View tracker

Förra veckan var verkligen omtumlande på så många vis 😏 Den hade sina ljuspunkter och sina mörkaste skuggor i en skiftande fart. Veckan började ganska segt med vattkoppor och sjuka barn, onsdagen följde med att jag tog ett sista beslut att låta vår älskade Pysen få somna in. Det finns inga värre beslut att ta än när man ska besluta om någon annan ska få leva eller dö, och jag hatar verkligen att ta ett sånt beslut över någon annans liv. Pysen hade nu varit hos oss i exakt 2 år sedan morfar dog. Pysen var 20 år och morfars katt och bästa vän. Han blev också vår bästa vän, en familjemedlem, och en av oss direkt efter att vi beslutat oss för att ta hand om honom efter morfars bortgång. Men de senaste veckorna var han allt mer trött, hade ont i kroppen, svårt att äta och kissade ner sig så jag tog beslutet i samråd med veterinären att han skulle få somna in. Han fick somna in i min famn förra onsdagen kl 17:34 på veterinärkliniker här i Åhus. Exakt en vecka sedan idag och jag kan fortfarande känna den maktlösheten i hans lilla kropp när den bara sjönk ihop där i min famn av narkosen. Hur ska man någonsin kunna veta att man gör rätt i ett sånt beslut. 😔

Helgen bjöd iallafall på mer tillfredställelse och började med en tripp med lillasyster till Ullared på lördagen. Sedan fortsatte helgen med ren lycka och Kärlek som besannats utifrån mina högsta önskningar den sista tiden. Detta är jag så djupt tacksam för, att det inte ens går att sätta ord på den känslan ❤️
Som söndagsaktivitet spenderade jag dagen i Karlshamn med att lyssna på Marianne Arnström som höll en kurs i Hormoner och kvinnors hälsa. Kursens tema var hur vi påverkas av olika läkemedel och hormonstörande ämnen i vår miljö, och vad det gör med våra kroppar. Ett ämne jag intresserar mig väldigt mycket för. Kristianstad kommun har tidigare haft ett projekt som heter Kemikaliebanta din vardag som jag varit med i, där man genom kemikalieinspektionen valt att hålla dagar för privatpersoner som vill tänka kemikaliesmart. Även förskolorna har varit med i detta projektet för att reducera kemikalierna i barnens vardag.

Jag kommer återkomma och ta upp mer i ämnet i ett senare blogginlägg.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Och så var vi redan inne i November månad. Frosten har lagt sitt täcke över marken och bilen och helt plötsligt blev jag åter medveten om varför jag uppskattade den tiden så mycket när bilen stod i ett garaget. Tanken slår mig hur viktiga förändringar är för att uppskatta vad vi har och att det ofta inte är förrän vi förlorat något som vi kanske börjar uppskatta det. Visst är det ett märkligt beteende? Jag blir lika förundrad varje gång den tanke slår mig. Det är ju så vi människor fungerar, och jag tror att ju mer medveten jag blir i detta beteende ju mer lär jag mig att uppskatta nuet och det jag har.

Under alldeles för många år rusade jag bara på utan att ens reflektera över hur jag egentligen mådde där inne i själen. Jag fanns där för allt och alla och trodde att det var så här jag ville leva, det var så livet skulle se ut, jag hade aldrig reflekterat över att det fanns ett annat sätt. När jag sedan plötsligt helt omedvetet om vad som höll på hända rasade ihop den där höstdagen för ett år sedan fattade jag inte ens vad som hände. Min kropp och framförallt min själ sa stopp! Jag stod helt själv med en person jag inte ens kände. Vem var den här Heidi och hur hade jag missat hennes önskemål och prioriteringar? Det var som att börja en helt ny resa, plötsligt fick den där människan där inom mig börja ta plats och synas och plötsligt började jag se och uppskatta det som andra såg i henne. För de flesta så låter detta kanske overkligt, det är väl klart att man vet vem man är när man är 33 år. Men nej jag hade ingen aning!

