Hej.

Mesans dottern tränade friidrott åkte jag över till Kungälv och gick in på smycka.
Råkade komma därifrån med ett par örhängen, armband och ring från Lily and rose 😍
Tycker verkligen om deras smycken.
Blev även en liten barn ring till dottern men den får hon inte förens till jul 😊


Detta blev det

Väl hemma igen hjälpte jag mannen i garaget ett tag. Vi eller rättare sagt han har byggt garaget.
Men idag fick jag hjälpa till samt kapade en del spil från bygget som vi kan elda med inne 😍

Som lördagsmys blir de chokladbollar på dadlar och lite popcorn tror jag allt.

Nu ska jag mysa med familjen.
Ha en fortsatt trevlig lördag

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

God morgon alla 😊

Då vaknar jag strax innan halv 7 när jag är ledig.
Typiskt, dottern vaknade strax efter.
Nu sitter vi i soffan och kollar på filmen Home.

Senare idag blir de friidrottsträning för dottern.
Sen har jag faktiskt inget planerat
En helg helt utan planer.

I torsdags var min syster här och hjälpte mig rensa min garderob.
Va skönt att äntligen få ordning på kläderna.

Nu är det snart dags att få gjort dotterns hela rum innan jul också så alla julklappar kommer få plats med.
Så om någon har en bra möbel som sväljer mycket får ni gärna ge tips.

Nu ska vi kolla klart på filmen.
Ha en bra lördag alla 💕

Likes

Comments

Hej Alla igen.

Ja, nu blev det tyvärr några dagar mellan inläggen, vilket inte var tanken att det skulle bli.
Helgen har bara sprungit iväg.
Lördagen var det träning för dottern, då passade jag på att ta en promenad i solen.
Sen blev de handling för middagen på kvällen med vänner.
Tanken var att vi skulle bada badtunna men tyvärr hände något så det hann aldrig bli riktigt varmt.
Men det blev god middag och spel iallafall. Samt att vi fick lämna våra tack present till vår toastmaster. Det var en bok om vildmark. Mannen och hans närmsta vänner brukar åka ut och campa och paddla kajak minst 2 gånger varje vår och sommar.

I söndags var det friidrotts tävling i Bohus för dottern.
Hon tycker verkligen att det är kul med tävlingar. Blir så lycklig av att se hennes ögon lysa.
Hon förbättrade sitt resultat i 3 av 4 grenar.
Sen åkte vi hem och så kom syrran på ett snabbt besök, åt middag som bestod av rester.
I farsdagspresent hade Alva valt en filt han skulle få =)

Igår jobbade jag som vanligt och sen åkte jag och dottern och veckohandlade.
vi har börjat med matschema varje vecka.
Har ni goa recept får ni gärna skriva dem till mig. Börjar bli lite torrt med middagsförslag:
Blir gärna samma mat tillslut. Lite tråkigt tycker jag

Idag efter jobbet hjälpe jag bästa vännen att köra henne och barnen till Kungälv för att hennes bil var på verkstad.
Dit var inga problem, men hem ska vi inte tala om. Hur mycket köer som helst. Dem bygger ju om i hela Kungälv typ. Men vad gör man inte för sina vänner.

Nu skall jag kolla på hela Sverige bakar. Det enda jag följer på tv:n
Ha en fortsatt trevlig tisdag

Likes

Comments

Hejsan.

Äntligen fredag och lite ledigt snart.
Jag som alltid har minst en dag ledigt i veckan känner verkligen att de är skönt med fredag och ledig helg.
Har börjar läsa en kurs varje onsdag på högskolan.
Och dem onsdagar jag är ledig å läser fick jag inte bli ledig en annan dag i veckan, trots att jobbet sa att dem stod för utbildningen.

I helgen väntas de troligtvis middag med vännner och ev badtunna på lördag. Vi har en badtunna som vi hyr ut. Men just nu är den hemma så får passa på att bada lite i den själv.

Söndag blir de en heldag på friidrotttävling för dottern. Det är klubbmästerskap. Hon är 7 år så de är lite mer på skoj. Men hon tycker de är så roligt.

Nu ska jag fortsätta jobba 😂

Ha en bra fredag

Likes

Comments

Hej på er.
tänkte fortsätta hur vår resa med vår son Malte, har varit och sen komma in på Alva som finns hos oss, hur graviditeten och hennes första tid i livet var. Så nu kommer fortsättningen.

