Header

Hej på er alla fina! Har varit väldigt tomt på inlägg här på sistone! Jag har jobbat så mycket och inte orkat göra något utöver det! Men nu är jag ledig och har massor med energi!

Jag har gått ner över 30kg nu! Är så sjukt jäkla glad över det! Känns helt otroligt! Jag ska komma igång med mina promenader nu. Jag var ute på en igår och det var såååå härligt. Man fick mycket energi och det va superhärligt! Solen sken igår, vilket den inte gör idag, haha men luften är frisk och härlig!

Vad tränar ni för något?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej! Är sjukt glad! Har skickat mitt första brev till en av mina "följare", Så otroligt kul! Älskar att skriva och skicka brev så är jätte pepp på svar nu!

Jobbade igår och det var K A O S! Jag har två tjejer på jobbet som är riktiga energitjuvar och jag tål dom inte. Dom sitter ihop och jobbar inte effektivt tillsammans, men jag orkar inte stressa upp mig. Så jag gjorde mitt och lät dom göra det dom gjorde.
Men därför kom jag verkligen och tänka på ämnet. Hur viktigt är det att omringa sig med rätt personer? Omringar du dig med rätt personer? Ger du mer än du får tillbaka i vissa vänskapsrelationer? Vad betyder dom relationerna för dig? Kan du ge mer till dina vänner?

Jag har valt att klippa kontakten med MÅNGA vänner genom åren. Jag har inte kunnat ge dom det dom har behövt, men också ibland krävt av mig. Jag är överallt och ingenstans ibland och mina bästa vänner vet det idag! Men dom fd. Vännerna förstod sig inte på mig eller mitt liv. Jag räckte inte till och dom var inte rätt för mig.

Min energi har jag alltid haft utåt och delat till alla andra. Men efter att ha levt så i flera år så lämnade det mig helt tom en dag. Då insåg jag att jag måste göra en förändring, jag måste börja vända min energi inåt, till mig! Jag behöver all energi själv. Det var i den resan jag tog mitt körkort och bestämde mig för att ta tag i mitt liv, startade processen för att få min sleeve och mycket mer!

Men det var efter det vissa människor försvann, en efter en. Dom var ju vana mer att jag ringde, sms, engagerade mig och hittade på saker. Men så bara slutade det. Jag förstår dom, jag var inte samma vän längre och vi gled isär!

Vad vill jag säga med allt detta? Jo, just idag är jag tacksam att vissa vänner gled ur mitt liv, att vissa broar brändes och att jag idag vet vilka mina riktiga vänner är. Jag saknar vissa av mina gamla vänner ibland, men mår bättre idag och det är det viktigaste.

Detta är en jättevanlig grej som många opererade upplever! Vänner som "försvinner" i förändringen man gör? Varför? Hur kommer det sig? Kommentera gärna vad ni tror och vad ni har upplevt!

Kram/josefin

Likes

Comments

Hallå hej!

Sitter i detta nu på bussen till jobbet. Jag har varit uppe sen 08:30, vilket är tidigt för mig när jag slutar 22:00 på kvällarna. Kommer aldrig i säng innan 01:30. Så är lite seg av det, men annars är jag väldigt pigg och glad! Vilket känns jättehärligt!

Jag har tänkt på att äta regelbundet och att INTE stressa. Jag planerar lite i små steg så jag inte bara kör på! Min fina kollega Lotta på jobbet har haft världens förståelse för mig och verkligen frågat dagligen "vad behöver du". Alltså brytt sig om vad jag har orkat från dag till dag! Vilket gör att jag orkar arbetspassen! Men idag känner jag att jag är laddad med energi så idag ska jag nog köra ett pass som vanligt! (Där jag gör rätt mycket och i ett högt tempo). Vill ändå se lite vad jag orkar!

