View tracker

Sitter och går igenom att bilder jag tagit under spelningar nu i sommar för att lägga ut på Facebook.
Fastnar på ett album med titeln 2016-07-29 dEmotionl, första tankarna som kommer till mig för denna kvällen är: Helvete vad varm det var.

Nere i Backstage Rockbars lilla källare stod luften still, värmen var hemsk och publiken började tjocka till sig. Så mycket folk på liten yta mitt i sommaren och ingenstans att ta sig, för min vanliga "flyktväg" var tilltäppt så jag kom inte förbi var nästan olidligt. Jag håller mig mest i diket till den lilla scen som är, men det var så förbannat varmt att jag fick ställa mig i ingången till logen för att kunna svalka mig lite, men inte ens det hjälpte. Tankarna gick: Hur ska jag stå ut resten av kvällen? och då var det fortfarande bara förbandet som stod på scenen. Jag var inte den ende som bara ville kapitulera den kvällen för strömmen på scen gick ett x-antal gånger.
Men vanligtvis brukar dessa fantastiska grabbar i dEmotional uppträda i kostym och slips, de är riktigt snygga måste jag medge, men på grund av värmen valde de andra kläder istället och jag förstår dem. Men de trotsade värmen och körde på nått så in i h-vete, svetten rann och energin började trappas av men på något sätt lyckade de hitta mer för varje låt som spelades. Det var inte lika mycket energi i headbangning, men trycket fanns och det var riktigt roligt att få höra dem köra live igen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag blev tillfrågad om att skriva en ny liten recension om dessa fantastiska musiker ”gubbar”, men lusten fanns aldrig riktigt den kvällen. Ut ljudet till oss i publiken var så himla dåligt att man nästan blev lite besviken över spelningen, men efter att ha funderat nu i ganska många dagar har jag insett att jag inte kan låta bli att skriva något om det.


Redan innan de skulle gå på scen började en spänning bygga upp inom mig och jag bara längtade efter de välbekanta ZZ-top influerade tonerna. Introt drar igång och jag är redan full av ny energi över att lyssna på dem live igen, men som skrevs så blev jag lite besviken på ljudet. Detta hindrade dock inte ”gubbarna” för när introt var värdigt och de kom ut på scen kände man energin. Då jag såg dem första gången kunde inte original trummisen vara närvarande pågrund av personliga skäl, men nu fick jag se och höra honom bakom trummorna och ingen besvikelse där inte.


Det spelar inte någon roll om de spelar på en stor eller liten scen, man känner energin från dem. Låt efter låt brändes av och jag drogs tillbaka till mitt första möte med dem nere i Backstage Rockbars källare, vilka kvällar. Bara att sitta och tänka på spelningarna ger mig ny energi och ork till att orka med dagen som kommer.


Mitt första möte med dem slutade med att jag fick med mig en skiva hem, den har spelats flera gånger och gick även varm i bilen på väg upp till Falun. Mitt andra möte nu hade jag med mig både fodralet och en silverpenna, så nu står fodralet med skivan i breve cd-spelaren och autograferna lyser i skenet av lampan. Det var kul att träffa dem och verkade som att de tyckte det var roligt att träffa mig med för Johan sken upp som en sol när han kände igen mig, vilket var väldigt roligt. :)



Jag har tre videor liggandes på youtube från deras spelning i Trollhättan och de finns även på Spotify, så in och lyssna. https://www.youtube.com/channel/UCtxpqZtm3iby00zk8kvSHgw

Så får ni chansen tycker jag att ni ska se dessa ”gubbar” live och ge en grupp fantastiska musiker lite stöd och kärlek. Det kommer i alla fall jag göra. <3

Likes

Comments

View tracker

Drog iväg till Backstage som vanlig utan någon som helst aning om vilka som skulle spela, gitarristen Jonas Kjelgren spelar även i Raubtier och har lite koll på hur dem låter, men de andra personerna var helt okända för mig.
Redan vid första ackorden kände jag att detta är ett band för mig, man kunde redan känna vart influenserna kom ifrån, nämligen ZZ Top. Låt efter låt drogs iväg med lite mellan snack på härlig dalarna dialekt. Även in hoppade Anders Johansson (Hammerfall) hade härlig energin bakom trummorna, speciellt med tanke på att han inte hade repat in en enda låt med bandet utan bara lyssnat igenom låtarna (och skrivit anteckningar), dock lite svår att få bra bild på

Längtar redan nu till augusti då dessa, som gitarristen i vit cowboyhatt kallade dem själva, farbröderna kliver på scenen i Falun under Sabaton Open Air 2016.

Likes

Comments

Efter att ha sett bandet live två gånger tidigare, kom möjligheten att se dem en tredje gång men inte på vilket sätt som helst. Jag fick nöjet att fotografera samt filma under hela deras spelning nere på Backstage Rockbar i Trollhättan. När dessa grabbar kliver på scenen snålas det inte med energin, den bara sprutar ut från dem. Det samma gäller publiken.
Kedjan som delar av publiken med scenen var redan spänd mer än den brukar, men trycket var ändå hårt på den. Första gången jag såg Lillasyster stod jag på publiksidan av kedjan och hade riktigt ont i höfterna dagen efter, folk bakom hänger och trycker på tills dem längst fram inte orkar mer och tar går därifrån så någon annan kan komma fram och ta platsen. Samma sak hände denna kvällen, men inte bara de. Till varenda låt ekade allsången bakom mig och ibland verkade det nästan som att Martin (sångaren) glömde bort texten. 
Men det finns inga tvivel, dessa grabbar älskar att vara i Trollhättan att spela och Trollhättan älskar när dem kommer.

Själv är jag grymt lycklig idag över att ha fått möjligheten att fota dem och hoppas det kommer bli fler tillfällen.

Likes

Comments