View tracker

Här ligger jag i min 180 säng, äter chips och kollar serier och helt plötsligt får jag ångest. Vissa undrar kanske varför och ja jag har som kanske många andra ångest tankar över att jag äter onyttigt men kanske inte av de vanliga anledningen att jag känner att jag kommer bli tjock utan för i morgon ska jag till ungdomsmottagningen.

Jag tränar 4-6 gånger i veckan både kondition och styrka, jag är 173 lång och väger just nu i detta läge 92 kg. Och ja det är för mycket jag vet det, och för två år sedan vägde jag 20 kilo mindre och mitt mål är fortfarande att komma tillbaka till den vikten men det är svårt, det är så jävla svårt. Men trotts dessa 92 kilo som jag väger så känner jag mig inte speciellt stor men jag skulle jätte gärna vara en M-S istället för en L, men min vikt stör mig inte så pass mycket att jag skippar onyttigheterna och det är där mitt stora problem ligger.

Enda sedan jag var liten har jag älskat sötsaker och även annan onyttig mat. I och med detta har jag under dessa år byggt upp ett oerhört starkt sötsug. Jag kan få panik om jag inte får godis när jag känner att jag verkligen vill ha det. Det gör ont och värker i hela min kropp när jag inte får det, det är ett beroende. Och på grund av detta beroende så har jag så så svårt att gå ner i vikt för jag faller tillbaka så fruktansvärt lätt och börjar unna mig saker som jag kanske inte borde äta för att nå det målet jag vill.

Men tillbaka till min bakgrunden till att jag får ångest över chips en söndagskväll som denna. Jag ska då till ungdomsmottagningen i morgon men jag vill inte gå dit. Ni vet hur man får dom där obehagliga frågorna som känns obekväma att besvara som tex hur ofta har du sex?, har du fast partner?, använder ni kondom?, har du haft något obehag i underlivet eller känns allt normalt? och så vidare... Men det är inte dessa frågor som gör mig obekväm, det som gör att jag inte vill gå dit är för att jag vet att en äldre kvinna kommer sitta mitt emot mig kolla mig i ögonen och fråga: och hur mycket väger du? Har du gått upp eller ner i vikt sen sist? Och där sitter jag och tänker tillbaka på hur jag kämpar varje dag för att inte äta upp mig ännu mer än vad jag redan gjort. Jag vill svara att ja jag har gått ner 5 kilo men i stället sitter jag där och får fram lite osäkert att jo men det ligger nog på samma ungefär men jag jobbar på att gå ner till 72 kilo igen. Min barnmorska säger till mig: ja för vi har en notering här om att du gick upp 10 kilo under en sommaren 2014 men du försöker bli av med dom kilorna då? Och jag nickar men innerst inne vet jag att jag har gått upp ytterligare 10 kilo på det gångna året.

I skrivande stund mår jag illa, jag mår illa över mig själv för jag vill inte sitta där i morgon och behöva ljuga för att jag skäms och för att jag är rädd att hon ska att hon ska ta mina p-piller i från mig, för vid ett visst BMI får du inte p-piller vilket även det är helt sjukt för BMI är bullshit för en som styrketränar så mycket som jag faktiskt gör! Muskler väger också det är inte bara fett som räknas på vågen.

Jag vill inte sitta där med en kvinna framför mig som säger att jag är tjock när jag redan är fullt medveten om att jag väger för mycket jag behöver inte att hon sitter där och spär på min ångest. Jag vet redan.

Jag jobbar på det OKEJ?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Du kommer inte veta vem som skriver och inga namn kommer att nämnas. Du kommer aldrig få reda på om jag är svart eller vit, gammal eller ung, men du kommer kunna läsa. Allt det som skrivs här kommer direkt från mig och direkt från hjärtat. Jag skapar inte denna bloggen för att få uppmärksamhet eller för att du ska gilla att läsa det jag skriver. Jag har skapat denna blogg för att skriva av mig och för att få uttrycka det jag känner, jag vill skriva. 

Jag har skapat mig en dagbok utan lås. 

Likes

Comments

View tracker