi här, i vårt hus och firade lite. Vi var sexton stycken. Var trevligt. Men jag och mitt lilla huvud var ganska trötta. Spänningshuvudvärken valde att sitta i, i hela huvudet och inte släppa förens nästa dag. Något som alltid fungerar (om man inte har super super ont) så är det en spikmatta. Det hjälper jättebra, eller lindrar mycket. Jag har lånat en spikmatta av min käre svärmor. Om man vill ha en så finns det nog att köpa på alla möjliga ställen: Öb, Rusta, mm.
Men påsken tyckte jag ändå var rolig och mysig. Tycker det är roligt att se alla ha trevligt, speciellt barnen.
Och där lät jag som min mamma.
Nähä, dags att runda av. Ska borsta tänderna och hitta en tv-serie att se på. Jag älskar att titta på tv-serier. Man blir liksom beroende.

puss!

Linus och Felix letar ägg. Inte något av deras bästa sida haha!!

Leon hittade sin under sin morfars och mormors husvagn!

Mosters kille är duktig på gitarr 🎸 😊

Randiga killar 😊

Likes

Comments

Arbetslös? Rastlös?

Sedan jag bestämde mig för att bli arbetslös i våras, så trodde jag att jag skulle sitta hemma och inte göra NÅGOT. Men jag lovade mig själv att hålla igång och försöka att hålla mig social.
Ni som inte känner mig vet kanske inte att jag har social fobi?
Det har jag, och det är något jag varje dag måste öva på att våga möta. Många frågar om jag verkligen har social fobi, då jag verkar så utåt och glad.
Jo, men det är den fasaden jag lägger fram, för att jag är osäker, eller så är jag arg och otrevlig. Haha. Så alla har varsin uppfattning av mig:
Tjatig som fan eller kaxig och dryg.
Jag är faktiskt inget av det. Men det är så jag känns igen iallafall ;)

Men, iallafall så trodde jag arbetslösheten skulle få ner mig igen, att min övning på det sociala skulle få bakslag och jag blev psykisk sjuk.
MEN HERREGUD SÅ FEL JAG HADE.
Jag har knappt hunnit sätta ner röva! Jag saknar att ha det tråkigt, men det har
jag inte trots arbetslösheten!

Men jag orkar ju mer nu, och jag vill försöka vara tillhands för dom som behöver mig. Då jag psykiskt egentligen inte alltid orkar. Men jag pushar steg för steg. Sen får jag lära mig att säga nej.

Våren började ju som ett rent helvete. Sen har det fått några bakslag allt eftersom.
Inte alltid för mig och Marcus, men också för mina nära och kära.
Några tuffa bakslag var Vår älskade Christofers död, sedan gick pannan sönder och en utgift på flera tusen skulle pungas ut för att vi skulle skaffa bergvärme.
Och det har precis blivit klart. Nu är det bara någon justering kvar då vi ska göra en tvättstuga där pannrummet var innan med all pelletsförvaring och allt.
Sen måste skorstenen tas bort, så att inte allt rasar.
Men alla pengar i världen är ingenting jämfört med vad vi förlorade,
Christofer. 💙

Trots att jag skulle vilja sänka tempot, så ska jag troligtvis börja arbetsträna om någon vecka. Vart vill jag inte säga, men det är lite blandning på uppgifter, spännande tycker jag.

Nu ska jag lägga upp fötterna på soffbordet och bara lata mig. Ja, jag har mina fötter på soffbordet. Säg inget till mamma ;)


PUSS!

Likes

Comments

Med noll skam i kroppen, så kan jag lätt skriva detta:

En människa, en liten ynka människa, av miljader människor, mår dåligt.
Han/hon lider av en psykisk sjukdom.
Ni som reagerar på ordet psykisk sjukdom, och känner i magen och hjärtat:
Psykiskt? Fy fan. Jag undrar vad det kan vara? Kan jag hjälpa?
Ni får en guldstjärna.
Ni andra, som tycker att psykiska sjukdomar är en trend:
Om jag hade modet så hade jag sparkat till Er så hårt jag bara kunde.
Låt säga att jag gjorde det. Jag sparkade till Er jävligt hårt på smalbenet så Ni föll ihop.
Okej! Halta på! Nu haltar Ni! Ni kan inte gå på det benet som jag sparkade på!
Hur känns det?
Kan benet bära Er, trots skadan?