Att flytta till en helt ny stad, bort från vänner och allt jag kände till och sedan även lämna ett 17 års förhållande bakom mig hade först känts väldigt skrämmande. Visst jag hade kvar mina två underbara barn, ett jobb att gå tillbaka till, nya bekantskaper som jag hunnit finna, familj och vänner även om de fanns på lite avstånd.
Men istället för att se allt jag förlorat så valde jag att se nya möjligheter att upptäcka, släppa in alla dessa nya underbara människor som plötsligt dök upp framför ögonen på mig, men även se mig. Jag tog mig upp ur den grop jag så länge grävt och började sakta fylla på med ny sand.

Men även om man ibland som i mitt fall får en tydlig tillsägelse om att nu har bägaren runnit över, så behöver man bli påmind igen och igen. För man glömmer, jag glömde och började rusa igen, genom livet utan att själen hann med. Och plötsligt lika ovetande som förra gången trillade jag ner i samma jävla grop. Skillnaden denna gången var att jag hunnit fylla på lite sand så fallet blev ändå lite mjukare än sist, men konsekvenserna blev ungefär desamma.
Det intressanta i detta är att kroppen och hjärnan känner igen och vet lite bättre denna gången. Jag har blivit klokare och bättre på att lyssna och veta hur jag ska hantera detta idag än jag visste för ett år sedan och det är så skönt att inse. Jag är en tryggare person idag och jag vågar lita på att detta jag går igenom för nåt bra med sig. Jag inser vilken stor förändring jag gjort på bara ett år och alla de erfarenheter, möten med människor och upplevelser jag fått under detta året har varit guld värda på den resa jag påbörjat.

Likes

Comments

View tracker



Jag har länge nu försökt komma underfund med varför jag så snabbt tappar energi och från att ena dagen varit full av energi, kraft och lycka till att nästa dag känna mig helt tömd. Det har länge varit en skrämmande känsla att uppleva dessa ups and downs och Jag har i vissa perioder i mitt liv nästan trott att jag varit både deprimerad eller sjuk. På senare tid har jag upptäckt att det finns en betäckning på det jag upplever. Det kallas HSP (Highly Sensitive Person) Ett personlighetsdrag som tydligen ca 20% av jordens levande varelser besitter, Djur som människor. 

Jag började läsa allt jag kom över om just HSP och tänk, det finns massor med forskning kring detta och det känns som jag verkligen träffat mitt i prick.
Nu har jag kommit över en fantastisk bok som heter Drunkna inte i dina känslor skriven av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. En jätte bra bok, och för mig är det som att läsa en självbiografi.

Författaren beskriver konsten om att leva med att vara både och. Stark och kraftfull full av energi, idéer och åsikter men samtidigt så skör och känslig intill hudlöshetens gräns. Med ett sinne som registrerar nyanser andra inte ens tar in, som reagerar kraftigt på stimulans och med en hjärna som är programmerad att bearbeta alla intryck på en djupare nivå än de flesta.

För mig har det här med att känna extra mycket, lite djupare, registrera annat än omgivningen verkar registrera varit väldigt förvirrande. Jag kan ofta bara genom att gå in i ett rum bli helt tömd på energi. Varför ser och känner inte alla andra i rummet detta? Ser de inte att Stefan där borta är ledsen eller känner de inte att Lisa och Christian har bråkat innan de kom hit, känner de inte den starka spänningen mellan dem?
Ibland kan jag känna så mycket känslor att jag får svårt att avgöra om det jag känner verkligen är riktiga känslor eller inbillning. Det skapar en stor förvirring och jag får svårt att hantera känslostormarna när de kommer så kraftigt.

En period hittade jag en bra strategi för att inte hamna i dessa jobbiga känslostormar, (trodde jag iallafall då) jag hittade ett sätt att stänga av och på mina känslor. Jag valde att så fort det blev jobbigt satte jag på ett sorts off läge, där jag blev som Elsa i frost, en isdrottning som inte behövde känna något. Det funkade! och jag var lättad över att jag hittat detta mood. Nackdelen var bara att jag tillslut fick svårt att reglera on och off. Att stänga av var lätt men att sätta på ingen tig både längre tid och blev svårare för varje gång. De som levde nära mig under denna tiden har efteråt beskrivit mig som kall och tom. Och det kanske jag var också, men just då hade jag ett stort behov av att stänga av allt jag kände och tog in helt ofrivilligt. Jag kan forfarande komma på mig att hitta den där off knappen ibland när det blir för mycket, men jag har lärt mig att använda den sparsamt och att inte låta den ligga kvar förlänge i offläge.