Dagarna efter kändes som jag levde i en egen liten värld. Vi hade riktigt inte än fattat vad som hade hänt. Utan önskade fortfarande att någon skulle väcka oss ur mardrömmen. Så när jag vaknade hemma och kände på magen så var den helt tom. Även om jag inte hade fått så stor mage vid den tiden så var den nästan redan bort bara någon dag efter förlossningen. Men jag kunde ändå känna den känsla som jag gjorde när Malte rörde sig i magen. Var nog mycket fantomkänsla som satt kvar. Så de var jobbigt att känna samma kittlande känsla som man gjorde söndagen den 12 sep. Då blev de verkligen påtagligt att de inte fanns någon kvar där inne.

När vi låg uppe på förlossningen kom kuratorn upp och började prata om begravning, om vi ville ha en egen eller om han skulle kremeras och hamna i kviberg. Allt snurrade redan och så kom hon upp och började prata om begravning å allt. Hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle behöva begrava mitt egna barn. Utan ett barn ska ju dö efter sin föräldrar. De enda vi kunde svara på var att vi inte ville att han skulle hamna i kviberg, utan närmare oss.
Kuratorn hjälpe oss att ta kontakt med sjukhuskyrkan ang begravning å allt.

Hemma orkade vi inte göra så mycket. Ville helst inte gå ut eller synas alls. Tur var att vi hade varandra, så vi kunde stötta varandra. Samt våra föräldrar som vi bara kunde ringa när som helst under dygnet. När en av oss var ledsen så var den andre stark och tröstade. Tog promenader på kvällarna då de var mörkare för att de skulle vara så lite folk som möjligt.
I början åkte vi bara mellan lägenheten och våra föräldrar.

Man vaknade och tittade på de små fötterna varje morgon ( vilket vi fortfarande gör) som står på hyllan ovanför tv:n. De är så vackra de är de enda vi har kvar från vår älskade son. Samt bilderna på honom som vi tog på sjukhuset där han låg i den lilla korgen. Men ju fler dagar som gick desto mer kom verkligheten i kapp en och man började nu inse att de tyvärr inte var någon mardröm utan verkligheten.
Första dagarna man kollade på fötterna så rann bara tårarna ner för kinderna. Vissa dagar var jobbigare än andra.

Men på fredagen veckan efter skulle vi tillbaka till KK-huset för att jag skulle lämna prover, då jag hade så lågt Hb (blodvärde) efter förlossningen. Då kom ångesten att man skulle behöva gå in i de huset ännu en gång. Inte nog med att man skulle in i huset igen utan man skulle också in på dagvården där alla gravida går.

Så när vi kom dit fick vi sätta oss i sofforna och precis framför oss satt kvinnor som skulle ha vilken dag som helst. Men en maskin på magen som man hör hjärtljuden. Vilket var extremt jobbigt att höra och se på.

En morgon ringde G från sjukhuskyrkan och ville boka en tid ang hur vi skulle gå vidare med begravningen av Malte. Så kom dagen vi hade bestämt. Vi började berätta att vi vill ha honom nära oss. Så de fick bli i kungälv eller i Ale dit vi ska flytta. Så G som var en helt underbar människa ringde och kollade om de hade minneslundar där vi önskade. Sen frågade hon om vi ville ta farväl av Malte en gång till innan han skulle kremeras. Om vi ville de skulle de ske inne på obduktionen i något rum där. Men av den anledningen att jag arbeter i huset brevid obduktionen och ibland går för där. Så kände vi att de skulle vara alldeles för jobbigt för mig att koppla ihop sista avskeedet av Malte där. Så vi bestämde att vi hade sagt farväl inne på förlossningen. Även om vi ville skicka med något i kistan med honom. Vi hade ju inte hunnit köpa något än, så vi sa att vi ville skicka med något men vi inte hade bestämt vad än. Men som tur var så var de inte bråttom, utan vi hade ca 2 veckor på oss innan han skulle kremeras. Men bara av att sitta där och planera sitt barns begravning är något av de tuffaste jag någonsin gjort om inte de tuffaste. För här hade man gått och sett fram emot allt underbart som skulle ha kommit, och så vänds livet helt upp och ner på bara en dag.

Planeringen av minnestunden och namngivningen gick långsamt framåt. Vi ville inte ha en massa psalmer och sånger med. Utan bara en lätt och enkel namngivning och minnesstund på minneslunden som tillslut blev Starrkärr i Ale.