Igår hände sjukaste saken på jobbet! Jag satt i kassan och så kom en sjukt skum man in.... han hade en stor blå säck, så jag trodde han skulle panta en massa burkar. 15min senare säger en kund att den här mannen kom ut från vårat lager?!
1tim efter det var en kollegas mobil snodd... den här obehagliga mannen hade alltså gått långt in på vårat lager och stulit en mobil från ett av kontoren! Vad fan händer?! Asså att han ens vågade! Vad hade hänt om vi gått in och kommit på honom? Sjukt obehagligt. Blir så fruktansvärt ledsen att det finns människor till så mycket hemska saker. Jag gjorde allt för att hjälpa min kollega, men nu är det väl bara att glömma den där telefonen!

Nog om det, energin är på topp och idag är det näst sista passet innan jag tar helg efter passet imorgon!

Kram! /josefin

Likes

Comments

Hej på dig! Hoppas du mår jättebra!  

Jag mår faktiskt bättre nu, det är fortfarande rätt krävande att jobba/vara aktiv en längre tid. Men yrseln är nästintill borta och jag känner att jag mår bättre ju mer jag tar det lugnt och inte stressar. Jag tror helt ärligt jag har kört slut på mig själv. Jag ska ta upp det med min läkare imorgon. Nu har vi ju gjort alla möjliga tester,röntgen och ultraljud! JAG ÄR JU FRISK, men ändå så orkar inte kroppen... 

Det känns som den logiska förklaringen till allt detta som har hänt måste vara att jag gör av med betydligt mer energi än vad jag får i mig. Jag stressar, tar på mig extrapass och ska hinna med ALLT hela tiden. Det funkar inte längre. Jag måste lyssna på min kropp nu och inte stressa, inte boka upp alla lediga timmar jag har under ett dygn och istället fokusera på att få i mig alla måltider. Vilket är det viktigaste för mig för att jag ska klara av min vardag... Det är dock lätt att glömma att man gjort en sleeve, man tänker att man lätt klarar en halv dag utan mat för att det gick förr i tiden. Att tänka på det sättet idag är ren idioti, men som jag ändå har utsatt mig själv för nu till och från. Är det värt det? Att hamna på sjukhus, få yrsel, ont i leder, muskler och feber mm? Svaret är NEJ. Jag ångrar varje minut nu som jag inte har prioriterat mina måltider och stått på mig för att jag måste följa mitt matschema. 

Jag har tappat fokuset på alla måltiderna och det är INTE okej. Andra i min omgivning fattar inte heller hur viktigt det är för mig, så det känns som dom typ tycker man är "lat".  tex. på jobbet, när man går iväg för att äta något, då känns det som dom tror att man gör det för att få rast, men jag MÅSTE ju äta varannan timme. Så jag slutade med det på jobbet för att jag helt enkelt blev stressad av att stanna upp, hör ni hur sjukt det låter. Jag blir alltså stressad av att stanna upp och göra det min kropp behöver/måste på min arbetsplats. Det känns liksom inte accepterat. Det är inte heller hälsosamt. 

Min chef har inte någon vidare förståelse för att jag inte är ok just nu heller. Första arbetspasset igår frågade hon om jag kan börja tidigare =jobba 10timmar tis, ons, tors, istället för 6tim per pass som mina kvällstider  är... NEJ, var mitt svar! jag måste få vila, jag måste få komma in i jobbet utan att känna en stress nu. Hon får lösa det där på annat sätt. 

Det får vara slut med att prioritera annat före mig själv nu, jag är så besviken på mig själv att jag låter skit komma före mig själv. Min hälsa går före min arbetsplats, jag kommer aldrig kunna göra ett bra jobb om jag missköter mina rutiner. Så från och med nu så SKA jag äta varannan timme och sköta det jag måste, det får min omgivning respektera!  

