View tracker

just nu ligger jag i min säng och mår dåligt men vet inte varför riktigt så jag bestämde mig för att göra ett inlägg.

jag har funderat på om man skulle börja pyssla ihop något liknande "fuck cancer" armbanden fast det står något annat då. Sälja och sen skänka iväg pengarna (till alzheimers forskning såklart) men frågan är om något skulle köpa och vad det skulle stå på dom. Har lite idéer så som
"memories matter"
"fighting against alzheimers"
"alzheimers steal memories"
men vet samtidigt inte om någon ens skulle vara sugen på att köpa armband med någon likande text på.. hmm..
let me know!

Likes

Comments

hejsan! julafton gick nästan bra iallafall bara det att "pappa" vill hålla det hemligt att mamma får köra bil för honom och försöker tvinga mig att inte berätta för moster att han tillåter det. Idiotiskt är det, har läkarna sagt att hon inte ska köra så ska hon inte det. Det är för hennes och andras säkerhet!! Men tog mig modet att berätta det för moster ändå och sa det precis som han sa det till mig, hon vart inte glad kan jag ju säga. Men julafton var ganska seg och aningen ledsam men det löste sig ändå överlevde julafton iallafall med lite tårar. Så för första gången någonsin kände jag också ångest inför jul då mamma och "pappa" tjafsade förra julafton framför mig..

Sen så blev jag uppringd i mellandagarna om att mina kuratorer (både i skolan och sjukhuset) hade skickat in varsin orosanmälan om att dom tyckte jag behövde mer stöd osv. Jag visste inte vad det innebar så jag var rädd och orolig då dom frågade efter mammas nummer då dom ville ringa henne och boka möte angående mitt mående. Så på fredagen åkte jag, min mamma och min moster på mötet. Dom berättade att dom var tvungna att berätta för mamma om vad det står i papprena allt jag velat hålla hemligt för mamma om hur dåligt jag mår då jag inte vill tynga henne med något sånt. Det räcker med att försöka handskas med den diagnos hon fått och försöka vara glad i vardagen annars. Så jaa mamma fick reda på hur jag mådde och hon var ledsen till en början sen kramades jag och mamma innan vi åkte jag och min moster hem till henne. Mamma ringer mig vardagligen och är ledsen nu, ångrar lite grann att jag ändå berättat så mycket som jag gjort för kuratorerna...

Nyårsafton var helt okej, det kom ett gäng kompisar till pojkvännen och vi åt tillsammans och hade trevligt.. även att det slutade med att jag fick tankar om mamma och annat så jag gick upp och grät lite. Men rykte upp mig sen och försökte ha en fortsatt trevlig kväll...

Likes

Comments

julafton imorgon då, tjoho.. not. blir ingen vanlig jul i år då det bara blir jag, mamma och "pappa", vilket jag igentligen inte vill men vill ju vara med mamma. Vi brukar alltid göra något på julafton men imorgon blir det inget och de ger mig så mycket ångest..

den 25e blir de "pappas" släkt och 26e mammas släkt så får väl längta till 26e helt enkelt.
Jag blev erbjuden att följa med mig pojkvän och hans familj till deras släkt men det kändes fel och konstigt, men hade mått bättre av att följa med dom än att vara hemma den 24e. Så just nu ligger jag hemma i min säng och tänker på allt och inget.
Är även sjukt sliten efter att han gått i skolan måndag och tisdag efter skolan jobbat. Onsdag till idag jobbade jag hela dagen, idag var det så äckligt mycket folk som handla är så trött och har migrän.

Får väl hoppas att julen blir bra ändå även fast jag har mycket ångest sedan förra julen då mamma och "pappa" rök ihop..

god jul på er!♡

Likes

Comments

Hej.

förlåt för dåligt uppdatering har börjat må ganska dåligt. ingen aptit, sover dåligt, gråter så fort jag är ensam och är aldrig riktigt glad.. Jag är så jävla ensam, trött och sliten. Behöver nog hjälp.

Igår (torsdag) var jag med mamma till minnes mottagningen med mamma, min bror och min moster. ville inte dit först men efter att min pojkvän pratat med mig och övertygat mig så går jag med in med en klump i magen. Mamma fick göra något test som hon gör varje gång medan hon var där och gjorde de så var jag, brorsan och moster där vi skulle förklara vardagen med mamma.
Efter mycket av moment och en moster som inser att jag mår skit och hon blir irriterad på att jag inte pratar med henne när jag mår dåligt, men då kan hon ju fan ringa istället och ha kontakt med mej. Iallafall jag lyckades göra så mamma äntligen får antidepressiva tabletter så jag kanske slipper att hon är ledsen hela tiden iallafall. Sen när jag kliver in i pojkvännens bil efter mötet så släppte allt, jag bara grät kunde inte sluta. Tänkte tillbaka i tiden när allt var bra och de bara var jag och min friska mamma och inte min "pappa" eller någon annan. Då mådde man bra.

