jag känner svartsjukan, längst bak i munnen. bittert surt svart.
jag känner paniken innanför revbenen
jag vill inte bli bortglömd
jag vill inte bli utbytt
jag känner ilska, jag är en arg liten människa som inte verkar arg
det äter mig
jag tror någonting gömmer sig i mig
en sjukdom
jag är rädd för det
jag är rädd för mig själv
jag känner hur jag gömmer mig i hörnen
drar mig undan i tid
jag vet hur det känns
jag orkar inte känna det igen

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

det är skillnad
gatorna går faktiskt inte att gå på
jag gömmer mig vid varje hörn
sjunker ner mot väggen när jag ser i syne
tror alla är du
ALLA
jag hinner få panik
och sedan bli besviken
det var inte du så vi kan inte hälsa
jag kan inte fråga hur du mår
eller säga att jag ångrar mig

någon och jag gick över tågperrongen och pratade om städer. någon var trevlig men det kändes överdrivet.
någon annan och jag gick längsmed blåsiga gator efter en fika jag skakat igenom
jag minns inte vad vi pratade om men jag kollade på någon annan och konstaterade att någon annan var längre än vad jag trodde
ännu en annan och jag gick i uppförsbackar tills luften försvann. ännu en annan kommenterade att jag var för tyst och sedan somnade ännu någon annan i min säng ett tag och jag vågade inte fråga om ännu en annan ville stanna kvar. några veckor senare gick ännu en annan hem med någon som inte var jag och folk ropade efter de att de borde använda kondom.
en till och jag gick hem någon gång i november och jag gick förbi där vi gick för bara någon dag sedan. fast då var det jättehalt och jättekallt och jag var jättefull. efteråt hade jag jättedåligt samvete.
du och jag har aldrig gått någonstans. men jag gick en annan väg ikväll för att inte råka hamna utanför ditt hus. orkar inte få mer panik. orkar inte bli besviken. de här gatorna går inte att gå på längre.

Likes

Comments

Jag gick hem till dig och var inte illamående som förra gången. Det spöregnade och jag var trött för jag hade jobbat hela dagen. Jag tog ett kort efter bron för allt var så grönt, den andra juli. Mina skor blev blöta rakt igenom, jag ställde paraplyet på trappan, du hade skickat portkoden. Jag kommer inte ihåg den nu vilket är bra.
Vi satt en hel kväll, tills sent, du är bra på att prata, jag är bra på att vara tyst. Du är intressant. Och frågar. Jag minns hur det känns när man råkar röra varandra för det var inte så länge sedan. Jag var trött. Jag fick låna en tröja att sova i och du hade en extra tandborste. Jag har aldrig extra tandborstar. Det kändes aldrig som om du var nervös. Jag stammar när jag är nervös.
Om vi inte hade haft sex hade jag inte fått ångest och om jag inte fått den ångesten hade jag inte dragit mig undan och då hade vi setts igen och fortsatt ses och allt hade varit bra och jag hade varit kär i dig. Istället hittade jag bilden i min telefon från när jag gick hem till dig den kvällen och för inte ens en vecka skrev jag att det inte går för jag mår så dåligt och nu känns allt bara värre. Jag hoppas det går över snart. Jag hoppas du mår bra.

Likes

Comments

Det känns som om det inte kommer gå över, det känns som jag inte kommer låta det gå över
Det känns som om du var den första och den sista och hur mycket hjärtat än krampar så vill jag stanna här
Jag kommer aldrig klara av det här för någon annan jag kan aldrig mer bli kär
Du blir som min hemlighet, det jag gömmer kvar, ett litet minne
Du som aldrig får försvinna
Jag förstår inte hur det kan gå över
Snälla gå inte
Du måste gå
Du måste gå nu
Jag kan inte sluta
Jag tror jag är din ett tag till
Jag kan inte sluta, det kommer inte gå över än

Likes

Comments

jag tycker nog om dig
men jag mår så mycket bättre
när jag är mig själv
mår så mycket bättre
utan det här


vi glider ifrån varandra
och
jag
orkar
inte
försöka


Hur orkar man leva? Jag kommer aldrig orka

Jag svor högt och heligt i februari att jag aldrig någon gång skulle stå här igen, aldrig låta någon röra igen, gissa vad jag gör, gissa vad fan jag håller på med

Jag vill dö
jag vill dö
jag
vill



det bästa är om jag flyttar
för alla

Likes

Comments

Lilla extra bloggen, du är mest psykolog av allt och alla.


