Chester valde att ta sitt liv pga sitt mående. Han kan vara den människa jag sörjer mest som är utom familjen.

Fyfan vilken man. Tväröppen och ärlig om sitt mående!


Får mig att tänka.

Jobbar med mående varenda dag. Är själv öppen om min hälsa. Hur kan detta fortfarande vara en fråga? Varje dag dör några själar, för att sedan få försöka leva 80+ år till. Man träffar bättre människor som får en att vilja leva lite till. Han gjorde det varje dag. Lite, lite varje dag, men ändå tyvärr inte tillräckligt.

Jag mådde så dåligt i Ånge. Fan så dåligt jag mådde. Jämt. Varje dag var som att vara en gädda i ett akvarium. Idag, nu. Nu är jag en annan tjej! Älskar mitt nya liv! :)

Men ser tillbaka på de jag känner sedan tidigare som har exakt samma liv som mig och mår som jag gjorde.. och de gör inget alls åt det!? Well, fuck them då.. man har alltid ett val!


Jag blir så jävla arg! Hur svårt kan det vara egentligen??!

Vi måste skärpa oss nu.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Återigen så sitter jag här med en "ångest" angående att det var längesen jag skrev ett blogginlägg. Och hur lite problem har man inte då kanske? Varje gång gör jag samma inlägg, "im sorry" osv, men detta är så jävla lite närmast ett problem som man kan komma. Skärpning! Har man inte tid så har man inte.

Men vad har hänt då sedan sist? Jo, jag har äntligen äntligen äntligen flyttat till Östersund (Brunflo) -Marieby-, och jag älskar det. Jag älskar det SÅ mycket att jag varje morgon går ut på min altan och känner på gräset. Jag tittar på mina nya utemöbler och min grill, tittar på naturen som jag har så nära. Det är det absolut bästa beslutet i mitt liv att flytta hit! Jag har inte bott här länge men jag känner redan att jag mår bättre, lugnare i själen och är inte rädd när jag vaknar på morgonen längre. Idag törs jag öppna dörren när det knackar på, jag är inte nervös över vem som kan stå där längre. Jag har dessutom förmodligen världens bästa hyresvärdar och det i sig är ju en stor faktor, de är så fina. :)


Nu i nästa steg som jag tagit, så kämpar jag för min dotter och mig själv. Utan henne vore jag inget alls. Skit att biljäveln börjat tjura bara.


Likes

Comments

Jag skulle ljuga om jag sagt att 2016 varit ett fint år.

På många sätt så var det fint på sina små områden men i stort, så måste jag säga att det inte var det. Och tyvärr så får jag än idag, några månader in på 2017 fortfarande hantera det.. Förra året gav med sig så många saker som ingen borde få uppleva på en så kort tid. Idag kan jag fortfarande få till mig av vänner att de är "förvånade att jag ännu kliver upp om morgonen." Typ.


Men jag blir alltid alright. Först har jag dock en del saker att ta tag i. Jag har ständigt en rastlöshet som jag inte kan hantera. Jag har provat alla möjliga aktiviteter men känner mig inte tillfreds, något gnager ständigt i mig..? Den tröst jag har just nu är träningen, varje gång jag gör en squat och har vikten av stången ovanför, och det är tungt på vägen upp så försvinner alla funderingar, så jag tror jag fortsätter i den riktningen. Man ska inte fly sina känslor men när det gäller träning så får jag känslan av att det är okej ändå. =)


Ta hand om er!

Likes

Comments

​"Åh, vilket mysigt väder vi har idag...- sa ingen Ångebo alls idag får jag hoppas! Haha! Usch för snö och blåst och mörker. Ge mig sommar, sol och skaplig värme som inte får mig att bli som en snigel.. För hög värme gillar jag inte heller, men sådär lagom. =) 

Apropå annat än sol och värme så har de senaste månaderna fått mig inse en massa. Inget vidare nytt egentligen men saker har klarnat. T.ex. så har mitt neutrala snälla tillstånd varit under rubrik "vansinnig", och jag har kanske aldrig i mitt liv stått upp så mycket för mig själv och mina närmaste som nu. Känt mig som en jävla lejoninna. Därtill har jag säkert också varit outhärdlig av och till.. Men det bjuder jag på! För saker har aldrig gått min väg så fort som nu, haha!