Likes

Comments

ikväll är det en sån där kväll där man sitter och funderar på allt mellan himmel och jord och helt plötsligt slutar upp med att gråta. Bara sitter och gråter till kroppen skakar och är svag, funderar ens på om jag någon gång kommer bli lycklig igen. Så fort jag är ensam och tex alla sover här hos killen så börjar gråta och känner mig övergiven och ensam. Känner mig som ensammast i världen, jag förstår inte vad jag gjort för att få må såhär ibland.

Detta är en såhär kväll när man bara tänker och tänker på allt så som vad händer när ens mamma inte finns längre? kommer ens släkt komma med öronen bakåt och faktiskt finnas för mig? Det är ju liksom lite sent då hade behövt någon mer än någonsin just nu. Jag undrar själv hur jag orkar hålla på och må såhär.

Likes

Comments

just nu sitter jag och har praktik och det kör ihop sig med mamma och kunna va hemma med henne. Jag får skuldkänslorna för att jag inte var hos henne idag och frågan är om jag verkligen ska ha de...
jag har pratat med henne i telefon idag iallafall och de lät som de var bra med henne hon frågade lite om när hon ska ta tabletten och sånt. Jag frågade om hon hade ätit någon mat men fick inget bra svar på det.. så antagligen har hon väl glömt de.. Men kan inte lägga allt ansvar på mig att hon äter så hoppas på att jag slipper se till de snart.

Jag känner att jag måste hitta tillbaka till de jag gillade och göra innan då jag inte vet själv vad jag gillar att göra längre.. jag tappade de när jag fick ta hand om mamma så mycket. Men nu när jag flyttat finns de möjlighet att hitta något att göra igen eller hitta tillbaka till något. Jag har köpt ett nytt husdjur som hjälpt mig börja på mitt nya liva lite men måste hitta något mer som jag trivs med. De kommer väl!

Jag vet inte varför men jag känner mig så ledsen och övergiven fortfarande på grund av att jag inte fått så mycket hjälp med mamma. Ett bra ord som beskriver hur jag känner är att jag känner mig trasig.. alltså typ att jag inte kan bli helt hel igen utan måste lagas på något sätt. Men frågan är hur jag ska kunna känna hel igen och sluta känna mig ensam.. skulle helt enkelt behöva en vän som gått igenom samma som mig å prata med ibland tror jag.

Likes

Comments

hej!
Jag hade ju möte med kommunen i fredags och de gick bättre än förväntat. Jag hade med Pojkvännen och skolans kurator (kuratorn som styrt upp de mesta med mötet). Ja de första jag fick göra var att berätta om en vanlig dag hos mig och vad jag får hjälpa mamma med så som laga mat, hundarna osv. Dom berättade lite om LSS och SOL (lagar) och berättade vad dom tyckte mamma behövde och vad de innebar. Men mamma var inte där så vi kunde inte fatta några beslut+ att mamma visste inte att jag var där.

Kuratorn gick in ibland och berättade saker som hon hade ner skrivet från våra samtal. Min pojkvän gick in i samtalet ibland och berättade om hur han ser på hur mamma och hur hon mår och att jag tagit för mycket ansvar och att jag aldrig skulle behövt ta något ansvar alls. Men en grej jag reagera på och som fick mig att börja lipa rätt ordentligt var när både kuratorn och killen sa att
kuratorn- "denna flicka har inte alltid varit så här glad, när hon kom till mig i början och skolåret och prata så var hon ledsen och mådde dåligt. Grät på nästan varje samtal för hon var trött, sliten och ledsen för att hon var med sin mamma hela tiden å fick bara paus på helgerna"
Pojkvän- "Det märks att hon är mycket gladare sen hon flytta då hon har ork till att hitta på saker och hon är glad nu"
De fick mig att inse att jag faktiskt är gladare och att jag tänker förbli såhär glad jag vill inte falla tillbaka till de gamla igen. Utan jag vill göra de jag vill och saker ska inte få hindra mig som de gjort innan.