Likes

Comments

Hej..

Vaknad och kände mig konstigt i kroppen. Kände mig inte helt hundra på hela dagen.
Gick ca 30 min innan från jobbet pga det.
Hade inte i magen. Men inte på de sättet jag brukar har. Har även haft ont i vänster arm och i ryggen på vänster sida.
Tränade överkropp och axlar i går med att stå mycket på händer och köra skottkärra.
Kan vara där av smärtan i armen.

Så skippade träningen idag och gjorde istället dekoration till tårta. Håller på att öva så jag blir bättre på de. Tycker det är jättekul att stå och pilla med. Så de gjorde jag hela kvällen idag.

Här kommer en bild på den.
God natt och sov gott alla.

Likes

Comments

Då kom dagen som förändrade våra liv för alltid.

Vaknade på morgonen av att jag blödde. Ringde Specialist förlossingen och berättade vad som hade hänt.
Fick till svar att jag skulle avvakta. Men dem orden har jag hört tillräckligt i mitt liv så jag strunade helt i de.
Så vi satte oss i bilen. Helt omedvetna om hur dagen skulle sluta.


När vi väl kom fram fick vi sitta och vänta ca 1 timme innan en barnmoske kom och hämtade oss. Hon sa att de enda hon kunde göra för oss nu innan läkaren kom var att lyssna på hjärtljuden. Där var dem, de slog så fint. Lite av oron som släppte. Men jag fortsatte att blöd och blev lite mer hela tiden. Till slut efter ca 2 timmars väntan på läkaren så gjorde hon ett ultraljud och där låg han så fint och rörde på armar och ben samt hjärtat slog. Sen var de dags för undersökning och mitt iallt de jobbiga och oron så gick så klart lampan sönder. Fick pga av detta vänta ännu 10 min innan undersökningen kunde göras.


Läkaren tittade och kände. Nr hon väl tittade upp på oss så förstod jag att de var något som inte var som de skulle. Syntes på hela hennes ansiktsuttryck att de inte var något positivt. Och rätt hade jag också. Hon sa." De är tyvärr så att de kommer bli ett sent missfall, du är helt öppen ( alltså 10 cm som man ska vara när man föder barn). Då stannde tiden och hjärtat. Men sa jag, kan man inte stoppade de med att sy eller vad man nu kan göra. Då sa läkaren tyvärr är de försent för de, för jag känner redan fostersäcken då de är bara att avvakta och låta kroppen sköta detta själv, tyvärr. Då kom chocken, jag kunde inte gråta utan var bara jävligt arg och nästan skrek ut alla fula ord jag kunde komma på. Samt varför just vi? Vi som kämpat med att bli gravida? Varför varför. Vem är de som vill oss något ont? Vem vill testa hur mycket vissa personer tål och orkar med i loivet? Dessa frågor har gått varma i huvudet sedan vi fick beskedet.


Så vi fick ett eget rum och ringde våra föräldrar som kom efter bara någon timme. Låg där inne och önskade att jag snart skulle vakna ur min mardröm och att allt skulle vara som vanligt. När jag låg i sängen kunde jag känan hur han rörde på sig där inne i magen och visste då att de var sista gången jag skulle få känna den kittlande rörelsen. Hade moderkakan i framvägg vilket är som en stöttdämpare så jag hade endast känt någon enstaka spark av han, men hade ändå känt att han hade rört på sig i magen under dagarna.

Efter ca 2 timmar efter undersökningen så gick vattnet. Fick snart efter det värkar men mest i höften vilket även barnmorskan tyckte var väldigt märkligt att jag fick ont i höften. Vilket jag berättade för henne att jag haft hela graviditeten. Fick tillslut lite mer värkar men ville verkligen inte krysta eftersom jag ville ha kvar honom i magen och inte släppa taget. Fick under någon värk ett riktigt blodtrycksfall så jag var på väg att försvinna hade ett blodtryck på 80/55 brukar normalt ligga på 115-120/70. Fick då PVK (nål) och dropp så jag blev snart normal igen.

