det är så mycket nu.. fattar inte. inte berättat för någon lärare än om flytten, är rädd för deras respons.

jag är så trött, sliten och nere.. de har blivit värre på sista tiden. min sömn är åt helvete, de här med att äta är jobbigt och även alla känslor. ångest som fan över allt som händer, hur ska folk reagera på att jag ev ska få lägenhet, särskilt mamma och pappa. men kommer nog gå bra i slutändan.

det är bara nu när jag har så många frågor i luften om lägenhet, skola och mitt mående..

varför får jag ingen hjälp? Varför får jag inget svar? Varför kollar aldrig någon mig i ögonen och frågar hur jag egentligen mår? Varför är man så bortglömd i allt detta?

den här känslan av att bara ensam och övergiven. försvinner inte i första taget...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

nu har jag anmält mig till unganhörig lägret i Skåne :) är väldigt taggad och glad! hoppas på att träffa och lära känna lite nytt folk å sådär I samma situation som mig. någon mer som ska till lägret?
Har ni inte anmält er tycker jag ni ska göra de! De är det bästa jag varit på!

lite om vardagen med kanske.. mamma var bort igår.. Hon svarade inte på sin mobil på ett bra tag. Så jag och pojkvännen var påväg att slänga oss in i bilen och åka till henne precis men då svarade hon. Hon hade varit å handlat/ kört bil som hon egentligen inte får..
Så idag har jag varit hemma från skolan då jag inte mådde så bra efter igår.. hoppas på att allt blir bättre snart och vänder.. tänkte ta mig till skolan imorgon och jobba lite men svårt efter att de händer så mycket i mitt liv.. Har haft möte med soc om lägenhet igen och de går framåt iallafall.

snälla skänk till www.alzheimerfonden.se

Likes

Comments

jag var inne på Facebook som vanligt å kollade lite vad vänner skrivit å dom kommer en nyhet från Expressen upp.. Jag tror inte mina ögon.. de jag gått å tänkt om att dom håller säkert botemedlet gömt pga pengar kan vara sant! helt sjukt, jag är så chockad och arg.
liksom visst detta är inte 100% säkert att det är sant nej visst, Men jag har ändå gått och tänkt på de och hade inte förvånat mig om det är sant.

http://www.expressen.se/nyheter/foretag-hemlighaller-ny-kur-mot-alzheimer/

Det jag tänker på är att dom tar pengar före folks liv.. Jag fattar inte hur man ens kan tänka så. Dom fattar inte ens hur många liv man förstör om det nu är så. Tänk bara hur mycket bättre mitt liv hade varit om mamma var frisk, tänk hur mycket som hade löst sig. 

sänk en slant till www.alzheimerfonden.se och hjälp dem med forskning ❤

Likes

Comments

Länge sen jag gjorde inlägg igen.. Men ikväll har jag mått skit.. Så skriver av mig lite!

Mamma har igen blivit sämre har sett att hon blivit ett stepp sämre... Å de känns förjävligt, börjar gå för fort nu senast jag såg ett stepp nedåt var 1 och 1/2 månad sen.. Jag saknar den tiden jag och mamma bodde själva i lägenheten och de bara var jag och hon å ingen j*vla sjukdom. Tänk vad allt var underbart då.

På min 18års dag kunde mamma inte komma ihåg att jag fyllde förens hon hitta min present och hon glömde mitt namn ett antal gånger, vilket sved i hjärtat något djävluskt som ni kanske kan tänka er.. Jag finner ingen koncentration i skolan alls, vill bara gråta hela tiden. Jag har svårt med skolarbeten å hänga med nu allt distraherar mig..

Jag förklarade allt detta för soc och dom ska hjälpa mig med en lägenhet för jag inte kan bo kvar med min pojkvän och deras familj pågrund av olika skäl. Så jag får väl förhoppningsvis med mig min pojkvän när jag väl hittat en lägenhet..

Mamma fyllde år nyligen, hon var så förvirrad på sin födelsedag. Det var så jobbigt att se på att jag valde att sova hos pojkvännen den kvällen sen då jag mådde skit efter att sätt mamma så stressad och virrig...

