View tracker

Jag tänker inte på dig egentligen

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tänker att jag ska sluta ha den här bloggen och skriva ut allt det här på den vanliga. Det är det jag vill. Fast känner inte riktigt att jag kan. Ni får lite mer halvsmutsigt och avslöjande här istället, ni få som läser. Det är bra med få som läser. Någon gång långt fram om ett tag kanske jag håller mig till att bara skriva på den vanliga bloggen.

(Här är det senaste av hittepå eller inte som jag skriver i mina mobilanteckningar, på min dator, med bläck någonstans, i skolböcker, hälsa från mig till fiktionsmig)

(jag hoppas hoppas hoppas dem andra pojkarna och flickorna sitter i varandras knän och skrattar åt det jag skriver här, jag hoppas hoppas hoppas ni skrattar åt mina löjligt välvalda ord och tycker jag är så himla pinsam, jag hoppas hoppas hoppas)


(Mitt samvete känns inte rent. Inte mina lakan heller. Jag känner fortfarande honom mellan mina ben.
Känner du smaken av någon annan som vill ha dig? Någon annan som fick dig?)

(Det är bara så här jag vill ha det. Som jag vill. Mitt neverending längtande efter uppmärksamhet, efter ögon som vilar på mig som jag känner efter mig hela kvällar, jag vill bara ha dig för att du vill ha mig. Det blir nästan komiskt. Fast bara nästan. Egentligen äckligt sorgligt lite patetiskt sådär som man är)

(Det är som en hemlighet nu. Vad konstigt? Jag vet inte vad som räknas, jag vet inte vad andra tycker om det jag gör, jag vet inte vad som räknas som elakt. Som själviskt. Självisk är jag. Det är det enda jag är)

(Min kropp känns inte hel. Jag tror inte min kropp känts hel på väldigt länge. Kanske någonsin. Det känns som om jag är på väg att försvinna. Min kropp försvinner och jag låter den, tillåter mig att försvinna. Det gör alltid så ont, det gör alltid ont inuti mig. I ryggslutet, mina axlar, höften handleder knän käkar skulderblad. Som om jag aldrig rört mig som man ska. Som om jag är för liten för mig själv. Min hy kliar och jag vet inte längre vad jag kan äta. Min mage är trasslig, i knutar, mår illa. Äter inte alls tills jag trycker mig full. På det klarar jag mig i dagar. Jag fungerar inte som man ska. Jag förstår inte vad du säger till mig. Jag slutar upp med att ta hand om, att vara snäll mot. Inte självdestruktivt. Bara ingenting. Jag behöver må lika dåligt som jag gör. Jag behöver må så dåligt som jag förtjänar)

(Det känns som du håller på att försvinna. De kanske tror att du är på väg bort igen. Därför måste de skynda sig att få dig att tycka om dem)

(Mitt huvud är för tungt och min kropp är för dimmig. Jag ser dig. Fattar du väl? Du är där även om du vänder bort. Fattar du väl? Jag är för sjuk för reagera. Ingen puls. Ingen hjärtklappning. Det kanske inte har med sjukdomen. Jag kanske bara är dimmig ändå, det kanske inte spelar så stor roll. Jag håller bäst koll på mig själv och det är så jag trivs)

Likes

Comments

View tracker

Något hände för länge sen och jag trodde bara inte att det skulle hända då. För vi hade precis sagt hejdå. Och allt jag tänkte på var dig. Fast det gör ingenting nu. Ett dåligt samvete är borta. Du är borta.

Likes

Comments

Jag har smulor i sängen och grät för första gången på jättelänge. Jag har svårt att äta igen. Jag tänker på att jag slösar tid och blir så mörk i hela mig. Blir ännu mörkare när jag tänker att jag borde stanna här, med dem, i staden som inte gör mig mörk bara färglös och så jävla tom.

Jag vet vad som kommer hända. Jag kommer börja dricka för starkt pulverkaffe på morgonen, frysa mer och mina händer kommer skaka osynligt. Jag kommer vända bort blicken och ångra mig om ett halvår. Jag kommer ha för många eftermiddagar som är så här. Mina naglar går av och mina ögon svider. Lägenheten är kvav och ute är det för kallt för att andas. Det är inte så illa egentligen men jag känner mig liten och det tar så mycket av mig att kolla efter någon.

Likes

Comments

1. Det snöar faktiskt och jag försöker inte tänka på dagarna i trädgården, med sol på axlarna, målarfärg under naglarna, under täcket, så jävla många drömmar om en någon.