Men efter att de inte hade hänt något på ca 3 timmar fick jag dropp som skulle göra värkarna starkare. Eftersom jag inte ville krysta då jag hade egna värkar så avtog dem. Blödde en del under förlossningen. Men tillslut blev värkarna för starka för att orka hålla emot och lustgasen fick då komma fram. Efter 1 ½ timme med värkstimulerande dropp, började barnmorskan att trycka och hänga på magen för att få ut Malte då hon ville få de avslutat då jag hade blött en del som sagt. Men hon fick kalla till sig läkarna och få hjälp för att få ut Malte, då han hade vänt sig om och kom med fötterna först. Så kl 19.30 den 12 September föddes för underbara och vackra son Malte som en ängel och kommer alltid att vara våran ängel och älskade son.


Men de var inte slut på problem där utan moderkakan som ska komma ut av sig själv i en sista kryst, kom så klart inte ut från mig. Vilket blev att barnmorskan tyckte att jag skulle upp och få en snabb narkos för att ta ut moderkakan med tanke på att jag redan hade förlorat en hel del blod. Så de vara bara att efter ca 1 timme efter att Malte hade fötts så var de dags att rullas upp till operation för att få ut moderkakan. Vilket var en snabb narkos för jag var vaken efter bara 15 min. Den hade tydligen fastnat längst ner och pga av de kunde man inte krysta ut den. Så de var bara för läkaren att dra ut den med lite hådare tag.


Sen tillbaka till rummet. För att säga hej då till mamma, pappa och L:s mamma. Sen skulle man sova. Hur nu detta skulle funka efter denna hemska dagen. Fick efter några timmars försök till att somna en sömntablett. Men av den fick jag hallucinationer och såg stjärnor som dansade och träd som pratade och mycket mer konstigt. Men somnade nog tillslut några timmar tror jag. Vaknade på måndagen och önskade igen att allt var en dröm och att han var kvar i magen. Men verkligeheten kom snabbt tillbaka till en när man insåg att de inte var någon mardröm.


Till slut tog vi oss mod och ville se vår underbara ängel. Han var så perfekt och de vackraste jag sett. Redan då i v 20 kunde man sa att Malte var lik L men med min näsa och mun. Å dessa små underbara fötter och händer. Han såg så vacker och stillsam ut där han låg i träkorgen med vita filtar runt om. Innan vi valde att se honom hade vi fått in fotavtrycken på vår lilla ängel, de var inte större än min tumme. Men ändå helt perfekta och vackra. Som nu står på hyllan ovanför tv:n så vi ser dem varje dag. Maltes egna hylla.


Sen kom de jobbiga att man skulle ut från BB och gå till bilen, vilket man då var tvungen att gå förbi entreplan där de satt 3 nyförslösta mammor med deras nyfödda små söta bebisar. Inte driket vad man ville se just i detta läget. För just då ville man inte synas alls.


Sen när chocken hade lagt sig så på kvällen när vi kom hem så kom tankarna: Vad gjorde jag för fel? Vad har jag gjort eller inte gjort? Skulle jag ringt Barnmoskan när jag kände lite molande växtvärk? Men sista tiden var vi ju inne och kollade en gång i veckan för att jag hade en oro som sagt som aldrig försvann. Skulle jag iallafall bett läkaren som gjorde sista kontrollen veckan innan allt detta att han skulle ha gjort ett vaginaltultraljud? Fast han kollade ju så att livmodertappen var stängd och såg fin ut. Alla dessa frågor och funderingar har snurrat runt i huvudet.

Här ligger han tryggt i min magen. 5 dagar senare fanns han inte längre hos oss.

Likes

Comments

Hej!

Detta inlägg kommer att bli långt.
Så kanske behöver dela upp det i två inlägg.

För att börja berättelsen om vår son Malte som tyvärr inte gick att rädda när han föddes alldeles förtidigt.
Vi hade efter några år ihop nog börjat inse att vi inte kunde bli gravida på naturlig väg.
Under utredningen blev vi såklart gravida, men detta satte sig tyvärr på min högra äggledare.
Vilket resulterade i en operation där läkaren gjorde världens misstag och gjorde sönder min tunntarm (perforation).
fick då genom gå en bukoperation istället för titthålsoperation.

