Hej!
Förlåt för jag typ aldrig bloggar längre men har ingen aning om vad jag ska skriva.

Igår var det iallafall påsk, vi hade Herbert,Pernilla och Valentina över och senare på kvällen kom min kusin Jessica och hennes kompis Sharin.
Jag och Valle drog ut i typ 1 timme, vi drog vid 21:30 ungefär för att träffa en polare👏🏼

Var en rätt lugn dag, ganska skönt.

Vad gjorde ni andra? 😋😜

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Visst, har orsakat dem själv.
Jag har skämta mycket för dem. Väldigt mycket om jag ska vara ärlig.
En dag fick jag nog, varför ska jag skämmas över dem när dem är en del av mig?

Många frågar mig om jag inte vill tatuera över dem, jo det vill jag... men inte dem djupaste för när jag känner för att ge upp allting så kollar jag på dem och ser hur jävla stark jag är.

Många förstår inte och kommer aldrig att göra, delvis för att dem inte VILL att förstå och för att dem inte varit med om det. Jag har fått höra ofta att jag gör det för uppmärksamhet, eller att jag bör skämmas för dem... Och att jag ser Emo ut pga ärren, ja ni fattar!

Många har kollat konstigt och lagt dumma kommentarer, försöker skaka av mig det men ibland har det hänt att jag fått återfall av vad folk sagt till mig. Det står jag upp för!! Folk verkar inte förstå att ord skär djupare än vad rakbladen gör.

En gång så var det en "vän" som bad mig slänga mig framför tåget, den kvällen ville jag verkligen gå hem och skära upp handlederna men jag tänkte "Varför skulle jag? Jag är starkare än henne för hon måste trycka ner andra för att må "bra" och helt ärligt, hur kul är det att ALLTID ha det på sitt samvete att någon tagit sitt liv pågrund av vad man sa?" Så jag snackade med mamma och kompisar istället. Jag var inte självmordbenägen, absolut inte!! Jag var
triggad, triggad så in i helvetet. Men ändån så skar jag mig inte och jag försökte inte ta mitt liv. Vilket jag är väldigt glad för idag!

Jag känner inte ofta att jag vill göra det igen, visst man saknar det men ändån inte. Jag vet att det inte är ett bra val jag gjort att göra det, men jag är starkare nu!
Igår var jag 160 dagar ren, den 25:e är jag 6 månader ren. 6 FUCKING MÅNADER REN!! Kan ni fatta? Fattar knappt det själv.

Likes

Comments

Här sitter jag och grubblar, lite för mycket. Måste sluta grubbla och bara leva life.

Grubblar på vad?
-Allting, vad som hänt de senaste månaderna på 2017, Jonte och på vad som kommer hända 2017 och alla andra år. Kommer inte fram till något, som vanligt.

2017 har varit sådär, redan Mars, sjukt så fort tiden går!
Många har valt att lämna mig, tänker inte gråta över det för det är deras förlust, inte min.
Vad som kommer hända detta året vet jag inte, vet bara vad jag och mina vänner planerat liksom.
De andra åren vet jag ingenting alls, får se vad som händer och vart jag hamnar i livet, ska bara göra saker som får mig att må bra... eller ja, försöka så gott jag kan!
Jonte, ja han tänker jag på varje dag. Hur hade livet sett ut om jag inte träffat honom? Hur hade livet sett ut om han inte tagit livet? Hur gammal hade han blivit? Hade vi varit vänner resten av livet? Hade han fått må bra? Hade han blivit det han velat? Det får jag aldrig svar på så jag vet inte varför jag grubblar över det.

Jag hoppas att detta och de andra åren blir bra, jag ska se till att jag mår bra till slut! Det är det enda jag strävar efter iallafall, allt annat bra är ju bara ett plus!
Jonte, jag hoppas du ser ner på mig och är stolt!

Imorgon, eller ja idag blir det i och med att klockan är över 00:00... då ska jag till BUP och på Fredag ska jag äntligen få träffa BUP-läkare.

Hoppas ni andra mår bra och inte grubblar för mycket💓

Likes

Comments

Folk säger ofta "Ta en dag i taget", enklare sagt än gjort på sina värsta dagar. Ibland måste man ta 1 timme eller kanske till och med en minut i taget för att ens ta sig igenom dagen.
På sina värsta dagar kan det vara svårt att få allting att gå ihop men det är helt okej, för vi är bara människor och man mår inte alltid 100%.
Huvudsaken är att man tar sig igenom dessa dagarna.
Om allt du gjort idag har varit att hålla ihop så är jag stolt över dig!

Idag har jag bara städat lite på rummet,pluggat lite och gått ut med hunden för att sen vila en stund.
Senare på kvällen drog jag ut i ca 2-3 timmar men det har varit ganska lugnt idag vilket jag tycker är skönt då det oftast händer saker hela tiden.