Jag inser att jag har mycket kvar att lära om mig själv och vad som triggar dessa känslostormar mer. Jag har blivit medveten om att alla dessa känslor tar mycket plats, mycket energi och att det är det som gör mig så enormt trött ibland. Jag har insett att jag behöver bli medveten om mitt begränsade mått av energi, att är den slut så är den slut, och att jag då måste acceptera det, gå ner i sparläge i god tid och ladda om batterierna.

Jag har kommit en bit på vägen, men jag är långt ifrån i mål!

Likes

Comments

Då har semestern börjat, och de började 7jävulskt bra ☺️. Helgen bjöd på god mat på borgmästaregården med bästa F och en trevlig pridefestival i stan med nya bekantskaper.

Även om denna helgen var precis lika mysig som alla andra helger hittills med F så kändes den lite extra speciell på nåt vis. Jag har försökt sätta fingret på vad det var som gjorde den så där lite extra, kanske var det för att vi "pratade ut" om tidigare oklara saker eller så var det bara nåt extra i luften just denna helgen.
Vad det än var så kändes det som vi kom varandra ännu ett steg närmre och för varje dag tillsammans så växer hela tiden min kärlek för den här mannen som kommit in och berört mig så djupt in på bara själen som någon kan göra. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så här igen efter D, men nu gör jag det och det är helt underbart!
Min S sa "Se nu till att bara njuta i det lilla, så kommer det bli bra. Rusa inte fram för fort eller dröm dig i väg och bli besviken. Går det vägen så är det ju fantastiskt och går det inte så låt det vara så"

Jag hoppas för allt i världen att hon har rätt, men det är svårt att hålla tillbaka något som hela tiden vill mer och vidare. Livet pågår nu så varför dra ut på livet hela tiden. Jag har aldrig riktigt förstått det där med att ge saker tid, jag är riktigt urdålig på det 😂. Vill jag något så vill jag det och varför inte ta chanser och go with the flow? Tänk om morgondagen aldrig kommer? Sedan går jag ju också rakt på känslan och det innebär ibland en risk att smälla hårt i väggen eller skrämma bort folk omkring mig, men det är väl bara sån jag är.

På söndagen hämtade jag barnen hos mor och far, och det blev tillochmed en löprunda i mina vackra hemtrakter innan vi for hem igen. Jag träffade också en gammal svunnen vän sedan grundskolan som jag inte sett på många år men som jag ibland tänker på och undrar vad han gör idag. Och tänk där satt han i söndags lika glad och lik sig som för 25 år sedan, och det var så roligt att höra att han mådde bra och vart hans liv tagit sin väg. ☺️

Dagens aktivitet blev en runda till Kreativum då jag endå behövde förnya mitt pass inför resan till Bryssel v 29. Barnen älskar ju Kreativum och allt vad det erbjuder och denna gången fick vi även med min lillasyster och hennes dotter dit. De kommer stanna över några dagar nu och mysa lite med oss, men just nu sover de gott inne i bäddsoffan medan jag ligger här i sängen med två sovande barn och bloggar in på småtimmarna 😉

Detta var allt jag hade för denna gången, tack till er som läser min blogg och godnatt 😘

Likes

Comments

Jag älskar ordpoesi och sätter gärna djupa ord på mina tankar och känslor. Idag har jag tänkt mycket på våra stängda och öppna dörrar till tidigare relationer med olika människor vi mött längs vägar vi vandrat. Vad innebär det när vi låter gamla dörrar stå på glänt?

Alla dessa möten med olika människor skapar dem vi är i dag och jag tror att inga möten är av slumpen utan att vi möter människor framförallt av två anledningar: för att lära oss själva något från dem eller att den vi möter har något att lära av oss, ofta kanske både ok. Det tog mig enda till vuxen ålder, för egentligen inte så värst länge sedan, som jag förstod hur viktiga dessa möten var för att jag själv skulle utvecklas på ett personligt och ett emotionellt plan.

Tidigare var jag inte mottaglig för möten med andra människor, jag var nästa rädd när någon ny kom in i mitt eller min familjs liv och förändrade. Rädd för förändring, rädd för vad förändringen skulle innebära för min egen del! Allt bottnade i dålig självkänsla. Idag är jag öppen för alla slags nya möten och ser ett helt annan syfte med dem.

