Lilla extra bloggen, du är mest psykolog av allt och alla.


Jag mår så dåligt jag mår så dåligt jag mår så dåligt. Jag måste skriva få ut det ur mig tömma huvudet, fast jag vet inte om det hjälper. Varför är jag inte glad nu? Jag ska vara glad, jag har väntat och väntat och väntat. Det är våren. Här, utanför dörren, man tror att den aldrig ska komma och jag har längtat. Nu står den här, redo, men saker känns inte bättre för det har inte med väder att göra, det har inte med resten att göra, det är i mig och det försvinner aldrig. Jag tror att det är borta och att det är bra, under länge, flera perioder, oftare. Jag mår bättre men inte när jag mår dåligt för då vill jag dö döden dö.

Jag känner mig liten, något gick fel, något har hänt fast jag märkte aldrig när. Kanske redan under vintern? Det blir så ensamt när det känns som alla andra aldrig har mått bättre och jag står någonstans där det är mörkt, de andra skrattar och pratar och är överallt och jag vill bara hem, under täcket, blunda, försvinna. Det var länge sedan jag ville pausa så mycket som nu. Försvinna försvinna, åka någonstans utan att det har effekt på mitt liv, jag vill låta allt annat stanna upp, jag vill lägga mig i solen och låta allt sköljas av mig, jag vill slippa.

Det känns i magen, som alltid. Jag blir rastlös fast kan inte göra någonting, blir ledsen för jag slösar tid på ingenting, förlorar dagar jag kommer glömma. Jag känner mig som jag gjorde när det var som värst. Jag känner mig osäker, jag har inte känt mig såhär osäker på länge, jag har inte känt ett besvär (hat) mot mig själv på så här länge, jag har varit i nuet som de säger åt en, jag har inte tänkt efter känt efter hur andras ord smakar, nu låtar jag varenda blick förstöra mig, det känns som de himlar med ögonen och jag känner mig som jag gjorde alltid förut, liten löjlig konstig tråkig, jag står alltid precis på kanten av två olika saker, folk vill ha mig någonstans där, jag hör hemma i något kallt, jag förtjänar att må såhär. Det hugger mig i lungorna, korta känslor av äckel, det sticks under huden, jag vill försvinna. Min mun öppnas inte, jag hjälper inte mig själv, jag låtsas veta bättre, låtsas ta hand om mig själv, låtsas ha koll på vad det handlar om, jag lurar mig själv ibland, tror att jag är hälsosam. Uppmanar andra, nickar och säger att jag förstår, vill hjälpa fast kan inte ens hjälpa mig själv, någon frågar hur det är och jag säger ingenting, jag är en hycklare, må dåligt då. Jag säger ingenting, väntar på något annat, gud får jag slippa mig själv, när får jag krypa ut ur det här, när kan jag bli något annat?

Hjärtat slår fortare för paniken börjar kännas, paniken känns alltid i halsen, då börjar det bli värre, snart ohanterlig hulkande högljudd gråt, tanken på att jag är mig och jag är så här, livet är så här, jag klarar inte mig själv, så här blir det när kvällarna blir tomma och jag sover på eftermiddagen. Jag biter ihop käkarna jag vill inte munnen smakar blod jag vill inte ser ingenting jag vill inte får man vilja sova och inte vakna på ett tag?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

hur ska jag förklara att världen går under
i mig
fast det slutar inte
bara om och om igen
hur ska jag förklara att det gjorde ont i mig
det brände under huden
den kvällen jag gick hem tidigt
jag vred mig i sängen i timmar
utan luft
tills man inte orkar
kroppen orkar inte
hur ska jag förklara att jag vill försvinna
jag vet inte hur
och på en scen
med mig fast trasig
jag vill försvinna
jag känner puls i hela huvudet i musiken och ångesten slår mig
rakt över ansiktet
paniken ledsamheten
jag kan inte gå av
jag kan inte
det betyder någonting
att få ut det ur mig
när min kropp används
och jag sträcker mig efter hennes ord
jag kan inte gå av scenen
fast jag inte ser och munnen smakar blod
jag måste få känna undergången
det ska kännas
när det känns är det på riktigt
jag kommer gå genom eld för att rädda mitt liv

(Elastic Heart, maj, ångesten, utmattningen)

