Det har bara gått 10 dagar men jag tänker på er och saknar er himla mycket, det vill jag att ni ska veta. Ni betyder massor för mig, Zorro och Dixie. Jag vet att du mår dåligt, Zorro, för det har mamma berättat men jag önskar att du kryar på dig och jag håller tummarna för att det inte behöver vara så farligt som det verkar. Operationen gick ju bra sa veterinären när vi var där strax innan jag åkte ifrån dig. All kärlek!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det finns stunder när jag vaknar och kanske till och med fått sova upp emot 12-17 timmar, 19 timmar som mest. Ändå är upplevelsen att jag aldrig varit så trött i hela mitt liv, så jag tar mig något att dricka för att sedan gå och lägga mig igen. Det är en obeskrivlig känsla som måste upplevas för att kunna förstås. Jag har aldrig haft någon förståelse för detta innan jag själv blev drabbad så därför kan jag förstå att andra människor som aldrig upplevt någon form av utmattning inte kan relatera till den trötthet som ständigt finns. Det tar på krafterna att jämt vara så här trött och det går inte att vila bort men ändå orkar man inte lägga någon energi på något annat än att just gå och lägga sig igen.

Likes

Comments

Vem äger egentligen rätten till att besluta om vem som får leva och vem som ska dö? Vem har den befogenheten att ta ett liv och ge den dödande stöten till slut? Djur får man tydligen bete sig hur som helst gentemot och behandla som man själv behagar. Det är fruktansvärt. Att folk som skaffar djur och som sedan bara några veckor som nya ägare bestämmer sig för att en veterinär ska injicera gift och ta livet av det lilla livet. Det kanske inte ens behöver vara något fel eller sjukligt som finns med i bilden. Dom nya ägarna kanske är allergiska eller bara inte klarar av att ha djur eller kanske det var "fel" sort/ras. Det är fruktansvärt! Då är det väl bättre att vi avlivar folk som det är fel i huvudet på?

När vi fyller 18år så räknas vi som myndiga i Sverige och har rätten att ta egna initiativ och förväntas att utav samhället kunna försörja oss på egen hand och får stå våra egna kast. Vi straffas om vi bryter mot lagar och regler som tidigare generationer har beslutat vara rätt och riktigt. Sedan belönas vi om vi kan följa allas normer eftersom att vi då passar in i mängden och då är det ingen som missgynnar oss. Alla vill vara alla till lags men ändå vill alla sticka ut för att bli ihågkomna, men till vilken nytta egentligen. Alla kommer vi att dö och alla ska vi den vägen vandra, frågan är egentligen om hur vi väljer att leva våra liv och om vilken väg vi vill ta dit?

Jag undrar även om vi nu har makten att ta livet av våra ögonstenar till djur och vår förkärlek till naturen, varför kan vi då inte ha makten att få ta livet av oss själva? I Sverige är det nämligen förbjudet att ta livet av sig. Vad är det för lag egentligen och hur skulle man i så fall straffa de som faktiskt lyckas? En ovärdig begravning eller what? Så ovärd lag egentligen. Tänk alla de människor som har obotliga sjukdomar och när det gått så pass långt att det bara finns en utväg. Inga behandlingar, rekommendationer eller mediciner i världen hjälper. Kan man då inte få ha rätten att ta sitt eget liv? Hur sjuk och dålig ska man egentligen behöva vara/visa för sin omgivning innan man äntligen får gå vidare? Jag tror inte att döden är det jobbigaste här i världen. Jag tror att det finns så mycket annat som är värre.. Att leva i en dödsdömd kropp är nog mer jobbigt för nära och kära än vad det är för den faktiska drabbade människan.