Inte? Kanske? Är det brutet? Är det en spricka? Är det bara svullet.
Ingen aning.
Du skulle kunna ringa en läkare och fråga.
Men det får Du inte. För jag har stängt av din mobil.

Så avgör: kan Du gå? Kan Du ta dig vidare?
Tänk dig att Du föll ihop av min hårda spark, mitt på golvet, runtomkring går massa människor förbi. Men dom ser dig inte, Dom förstår inte vad som har hänt.
Du kollar på mig.
Jag kollar tillbaka, men jag har bestämt mig för att inte hjälpa dig!
Försök själv att ta dig därifrån, din aroganta jävel!
Varje gång som jag har legat där på golvet, psykiskt nedsatt, så har Du, och de andra bara gått förbi.
Ni skakar på huvudet och kallar mig: Dumhuvud eller så säger Ni:
Men herregud, nu får du skärpa dig!


Så låt mig ignorera dig.
För ett tag.
Låt mig få se på dig när du ligger där och kvider.
Du säger: Hjälp mig, jag vet inte om jag har brutit benet, eller om det är en spricka, eller...jag vet inte vad det kan vara!
Förrut när jag låg där, så sa jag:
- Hjälp mig. Snälla någon! Jag kan inte känna mina fingrar, mina fötter. Jag svettas. Det flimrar framför ögonen. Det känns som att någon står på min bröstkorg! Hjälp mig!
Då svarade Du: Ingen aning vad det kan vara. Men, Du, jag har inte tid med dig, du får rycka upp dig.

Och nu ligger Du där, med tusen frågor. Den fördelen Du har dock, är att Du vet vad din smärta och dina tårar kommer ifrån.
Jag dock. Jag har ingen aning.

Men.
Jag kan nu informera dig om att Du har en svulland i benet, pga min spark.
Så, försök ta dig hem och vila. På egen hand.
Varsågod!
Väl hemma kan Du pusta ut. Pusta ut att Du överlevde den plågsamma vägen hem, utan några piller mot smärtan, ingen som kunde heja på att Du skulle komma hem säkert.

Den smärtan Du har, som jag gav dig för att Du skulle någonlunda förstå, den smärtan kan Du bota. Den försvinner om någon vecka.
Men min smärta? Min oro? Min ångest?

Den försvinner aldrig! Den kan bli bättre, för att sedan bli värre, och sedan bli bättre igen.

Skrev jag detta för att tvinga Dig att förstå?
Om jag svarde nej, så skulle jag ljuga. Men jag vill att man ska försöka förstå.
Jag vill inte att man ska behandla psykiskt sjuka människor som att de var av mindre värde! Eller att de skulle vara svagare!
Allt är ett hot när du lider av tex deprisson/ångest/panikångest (eller någon annan slags psyikisk sjukdom, ELLER , MS, reumatism mm).
Ett hot mindre skulle betyda mycket, att tex de frivillgt oförstående människorna skulle kunna tänka till en aning!
Inte fan skulle Du säga till en döv att lyssna, eller en blind människa att se!

Acceptera människan som den är.

Och Du? Jag skulle aldrig sparka någon till marken för att bevisa för någon hur smärtsamt livet kan vara.
Men jag kan berätta, och förhoppningsvis så kanske Du kunde förstå dig på något av det jag skrev.
Det som inte syns, finns inte.

Fel.

Det som inte syns, kan göra jävligt ont!
Försök att förstå mer.
För varje människas skull.


bilder: google

Likes

Comments

Hello bitches!! Här kommer lite fler bilder från det oväntade bröllopet mellan pappa och Lotta :)

Den goda tårtan var gjord med sugarpaste istället för mandelmassa, så jag kunde äta hela :)