Likes

Comments

jag drömde om det inatt
och idag har jag ingen känsel i fingertoppen
jag drömde om det inatt, som ett kaos en mardröm jag kan inte sluta se det
hur hon ramlar
och inte ser ut som sig själv
jag hann tänka tanken
något har tagit henne
hon är borta
hennes käkar så fast ihop och blod från tungan
mina fingrar gör ont
där hon bet hårt
hon var blek ingen reaktion jag hann tänka
hon är borta hon är död
jag drömde om det inatt
jag drömde om det inatt

Likes

Comments

Det blev så deppigt här. Jag vill inte ha det så. Här ska skrivas ett trevligare finare roligare inlägg för alls inblandade.


tänk ändå
två veckor bort
jag ska få flyga flygplan
och känna på storstad


mitt samvete känns rent, mitt huvud snurrar inte, du känns enklare vi känns enklare. det är det som är grejen, man ska ha något att tänka på utan att grubbla.


jag tar iallafall hand om mig själv. så gott jag kan, jag försöker sova försöker äta försöker i skolan, det är det som spelar roll.

tänk att du skrev
tänk att du tänker på mig också
tänk att du inte glömt mig
hoppas allt går bra
hoppas jag kan springa in i dig någon gång
om något år eller så
bara för att se att du finns

jag längtar efter grönt
efter eftermiddagar med jord under naglarna
jag längtar efter hemligheter
jag längtar efter att börja livet
på egna villkor


ska vi hångla eller?
det är konstigt men du känns så himla trygg
och lite läskig på samma gång

Jag överlevde September - trots att börja om och förlora sommaren. För jag gick ensam i varma skogar och kände solen inuti mina händer.
Jag överlevde Oktober - jag tänker bara på färg och att läsa och låta mörkret komma. Jag träffade någon ny.
Jag överlevde november - jag kände mig äldre och vackrare fast min kropp gjorde ont och Östersund drog i mig.
Jag överlevde December - trots vinter innanför jackan och alldeles för mycket ångest. Jullovet var bra faktiskt.
Jag överlevde Januari - fast jag inte visste vad jag höll på med och vintern kvävde mig. Träffade någon för allra sista gången och det var lite ledsamt men jag är glad att vi träffades.
Jag överlevde februari - som varit den värsta månaden under skolåret. Mitt hjärta gjorde så jävla ont och någon veckorna smälte samman i ett enda sorgligt ihopkok. Fast jag tänkte på värme och hittade på saker, återfick någonting och hittade något nytt.
Jag överlevde mars - fast med all ångest nu på slutet. Med ångest i skolan som jag inte haft på länge, med ingen ork, med tårar bakom ögonen. Men med de finaste vännerna man kan önska för de räddar mig livet på mig varje dag.

April börjar. Våren kanske kommer någon gång. En sista tid i den här staden som tycker om att kväva mig och färga mina händer svarta. Jag tänker göra det bästa av det och säga HAH! på studentdagen åt de mörka vinterhörnen, de fula gatorna, all tomhet, all rastlöshet för aldrig igen kommer jag vilja dö av att vara här.

Likes

Comments

Hej jag kvävs kan en människa dö såhär kan en människa må så bra och sedan såhär dåligt kan en människa ha så här mycket ångest som krälar lever drar i mig kan jag få leva någon gång

Likes

Comments

Drömmar om att försvinna försvinner aldrig. De sa att jag var vacker men det var det enda de någonsin kallade mig, klart jag är rädd för att bli gammal om allt jag har är en kropp, om allt jag är sitter på utsidan, det var det enda de någonsin sa till mig. Drömmarna om att byta ut hela livet finns kvar. Drömmarna om att säga hejdå försvinner aldrig. Jag har alltid en utväg.


Jag är livrädd för dig.


Instängd i en bil på en regnig parkering. Vi går till livsmedelsbutiken varje dag. Sjunger om träden och jag tror du önskar att du var någon annan. Branta trappor och sneda tak. Lakan som luktar hårt av sköljmedel. Dimmiga dagar, bussresor, skymtar stora skogar från vägkanten, känner en höstsol i nacken. Badar i havet i slutet av september. Smakar salt. Undrar om det är värt det. Det är alltid värt det.


Små delar av hela livet. Finns så mycket mer än sådana som dig att tänka på. Slå i mig, varma värme, slå inuti mig nu när du inte längre finns.

Jag vill aldrig mer ha sex med någon. Jag dör fan hellre.