2. Vi borde vara vänner. Och jag borde sluta.

3. Jag läste nyss en ledsen bok och jag behöver någon som inte tycker illa om mig

4. Du VILL INTE och du får göra vad du vill!

5. Att skriva om

Tåget i Fåker
Snöflingorna som stjärnor
Gick hem i åttan i pappas tröja och mammas jeans
Arizona
Träd i Kalifornien


6. Jag undrar fortfarande om de ljög för mig idag.

7. Jag hatar snapchat. Jag gnisslar tänderna jättehögt ibland när jag sover. Jag har svårt att titta och får ont i magen när folk kysser varandra på film.

8. Det är första gången de får mig att må dåligt.

9. Börja göra

Säga ifrån
Diska på en gång
Läsa nya böcker
Dricka mer vatten
Stirra folk i ögonen


Likes

Comments

1. Väck mig sedan. Vi måste prata. Väck mig om en vecka, eller längre. Något liknande. Du borde försöka vara mig, du kan försöka, försök då. Det är kul, roligt, vägrar sitta still. Filma mig, viskar. Ta kort, försök ta mig. Jag är ju här. Rödklädd, fast jag gillar inte rött. Ta mig, välj mig, hallå här borta. Låt mig vara, jag kan fan inte andas.

2. Riktigt mörkt. Nattsvart, kolsvart, djupaste, längst in. Ljusa, rosa, smutsigt blågrå nätter är förbi. Längst upp, ser ut. Ut i mörkt. Andas inte, hör ett surrande, inuti.
Där borta, det ser ut som världen. Går framåt fixerad, där borta är världen. Där borta, blinkande ljus, som något långt bort, liknar det som är verkligt. Där borta, lampor, stad.
Där borta set ut som riktiga städer långt borta. Det ser ut som när flygplanet lutar, svänger ner och det riktiga livet rör sig. Lever på riktigt där, bland dem blinkande ljusen som ser ut som världen.
Mitt hjärta brister och mina ben sitter fast. Glöm de borttappade vännerna, glöm honom, glöm de sorgliga slutet och skilsmässorna, glöm bråken, glöm allt som du trodde gjorde ont. Det här gör ont på riktigt.

3. Blekt. Jag tror tiden inte rör sig här. Samma människor som går runt, de männen som inte pratar med kvinnor. De kör samma bilar och har samma jeans på sig sedan sist. De gifter sig med någon för nu är de snart 40 år och tiden börjar rinna ut. Allt som skulle göras glömdes, en dröm om något blev för långt bort, det kändes enklare här, att nöja sig. Det finns inte tid till lycka. De lever, de andas, de rör inte varandra längre. Hon dricker oftare, han äter mer, barnen klänger och skriker och får vad de vi vill. Mamma och pappa har ingenting kvar att ge. Livet är en lång rutin och det gör ingenting längre. Färgen försvann och känslor suddades ut i kanterna. Bara avdomnat.

4. Flickan med ögonbrynen, hon som går starkt på andra sidan gatan. Hon ser inte mig, jag minns inte vad hon heter för vi känner inte varandra.
Det är här man står, stod, aldrig kommer stå. Det är här jag höjer volymen och stirrar på skorna, ber och hoppas, gå förbi, prata inte med mig, möt inte min blick, höj inte handen, jag är här själv och mitt hjärta skriker slåslåslå i panik, som om resten av mig brinner, fast jag bara står här.
Fulaste platsen i hela fula staden.
Asfalten känns smutsigare här, även om det inte är sant. Gula bussar, påväg, trasiga barn, rökare, fulla, tomma. Urblekta hus och urblekta ansikten, blickar. När det regnar så sköljs färgen bort här, i solen flagnar husen.
När jag kliver av, gå snabbt som flickan med ögonbrynen, spotta varje gång någon kollar så igen.
Sista bussen hem, nattsvart, lutad mot fönstret och ljusen som lyser. Trött, lutar fram. Ökar, snabbt, lutar bakåt, tittar upp. Över bron, snabbt snabbt. Snabbare. Med blinkande ljus ovanför, säg hej innan säg hejdå före.
Och någon gång, en bortglömd någon gång, åkte en annan buss och där satt du, bakom ett annat fönster, påväg åt andra hållet. Jag blev livrädd, som alltid när jag ser dig. Stirrade ner och låtsades vara någon annan. Flera gånger då du är där med mig, utan att du vet det.
Jag sitter där ibland, tidiga morgnar, väntar på hem. På huk utanför med ansiktet i händerna. Man kan inte undvikas här, väggarna rör sig mot varandra och jag tänker varje gång, brinn busstorg brinn.