Likes

Comments

Ja, vart ska jag börja. Allt har varit helt underbart men som den svensson man är i grund och botten så finns det alltid ett "men".. Denna veckans "men" är många. Till exempel så kom min klasskamrat (tjejen som jag bilade uppåt landet med) på att hon glömt sin legitimation och sitt bankkort hemma (100mil bort). Pengar får hon låna av mig så det är inte lika bråttom med det, dock så behövde hon sin legitimation för att kunna hämta ut sin identifikation för åtkomst till praktikplatsens (och även framtida praktikplatser) datorer plus deras datorsystem. Han var snäll och gav ut hennes kort ändå. Så skickade hennes pappa upp bankkortet och legitimationen som rekommenderad post vilket innebär att det hamnar hos postens ombud här i Örnsköldsvik och det kunde hon inte hämta ut på grund av att hon inte kan legitimera sig.. Så i slutet av veckan fick hennes pappa skicka upp hennes pass (adresserat till mig) så att jag kunde hämta ut passet och så att hon kunde hämta ut sin legitimation och sitt bankkort.. What a mess! What a week!

Som pricken på i:et när väl detta hade löst sig så vaknade jag upp i fredags och kunde verkligen inte böja nacken åt vänster. Hade en outhärdlig smärta och var totalt stum på vänster sida nacken/halsen. Har haft ont i huvudet sen i söndags men kände inget i fredags, som i och för sig var skönt det. Fick träffa en sjukgymnast redan samma dag och de är oerhört trevliga och duktiga här på vårdcentralen. En eloge till er för ert fina mottagande trots att jag inte är skriven hos er.!

Praktiken i sig har gått över förväntan bra denna vecka ändå, trots att jag bara gjort 3 dagar hittills så lär jag mig fort rutiner, lokaler med mera. Jag ska bara tänka på att lita och tro mer på mig själv inför nästa vecka.!

Likes

Comments

Igår, fredag den trettonde, träffade jag en gammal barndomsvän. Vi har inte haft kontakt sedan 2007, det är ganska exakt tio år sen nu. Jag kan erkänna att det faktiskt var ganska kul att se henne igen. Inte alls som när vi skiljdes åt, varför vi slutade umgås berodde på att hon bröt min tillit och jag hade inget förtroende för henne och det vet jag väl inte om hon kommer kunna vinna tillbaka heller men det får tiden utvisa.

Hon har tydligen hittat kärleken här uppe i norr och bor bara 300meter ifrån min studentlägenhet här i Örnsköldsvik. Vi kollade på hockey, åt tacos och drack ett glas vin hemma hos henne. Kan ha blivit två eller tre glas till. Mysigt och trevligt ändå hade vi i alla fall. Även om det var så länge sen vi sågs sist så kändes det som att vi aldrig varit ifrån varandra. Mötet med henne hade inte kunnat bli mer naturligare. Klockan bara sprang ifrån oss liksom och när jag kom hem inatt så var jag livrädd för att väcka mina kurskamrater som skulle upp och iväg till praktiken idag.!

Med andra ord så hade det varit skönt om vi kan gräva ner stridsyxan mellan oss för vi tycker ju om varandra långt inom oss. De som vet säger ju att man ska "ha sina vänner nära men sina fiender närmre", eller? Det var kanske "lär dig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta"? Nej, jag tror mer på "Sköt dig själv och skit i andra"..

Likes

Comments

Är ledig idag, lördag och söndag. När jag var ute och gick förut så förstod jag verkligen hur fint det är här. Lugnet i norr. Fåglar som kvittrar. Den kalla höstbrisen. För första gången på länge så kan jag verkligen känna hur det känns. Jag behövde verkligen detta. Komma bort från min egen vardag och få lite perspektiv på saker och ting. Det är hur skönt som helst att slippa tänka på jobb, renovering, utbildning etcetera. Rekommenderar detta till alla. Till och med Ångest tror jag förstått detta och det är obeskrivligt skönt att han lugnat sig. Första praktikveckan är avklarad och nu är det fyra veckor kvar. Ser fram emot detta. Det bir som en minisemester där man bara gör saker som man måste göra. Ta hand om sig själv och har fullt fokus på sin praktikplats, där man är den bästa personen som man bara kan vara.

Likes

Comments

Ibland får jag en känsla av att jag bara är en halv människa. Ibland undrar jag var min andra hälft är. Var det så att jag var hel när jag var liten och sen tappade jag bort mig någonstans på vägen. Eller är det så att jag är redo för att träffa min andra hälft och får därför känslan av att jag inte är riktigt hel alltid.