Jag mår så dåligt jag mår så dåligt jag mår så dåligt. Jag måste skriva få ut det ur mig tömma huvudet, fast jag vet inte om det hjälper. Varför är jag inte glad nu? Jag ska vara glad, jag har väntat och väntat och väntat. Det är våren. Här, utanför dörren, man tror att den aldrig ska komma och jag har längtat. Nu står den här, redo, men saker känns inte bättre för det har inte med väder att göra, det har inte med resten att göra, det är i mig och det försvinner aldrig. Jag tror att det är borta och att det är bra, under länge, flera perioder, oftare. Jag mår bättre men inte när jag mår dåligt för då vill jag dö döden dö.

Jag känner mig liten, något gick fel, något har hänt fast jag märkte aldrig när. Kanske redan under vintern? Det blir så ensamt när det känns som alla andra aldrig har mått bättre och jag står någonstans där det är mörkt, de andra skrattar och pratar och är överallt och jag vill bara hem, under täcket, blunda, försvinna. Det var länge sedan jag ville pausa så mycket som nu. Försvinna försvinna, åka någonstans utan att det har effekt på mitt liv, jag vill låta allt annat stanna upp, jag vill lägga mig i solen och låta allt sköljas av mig, jag vill slippa.

Det känns i magen, som alltid. Jag blir rastlös fast kan inte göra någonting, blir ledsen för jag slösar tid på ingenting, förlorar dagar jag kommer glömma. Jag känner mig som jag gjorde när det var som värst. Jag känner mig osäker, jag har inte känt mig såhär osäker på länge, jag har inte känt ett besvär (hat) mot mig själv på så här länge, jag har varit i nuet som de säger åt en, jag har inte tänkt efter känt efter hur andras ord smakar, nu låtar jag varenda blick förstöra mig, det känns som de himlar med ögonen och jag känner mig som jag gjorde alltid förut, liten löjlig konstig tråkig, jag står alltid precis på kanten av två olika saker, folk vill ha mig någonstans där, jag hör hemma i något kallt, jag förtjänar att må såhär. Det hugger mig i lungorna, korta känslor av äckel, det sticks under huden, jag vill försvinna. Min mun öppnas inte, jag hjälper inte mig själv, jag låtsas veta bättre, låtsas ta hand om mig själv, låtsas ha koll på vad det handlar om, jag lurar mig själv ibland, tror att jag är hälsosam. Uppmanar andra, nickar och säger att jag förstår, vill hjälpa fast kan inte ens hjälpa mig själv, någon frågar hur det är och jag säger ingenting, jag är en hycklare, må dåligt då. Jag säger ingenting, väntar på något annat, gud får jag slippa mig själv, när får jag krypa ut ur det här, när kan jag bli något annat?

Hjärtat slår fortare för paniken börjar kännas, paniken känns alltid i halsen, då börjar det bli värre, snart ohanterlig hulkande högljudd gråt, tanken på att jag är mig och jag är så här, livet är så här, jag klarar inte mig själv, så här blir det när kvällarna blir tomma och jag sover på eftermiddagen. Jag biter ihop käkarna jag vill inte munnen smakar blod jag vill inte ser ingenting jag vill inte får man vilja sova och inte vakna på ett tag?