Likes

Comments

Jag hade inte den blekaste aning om att jag skulle på bröllop i sommar. Inte heller visste jag att det skulle vara min egna pappa som gifte sig med Lotta!!
Vi brukar alltid hyra Jok stugan vid Åsa sjön och träffa släkten på pappas sida och ha roligt tillsammans och bara umgås. Vi gör det istället för att fira födelsedagar. Man gör ju inget annat än att fira någon, och visst det är trevligt. Men man hinner ju aldrig med något själv.
Så efter att vi tyvärr hade ett uppehåll från jokstugan i två år, så sa pappa till mig att:
- Nä, nu måste vi ha dendär träffen i stugan, det var så längesen.
Så, ja. Det lät ju bra! Pappa sa att han och Lotta kunde försöka ta tag i det. Sen sa han inget mer. Typ la det åt sidan direkt. Han sa bara datumet.
Jag tänkte;
- Jaha, det var hemskt vad kreativ han vart då!
Så dagarna gick och helt plötsligt kommer jag på; men hallå det är ju dendär träffen snart ju!! Så jag panikringer pappa och frågar om det är något som behövs eller om det är nåt jag kan hjälpa till med. Nä. Ingenting. Och det är fortfarande inte någon klocka som ringer i huvudet på mig.
Men han bad Malin och Daniel att fixa en femkamp. Så jag hjälpte dom med det.

Så kom dagen.
Jag slängde på mig något bekvämt men ändå något som såg någonlunda ut. Att klä upp sig är det värsta jag vet! På med lite mascara, några matchande kläder. släng upp håret i någon jävla toffs ; tadaaa. Färdig. Puh, skit jobbigt!!

Men bröllopsfin var jag inte. Någon var ju inte det.
Vi började äta en italiensk planka. Snackade lite. Och sen gick vi ut och badade. As härligt.
Sen var det dags för tipspromenad i skogen. Alla gick den utan pappa, Lotta och Thomas.
Och alla frågor handlade om pappa och Lotta. Typ hur många adresser som de har bott på tillsammans. Deras första semesterresa. Hur många efternamn som var och en har haft.
Min "hallå-klocka" ringde fortfarande inte. Jag sa bara lite känslosamt:
- Det var då fan vilka ego-frågor som de gjort.
Sen kom vi till sista frågan som löd:
- När gifte sig Roger och Lotta?
Och då fanns tre alternativ, varav en var:
Idag klockan 12.
NU ringde klockan!!!
Hallååå de har ju gift sig!!
Så alla sprang tillbaka till stugan. När alla fick gå in så möttes vi av rospyntade bord, vigselbevis, och fina bilder från vigseln i Huskvarna stadshus. Och fin musik spelades. Alla bara rös, och man blev så tårögd.
Sen kommer pappa och Lotta upp för trappan i fin kläder.
Det var så vackert och glädjande 😄🌹
Och tänk då att nästan alla hade badat och såg lite rufsiga ut 😂 riktig roligt tyckte jag. Det blev inte lika stelt!
Pappa sa när vi skålade:
- Tack för att ni kom, och tack för att ingen gick, att ni alla stannade kvar.
Haha. Kul om någon skulle ha stormat ut. Nä, alla var så glada!!

Mer bilder kommer senare då jag fotade med Marcus telefon. 👇







Likes

Comments

Det blev en tripp återigen till Götet och Liseberg. Nej, jag körde inte dit, vill bli mer erfaren först innan jag åker en längre sträcka. Jag har ju kört mycket bil, och jag har kört framochtillbaka från Nässjö. Jag har kört till Ulricehamn. Och nästan hela vägen till Varberg. Det får ökas på lite då och då.
Men igår var det Götet och jag valde att inte köra för att jag skulle orka med dagen. Jag blir ju så fort trött. Mitt usb-minne till hjärnan blir ganska så fullt när jag ska scanna av varenda liten sak jag ser. Jag kan se en liten groda hoppa, en såndär mini mini, fast att det kryllar av folk överallt. Jag kan upptäcka att ett löv är visset på ett stort träd som är omringat av miljontals andra träd. Jag scannar av varenda liten sak, varenda människa i resturangen, även att jag just då beställer mat. Det är helt sjukt. Men så typidkt mig. Jag ser allt fast jag egentligen inte vill. Och jag är alltid på helspänn. Marcus blir galen på mig.
- Sluta lyssna på allt, koppla av!!
Jo tjena. Skit lätt. Du kan ta över min adhd. Pfff....
Iallafall. Jag och Marcus åkte med hela hans familj till Liseberg för att fira Robert på hans 55-årsdag. Som var för några veckor sen. Men ändå 😂 Något firande var det la inte. Vi firade på tågresturangen på Liseberg (som hade SÅ god mat och häftig inredning). Sen åktes det karuseller. Fast jag åker inget. Jag brukar finnas med fysiskt och invänta mina små underbara panikångest attacker. Det är nog väldigt roligt att ha med mig. Haha. Nä, det är roligt att se när andra ha roligt. Fast jag gillar Flumride. Det, barnkarusellerna och spela spel i spelhuset är roligast 😀 Det är då jag kan kontrollera mig själv någonlunda 👍 Tur att Marcus kan åka med andra. Fast han gillar att umgås med mig, spela spel och gå runt i parken och lustträdgården. Han är fin han min pojk 💖
Men jag hade trevligt igår. Och fint väder. Tjohoo!!