Människan är ett flockdjur från början och det är inte meningen att vi ska klara oss själva. Vi är skapta för att jaga och samla, från början uppdelade i jägare och samlare. Evolutionen har dock utvecklat oss till att vara självständiga, istället för "tillsammans är vi starka" så är många av oss uppväxta i tron om att "ensam är stark". Absolut är det bra att kunna klara sig själv men vi ska inte gå och vara rädda för att bli svikna och vi ska inte vara rädda för att bli sårade. Någonstans på vägen mot självständighet kan man uppleva människor som motsträviga, själviska och nonchalanta. Jag vet att jag klarar mig själv och det borde räcka för att våga ta steget att lita på en annan människa och börja leva tillsammans.

Samhället begär att alla ska jobba, alla ska vara högutbildade, alla ska ha en snygg kropp, alla ska ha många vänner, alla ska ha en "perfekt familj", alla ska äta nyttigt, alla ska ha det städat hemma och allt ska vara grymt jämställt. Jag kan undra hur jag orkar med detta vissa stunder, men jag vet att jag gör det. Jag tror att jag inte är ensam om det heller. Det finns nog många tjejer och killar som verkligen kämpar för att ha det såhär.

Likes

Comments

Jag delar rum med tjejen som jag åkte upp hit med och likaså att jag aldrig hade bytt ut hennes resesällskap så hade jag heller inte bytt ut henne mot någon annan rumskamrat heller. Om man tror på Ödet så är det säkerligen han som fört ihop oss. Vi kan titta på varandra och veta exakt vad vi tänker. Vi kan till och med sitta helt tysta tillsammans och det känns inte alls jobbigt eller obehagligt eller skumt på något vis. Allt känns helt normalt hela tiden. Vi tycker om likartade filmer, är lika trötta, lika pigga av oss. Hon lyser upp min vardag, jag ger dig dagens ros för din fina personlighet. Ikväll ska vi plugga läkemedelsberäkning på avancerad nivå så livet här uppe i norr är inte lättare än vad livet söderut är. Bara lite roligare och lite mindre ensamt.

Likes

Comments

Igår var det en introduktion till vår kommande praktik nu framöver och man blev matad med extremt mycket information. Så resten av dagen gick åt till att försöka smälta alla intryck och regler som vi måste förhålla oss till under tiden vi är där och även i efterhand sedan när vår praktik är över. Huvudet är rejält trött, men ändå en skön mental trötthet. Sov väldigt bra inatt, dock så är jag ingen morgonmänniska så när klockan ringde imorses kl.5:15 så trodde jag inte att det var sant. Men jag ville ju inte riskera att komma för sent första dagen så den smällen fick jag ta.

Idag är det min första dag på sjukhuset och i skrivandes stund har jag lite rast. Jag känner redan i kroppen att jag börjar få ont i fötterna främst. Man går väldigt mycket här. Idag lär ju kroppen vara fysiskt trött sen ikväll. Min förhoppning är att få en bra sömn inatt med. Kanske blir lättare att gå upp kl.5:15 imorgon då.

Likes

Comments

Vi kom fram till vår lägenhet inatt, efter att vi hämtat ut våra lägenhetsnycklar och även parkeringsplatsnumret till bilen som vi tog hit upp. Hade vi åkt raka vägen så hade det tagit ganska exakt 8 timmar, men efter 60 mil så var vi ju i alla fall äntligen framme. Det var bara att bädda sängarna och lägga sig en stund innan vi skulle till sjukhuset för att introduceras till vår andra praktik inom hälso- och sjukvården. Jag hade aldrig bytt ut mitt sällskap i bilen mot någon annan i denna värld. Det var en riktigt rolig resa med både skratt och allvar så min magkänsla säger att detta är bara början på ett nytt äventyr som jag verkligen ser fram emot. Ångest håller sig undan än så länge. Tack!

Likes

Comments