Jag tycker alla människor ska prioritera sig själva mer. Men i dagens samhälle är det så äckligt mycket man vill/ska hinna med varje dag så man blir ju helt dum i huvet. Man ska vara fixad, ha en snygg klädstil, jobba, hinna kolla sociala medier, kanske posta något, kolla snap, mail, svara på mail, ringa/sms med vänner dagligen,svara på samtal, boka in att träffa vänner, städa hemma, boka tvättid,tvätta, jobba extra, laga mat, diska, kolla på sina favoritserier/program, sen en sju tusen vänder till på sociala medier igen osv. Alltså jag blir helt mållös när jag skriver allt detta för det är inte ens hälften av många människors vardag och ändå är det är FÖR MYCKET! Det jag menar är att det hela tiden händer saker. Det finns inte en lugn stund på dygnet längre. I dagens  samhälle är allt tillgängligt 24/7. Vilket gör att det är svårt att koppla bort sig själv ifrån det också, förstår du vad jag menar?

Jag ska göra ett innerligt försök nu att prioritera om. Bara göra det jag mår bra av, sköta kost, hälsa och sluta bry mig/stressa upp mig över annat!

Någon som känner detsamma?


Kram /josefin

Likes

Comments

Sitter i bilen med mamma på väg hem nu! Så otroligt skönt att få lämna sjukhusmiljön!

Så efter ett och ett halvt dygn på st:Görans sjukhus så vet vi fortfarande inte riktigt vad det är...

Jag har gjort en magnet röntgen idag på hjärnan och hoppas INTE det är något där. Får besked på måndag. Det var för övrigt bland det äckligaste jag gjort. Har aldrig haft problem med klaustrofobi, men nu fick jag det! Men det var bara blunda och mentalt tänka på annat...

Läkaren misstänker att allt detta dessvärre kan vara en bieffekt av sleeve operationen! Att yrseln och den extrema tröttheten beror på en drastisk viktminskning. Har någon annan av er som opererat sig upplevt det? Jag har ju varit så trött att jag inte orkat gå typ tjugo meter samt kunnat sova dygnet runt typ. Blivit andfådd av ingenting mm.

Men nu finns det inget mer att utreda för tillfället och därför fick jag åka hem! (Skönt) jag måste vila nu hela helgen, får inte jobba. Så jag ska SOOOOOVA! Jag hoppas verkligen denna trötthet och allt bara går över!

TACK för allt stöd hörrni!

Ha en trevlig helg/josefin

Likes

Comments

Hej på er!

Vad är det som händer kanske ni undrar? Det undrar iallafall jag!

Jag har sedan min första gallstensattack haft yrsel, ont i kroppen och känt mig "svag". Jag har ändå ätit som jag brukar osv, så inget konstigt där. Sen fick jag ju attack nummer 2 som ni alla har läst om här tidigare. Efter den attacken så har jag inom en vecka blivit sämre. Jag har inte orkat jobbat, fått tungt att andas och blivit andfådd. Sedan i söndags har jag fått ont i lederna och knappt orkat gå mer än 100m utan att behöva vila. Igår tog jag tempen efter jobbet och såg att jag tydligen hade 38.7grader. Det fanns alltså en anledning till att jag inte hade någon ork.

Jag och min mamma har ju en teori om att jag kanske lite kört slut på mig själv. Hur? Jo, efter operationen så orkar jag ju DUBBELT så mycket mer än jag gjorde innan och jag gör så mycket mer. Men jag äter ju en fjärdedel av det jag åt innan. Så energin tar ju mer eller mindre slut och man går på sparlåga. Kanske? Ingen aning, vi får se!

MEN, min läkare är osäker på vad det kan vara, så imorgon ska jag dit och ta en sänka och bara dubbelkolla att jag inte har någon infektion i kroppen. Så det går framåt! Har inte någon feber idag känns det som, men orkar ingenting asså. Är helt slut som människa haha.

I söndags mötte jag ju upp Ellen, en tjej jag simmade med i ungdoms/junior landslaget. Hon har stannat och bott hos mig och tagit hand om mig. Så skönt att jag haft någon att umgås med när man inte mår på topp! Jag hatar att bo ensam vid dom stunderna man verkligen inte vill vara ensam! När man är sjuk, ledsen, rädd eller grubblar mkt så vill man ju bara ha någon där som man kan krypa upp hos och bara vara.

