Just nu sitter jag ensam hemma med huvudvärk, inte kunnat gå till skolan pga att jag har haft det konstant i tre dagar.
Jag mår jättedåligt över att inte ha varit i skolan på tre dagar, känns jättejobbigt, kommer säkert behöva gå ett år till.
Så här sitter jag med huvudvärk som vägrar försvinna, ångest och en mysig katt bredvid mig. Hon gör det bättre, min älskade Rosa.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vårdcentralen idag, hade ingen urinvägsinfektion men hade virus i blodet. Eftersom jag har det så kan det påverka.
Det tog nästan kål på mig att gå dit, nu är jag otroligt dålig. Känns som huvudet ska sprängas, svettas och fryser på samma gång. Ångesten kommer också pga allting. Idag ska i alla fall zebbe komma och vi får väl kolla film eller något.. Inte världens roligaste dag men vad fan ska jag göra om jag inte orkar någonting typ.

Aja, hoppas allt är bra med er i alla fall.

Likes

Comments

Skulle ta mig till vårdcentralen idag, blev sämre så orkade inte ta mig dit själv..
Ringde 1177 igår och de tyckte jag skulle åka in till akuten pga att jag har spytt, har ont i magen, vid sidan av magen, ryggen, har urinvägsinfektion och för att jag har feber på det. Igår när jag hade tagit Alvedon och ibumetin och bara slappat hela dagen så hade jag 38 grader, och då hade jag ändå tagit så min feber sänks flera grader. Jag tänker absolut inte åka in till akuten för detta, det känns otroligt löjligt.
Eftersom jag har världens bästa mamma så kan jag åka till vårdcentralen imorgon. Har återigen badat i två timmar idag för det hjälper mot infektionen 

Igår så var en Toni hos mig, var kul, saknat honom. Skönt att inte sitta ensam. Vi (han) gjorde nudlar, jag var fast på toan så gick inte så bra.. sen somnade han i min soffa, sen när han vaknade igen så hade vi typical Hanna och Toni snack tills pappa kom hem och då åt vi korv i bröd med rostad lök, så jävla enkelt men ibland kan det vara riktigt jävla gott.

När jag orkar göra något annat så består mina dagar av sims, men måste ofta ta pauser och lägga mig igen. Ja, jag är 20 år och spelar Sims. Jag fick dock hem en fin holografisk ryggsäck med lite Melanie Martinez inspiration, från wish my friends.

Likes

Comments

Ok så det började i onsdags ungefär, började få lite ont i halsen då.
I torsdags kunde jag ge lite cash till Jesper så han kunde skjutsa mig hem för jag ville hem så snabbt som möjligt.
Jag var dum nog att gå ut i fredags fast jag hostade hela tiden och hade extremt ont i halsen, zebbe sa att jag borde skita i det och att han hade stannat hemma med mig då. Men som den personen jag har blivit så ville jag inte ligga hemma och hosta när jag kunde ha kul. Vi åkte till Väla och träffade nattah där sedan som hon kallar honom "H" kom. Jag köpte en jävla massa alkohol, det ångrar jag lite nu, mycket pengar där..
sedan åkte vi hem till nattah och hade roligt, körde lekar och lyssnade på musik och alla hatade varandras musik hahah. Vid 11-tiden måste det ha varit så åkte vi in till Helsingborg och dansade hela natten. Jag tyckte det var skitkul att vara igång så länge på en nattklubb och för en gångs skull inte bara sitta och dricka på en bar.
Jag har dock aldrig blivit så full i hela mitt liv, jag har druckit så mycket mer på en kväll men aldrig blivit så full, det var sjukt. Jag har till och med några minnesluckor, vilket som aldrig hänt innan.
När vi kom tillbaka till natta vid kanske 4.30 så spydde jag, två gånger, heller aldrig hänt.
Men det var ändå en jävligt rolig kväll, tyvärr har jag inga bilder alls..

