Att skolan här skulle vara enklare än svenska skolan visste jag innan jag åkte. Första månaden här var antalet läxor lite överväldigande, men kom in i det ganska fort. Den svåraste delen var trotts allt att de var på engelska. Nu vet jag precis hur man överlever pluggdelen av High School. Hur enkelt det är skrämmer mig. Såhär fungerar det:

Algebra 1: I matten börjar vi alltid med att gå igenom det som vi kommer få som läxa, vi får hemläxor nästan varje lektion. Nästa dag, innan vi lämnar in läxan börjar vi med att gå igenom tal som folk har haft svårt med och sen rättar vi läxan själva. Det är alltså är det jättelätt att fuska och ändra sina svar. Proven är nästan bara tal som vi har haft i läxa. Några saker har jag till och med vetat svaret på genom att bara kolla på ekvationen.

Sociologi: Vi har nästan bara haft redovisningar, lyssnat på en podcast + svarat på frågor om den och skrivit kortare texter om våra åsikter på olika saker. Bara man gör uppgiften får man A. Är uppgiften att du ska skriva något på 300 ord och du gör det på 300 ord får du A. Vad som står spelar mindre roll.

Bilklassen: Det är bara en passing-class. Du får godkänt eller inte godkänt. Det har blivit min "ta igen plugg" klass. Får godkänt ändå.

Historia: Har samma lärare här som i sociologin. Vi har jobbat mycket med att hon presenterar något på en power point och vi får ett häfte med texten som hon har i power pointen. Dock är det luckor i texten vi ska fylla i. Samma sak här, gör man det får man A. Här har vi haft lite provn också. Det är alltid på datorn och multisvarsfrågor. Vi hade ett prov på första världskriget för inte så länge sedan, en fråga kunde till exempel se ut såhär:

Vem var USA:s president under första världskriget?

  1. Skyttegravskrig
  2. 1914
  3. Woodrow Wilson

Förslagen som inte är namnet, är svar på andra frågor på provet. Hon bryr sig inte om att anpassa de fel svarsalternativen till frågan för att göra det svårare för oss. Det är ju inte jättesvårt att lista ut vad svaren är direkt när det ser ut såhär.

Current issues: Samma sak här, gör du uppgifterna får du A. Här hade vi faktisk en sak vi kunde göra för att få extra poäng. Uppgiften var att får Windys, en snabbmatskedja, att retweeta ens tweet. Varför? För att det är kul.

SPS: Bara man är där så får man A. Eller nja, jag går till Teatern istället och har fortfarande A. Aja, klagar inte.

Engelska: Också bara att gör uppgifterna. Engelskan är jättetråkig, Det vi gör känns så värdelöst. Vi läste ett manus till en pjäs om häxor, några läste högt. Sen kollade vi å filmen och diskuterade fyra frågor. Elever satt och sov under högläsningen, kollade på filmer istället och var med under diskussionen och fick då A. Läraren har aldrig pratat om hur man skriver en uppsats, skrivregler eller någonting åt det hållet. Vi har aldrig hållit på med något som jag skulle räkna som läsförståelse heller.

Att USA är ett av världens mäktigaste land skrämmer mig. Folk i min ålder, här, vet inte vem Hitler var. USA var för sjutton med i andra världskriget och de vet inte vad Hitler gjorde. Några känner till namnet för att det hat hört folk jämföra honom med Trump. Ingen lärare, jag har, har pratat om källkritik. Lärarna vill sätta bara A på sina elever, kunskapsdelen är inte det viktiga. Eleverna är så fruktansvärt bortskämda med att få svaren i handen. Har så mycket exempel. Att Trump är president förvånar mig inte längre.

Kram <3

​​​​​

Hur en kille i min historiaklass trodde att Europa såg ut i slutet av första världskriget. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Likes

Comments

Helt ärligt har jag inte haft någon lust att skriva på bloggen. Ett tag hade jag mycket att göra men jag har varit lat också. Det har hänt jättemycket saker sen sist jag lade upp något. Teatern är över, vilket betyder att musikalen börjar snart, och Thanksgiving har redan varigt.

