Header
View tracker

Det har hänt mycket sen jag skrev sist, både bra och dåliga saker. Mitt liv handlar väldigt mycket om mina relationer och jag glömmer ofta bort att vara med mig själv också. Jag hatar att vara ensam, att inte ha en kille. Jag kan bli så desperat för att inte vara helt ensam att jag helt glömmer bort att jobba med mig själv och min stora rädsla. Jag tror att det är vanligt för oss som är 16-27 år att alltid ha någon, så att vi ignorerar att vi behöver få lära oss att vi kan vara själva och självständiga , det är så nyttigt!           

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är korkad, jag är naiv, hopplös romantiker. Du gör mig galen och jag älskar dig. Allt jag gör är allt gråta över dig, över att du tappar intresset av mig, av att du inte hör av dig längre. Jag hatar att jag älskar dig. Men nu sitter jag och väntar på ditt sms som antagligen inte kommer.

Likes

Comments

View tracker

Ibland blir inte livet som man tror. Man söker tapas men finner sushi. Och ikväll fann vi en rökande sushi! Här kommer lite tips till sushi älskaren:

1. Om sushin ryker så droppa ner soya till rökens kärl så får röken en brun nyans (Smulan testade)

2. Om mison smakar illa, det hjälper inte att försöka förbättra den med soya. (Vi testade dett och då smakade det ännu mer som en rutten fågels binda!)

Likes

Comments

Vi har länge nu tänkt skaffa ett fult vänskapshalsband för att visa folk hur starkt vi känner för varandra!

Står mellan ett rosa hjärta med en vit fluffig hund eller dessa underbara ingraverade hjärtan i äkta guld!

Detta är kris, vad fan ska vi välja.

Likes

Comments

Vi har verkligen varit dåliga på det här med uppdatering men nu är det lov så vi kommer ha gott om tid till bloggandet! Våra liv är just nu fullbokade av skola, stress inför vår resa till London i februari och nästa tågluff!

Sommaren 2017 åker vi mot Sicilien med stopp i Berlin, Paris, Nice, Barcelona, Budapest, Rom och mycket mer! Eftersom vi failade i somras så mycket planerar vi redan nu för att vara förberedda på allt... Rosa backpacking ryggsäck och uppblåsbar kudde står på önskelistan -vi har lärt oss av våra misstag... Att sova på resväskorna på en öde flygplats är inte vår ideal plan...

/Sockertopp

Likes

Comments

Jag visste inte att jag var riktigt sjuk och låg på akuten. Jag visste att jag var underviktig men förstod inte att jag hade anorexia fören läkaren kom in på mitt rum och påstod det. Efter det skickades jag vidare till en klinik i 2,5 månad, nu har det gått två år och jag är friskförklarad från ätstörningen men långt ifrån frisk psykiskt. När man börjar falla förstår man inte konsekvenserna av det man gör.. Man tänker bara på att hålla sig smal. Men idag är jag här med svåra koncentrations svårigheter då mina organ förstördes och blev som russin, tom hjärnan, jag är snart 19 och läser ettan på gymnasiet för ja hoppa av när jag blev sjuk och jag får jämt panikatacker. Allt man gör ger konsekvenser... Men nu är jag iaf fri från anorexin, jag får dansa och är tillbaka i skolan.

/Sockertopp

Likes

Comments

Dag 2 anlände vi till Paris då vi skyndande in på toaletterna för att raka oss och tvätta håret i handfatet. Sedan färdade vi Champs-Elysées tills vi fann till vår lycka mat!

Vi försökte ta en fin bild och tänkte att om vi spärra upp ögonen att vi skulle se pigga ut... Blev värre...

vi var påväg tillbaka till tågstationen på kvällen för att ta oss till efterlängtade Barcelona då vi märkte att vi bokat fel biljett. Vi for flygplatsen men den var stängd och fick för oss att ta ett flyg sta morgon istället så vi tog in på hotell.

Men biljetter fanns först till dagen efter det så vi fann ännu ett hotell där vi spenderade vår sista kväll i Paris och levde på kakor och konserver.

Efter en dag av många suktande blickar och flirtiationer sov vi gott.

Likes

Comments

Jag har ett problem, ett stort. Jag har utvecklat ett beroende för mediciner, att ta för mycket.
Det handlar inte om att jag vill dö nu utan det handlar om att jag måste ha mer.
Jag måste ta stop på smärtan, på det som dödar mig. Min ångest. Råttorna som kryper i på hela mig, river och biter mig,.
Rösterna i mitt huvud som säger åt mig att ta mer, att ingen bryr sig om jag försvinner. Jag måste få bort det.
Det är detsamma med att varje gång jag duschar måste jag skrubba bort smuts jag inte kan se tills min hud blir helt röd och jag börjar blöda.
För att jag är äcklig och full med smuts jag bara kan se. Men jag inser ju att när min kropp börjar reagera dålig som att spy blod och svimma är det dags att skaffa hjälp. För jag har utvecklat något som kommer döda mig. 
 
Smulan

Likes

Comments