Men, att klara sig själv och stå på egna ben är också viktigt. Man måste klara sånna stunder ensam också. Jag har alltid känt mig beroende av andra, men börjar mer och mer känna att jag kan klara mig ensam! YÄY haha.

Jag tänkte köra en Livestream på instagram "gastricsleevedagboken" imorgon för er som vill gå in och ställa era frågor osv. Så imorgon torsdag klockan 20:00 så kör vi! 

Kram/ Josefin

Likes

Comments

Hej på er alla fina! Jag har sen i söndags haft svårt att andas och ont i kroppen. Nu har jag 38.7 graders feber och ska uppdatera er så fort jag vet vad som händer. Ska prata me läkaren imorgon

Likes

Comments

Vilken helg det blev alltså! Är helt slut, men ändå laddad men otroligt mycket ny energi inför en ny arbetsvecka!

I fredags så blev det ju i stort sätt shopping hela dagen, först med min vänner Erik och Alex och sedan med min lillasyster Isabella. Jag köpte två saker som jag är otroligt nöjd med. Den första saken är min parfym! Hugo Boss, the scent intense. Alltså den doftar så otroligt gott! Den andra saken är mina nya skor! I över 6år har jag INTE kunnat använda stövlar på grund av att mina vader har varit för tjocka. Men i fredags så hände det, dom passade, alla stövlar passade!!! Blev extremt lycklig och det var ett "moment" där jag faktiskt blev riktigt stolt över min resa jag gjort hitills!

Fredagskvällen innebar tjejkväll! Tacos, godis, läsk, gossip girl, massagestund/spa och fnitter. Så otroligt mysigt. Även om det skiljer 10år mellan mig och min syster så har vi alltid roligt ihop! Riktigt mysig kväll! 

På lördag förmiddag blev det BOUNCE! Det var faktiskt väldigt roligt. Det var jag och Isabella och sjukt många småbarn, haha. Vi hade bokat 60min och det räckte gott och väl, vi båda var helt slut efter 40min. Det som var bra med Bounce var att det kändes som en bra träning och det var väldigt stort. Det som var mindre bra var egentligen bara personligen för oss och det var ju alla barn. Dom tog in FÖR mycket småbarn så man blev "fast" på en studsmatta då det var förbjudet att studsa två. Hade det varigt färre människor hade man kunnat ha ännu roligare! Men både jag och Isabella tyckte det var en rolig upplevelse!

Lördagskvällen innebar 30års fest! Vi var hemma hos min kollega som fyllde 30år tillsammans med sin man. Vi spelade spel och drack gott och åt gott! Dom hade gjort så fint. Det var supermysigt och man ville verkligen inte att kvällen skulle ta slut. Ordagrant! Jag och min kompis Erik blev typ hemskickade 02. Vi var sist kvar och stod och dansade för oss själva typ, haha. Jag blev rejält full och hade extremt kul iallafall!

Söndag. Jag vaknade ganska så bakis till tre meddelanden. Jag hade lyckats boka in att träffa tre tjejkompisar samma dag, vilket jag såklart hade glömt! Det var bara att ta sig upp och åka in till stan. Den första personen jag mötte var en tjejkompis sen MÅNGA år tillbaka som jag simmade med! Ellen heter hon, är uppvuxen i Malmö. Men hon har precis blivit klar och kommit hem från USA och college. Därför åker hon nu runt och hälsar på vänner och familjen. Ett extremt kärt återseende!

 Mötte sedan upp Maria och åt lite, för att sedan möta upp Ellen igen och så drog vi alla tre till Vapiano.

På Vapiano mötte vi upp min tredje tjejkompis Malin. Min barndomsvän men också min gamla kollega från Mcdonalds. Hon hade med sig tre tjejer, två av dom tre var också gamla kollegor. Har inte träffat dom på sååå länge så det var galet kul!