Likes

Comments

Hejsan! Sorry för dålig uppdatering men nu har jag mycket att berätta :)

Jag har för de första som rubriken lyder flyttat hem till mig pojkvän som bor med sin mamma och 2 systrar. vilket har fått mig att må så mycket bättre, Jag mår inte dåligt hela tiden osv. Det har faktiskt funkat riktigt bra att lämna mamma några dagar vilket känns skönt! är endast hemma måndag och tisdag med mamma vilket är jätte skönt för mig att inte behöva vara med henne söndag-torsdag jag känner mig som en nyare och gladare person. visst mamma var lite ledsen över att jag flyttat men hon vill även mitt bästa, hon är glad nu iallafall. All kärlek till min kille och hans familj som tar hand om mig♡

Imorgon ska jag på möte med kommunen och berätta om hur det ligger till om att jag flyttat och mamma är själv ganska mycket och så. Dom ska även ge mig lite info om vad mamma kan få för hjälp när det väl behövs hjälp. Det är så skönt att kommunen ringde mig och vad Om ursäkt att dom inte tog mig på allvar när min kurator pratat med dom.

Nu till de lite tråkigare! När jag kom hem i måndags var mamma jätte konstig, talet gick inte ihop sig, sa ord i fel ordning och glömde av sig.. kändes riktigt hemskt att behöva åka iväg och lämma henne, då jag skulle upp på praktik 04:00 så var de bättre att sova hos han annars hade jag fått gå upp 03:00 istället. Men samma kväll insåg jag att det inte är min mamma längre.. eller jo det är det men är inte samma mamma.. är inte samma kvinna som hjälpte mog med allt detta är någon annan.. Men men...
Men åkte dit på tisdagen igen och då var hon som vanligt och hade "normal" svårt med talet som hon brukar ha.

ska försöka uppdatera som vanligt snart igen!

Likes

Comments

förlåt att jag inte uppdaterat på länge men har legat sjuk hemma i 4a dagar och inte orkat något men kan säga att de hänt mycket..

jag har upptäckt att mamma blivit sämre på bara 1-2 veckor och min mamma tinar bort mer och mer.. så jag pratade med min pojkväns familj om vad jag ska göra för jag orkar inte bo med henne på de sättet längre och vara med henne söndag-torsdag.. (min "pappa" räknar jag ej med längre därför jag inte pratar med han) jag är så trött, sliten och ledsen hela tiden, så hans familj sa att jag kunde bo hos dom om jag vill de och hälsa på mamma 1-2 dagar i veckan. har ju kvar säng och sånt hos mamma så jag kan sova där men flyttar lite andra möbler till killen isåfall.

så jag tyckte de va en bra idé så jag ska ringa demens ssk och boka möte, för kan ju inte bara lämna mamma utan någon hjälp.. på fredag ska jag, min kille och hans mamma va på möte med skolans kurator för att prata lite så dom vet att det händer mycket i mitt liv just nu.. men ska hålla uppdaterat nu så mycket jag kan!

ett annat tufft beslut jag fått ta är att sälja min bil och det är min hobby så de kändes ganska mycket.. hittade många fel på bilen igår och lär bli dyrt så var ganska ledsen då jag inte har 4000kr att lägga ut på den, men får fokusera på 1 sak i taget.. just nu blir det att tänka på mitt eget bästa, skolan och mamma.

Likes

Comments

denna dagen känns som den fått en dålig början... jag vaknar och kollar ett socialt media och ser hur en har skrivit på en status om mig och formulerar sig som om jag var ett barn och inte kan ta ansvar över saker och mig själv...

Jag må vara 17 år och bestämmer inte över mig själv ÄN.. jag må vara ung och dum ibland visst.. men ta ansvar gör jag!! och nej jag igentligen inget barn längre!! jag är f*fan 17år och tar hand om min mamma!! den killen som skrev de var knappt 30 år och säkert inte tagit mer ansvar än vad jag någonsin gjort under detta halvår mamma varit sjuk!!

fyfan vad jag önskar att jag kunde ställa mig och ge han en rak höger och säga om någon vet vad ordet ansvar betyder så är det jag!!!! alla ungdomar förstör inte klottrar osv som folk ser oss!! Det finns vi som också göms i skuggan som knappt kan gå ut pga så mycket ansvar vi har i hemmet med sjuka föräldrar vi måste hjälpa och ta hand om! även i det ansvaret så ingår de att trösta när dom är ledsen över som sjukdom, hålla dom glada, hitta på saker med dom! you name it! Sen blir de inte bättre av att ha en "pappa" som trycker ner mig och hackar på mig!!

tänk 1 gång till innan du skriver eller säger något till en yngre person. du vet då inte vad dom gör och går igenom!!!
(förlåt för stavfel osv, skrev medan jag var arg och medab jag gick)

Likes

Comments