Står på en våg. Är fortfarande jävligt ätstörd även om det inte känns så. Jag försöker inte gå ner i vikt, bara hatar att känna mig mätt bara hatar att mina bröst finns bara hatar mina lår när jag sitter ner, det går oftast bra jag lovar men det jag har räknas inte som att vara ätstörd är nog mest bara flicka som vanliga flickor är.

Likes

Comments

Några månader har försvunnit och du har blivit någon annan, dig själv. Tänk tillbaka på första kvällen, du var bara ett namn med stjärnor på kinderna. (En ledtråd: det var oktober och allt snurrade)
Ibland vill jag ha dig, ibland vill jag aldrig att du rör mig igen. Du kommer aldrig röra mig igen.
Hur känns det? Jag vet inte. Konstigt. Jag känner mig lite ledsen. Jag känner mig lättad och av det får jag dåligt samvete. Säg det inte högt, men får man vara lättad? Tänk att du aldrig kommer röra mig igen?

Jag har tänkt flera gånger att du borde känna hur min arm knottrar sig under tyget på min tröja där vi sitter. Märker du att vi synkar och att jag försöker osynka? Du borde höra mina tankar som tänker fort. Jag har skrivit om dig ganska länge nu.


Jag skrev om dina händer. Mest om de på mig. Över min rygg när vi nästan sov. Som letade sig till nacken, strök längs med mitt behåband.
Ibland när vi satt här, och jag ser dem i ögonvrån, dina händer på dina lår och jag fattar inte varför de är där och inte på mig?

Jag skrev att du hade fina ögon den morgonen men att jag fick panik av att kolla på dig. Jag skrev att vi inte sa så mycket. Jag skrev om det du sa någon kväll och orden jag viskade tillbaka in i din bröstkorg, mot dina nyckelben mest för att jag inte vågade kolla dig i ögonen.

Jag skrev att du var rolig. Att jag inte riktigt orkade. Att jag ville att du skulle skriva. Att du gjorde det. Att du hade handen på mitt innerlår. Att det gjorde ont när vi hade sex. Att jag inte mår bra av det här. Jag mår inte bra av sånt här.

Här är slutet som knackar på och det är först nu som någonting hugger till och vet du varför? För jag är den som bara vill ha det hon inte kan få och jag kan vara kall och göra som jag vill under hela tiden tills någonting ramlar ur mina händer och det slutar vara mitt. Det verkar passa mig. Min huvudkaraktär som älskar krossade hjärtan och dramatiken och att ha en poesi runt om mig. Jag kanske bara behöver något att skriva om. Jag undrar varför jag är såhär, med slutet precis där och först nu tänker jag på allt som har med dig att göra.

(Som det känns nu gör jag aldrig om det här)

Likes

Comments

Buss hem. Snön utanför blandar sig med gatulampor och jag ser inte. Allt rinner av mig och alkoholen kryper in i hjärnan huvudet blodet. Hinner tänka på hur jävla mycket jag vill ha någon och ångrar mig sekunden efter. Hinner se någon annans namn och dö där emellan. Kvällen är försvunnen och jag med, någonstans däremellan. Det är ensamheten som kryper i mig, som gör mig säker osäker jag vet inte. Spelar det någon roll att jag vill ha någon? Ännu mer att jag ser ditt namn?
Jag ligger någonstans under tre täcken nu, trygg i ensamheten utan känsel i fingertoppar och tankar någon annanstans.

Likes

Comments

Jag sover på eftermiddagarna och är nästan aldrig hungrig längre. Jag sover på eftermiddagarna och nu är det sent, jag är inte trött. Jag sitter på golvet i lägenheten, med tristess som kliar i ryggraden och svettlukt.
Vi känner varandra nu. Iallafall nästan. Och det är bara konstigt, för nu känner vi varandra och snart så ses vi aldrig igen. Om ett tag så glömmer jag bort hur det känns. Om det ens känns.

Jag undrar om jag är självdestruktiv. Eller bara dum i huvudet. Eller bara tonåring. Med att aldrig äta som man ska, aldrig sova som man ska, med att röra kroppen tills den gör ont fastän man inte ska, som att inte klä sig tillräckligt varmt. Min självdestruktivitet gömmer jag fortfarande någonstans, långt in i flickrum, under madrasser, inlindat och omsvept och längst in under sängen eller i byrålådan. Bredvid nedskrivna namn jag knappt minns och minnen om hur det är att vara barn. Jag är inget barn längre men jag minns inte när jag slutade. Jag ångrar att jag slutade vara barn. Jag var bättre på det.



Likes

Comments