Hoppas att ni andra haft det jättenajs idag!
Glöm inte att adda mig på snapchat: minnapresits
Instagram: minna.presits

Likes

Comments

Jag får ofta höra att jag är alldeles för snäll mot andra, jag bryr mig mer om andra än mig själv.
Jag brinner verkligen för att hjälpa folk, för då mår jag bra. Då kan jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna för då har jag bidragit med något bra.
Jag försöker göra bra saker varje dag.
Tyvärr slutar det nästan alltid med en eller flera knivar i ryggen.
Nu på senare tid har det eskalerat totalt med mig och så kallade "vänner". Jag är inte helt felfri, men de flesta har verkligen sjunkit till en nivå som jag inte ens kan förklara.
Det är allt ifrån "jag hatar dig, dra åt helvete" till "Bara släng dig framför ett tåg". "Jag hatar dig, dra åt helvete" är inte så farlig men när dem ber en ta sitt liv. Då börjar JAG undra vad fan jag sett i dessa personerna, hur kunde jag kalla dem för bästa vänner? Hur kunde jag stötta dem? Varför lät jag dem komma in i mitt liv?
Jag måste verkligen börja fokusera på mig själv och det ska jag.
Upp till andra att höra av sig och bevisa att jag betyder något för dem.
Jag har inte tid för sånt drama, jag fyller 18 nästa år. Jag skaffar mig ett nytt liv med nytt folk. Jag måste fokusera på mitt mående och skolgång.
Jag vill inte hamna i bråk, bli slagen och sånt. Jag vill inte ha att slagsmål är min vardag, mina vänner kanske vill ha den vardagen men jag vet att en dag smäller det med knivar och pistoler och jag tänker inte vara med då. Det är min vardag i PERIODER, nu är det lungt med slagsmål och sånt men nu är det annat. Tyvärr.
Jag drar mig ut nu.

Likes

Comments

Jag har alltid varit en pojkflicka, under åren har jag fått många kommentarer, blickar och många har haft fördomar om mig.

Förr tyckte jag att det var jobbigt att få blickar och dumma kommentarer men nu tar jag inte åt mig.
Jag har inte mindre rätt att få vara mig själv än alla andra, eller hur?
Det har inte alltid varit lätt att vara en pojkflicka, jag har försökt att vara mer som andra brudar men jag känner mig inte säker i det.
Jag är uppväxt med att det är okej att vara annorlunda, men inte enligt samhället! FUCK SAMHÄLLET för jag är den jag är och tänker INTE ändra mig.
Visst, jag kan ha med "tjejkläder" nu men det är inte ofta.
Under många år blev jag också mobbad för att jag var mig själv, en pojkflicka var inte acceptabelt helt enkelt.
Jag har många gånger tänkt att jag inte passar in någon stans för jag är en pojkflicka men nu på senare tid så skiter jag i vad folk tycker och tänker för att jag har min familj och mina vänner som gillar mig precis som jag är.
Vet inte hur ofta folk har frågat ifall jag är en kille, född i fel kropp eller lesbisk.
En gång sa någon mamma till mig när jag var ca 10-11 år kanske, att jag inte fick gå in till tjejernas omklädningsrum för jag var en kille... Jag blev helt paff, såg dem inte att jag var en tjej? Jag sa dock till henne att jag är tjej så hon bad om ursäkt.
Men visst, inte alltid man kan se om jag är tjej eller kille men snälla nån, fråga istället för att anta.

Det jag vill komma fram till och förmedla till er andra är att oavsett vad folk tycker och tänker om dig så ska du vara dig själv ändån. För i slutändan är det dig det handlar om, det är DU som ska vara i denna kroppen så varför inte göra det på sättet du vill?

Likes

Comments

Sitter på mitt rum och bara tar det lugnt nu.

Pratade med min medicinlärare Mette om jobbiga saker som tynger mig, hon är så guldvärd som lyssnar och försöker hjälpa mig. Är så tacksam för vad lärarna på Consensum gör för mig, dem underlättar så mycket!

Snart ska många välja gymnasium, jag tipsar verkligen om Consensum om ni ska läsa Vård och omsorg eller natur. Man får all hjälp man behöver och lärarna lyssnar på en.
En väldigt liten skola tho, men det är skönt tycker jag! Man lär känna så många från ettan, tvåan och trean.

Jag ska välja bort matten i 2:an vilket ska bli superskönt då det kommer bli mycket svårare och stressigare.

Jag är för en gångskull klar med Svenskauppgiften 6 dagar innan den ska vara inlämnad.

Har även införskaffat mig en kalender då jag är så oorganiserad med vad jag behöver göra och jag är väldigt glömsk av mig. Skönt att kunna skriva vad jag måste göra när och när allt ska vara klart.

Är inte orolig alls för om jag kommer klara skolan eller inte, har sånt flyt nu, är själv förvånad och imponerad över mig själv.