 Så helt plötsligt satt vi där, 7st glada tjejer! Vi hade så jäkla trevligt och satt och åt och snackade i flera, flera, flera timmar! Det var faktiskt en av dom bästa kvällarna på länge. Malin har börjat plugga Karlstad sen något år tillbaka, så vi ses aldrig. Så när vi nu fick chansen så var det självklart vi skulle ses! Så otroligt kul! Att få sitta där med ett gäng tjejer och alla bara funkar ihop och har så mycket att prata om tillsammans. Wow alltså... Så otroligt bra kväll. (Dom hade bra förrätter på vapiano, tog en av dom till middag, en dessert två timmar senare och en drink, bra alternativ för mig som är opererad)

Fick verkligen avsluta min fantastiska helg på ett fantastiskt sätt.

Ellen sov över hos mig igår, så hon ligger och snarkar i detta nu och jag ligger och skriver i min säng, haha. Jag börjar jobba 16:00 så ska bara slappa fram tills 14:00. 

Hoppas ni alla får en fantastisk start på veckan så hörs vi imorgon! /Josefin

Likes

Comments

Efter att jag delade min youtube kanal igår på min privata Facebook så fick jag ångest. Jag gick direkt in på min instagram "gastricsleevedagboken" och sökte stöd. Jag kopplade upp mig och körde en livestream och WOW.... Vilket stöd jag fick!

Det blev känslosamt och jag kunde inte stoppa tårarna, det var så mycket som kom över mig på en och samma gång. Jag har egentligen aldrig brytt mig om vad andra tycker och tänker, men nu blev jag rädd att fel människor ska se. Människor som inte förstår sig på denna typen av operation och vad den faktiskt är BRA för! Men under tiden jag hade min livestream på instagram så blev jag bombarderad med kärlek, stöd och förståelse. Jag började gråta floder av alla fina kommentarer. Efter livestreamen så inboxade människor mig och skrev så fina saker att jag bara satt helt tagen i min soffa och bara grät.

Idag är jag glad att jag delade allt på Facebook. Dom som har skrivit/hört av sig har varit jättesnälla och skrivit att dom är imponerade över min resa. Vilket gör mig extremt stolt och glad, tack! Tack till er alla för det fantastiska stödet genom resan till mitt nya liv! Jag är så tacksam för alla fina människor som har sånna stora hjärtan och en omtänksamhet av guld!

Till denna dagen... Igår nämnde jag ju att jag skulle till Naprapathögskolans klinik här i stockholm. Var väldigt taggad inför det eftersom jag har ont i ryggen. Tror ni inte dom avbokade min tid... Killen var sjuk och avbokade min tid. Så besviken! haha, men inte så mycket att göra åt det, fick sovmorgon nu! Det är ju rätt naja det med!

Så, dagens planer nu är:

  1. Ta mig ur sängen, duscha, sminka mig och klä på mig.
  2. Äta något.
  3. Bli hämtade av Alexander och Erik.
  4. Åka till Farsta Centrum för att handla present.
  5. Shoppa något till mig själv!
  6. Åka hem och städa.
  7. Möta upp min syster.
  8. Handla tacos, godis och läsk för en tjejkväll
  9. Tända ljus överallt hemma
  10. MYSA MED LILLASYSTER! (är megataggad)


Nu måste jag börja med punkt ett om jag ska hinna! haha

TREVLIG HELG/ Josefin

Likes

Comments

Jag har precis gjort en sak som gör mig livrädd...

Idag bestämde jag mig för att dela med mig av min "sleeve resa" med ALLA mina vänner på Facebook. Har tidigare delat någon enstaka bild och hintat om operation osv. Men att dela min blogg nu och min youtube kanal känns läskigt. Kanalen har varit min dagbok, min resa och något jag bara velat dela med andra som är/har varit i samma situation för att dom människorna verkligen förstår mig.

Att nu dela den med alla och lämna ut mig själv känns sjukt läskigt. Är rädd för vad alla ska tycka, tänka och prata om.

Jag är extremt stolt över operationen och ångrar INTE EN DAG! Men alla kanske inte förstår varför man gjorde detta valet, men till er som läser detta. Kolla igenom min youtube kanal, lyssna och försök förstå. Gör ni inte det så kontakta mig.

Vi hörs/ Josefin

Likes

Comments