Teater var jätteroligt och jag kommer va med i musikalen. Vi gick faktiskt till state med teatern. Det är en big deal, fick jag lära mig. Mer eller mindre alla skolor försöker gå till state och bara sex stycken blir valda. I januari är tävlingen och vi är taggade. Det går till så att två judges kommer och kollar på pjäsen och väljer om de vill rekommendera den eller inte. Vi hade tur för i vanliga fall kommer båda personerna på samma kväll, föreställningen håller på tre kvällar, men den ena kunde inte ena kvällen så hen kom en annan kväll. Fösta kvällen när ena judgen kom blev två tjejer från skolan överkörda när de gick över skolans övergångsställe. Båda överlevde som tur. Detta hände några minuter innan vi hade samling. Det tog mycket energi. Under föreställningen gick mycket fel. De som skötte tekniken fick problem och några freakade ur. Den kvällen var bara inte bra. Föreställningen dagen efter var så bra. Allt flöt bara på.

Förra veckan var det thanksgiving, det var intressant. Alla runt mig pratade om det som att det är den mest fantastiska dagen på hela året. Visst, det är det väl för vissa men alla gick runt och sa det. Efter ett tag började det låta dom att de skulle komma älvor och enhörningar och göra roliga saker, jag vet inte ens. Maten var väl god, vissa saker i alla fall, med det var inget speciellt skulle jag säga.

Det här var de två större grejerna, kram <3

Likes

Comments

Här har ni två bilder på skolmaten här. Den övre är av den "vanliga" kvaliteten, alltså lite sämre. Den undre kan vara av den bästa vi någonsin haft. Min plan var att vänta innan jag gjorde ett inlägg om skolmaten här, för att jag ville har ta mer bilder på den. Problemet är att jag inte äter den längre. Är sjukt tacksam över det dock...

​Övre bilden: Kyckling och ostrullar, inlagd mango, äpple, grön parika, ärtor, morot och gurka. Brödskiva med något som påminner om gelé. Whole fruit är typ isglass.

Nedre bilden: eggroll, kyckling teriaki med ris, varma grönsaker, äpple och körsbärsjuice, någon sötsursås, morot, gurka, broccoli, inlagd fuktblandning och banan.

Kram <3

Likes

Comments

Att jag valde att ta ett år utan hästar har gett mig massor av tid att döda. Seriöst icke-hästmänniskor, vad gör ni!? Hur som helst, efter att ha insätt att ligga hemma och kolla på Netflix inte är jätteroligt att göra sju dagar i veckan tog jag tag i det. Jag gick med i en sport, Volleyboll. Att gå med i en lagsport var stort för mig, för allt du gör påverkar laget. Det sätter en sån stor press. Dock, kunde jag andas ut för jag skulle ändå inte spela matcher... trodde jag. Spela och spela, de tvingade mig att serva. Sen behövde jag såklart stanna där tills någon vunnit omgången. Det var jätteläskigt och ingen hade förklarat för mig hur saker fungerade. Aja, att jag försökte springa av planen ligger på dem. Sen fick jag serva en gång till och då stannade jag planen. Att jag gick med, servade och att jag inte hoppade av överraskar mig.

En annan sak som jag är stolt över att jag gjorde är att jag bytte värdfamilj. Det var inte enkelt och sanningen är att familjen gjorde det inte enkelt för mig. De var inte så förstående. När vi hade mötet var även koordinatorn, som borde varit på min sida, på deras sida och försökte övertala mig att stanna en månad till. Jag övervägde faktiskt att stanna men började tänka på vad Cattis säga och beslutade mig att hålla mig till planen. Är så glad att jag bytte. Det gjorde livet enklare.

Förra veckan bestämde jag mig för att prata med teaterläraren om den kommande musikalen. En tjej från volleybollen hade pratat om den och hur det var hennes favoritaktivitet under hela skolåret. Hon sa även att hon tyckte att jag skulle vara med och jag svarade fort "absolut inte". När volleybollen slutade började jag tänka på det hon sagt igen. Varför inte prata med teaterläraren om det finns något jag kan göra? Bara för att ha något att göra efter skolan. Nu har jag en liten roll i teatern istället. Jag kommer vara med i musikalen också men det är inte för än i december.

Det är kul att testa nya saker och jag är glad att jag har fått möjligheten att göra det. Kram <3

Likes

Comments

  • Göra en kokbok med mina favoritrecept härifrån
  • Åka till Kansas City
  • Besöka olika kyrkor
  • Gå till fiken i McPherson (finns två)
  • Baka semlor
  • Gå ner det jag har gått upp
  • Göra en seniors present filt till mig själv
  • Känna mig bekväm med att prata engelska med en människa som kan svenska
  • Göra tio saker som skrämmer mig (har gjort tre)
  • Komma på fem till punkter till den här listan 