I söndags så svimmade jag för jag hade duschat ståendes, i varmt vatten. jag var hos zebbe och skulle ta mig ur duschen, han var kvar men jag gjorde allt för att ta mig ut. jag skulle in till zebbes gamla rum för jag hade bara handduk och Albin var kvar där, jag tänkte lägga mig i sängen. Jag kommer ihåg att jag försökte öppna dörren men att jag inte kunde få tag i handtaget. Tillslut så fick jag det och sen blev allt svart. Jag tror jag måste ha försökt lägga mig i sängen, för jag vaknade till av att jag trillar och slår i huvudet tre gånger, sen ligger jag på golvet och får helt plötsligt panikångest. Jag förstod ingenting alls men av vad jag har lärt mig sen när jag var liten är att jag kommer inte dö, jag ska bara ligga där och andas och andas och andas.. jag kom ur det, på egen hand, helt sjukt.
Jag kunde inte skrika efter hjälp eller något, och zebbe duschade så ingen hörde något annat. Sen kom zebbe ut men då mådde jag bra nog till att kunna gå till hans säng utan hjälp. Albin tillät inte mig att gå upp ur sängen alls, det var ganska gulligt hahah.

jag kunde inte ta mig hem förrän igår pga att jag har världens bästa mamma som kunde hämta mig hela vägen till Klippan? Hur sjukt är inte det? bästa mamman någonsin. igår spydde jag två gånger också, bara vatten för jag hade inte kunnat äta något. Kunde äta på kvällen tillslut, lite i alla fall. Och nu har jag fått urinvägsinfektion, kul va?
När jag är sjuk är jag typ det i max tre dagar, och nu har det inte blivit bättre efter en vecka. nej, jag har inte tagit febern, och jag vill inte heller för jag svimmar återigen om jag måste ta sådan i ändtarmen.
så nu ligger jag i badet, med tranbärsjuice och längtar tills mitt hår växer ut. Av någon jävla anledning tänker jag på det nu.

Likes

Comments

Livet funkar väl, förutom att jag är såååå uttråkad och utan pengar.
Det finns dessutom inget att göra i lilla kristianstad. Jag vill verkligen hitta på grejer om helgerna, men vad? Jag gör hyfsat mycket nu för tiden men vill göra mer! Vill ut på äventyr eller något, jag vill göra mer spontana grejer. Jag vill ha sommar och värme. Efter jag har fått godkända gymnasiebetyg så ska jag åka till Australien med en av mina närmsta vänner, och jag längtar. Jag vill inte sitta när jag är gammal och ångra grejer, tänka på saker jag kunde gjort men att jag var för lat eller för feg. Skolan gör mig trött efteråt, men jag kämpar på som fan. Nu när hösten är här har min kvällsångest kommit tillbaka varje kväll, och min morgonångest nästan varje morgon.
Men jag ska kämpa som fan.

Här är jag och Albin som gör slavic squat

Likes

Comments

Nu tänkte jag berätta vad som har hänt mellan mig och Zebastian, hur allt ligger till.

Vi började skriva till varandra i slutet av mars 2016, han skrev och berättade hur han haft en crush på mig förr.
När jag sa att min ex inte ville ha mig så skrev han "hur kan man inte vilja ha dig? Du är ju slashi boii" jag blev väldigt förvånad över att han skrev så. Jag blev chockad över hur en sådan fin kille kunde tycka jag var snygg.
Vi snackade i Skype ett litet tag senare med två av hans kompisar, och jag hade inte skrattat så mycket på länge.
Jag hörde hans röst och jag föll redan då. Vi bestämde då att jag skulle komma till honom fredagen efter, men hans kompis skulle också vara med.
Senare åkte hans kompis hem på kvällen och vi hade det så mysigt, jag har aldrig känt en kemi så snabbt innan, och han berättade att han inte har gjort det heller.
En vecka eller något senare skrev jag att jag håller på att bli kär i honom, och hans svar var "jag är redan kär i dig"
Lyckan inom mig blev enorm.
Den 4 maj 2016 blev det vi, och det var en av de bästa somrarna i hela mitt liv.