(15/2 2016)
"För inte så länge sedan valde jag att hoppa på ett okänt tåg som plötsligt stannade där jag stod på perongen vilsen och trött.
Vart tåget skulle visste jag inte men jag valde ändå att hoppa på i hopp om att det skulle ta mig till en ljusare och varmare plats. Jag hade tur tåget var fullt av vänliga människor och jag blev insläppt i en vagn som var varm, mjuk och luktade gott av kaffe. Där valde jag att stanna och njuta av sällskapet för en stund.
Igår började kabinen skaka och jag insåg att tåget gick alldeles för fort och ryckigt för att jag skulle kunna sitta kvar, jag började bli åksjuk och illamående och det började bli trångt i kabinen av människor jag inte kände igen. Då förstod jag att det var dags att stiga av tåget och med endast min ryggsäck med mig hoppade jag av i farten. Nu står jag på en plats där isen fortfarande ligger blank vid mina fötter och kylan gör sig påkommen i mina andetag.
Men kanske solen spricker fram även här och låter sina ljusstrålar värma mina fötter här jag går. Teckningen är dålig och min telefon har lite batteri men här finns kanske annat än facebook och instagram, Här finns kanske det lugn och den trygghet jag letat efter, det kan jag bara upptäcka genom att börja min färd...
Sov gott alla där ute oavsett om ni sitter på ett varmt tåg på väg nånstans eller om ni valt att hoppa av i kylan eller på just den platsen där ni behöver vara just nu. 🙏"

För 5 månader sedan skrev jag detta på Fb, jag minns fortfarande känsla jag hade i skrivandets stund och hur sårad och skör jag var när jag valde att stänga en dörr som precis öppnats och gå vidare, men idag vet jag också att hade jag inte valt att hoppa av just det tåget just då hade jag aldrig heller sett den nya dörren som öppnades runt hörnet på stigen, och jag är så glad idag att jag vågade mig ut i snåren igen trots de blödande såren jag fortfarande hade på benen.

Vi behöver alla nya möten, men de behöver inte betyda stora förändringar i våra liv, och de kan faktiskt vara positiva för vår egen självkänsla, och gynna de relationer vi lever i. Det svåra för mig har varit att låta möte med personer jag blir djupt emotionellt berörd av få vara den tiden det är menat att vara, och sedan med trygghet släppa taget, dra lärdom av mötet, stänga dörren och gå vidare. Att inte hålla kvar en känsla bara för att den kändes så bra just då, att inte lämna dörrar på glänt som egentligen borde stängas.

För så länge vi väljer att låta en gammal dörr stå på glänt kan vi inte öppna den nya dörren utan att riskera tvärdrag. För så fort flera dörrar är öppna blir det lätt tvärdrag och resultatet blir att den dörren som kanske är menat att vara öppen smäller igen bara av den anledningen att vi lämnat en gammal dörr öppen. Har vi otur drar den igen så hårt att den aldrig går att öppna igen. Att stänga en gammal dörr kräver både mod och att man är beredd att släppa taget om något som varit. Jag har upplevt dig och det bär jag med mig trots att jag väljer att gå vidare utan en längtan dit igen. Att låta det som varit få stanna där som en känsla, upplevelse, erfarenhet och inget mer är ibland väldigt svårt. Kanske längtar vi tillbaka till den där känslan som infann sig då, för att den kändes så jävla bra, men ofta kommer vi aldrig återuppleva samma känsla igen utan istället jagar vi efter en känsla, upplevelse som var av en annan tid.

Att släppa taget om något som vi innerst inne vet att vi aldrig kan få är jätte jobbigt men det är inte förrän vi vågar släppa taget som vi inser att vi nu har en tom hand att räcka ut till något nytt och bättre, och det är först då vi kan se alla de andra vackra blommorna längre fram på stigen som solen lyser på.

Det kanske låter kliché när folk säger hur viktigt det är att lära sig njuta av stunden och nuet men jag har lärt mig av livet att om jag njutit och varit närvarande i nuet fullt ut, har jag haft lättare för att acceptera och släppa taget också när det är dags för något att passerat.

