Daily Life

Sitter i baksätet på bilen som sniglar sig fram i köerna på motorvägen. Mannen kör och lilltjejen sover så jag passar på att kika in här en sväng. Vi är på väg hem från Sagas farmor som bor på andra sidan stan. Denna mamma lyckades nämligen glömma sin handväska där igår. I myllret av all packning som behövs till en enda liten minimänniska (och tro mig, det är mycket) glömde jag helt bort mina egna grejer. Nycklar, körkort, betalkort, ja allt blev kvar. Sånt som händer, men man kan ju ändå inte låta bli att bli lite trött på sig själv.

Igår var vi alltså norr om stan för att fira G's yngsta bror som tagit studenten. Jag vet inte vad det är med mig, men jag har blivit så himla blödig när det kommer till skolavslutningar och studenter. Vill bara gråta en skvätt när jag ser alla glada studenter stå i klassrumsfönstren och vinka i väntan på att få springa ut. Det blev i alla fall ett härligt firande, det sista i familjen innan det är Sagas tur om sisådär 18 år. Och till frukost idag blev det överbliven chokladtårta. Mums!

Likes

Comments

Daily Life

Vilken fantastisk långhelg det blev! För varje nytt löv som slog ut på träden grävde jag mig djupare ner i sommarlådan efter shorts och virkade ballerinaskor. I dem dansade jag sedan iväg till affären och köpte färska frallor och mozzarella till frukost. Om det är något jag njuter av på sommaren så är det att duka upp en härlig frukost ute på balkongen. I helgen gjorde vi även i ordning med blommor, kryddor och tomatplantor så nu är det extra härligt att sitta där.

Resten av helgen har jag bara njutit. Njutit av grillat, jordgubbar och färskpotatis, njutit av solen, värmen och bara ben. Framförallt har jag njutit av tiden med familjen. Snart har vi två månader av ledighet tillsammans. Längtar!

Idag faller regnet utanför fönstret så tunna sommarkläder och soliga barnvagnspromenader byts ut mot tända ljus och öppna förskolan. Jag tror och hoppas att vi har en mysig dag framför oss!

Likes

Comments

Daily Life

Okej, så jag har bestämt mig för att ta upp det här med bloggandet igen. Jag vet inte, men jag saknar att skriva, saknar att dokumentera det som är livet. Jag brukade skriva dagbok varje kväll innan jag somnade, brukade innan jag blev mamma. Nu räcker tiden inte riktigt till, såvida jag inte vill sluta ögonen först efter midnatt. Kanske blir det nu som sida efter sida fylls med inlägg, kanske blir det här mitt enda. Vi får se. Jag känner ingen press. Jag kommer att skriva för min egen skull och när jag har något att skriva om, men givetvis är ni välkomna att hänga med!

Likes

Comments

Instagram@emelietorsler