Likes

Comments

​Det tog mig två år efter det att jag bestämde mig för att; nu jävlar tar jag detdär körkortet!
Jag visste att det skulle ta lång tid och det skulle vara tufft.
För det är det för mig!
Jag har accepterat mina svårigheter och handikapp för längesen. Accepterat, men det har ju fortfarande varit dagar och nätter då jag hatar mig själv för just det!
Hur jävla svårt kan det vara att FATTA??

Jag har fått hjälp från två körskolor, en fick jag hjälp med teorin, och den andra med det praktiska, och båda två har varit AMAZING!
Dom har pushat mig, när jag bara ville ge upp.
Men som min lärare sa på takörkort.nu;
- Lina, Du ska bara hitta den röda tråden, så lovar jag att pusselbitarna faller på plats.
Och så rätt hon hade. Någon gång, lite då och då under de nästan två åren, så föll bitarna på plats.
Och tack Gode Gud att jag har min Marcus! Utan honom är jag INGENTING! 

I måndags gjorde jag teoriprovet. Muntligt.
Och jag klarade det på första försöket!
Jag var så förvårnad, men också så jäkla stolt! Hur kan det vara möjligt att jag får GODKÄNT nu, när jag praktiskt taget nästan alltid har fått underkänt under alla mina helvetes år i skolan?!
Men.
Jag klarade det! :) 58 rätt.

Och så var det uppkörning idag. Fy sjutton var nervös jag var! Jag sa till Marcus:
- Fan, jag pissar på mig! Jag är skit nervös! Tänk om jag krockar? Tänk om jag dör? Tänk om jag svimmar? Tänk om jag får näsblod??
Han höll på att klippa till mig, han sa:
- Det kommer gå bra! Lugna ner dig! Och skulle du bli underkänd, så är det ju bara att köra upp igen! Det är ju inte hela världen?!
Ja, ja. Jag gav med mig, fast tankarna kom och gick ändå.
Jag tänkte;
Jag måste fokusera på det jag är ganska dålig på. Hastighet och planering. Så ska det nog gå.
Jag har en väldigt tung högerfot brukar min körskolelärare säga.
Oops.

Så när snubben som skulle "köra med mig" kom, så bestämde jag mig:
Kör lugnt. Planera. Ha kul!
Vilket jag gjorde.
När jag pakerat och kört klart, så sa han:
- Ja du. Detta var helt klart Godkänt.
Jag:
- ????
Han nickar och ler.
Jag:
- Oj. Men. Var det något du tyckte var dåligt?
Han skakar på huvudet:
- Nä. Du kör lugnt och fint och med stora säkerhetsmarginaler. Du kommer växa in i rollen som en ännu bättre förare.
Jag tänkte: pratar han med mig, eller är det någon annan här?
Men det var jag som fick dom fina orden. Det är ju så man vågar säga:
Jävlar vad stolt jag är!!

Så om DU tänker ta ditt körkort, så på det bara.
Skit i om Du har dina svårigheter. Du klarar det om Du får lära Dig på DITT sätt.
Låt det ta månder. År. Vem bryr sig?
Mina rekomendationer är givetvis:
Takörkort.nu och körskolan.se
Båda två ligger centralt i Jönköping. De är väldigt kunniga på att ta hand om alla, vare sig man har problem med något eller inte!
Jag hejar på Dig!! 🚙💜



Det här blev en extra fin avslutning på veckan. Stolt över det du har presterat Lina Thunberg, stort Grattis till ditt efterlängtade körkort! Grattis även till Patrik Glamheden o Danne Bodalen till era mc-körkort tidigare i veckan.
Körskolan.se​

Likes

Comments