Likes

Comments

hur ska jag förklara att världen går under
i mig
fast det slutar inte
bara om och om igen
hur ska jag förklara att det gjorde ont i mig
det brände under huden
den kvällen jag gick hem tidigt
jag vred mig i sängen i timmar
utan luft
tills man inte orkar
kroppen orkar inte
hur ska jag förklara att jag vill försvinna
jag vet inte hur
och på en scen
med mig fast trasig
jag vill försvinna
jag känner puls i hela huvudet i musiken och ångesten slår mig
rakt över ansiktet
paniken ledsamheten
jag kan inte gå av
jag kan inte
det betyder någonting
att få ut det ur mig
när min kropp används
och jag sträcker mig efter hennes ord
jag kan inte gå av scenen
fast jag inte ser och munnen smakar blod
jag måste få känna undergången
det ska kännas
när det känns är det på riktigt
jag kommer gå genom eld för att rädda mitt liv

(Elastic Heart, maj, ångesten, utmattningen)

Likes

Comments

jag drömde om det inatt
och idag har jag ingen känsel i fingertoppen
jag drömde om det inatt, som ett kaos en mardröm jag kan inte sluta se det
hur hon ramlar
och inte ser ut som sig själv
jag hann tänka tanken
något har tagit henne
hon är borta
hennes käkar så fast ihop och blod från tungan
mina fingrar gör ont
där hon bet hårt
hon var blek ingen reaktion jag hann tänka
hon är borta hon är död
jag drömde om det inatt
jag drömde om det inatt

Likes

Comments

Det blev så deppigt här. Jag vill inte ha det så. Här ska skrivas ett trevligare finare roligare inlägg för alls inblandade.


tänk ändå
två veckor bort
jag ska få flyga flygplan
och känna på storstad


mitt samvete känns rent, mitt huvud snurrar inte, du känns enklare vi känns enklare. det är det som är grejen, man ska ha något att tänka på utan att grubbla.


jag tar iallafall hand om mig själv. så gott jag kan, jag försöker sova försöker äta försöker i skolan, det är det som spelar roll.

tänk att du skrev
tänk att du tänker på mig också
tänk att du inte glömt mig
hoppas allt går bra
hoppas jag kan springa in i dig någon gång
om något år eller så
bara för att se att du finns

jag längtar efter grönt
efter eftermiddagar med jord under naglarna
jag längtar efter hemligheter
jag längtar efter att börja livet
på egna villkor


ska vi hångla eller?
det är konstigt men du känns så himla trygg
och lite läskig på samma gång

Jag överlevde September - trots att börja om och förlora sommaren. För jag gick ensam i varma skogar och kände solen inuti mina händer.
Jag överlevde Oktober - jag tänker bara på färg och att läsa och låta mörkret komma. Jag träffade någon ny.
Jag överlevde november - jag kände mig äldre och vackrare fast min kropp gjorde ont och Östersund drog i mig.
Jag överlevde December - trots vinter innanför jackan och alldeles för mycket ångest. Jullovet var bra faktiskt.
Jag överlevde Januari - fast jag inte visste vad jag höll på med och vintern kvävde mig. Träffade någon för allra sista gången och det var lite ledsamt men jag är glad att vi träffades.
Jag överlevde februari - som varit den värsta månaden under skolåret. Mitt hjärta gjorde så jävla ont och någon veckorna smälte samman i ett enda sorgligt ihopkok. Fast jag tänkte på värme och hittade på saker, återfick någonting och hittade något nytt.
Jag överlevde mars - fast med all ångest nu på slutet. Med ångest i skolan som jag inte haft på länge, med ingen ork, med tårar bakom ögonen. Men med de finaste vännerna man kan önska för de räddar mig livet på mig varje dag.

April börjar. Våren kanske kommer någon gång. En sista tid i den här staden som tycker om att kväva mig och färga mina händer svarta. Jag tänker göra det bästa av det och säga HAH! på studentdagen åt de mörka vinterhörnen, de fula gatorna, all tomhet, all rastlöshet för aldrig igen kommer jag vilja dö av att vara här.

Likes

Comments

Hej jag kvävs kan en människa dö såhär kan en människa må så bra och sedan såhär dåligt kan en människa ha så här mycket ångest som krälar lever drar i mig kan jag få leva någon gång

Likes

Comments