Likes

Comments

Jag står framför spegeln. I badrummet. Jag mår illa, och har en tung ångest över mig. Med hjärtklappning och skakiga händer.
Jag blinkar, drar av mig tröjan, kliver ut de trasiga jeansen. Står i underkläder, ser kroppen. Drar med handen över nyckelbenet, över magen. Min hud är sträv och knottrig. Mina kinder rödflammiga. Andas tungt. Har ett synligt ärr på vänster arm och tunga ögonlock.
Duschen är på bakom mig. Jag har låst dörr, som att vara under vatten. Jag kliver ur trosorna, tar av mig behån. I en trasslig hög på golvet.
Vatten mot mig, rinner ner över ansiktet, i ett mörkt ljus, jag blundar. Värmen sprider sig igenom mig och vattnet rinner längs mig min rygg, benen. Jag böjer först huvudet framåt och ångesten är längre bort, avlägsen, jag är någon annanstans just nu. Fångar in fingrarna i håret, trasslar in mig, vill inte öppna någon dörr, vill inte vara kall. Jag böjer huvudet framåt, låter vattnet leta sig mot nacken och jag försvinner från mig själv. Som om huden spricker och jag kliver ut. Som om jag och vattnet blir någonting nytt tillsammans. Jag drar med händerna över armarna, spänner käkarna, låter mig andas långsamt, låter mig försvinna. Fingrar över ögonbryn, kinder, tinning. Håller för öronen och trycket känns som att vara långt borta. Det är inte mörkt såhär.
Min ångest är kvar, ett mörkt någonting som rör sig i mig, men det dämpas. Mina trötta ögon, varm kropp. Mina kanter är utsuddade, min kropp är här. Jag kommer lägga mig ner mellan svala lakan och det kommer känns bättre imorgon.

Likes

Comments

1 Det börjar bli så kallt ute. Fingertopparna värker och folk gömmer sig inomhus. Vi fortsätter vänta på mörkret som kommer.

2 Det pirrar, sprider, springer i mig. Det är de som gör det, det är vi tillsammans. Vi torkar snor på varandras ärmar, äter glassen från hennes tallrik, knäpper kort och skrattar skrattar skrattar. Vi vänder om en inte vill, vi ligger i högar i min säng, vi skvallrar över te och jag älskar dem. När man bara är så jävla glada att de finns och jag älskar ingen som jag älskar dem.

3 Sluta göra

Skriva typ hela tiden
Lämna tillbaka böcker för sent
Säga rimligt och orimligt
Döma folk
Säga rip


4 Hon stod i hallen, i trappuppgången.
Vi grät och grät och jag kommer aldrig sluta gråta.

5 Men ändå, inte en enda gång kan jag sluta tänka på dig.

6 Billig öl och dansgolv

7 Besides maybe this time is different, I really think you like me

8 Se hans namn är det värsta (och att sitta bredvid honom och stirra på hans händer)

9 Vi satt på tunnelbanan hem. En tom tunnelbana hem. Jag lyssnade på musiken som hörde till, tom tunnelbanemusik och vakum efter dans. Alla son snubblar omkring och blinkande lampor. Det är ett liv långt ifrån mitt, men det finns ingen jag vill ha som jag vill ha en stad.

Likes

Comments

Kärlekslåtar är äckligt
Jag har alltid ont i magen och har svårt att sova
Spottar varje gång en pojke på stan kollar på mig
Svär högt
Kastar arga blickar på barn
Öppna mitt hjärta efter att jag dör, ut kommer svart färg rinna
Jag himlar med ögonen och suckar
Svär högre
Låt mig bara vara
Skriver om hur staden gör mig ond, fast jag tror jag var ond innan.
Pratar högt, säger ifrån mig resten.
Jag är en dålig människa, den ruttna frukten inuti, svart tom ilsken, hon som hycklar men jag är fortfarande bättre än er. (Host hint stirrar mig i spegelen som i låten och stänger av de som sjunger om kärlek, fyfan vad äckligt)

Likes

Comments

Går ut.
Allting känns kladdigt och stökigt. Luften skär mig, alldeles för ny för att andas.
Undviker, orkar inte stå i hörnet och känna det någon tänker. Men rastlösheten gräver sig in, mellan fingrarna, under naglarna, genom ögonen, in i lungorna.
Går ut, rök för att dö, det är kallt ute och mitt samvete är svart. Jag mår kanske inte så bra just nu, rök för att dö, köper tidning, hejar på flickan i kassan, gråter påväg hem igen.
Ljuger som vanligt, lyssnar på en ledsen låt, somnar om. Som hon säger, som hon sjunger, en helt vanlig dag.

Likes

Comments