Om jag skulle vilja nämna anledningen till allt detta så skulle jag kanske kunna säga att jag aldrig blivit så illa behandlad av någon innan, och att nu är det nog..! Meeeen, nä jag vill inte säga nåt sånt för att det kan ju skapa obehag, gud förbjude. Hah, ja patetiskt eller hur?! 

Jag vill däremot säga att jag är glad att jag är den starkare av oss, och nu är det stopp. Den andre har inte den förmågan tyvärr..

Så nu går vi vidare mot nya tider, nytt jobb, ny bil och nytt.... ja.. 

vem vet? =)


Likes

Comments

Status

Mår: som en räv, på riktigt! Jobbat dygn och sovit 1,5 timme inatt. Vardagen gör mig också sjukt trött och disträ.

Helgens miss: Låste ut mig själv på jobbet, två gånger. Se punkten disträ ovan.

Daisy: mår också som en räv, rosslig och ont i huvudet sedan i fredags, dessutom också feber. VAB imorgon.

Julen: kom till mig idag, fick en multislip och en skruvdragare av morsan och (mest) Jonne..! KANON! Så jävla glad över det! God mat också. Daisy fick (tyvärr??) en Airboard/Hooverboard -whatever- så nu går jag hemma med en klump i halsen och tror hon ska dö varje kvart. De där prylarna är ju livsfarliga.

Nu: en dag i taget. Har en del att fixa med och fundera kring. Men nu kan det bara bli bättre, tror jag iaf. :)

Häpp, ha det!

Likes

Comments

Ettt inlägg i vrede. Skulle kunna jämföras kanske med en 14-årings humör..

MEN detta är inte ett vanligt inlägg.. för mig...

I veckor(månader?) har min värld varit uppochner, oviss. Anledningen till det handlar om min biologiska familj, att jag i veckor fått vänta mig att få besök, och besöket har inte dykt upp. Två (eller var det tre?) gånger har det lämnats återbud, och detta dödar mig med tanke på att vi för det första inte setts på ca 8,5 år. För det andra att vi inte har något alls gemensamt.. längre.. Varje gång ska jag förbereda mig själv och min dotter på besöket, och det ställs in.. igen.. och igen.

Varje gång försöker jag förbereda min dotter på hur det kan vara och varje gång det inte händer så ska jag hantera hennes besvikelse. Att vi inte får besök denna gång heller. Min besvikelse pratar man inte om längre. Det ingår tydligen i paketet.

Jag orkar inte längre hålla tyst, och jag borde inte heller.. Vi ska inte utsättas för detta längre.


Jag och min dotter är värda mer, värda bättre än detta. Men för den sakens skull så betyder det inte att det inte gör ont...

Likes

Comments

Någon instruktion om människan finns inte att hitta någonstans, har själv sökt den flera gånger men den är aldrig bestämd. Ständigt reviderad och aldrig beständig. Kanske för att vi ofta styrs av känslor.

Känslan är alltid skör. För den går hand i hand med viljan. Viljan med logik. Sedan viljan med känslor. Känslor med logik osv.. Man vet inte varför man känner som man gör, men ofta kan den kännas bra kanske. Andra gånger vill man gjuta in i sig själv att den ÄR bra för en själv. Logiken säger det. Andra gånger känns det neutralt eller rent dött.




Likes

Comments

​Såklart var man tvungen att nästan lägga ner denna blogg för att jag inte skriver, men då insåg jag att jag ändå kommer att fixa en ny, för att sedan inte komma ihåg vilken blogg som är aktiv och inte..  Huge problem! ;P

Status

Hemma; jobbar fortfarande med att städa ut sånt man inte har plats för när man bor på 70-nånting-kvadrat. 

Jobb; Uthärdligt och positivt. Vi hinner äntligen med oss med våra assistenter! De är så duktiga och jag försöker berätta för dem så ofta jag kan att de betyder mycket för oss. Är väl uppe i iaf 3 ggr per dag! Yay!!  =D

Mår; Faktiskt riktigt bra. =) Har fina människor omkring mig som får mig att må bra. Senast idag så skrattade jag så jag grät både på jobbet och hemma. Inävntar nästa besök så då borde kvällen vara gjord. =)

Likes

Comments

​Idag fyller min högt älskade låtsaspappa/ "pappa" 

hela 60 år! 

Hurra!!


Stort grattis på din dag Lelle! 

Likes

Comments