Hej!
Nu är det ett par dagar sedan jag skrev sist. Kan ju börja med att kort berätta att jag sedan 1 år tillbaka förlorade hörseln helt på mitt vänstra öra och hade en grav hörselskada på höger. Nu i fredags 21/10 så försvann även det högra. Måndagen bjöd på en tripp till Falun för att träffa jourläkare och göra ett hörselprov, som visade något jag inte ville se. Jag är nu helt döv, vilket har förändrat min vardag fullständigt.

Jag har dock turen med mig att jag befinner mig i Leksand och studerar teckenspråk på Västanviks Folkhögskola. Jag befinner mig definitivt på rätt plats. Men jag kan ju berätta att den resa som nu har börjat är ingen dans på rosor. Det har varit mycket blod, svett och tårar. Mer kommer det att bli, på vägen mot ett nytt liv.

Min kropp har helt lagt av, jag sover inte på nätterna för det är så mycket som snurrar i min ADHD-hjärna. Ångestattackerna har ökat från 3-4 ggr/dag till 5-6 ggr/dag. Det har varit en tuff vecka hittills och vi har endast kommit fram till Onsdag. Idag har jag mått lite extra dåligt rent psykiskt. Vad som är fel kan jag inte redigt sätta fingret på, men kroppen är helt slut och huvudet är tomt. När jag kom hem från skolan gick jag för att lägga mig och "vila" en stund, nu 2h senare så mår jag lite bättre och jag hoppas verkligen att jag får sova inatt också. Men det återstår att se.

Morgondagen bjuder på en bussresa mot stockholm för att hämta bil för att sedan rulla vidare ner mot Linköping för att tillbringa helgen med min andra halva.


Jag bifogar en bild av mitt hörseltest

  • 2 readers

Likes

Comments

Jag känner hur kroppen försöker dra ner mig i sängen efter en somnlös natt. Smärtorna ökar kraftigt i takt med mina försök att ta mig upp. Benen känns tyngre än vanligt, kroppen värker och tankarna svammlar runt i blindo.

Vissa dagar är bättre än andra. Idag har varit en tung dag med många funderingar och divideringar. Det är nu 32h sedan jag sov sist. Kroppen är tung och orken är slut. Hjärnan vill sova men min ADHD kickar in och säger att "nu måste du göra av med lite mer energi". Samtidigt ligger mycket av min fokus på hur vida mina mediciner funkar eller inte. Ett samtal med min läkare slutade med att vi skulle öka dosen på samtliga mediciner.

Man gömmer sig bakom ett leende. Jag är alltid den som ska synas och höras. Trots den skarpa smärta som lurar inom mig så lägger jag på det där leendet som är så typiskt Bella. Att göma sig bakom en mask är inte lätt alla gånger. Men man blir expert på att inte bara gömma smärtan för folk runt omkring, utan även för sig själv.

  • 4 readers

Likes

Comments