View tracker

Warsawa! Nu är resan slut. Det känns ändå rätt skönt på ett sorgligt sätt. Fan Mikael... Vi gjorde det inte lätt för dem polska snubbarna. Dem fick kämpa hårt för att hänga med oss i baren. Va? Va sa du? Brudar? Nej tack, ja kör!!! Efter att Mikael fått smeknamnet Mr Champagne kände jag att vi kunde gå hur långt som helst. Berömmelsen låg runt hörnet. Kunde nästan ta på den. Att dem enbart spelade house tills stället stängde klockan 08 på morgonen och att brudarna dansade som Marit Paulsson på LSD rörde mig inte alls. När vi slet oss loss från baren och med bestämda steg gick vi mot dansgolvet så kände jag.., Va fan gör jag här? En obekväm känsla spred sig genom kroppen. Den var helt främmande för mig och plötsligt kände ja att det var något som fattades. Rörelse. Just jävlar, bratvevet funkar bergis inte här i Polen och jag ser en förvirrad Elviskopia som förvirrat sig in på dansgolvet och jag kände att mina danssteg var lika döda som Elvisorginalet. Helt plötsligt så funkar allt. Jag är på väg förbi en tjej som jag möter och jag vill gå förbi men vi går åt samma håll hela tiden. "Fan flytta på dig det är happy our för fan". Då ljysnade allt. Plötsligt förstod jag hur allt ligger till. Allt går bara man inte vill. Så genialiskt. Varför har jag inte tänkt på det förut? Inget går ju någonsin som man själv vill. Så alla ni som går med ett löjligt flin på läpparna och tror att ni nån dag ska bli en berömd dockussåpakändis. Tänk om! Ta ert leende och åk till en nattklubb i Warsawa och få insikten. Ja har själv vart där Fått en klarare syn på livet. Fått en distanserad relation till mig själv och fått frälsningen. Allt på grund utav ett okänt intag av champagne och en taktkänsla som man kan mata getter med. "Att tänka som en upplyst poet ger inte samma klarhet som en uppfriskad turist" - Kalle /Polengänget 06

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag började med att berätta för en brud hur vansinnigt lik hennes pojkvän var "Joelbitar" och sedan auktionerade jag ut en fotbollsförenings överblivna lottovinster på nattbussen hem för att på morgonen vakna upp med två oranga vägarbetskoner blinkandess i mitt vardagsrum. Ibland har man otur!

Likes

Comments

View tracker