Kom ihåg att stötta Alzheimersfonden.. skänk en peng hur mycket som helst.. annars kommer vi aldrig hitta ett botemedel..

Www.alzheimerfonden.se

Likes

Comments

Idag är en sån där dag när man bara känner sig nere och inte alls orkar mycket och har haft så sjukt mycket nu ett tag.. flera möten med SOC, barn och ungdomshälsan och man blir bara säga trött och sliten på alla dessa jävla ord "vi ska hjälpa dig Nina, lovar" Hur mycket har dom hjälpt mig då? jo knappt något än. förstår inte riktigt meningen med att gå till folk som säger att dom ska hjälpa än men det händer inget man skickas bara vidare till nästa och nästa och nästa..

Sen har det blivit så på sista tiden att mamma blir ledsen så fort jag åker till min pojkvän på onsdagar och är hos honom.. hur kul är det att varje gång lämna en gråtandes mamma då.. inte alls! Har även börjat få sånna dagar när jag känner typ "varför kämpar jag ens för att må bra? jag mår aldrig bra ändå. När fan ska de bli förändring eller vända? suck.. är 18 år snart hoppas då på en förändring då jag blir lite mer "självständig".

det känns som om allt kring mamma å soc osv förstör min relationer till folk så jag antingen bråkar med någon eller tappar kontakten..
hatar känslan av att vilja ge upp hoppet!

Likes

Comments

hejsan! julafton gick nästan bra iallafall bara det att "pappa" vill hålla det hemligt att mamma får köra bil för honom och försöker tvinga mig att inte berätta för moster att han tillåter det. Idiotiskt är det, har läkarna sagt att hon inte ska köra så ska hon inte det. Det är för hennes och andras säkerhet!! Men tog mig modet att berätta det för moster ändå och sa det precis som han sa det till mig, hon vart inte glad kan jag ju säga. Men julafton var ganska seg och aningen ledsam men det löste sig ändå överlevde julafton iallafall med lite tårar. Så för första gången någonsin kände jag också ångest inför jul då mamma och "pappa" tjafsade förra julafton framför mig..

Sen så blev jag uppringd i mellandagarna om att mina kuratorer (både i skolan och sjukhuset) hade skickat in varsin orosanmälan om att dom tyckte jag behövde mer stöd osv. Jag visste inte vad det innebar så jag var rädd och orolig då dom frågade efter mammas nummer då dom ville ringa henne och boka möte angående mitt mående. Så på fredagen åkte jag, min mamma och min moster på mötet. Dom berättade att dom var tvungna att berätta för mamma om vad det står i papprena allt jag velat hålla hemligt för mamma om hur dåligt jag mår då jag inte vill tynga henne med något sånt. Det räcker med att försöka handskas med den diagnos hon fått och försöka vara glad i vardagen annars. Så jaa mamma fick reda på hur jag mådde och hon var ledsen till en början sen kramades jag och mamma innan vi åkte jag och min moster hem till henne. Mamma ringer mig vardagligen och är ledsen nu, ångrar lite grann att jag ändå berättat så mycket som jag gjort för kuratorerna...

Nyårsafton var helt okej, det kom ett gäng kompisar till pojkvännen och vi åt tillsammans och hade trevligt.. även att det slutade med att jag fick tankar om mamma och annat så jag gick upp och grät lite. Men rykte upp mig sen och försökte ha en fortsatt trevlig kväll...

Likes

Comments

julafton imorgon då, tjoho.. not. blir ingen vanlig jul i år då det bara blir jag, mamma och "pappa", vilket jag igentligen inte vill men vill ju vara med mamma. Vi brukar alltid göra något på julafton men imorgon blir det inget och de ger mig så mycket ångest..

den 25e blir de "pappas" släkt och 26e mammas släkt så får väl längta till 26e helt enkelt.
Jag blev erbjuden att följa med mig pojkvän och hans familj till deras släkt men det kändes fel och konstigt, men hade mått bättre av att följa med dom än att vara hemma den 24e. Så just nu ligger jag hemma i min säng och tänker på allt och inget.
Är även sjukt sliten efter att han gått i skolan måndag och tisdag efter skolan jobbat. Onsdag till idag jobbade jag hela dagen, idag var det så äckligt mycket folk som handla är så trött och har migrän.