Jag vill inflika att Consensum är det bästa valet jag gjort. På bara 6 månader så har jag lärt mig lika mycket som jag gjorde på 1 år på Korsbacka.
Lärarna tar en på allvar och dem brinner verkligen för oss elever.
Consensum är en liten skola där alla känner alla iprincip men det är skönt för man lär känna så mycket underbart folk.
Om man förklarar för lärarna hur man mår och om man behöver till exempel skjuta upp en inlämning så brukar det gå bra.
Dem gör så att man inte blir jättestressad. Dem är rädda om en kan man väl säga.
Om ni börjar på Consensum så hoppas jag verkligen att ni får Mette i något ämne då hon är en superbra lärare!
Hon är den typen av lärare som alltid är glad när hon kommer in i klassrummet, hon gör lektionerna intressanta,roliga och ibland spännande. Hon är väldigt förstående, nog den mest förstående läraren jag har faktiskt!
Hon sprider så mycket glädje så det är sjukt. Går inte att vara sur på henne iheller, har testat men går inte!

Hoppas ni har det bra med plugget och jobbet. :)


Likes

Comments

Den 25 Oktober 2016 så bestämde jag mig att inte skada mig fler gånger.
Och det har jag inte gjort.
Jag ger mig själv en klapp på axeln, för jag har gått från att skada mig varje dag till att inte skada mig på 3 månader. Kanske ingen big deal för er men för er som vet hur det är så vet ni hur svårt det är att sluta.
Jag måste säga att det bästa valet jag gjort har varit att slänga dem bladen.
Bladen har saboterat så mycket för mig.
Mest min syn på mig själv, jag har haft så dåligt självförtroende och självhat men nu på senare tid så har jag jobbat otroligt mycket med att älska mig själv.
Om jag inte älskar mig själv så blir det jobbigt att vara i denna kroppen resten av min tid här på jorden.
Sen jag slängde alla mina blad så har jag fått en helt ny syn på mig själv, försöker hittar minst en positiv sak i allting och det går fruktansvärt bra måste jag säga!
Jag mår inte 100 fortfarande men det tar tid och jag är villig att ha tålamod och hålla hoppet uppe om att jag en dag ska må bra. Jag ger mig f*n på det.

Jag uppmanar er alla som skär er själva, släng bladen. Det är er värsta fiende och kommer sabotera så mycket för er. Ni duger som ni är, ni är grymma så fortsätt kämpa!! Jag tror på er!
Har skadat mig sen 2012 och det är först nu som jag börjat inse att jag är värd så mycket mer än ett blad och det är ni också.
Gör er själva den största tjänsten nu och släng era blad eller vad ni använder för att skada er.

Mer kärlek åt folket!!❤

Likes

Comments

Hej igen!

Som de flesta vet så har jag haft en dålig relation med min pappa, tänker inte gå in på varför.
Men jag tror att några kan relatera till hur det är när ens ena trygga plats försvinner, att en som alltid ska finnas där för en inte är där, så har det varit för oss kan man säga.
Det har lämnat djupa spår men jag känner mig redo att släppa allt det gamla och gå vidare. En ny chans, en ny dörr öppnas medans en gammal dörr stängs.
Vi har båda kommit överrens om att gå vidare och börja om på nytt.
Nu ska det bli tryggt, det ska bli bra nu, ska få fadersfiguren jag aldrig fått innan.

Man vet aldrig när man förlorar någon, ta ingen för givet och grubbla inte över gamla saker som hänt. Jag vill inte skiljas från min pappa som ovänner om man kan säga så.
Ta vara på era nära och kära medans ni kan, för en dag är det försent.

Nu kan det bara bli bättre🙏🏼

Likes

Comments

Alla har vi nog blivit ovän med någon.
Jag blev ovän med en brud som var min bästa vän, bara för någon dag sen.
Tänker inte hänga ut vem.
Men hon vet mina svagaste punkter och jag mår redan dåligt... Hon sprider då att jag hotat både hennes kille och ska även ha bett henne ta sitt liv.
Alla hoppar på MIG när dem bara hört hennes sida.
Jag skulle aldrig be någon ta sitt liv då min bästa kompis tagit sitt liv.
Jag har försökt försvara mig men alla tror på henne.
Började försöka ta mig uppåt igen men då kommer hon och sparkar ner mig igen.

Sparka aldrig på någon som redan ligger ner.
Sjukt lågt att hänga ut mig i gruppchatten också.
Sjukt lågt att sprida att jag ska ha gjort det hon påstår att jag gjort, hon kan inte bevisa det.. Så snälla, om ni bråkar med någon så ta reda på fakta och försök bevisa vad den andra gjort.
Ingen mår bra av sånt och helt ärlig, är rädd för att gå själv, visa mig ute nu efter igår då folk är skitsura för vad jag "gjort".
Jag vill bara må bra igen, sista gången jag släpper in, litar på folk. Och att jag ens kallat henne för bästavän är nog det värsta jag gjort.
Jag vill inte att alla ska tycka synd om mig för det är det inte. Vill bara att folk ska lyssna på mig och sen skapa sig en egen uppfattning.

Ta vara på varandra, ni vet aldrig när dem är borta!

Likes

Comments