När min älskade Max dog så fanns han där för mig så mycket, dagarna innan han skulle avlivas så fanns han där.
Jag skrek för jag grät så mycket, panikångest hela tiden, men han fanns där.

Till senare varför vi gjorde slut ett litet tag:
I slutet där var det kaos, han mådde riktigt dåligt, jag hade aldrig sett honom må så fruktansvärt dåligt innan.
Han blev elak, tog mig förgivet, men jag kämpade ändå. För jag tänkte att vad är jag för flickvän om jag lämnar honom nu när han behöver mig som mest?
Sen lämnade han mig, allting var kaos.
Han började umgås med en tjej under tiden, inget ragg ell
er något, men vill inte berätta vem det är för vill inte hänga ut någon. Jag blev förtvivlad, trodde att de var på G. Vi snackade lite mellan åt. När jag åkte till honom och skulle lämna grejer och hämta, hade vi det supermysigt. Vi spelade resident evil 7, jag sov hos honom, vi mös. När han gjorde slut sa han att han fortfarande älskar mig men att det inte funkar. Jag vill inte berätta i detalj för det är mellan mig och honom.
Jag åkte där ifrån, grät hela dagen.
Dagen efter var jag arg, allt han hade sagt kändes som lögner, allting.
Jag kunde knappt förstå, men jag hatade honom otroligt mycket.
När jag åkte hem från honom dagen efter var det midsommar, och jag trillade ihop ute på gräset när vi var hos min faster i hennes sommarstuga, och jag blev helt blöt, men jag bara satt där och grät och grät och grät.
Jag bestämde den dagen att jag skulle åka till bråvalla, lånade pengar av mamma och stack några dagar senare med kompisar och brodern.
Jag hade det askul där!
Då började han skriva, han hade skrivit lite fram och tillbaka innan för han saknade mig och ville ha kontakt med mig, men han orkade inte med ett förhållande.
Han berättade när jag skulle se Guns n roses att han saknade mig jättemycket, och han insåg vilket misstag han hade gjort. Hur jag alltid har funnits där för honom och nu bara hade han kastat bort allt. Vi träffades senare, hade det så bra. Efter några veckor började han göra en massa hints om att han ville bli tillsammans igen. Han frågade mig hur jag ville göra, men jag sa att jag ville vänta mer pga allt han hade sagt när han gjorde slut, och han förstod.
Jag hade tänkt att jag måste avsluta allt, av någon anledning efter Landskronakarnevalen. Men sen sågs vi någon helg innan och allt var så underbart, jag kunde inte sticka.
När vi skulle åka till honom någon dag efter vi hade varit hos mig så fick vi ta bussen för tåget var inställt.
Jag sa att en tjej vi hade varit ute med hade sagt att vi bara passar, att vi är soulmates, och att så många tyckte det när de såg oss tillsammans.
Och han sa "vi är ju det" och sen sa jag något om flickvän, det bara slank ur mig. Han sa "är vi tillsammans nu då" och jag skakade på axlarna.
Senare när vi kom hem till honom och badade så frågade jag om han kände att han ville bli tillsammans med mig igen för han gjorde massa hints. Han kolla ned lite och sa "jag tycker ju du är väldigt söt"
Jag satte några krav på honom, sedan bara hände det.
När vi var på landskronakarnevalen så sa han att han älskar mig, det bara slank ur honom, och då visste jag att han menade det.
Jag visste inte vad jag skulle göra så vi snackade om annat. Dagen efter tittade jag på honom och sa "zebbe, jag älskar dig också" det är vi, det var vi när vi hade gjort slut, han berättade att han kände så så han höll inte på med andra tjejer.