Inget hände på nio månader så då förstod vi att om vi skulle ha möjlighet att få barn, skulle vi får ta hjälp av IVF.
Efter ca 6 månader till fick vi äntligen börja med hormonbehandlingen. Mådde helt okej, men kände av vallningarna alla vuxna nämner :)

Första försöket misslyckades helt tyvärr.
Men andra omgången fick vi ett guldägg som läkarna kallar de.
Sa till L när vi gick från insättningen av ägget, att detta tar sig nog.
Rätt hade jag med =)

Allt började med att vi plusade den 31 Maj. Lyckan var total och man började redan se framåt åt att bli föräldrar.
Var som dem flesta är lite nojiga över att få missfall innan vecka 12. Till slut kom vecka 12 och en del av oron släppte. Men runt v12 fick jag ett gallstens anfall som gjorde att mina levervärden gick upp och blev lite orolig att de var graviditeten som redan hade börjat krångla med levern. Men leverväderna gick ner och blev normala men hade någon slags oro som inte gick över ändå.

Åkte in 3 vekor innan Malte föddes var då i v 17 till gynakuten för att kolla flytningar som var konstiga. Men allt var okej då. Vilket var skönt och den tydliga oron försvann och man kunde slappna av att allt var okej med Malte i magen (vilket vi inte visste då). Men oron som jag inte kunde styra över kom tillbaka omedvetet och hur jag än försökte tänka att allt är ju bra så. Så fanns oron alltid där bak någonstans. Men bara 2 veckor ( var då i v 19) efter de var de dags att åka till gynakuten igen för konstiga flytningar. Denna gången såg allt också tipp topp ut och Malte låg där inne och sprakade. Detta var veckan innan vi misste han.

Tisdagen den 7 Sep var vi på Rutin-ultraljud och allt såg även då tipp topp ut. Alla organ var ua och han var så stor som han skulle vara. Så då kunde man verkligen slappna av då allt såg helt okej. Men oron fanns hela tiden i bakgrunden som jag inte kunde styra över.

Dagarna fram till söndagn den 12 sept mådde jag bra. Hade inge som helst aning eller varningar på vad som skulle komma att hända på söndag morgon.

Likes

Comments

God kväll
Dagen började mysigt. Frukost ihop med familjen framför filmen Aladdin 😊
Sen blev det träning ihop med dottern på friidrottsträningen. Blev lite cirkelträning med alla barn och föräldrar.

Sen va de iväg in till stan och möta bästa vännen för att gå på bio. Blev filmen My little ponny.
Tjejerna tyckte den va bra.
Sen hade dem ansiktsmålning gratis. Så blev en stund i kön där.

Åkte sen upp till kyrkogården och tände ljus för vår son/storebror, som tyvärr kom till världen alldeles förtidigt. Så hans liv gick inte att rädda.
Dagar som dessa är känslorna olika från år till år.
I dag var det lite jobbigare att gå på kyrkogården och se alla vackra ljus som lyste.
Ögonen fylldes med tårar då jag tänker tillbaka på den 12/9 2010. Värsta dagen i mitt vuxna liv.
Finns så mycket jag tänker/ ångrar att jag inte gjorde annorlunda.
Man blir aldrig samma person efter att ha förlorat ett barn.
Men känns som folk som inte varit med om något sådant tror att man ska bli helt sig själv igen.
Sorgen och längtan med mer finns med en varje dag. Bara att jag klarar av den olika bra olika dagar.

Ska imorgon berätta exakt hur allt gick till den 12/9 2010.
Men älskade son och storebror, vi älskar dig och du är saknad varje sekund. Din lillasyster pratar om dig minst en gång per dag. Även då hon inte träffat dig 💕

Likes

Comments

Hej 😊

Hoppas ni haft en toppen fredag och mysig kväll 😊
Igår blev det en härlig promenad med mamma, syster och Alva.
Alva fick leka av sig lite på lekplatsen som finns i fontin i Kungälv.
Sen blev det en tur till gymmet.
Här är en bild på Alva vid sjön i fontin.

Idag åkte jag och syrran ner timm Ullared.
Alva var tvungen att hängs på då alla andra jobbade.
Blev en Disney julkalender med en liten disneybok varje dag 😊
Blev inget annat roligt köpt. Ändå går det åt mer pengar än vad man tänkt.
Så kvällen spenderades i soffan med choklad och lakritsbilar. Har ätit så jag mår illa nu.
Har bestämt mig för att utesluta socker minst en månad från och med i morgon.
Så åt så mycket jag ville idag. Men nu står de upp till öronen 😂
Köpte mig en kettelbells på rusta med idag. Så ska testa den lite lätt nu innan jag hoppar i säng.

Sov gott alla 😴

Likes

Comments