Får väl hoppas att julen blir bra ändå även fast jag har mycket ångest sedan förra julen då mamma och "pappa" rök ihop..

god jul på er!♡

Likes

Comments

Hej.

förlåt för dåligt uppdatering har börjat må ganska dåligt. ingen aptit, sover dåligt, gråter så fort jag är ensam och är aldrig riktigt glad.. Jag är så jävla ensam, trött och sliten. Behöver nog hjälp.

Igår (torsdag) var jag med mamma till minnes mottagningen med mamma, min bror och min moster. ville inte dit först men efter att min pojkvän pratat med mig och övertygat mig så går jag med in med en klump i magen. Mamma fick göra något test som hon gör varje gång medan hon var där och gjorde de så var jag, brorsan och moster där vi skulle förklara vardagen med mamma.
Efter mycket av moment och en moster som inser att jag mår skit och hon blir irriterad på att jag inte pratar med henne när jag mår dåligt, men då kan hon ju fan ringa istället och ha kontakt med mej. Iallafall jag lyckades göra så mamma äntligen får antidepressiva tabletter så jag kanske slipper att hon är ledsen hela tiden iallafall. Sen när jag kliver in i pojkvännens bil efter mötet så släppte allt, jag bara grät kunde inte sluta. Tänkte tillbaka i tiden när allt var bra och de bara var jag och min friska mamma och inte min "pappa" eller någon annan. Då mådde man bra.

Likes

Comments

ikväll är det en sån där kväll där man sitter och funderar på allt mellan himmel och jord och helt plötsligt slutar upp med att gråta. Bara sitter och gråter till kroppen skakar och är svag, funderar ens på om jag någon gång kommer bli lycklig igen. Så fort jag är ensam och tex alla sover här hos killen så börjar gråta och känner mig övergiven och ensam. Känner mig som ensammast i världen, jag förstår inte vad jag gjort för att få må såhär ibland.

Detta är en såhär kväll när man bara tänker och tänker på allt så som vad händer när ens mamma inte finns längre? kommer ens släkt komma med öronen bakåt och faktiskt finnas för mig? Det är ju liksom lite sent då hade behövt någon mer än någonsin just nu. Jag undrar själv hur jag orkar hålla på och må såhär.

Likes

Comments

just nu sitter jag och har praktik och det kör ihop sig med mamma och kunna va hemma med henne. Jag får skuldkänslorna för att jag inte var hos henne idag och frågan är om jag verkligen ska ha de...
jag har pratat med henne i telefon idag iallafall och de lät som de var bra med henne hon frågade lite om när hon ska ta tabletten och sånt. Jag frågade om hon hade ätit någon mat men fick inget bra svar på det.. så antagligen har hon väl glömt de.. Men kan inte lägga allt ansvar på mig att hon äter så hoppas på att jag slipper se till de snart.

Jag känner att jag måste hitta tillbaka till de jag gillade och göra innan då jag inte vet själv vad jag gillar att göra längre.. jag tappade de när jag fick ta hand om mamma så mycket. Men nu när jag flyttat finns de möjlighet att hitta något att göra igen eller hitta tillbaka till något. Jag har köpt ett nytt husdjur som hjälpt mig börja på mitt nya liva lite men måste hitta något mer som jag trivs med. De kommer väl!

Jag vet inte varför men jag känner mig så ledsen och övergiven fortfarande på grund av att jag inte fått så mycket hjälp med mamma. Ett bra ord som beskriver hur jag känner är att jag känner mig trasig.. alltså typ att jag inte kan bli helt hel igen utan måste lagas på något sätt. Men frågan är hur jag ska kunna känna hel igen och sluta känna mig ensam.. skulle helt enkelt behöva en vän som gått igenom samma som mig å prata med ibland tror jag.

Likes

Comments