(Bilder lånade av Meditationsguiden.se​

  • 163 readers

Likes

Comments

Då var midsommar över för detta året, första midsommar utan D och första midsommar med F. Alla tidigare midsommar har vi firat i Karlskrona tillsammans med familjen Persson, senaste midsommar var i Åhus då fam Bergendorff också var med. Denna midsommar blev annorlunda. Jag och F med barn åkte till Hagöns camping i Halmstad där vi slog upp F:s enorma tält och tillbringade 4 dagar med barnen. Jätte mysigt och det var så skönt att bara vara där tillsammans. Jag tillochmed glömde fotografera/dokumentera midsommar som jag brukar 😂 och det säger ganska mycket om att jag verkligen njöt. Några bilder blev det iallafall.

Nu är jag inne på sista arbetsveckan sedan väntar 3 veckors semester. Jag känner på mig att detta kommer bli en bra sommar. Ett år som började med ett stort kaos har visat sig bli riktigt bra och jag ligger här i F:s säng med katten och känner hur tacksam jag är för alla fina människor jag har runt mig som lyser upp och bidrar med så mycket glädje och kärlek både på jobbet och privat.
Idag efter jobbet väntar ett efterlängtat träningspass på TAISO och förhoppningsvis massa fina möten, jag ser framemot att krypa ur sängen och välkomna denna dagen med allt vad den har att erbjuda 😘

Likes

Comments

Idag fyllde vår Linnea 7 år. Tänk att tiden redan är här, och att det är 7 år sedan vår första kom till världen. Wow! Dagen började med att D kom över på frukost, vilket Linnea önskat. Vi sjöng och grattade henne hela familjen samlad och åt en god frukost med ostfrallor innan D behövde avlägsna sig och vi fira vidare på egen hand. Till lunch fixades potatis och köttbullar, och medan Lillebror tog en liten lur spelade jag och Linnea yatzy! Ungen vann med 353 poäng 40p mer än mig vilket var helt galet bra. Efter A sovit klart bar det av till tivoliparken och piratlek på skeppet och matning av brutalt hungriga ankor, gäss och måsar. Sedan styrde vi våra steg mot badhuset. Efter att vi badat tills vi var skrynkliga som gamla tanter åkte vi hem och splittade en pizza. Allt enligt L önskemål och det togs sig ut att bli en fantastisk dag. Efter att L hunnit bygga lite med sitt lego som hon fick i present sover nu båda barnen gott i sängen. Jag har hunnit packa lite av det sista inför torsdag då vi drar ut på camping tillsammans med F och hans barn. Jag ser verkligen framemot helgen och sällskapet, och barnen ser framemot att få tälta för första gången på riktigt. Sov gott!

Likes

Comments

Då var det äntligen dags för ny blogg. Min gamla blogg var dyr och det strulade varje gång jag skulle lägga upp ett inlägg från mobilen eller plattan så jag höll på att bli tokig. Nu testar jag Nouw istället och hoppas på att bli frälst 🙏. Det senaste året har jag istället använt FB som ett ställe att förmedla och sortera mina tankar på och erfarenheten av det är att FB inte är det bästa stället för det syftet. Snarare ett av de sämsta ställena om jag ska vara helt ärlig mot mig själv.
Mycket har hänt det senaste året i mitt liv och det har hänt med en väldig fart. Jag har gått igenom en period som började att jag slog helt i backen slutet av förra sommaren och insåg av mitt liv tagit en helt annan vändning än dit jag trodde jag skulle. Plötsligt såg jag allt runt omkring mig med nya ögon och jag såg en trött skör tös som skrek efter att bli sedd och hörd av mig. Någonstans där bland alla andra hade jag glömt bort henne, hon som egentligen borde vara den viktigaste, hon hade slutat att ta plats i mitt liv, ja nästan slutat att existera, för mycket länge sedan. Men jag lyckades nå hennes hand och drog fram henne igen i dagsljuset. Och nu är hon här ☺️ Vackrare, starkare och gladare än någonsin och hon förtjänar en plats i mitt liv, för i slutändan är hon kanske den enda jag har. ❤️

​(Bild lånad av Meditationsguiden.se

  • 196 readers

Likes

Comments