Han gjorde ett misstag när jag var borta i USA, och jag var nära på att göra slut. Han tog verkligen det på allvar, jag såg det.
Jag frågade vad som var felet, om han inte uppskattade allt som jag har gjort för honom. Han svar var "jag uppskattar det, jag uppskattar det så mycket att jag vet int hur jag ska visa det."
Jag visste att han menade det. Han berättade allt han kände för mig, och det var så fint. Nu har han verkligen skärpt till sig. Jag funderade några dagar, och tog tips från den personen som jag visste skulle hjälpa mig då, min bror. Så jag gjorde inte slut, och detta är en chans till.

Zebastian, jag älskar dig, och jag vet att du älskar mig. Du kan vara en jävla idiot ibland, och det vet du själv om, men du är min idiot.

Likes

Comments

Sen jag var liten har jag alltid haft svårt att släppa människor.
Jag har blivit bättre på det, men idag har jag en jobbig kväll och tänker på allt sådant.
Jag vet att alla går vidare i livet, men just nu känns det jobbigt att tänka på att jag aldrig kommer träffa vissa personer igen, jag kommer aldrig kunna gå tillbaka, någonsin.
När jag var liten ville jag bara växa upp, vilket alla ville, men nu säger många att de vill ha tillbaka sin barndom.
Jag vill inte ha det, jag är glad att jag äntligen växt upp. För mig var inte allt lättare som barn, tvärtom. Jag hade en extremt jobbig tid och jag vill absolut aldrig gå tillbaka till den tiden igen.
Men vissa personer saknar jag just nu, idag är en jobbig kväll, en kväll fylld med ångest.
Jag är dock hos Zebastian just nu, det gör faktiskt allting bättre.
Livet förändras, och det är bara att acceptera, men just nu känns allting lite extra jobbigt.




Likes

Comments

Klockan är nu 00.25 och vi ska upp runt fyra igen för att ta taxi till Kastrup.
Hotellet är superfint och vi har ätit pizza i staden och hade deeptalk. Det är Pride i Köpenhamn just nu och jävlar vad häftigt det var!
Imorgon 7.20 så flyger vi till Los Angeles!
Det var så jobbigt dock att säga hejdå till mina katter, mina råttor och Zebastian. Föräldrarna också såklart. Det är känslan av att jag kommer vara så långt ifrån dem som är jobbigt, speciellt mina älskade djur. Saknar dem redan.
Men nu kör vi! Los Angeles och Las Vegas!

En fin bild på råtta i keps och en ful bild på hotellrummet.

Likes

Comments

​Innan när jag och Zebastian var tillsammans hade jag lätt för att bli svartsjuk, men nu när vi gjorde slut sedan blev tillsammans igen så har jag inte alls den känslan på samma sätt.
Jag känner mer att om han skulle göra något med en annan tjej/skriva med henne på en nivå som går över gränsen så kan han ju bara dra.
Man ska kunna lita på den man är tillsammans med, och jag litar på Zebastian. Jag orkar inte gå runt och oroa mig, så jävla jobbigt bara. Jag litar på Zebastian sen om han skulle bevisa för mig att det inte går så drar jag bara.
Det är så skönt att inte känna svartsjuka, så skönt att kunna lita på en person.

Likes

Comments

Jag hatar detta. Jag hatar hur jag bara kan falla ihop i gallerian helt plötsligt. Ångesten kan komma krypandes, men den kan också komma helt plötsligt.
Jag hatar hur jag inte kan leva ett vardagsliv utan att denna jävla ångesten ska komma och förstöra allting.
Som tur var så kom min faster och min pappa och hjälpte mig för de var i stan. Min faster följde mig till bussen. Så nu är jag påväg hem.
Ska hem och ta det lugnt. Var tvungen att lämna Ylva och Linnea i stan, hann inte ens säga hejdå.
Kan inte denna ångesten bara försvinna?
Jag är så rädd att jag kan göra något dumt när dessa känslor kommer..

Likes

Comments