Likes

Comments

När kommer det börja kännas bättre? Jag slutar aldrig längta hem. Att sitta på planet påväg hem är det enda jag ser fram emot. Sitta på flygplanet med musik i hörlurarna och räkna ner timmarna tills det blir till minuter och sedan till sekunder. Bli välkomnad av mamma och pappa på flygplatsen. Få den där kramen som suktats efter i flera månader. Vänta på bagagen och veta att steget efter är att gå till bilen. Reklamen på radion i bilen är på svenska och de pratar om produkter och företag som är bekanta. Att inte behöva fråga om vad saker är. Bara att veta precis vart Max-skylten är och dra upp det alldeles för uttjatade skämtet om lyxshake. Sen köra in i vackra Stockholm, passera Nacka Forum, stanna vid stoppskylten efter Skurubron och svänga till höger vilket alltid ger en lättnadskänla. Försöka rulla väskan från bilen till dörren utan att hjulen fastnar mellan stenarna. Känna doften av hemma. Krama mina systrar och bara känna att nu är allt över, äntligen hemma.

En av anledningarna till att jag känner såhär är väl för att jag inte har några bra vänner. Det börjar kännas hopplöst dock för nu känner jag snart hela skolan och har inte hittat någon. Det som gör det svårt för mig är för att jag absolut inte vill vara med personer som säger och skämtar om saker som skadar andra människor. Jag vill inte behöva ljuga om att jag inte är religiös. Dem jag vill vara bra vän är alltid upptagna. De är tre personer förresten. Har teater med dem men det är inte tillräckligt. Jag vill bara ha en riktig vän.

Allt känns jättesegt. Varför hamnade jag i mitten av mitten? Om jag räknade rätt är det 29 veckor och två dagar kvar. Det kommer säkert bli bättre men det har gått en tredjedel och min hemlängtan har inte släppt. Vill tillägga att jag ligger inte bara hemma och kollar på Netflix, jag gör saker för att inte tänka på att jag vill hem. Det fungerar inte bra.

Kram <3


Likes

Comments

Att jag, någon gång i mitt liv, skulle gå till kyrkan regelbundet trodde jag verkligen inte skulle hända. Skrattar lite för mig själv varje gång jag tänker på det. Dock så går jag inte till gudstjänsten på söndagar, bara till ungdomsgruppen varje onsdag. Under december kommer jag med största sannolikhet gå varje söndag för att se hur det är under juletider.


Kyrkan min värdfamilj och jag går till är en Brethren kyrka. Kyrkan grundades i Tyskland och är väldigt ung. Den är inte lika traditionell som andra kyrkor jag har hört talas om. Till exempel döper de inte barn när de är små för att det är att "tvinga på religion", religion ska vara något som man själv väljer. När man döps, om man vill döpas, väljer man själv. Min värdsyster, Hannah, döpte sig i somras. Något som skrämmer mig är att i McPherson, på 13 000 invånare, finns det 50 kyrkor. Brethren kyrkan är den enda som accepterar hbtq-personer. Utanför kyrkan har de en skylt där det står "alla är välkomna" i pride-färgerna. De pratar mycket om respekt och förlåtelse.

I ungdomsgruppen pratar vi mycket om samhällsproblem och hur vi kan få Brethren att växa. Det är kul ibland och ibland inte. Anledningen till att jag går är för att träffa personer jag annars inte skulle träffa. Framförallt en familj som också har en utbytesstudent, de bor i en annan stad 15 minuter från McPherson. Den enda gången jag träffar dem är i ungdomsgruppen.

Tänker skriva mer om mina upplevelser och åsikter om kyrkan. Måste bara tänka igenom dem. 

Kram <3 

Likes

Comments

Just nu känner jag mig som huvudpersonen i en amerikansk tonårsfilm. Igår hade vi en föreläsning om mobbning i skolan. Föreläsaren var Micol Ostow, författeren till Mean Girls. Under föreläsningen insåg jag att jag inte alls känner mig bekväm runt mina "vänner". Den enda anledningen jag började umgås med dem var för att jag inte hade något bättre att välja på. Nu menar jag personer jag umgås med på fritiden, inte bara i skolan. I skolan har alltid någon att vara med till och med valmöjligheter, tack och lov. Jag har två personer som jag försöker bli närmare vän med och vi har planerat att åka och köpa homecomingklänningar i helgen. 


Anledningen varför jag inte känner mig bekväm i det gänget påminner alldeles för mycket om handlingen i en tonårsfim. Gänget jag varit med består av Raeley, Chianne och Alex. Raeley har en crush på Alex, Alex har en crush på mig. Raeley vet det och fryser ut mig. Alex försöker försvara mig. Jag gillar verkligen inte Alex och han sätt att försöka försvara mig. Chianne är smart och håller sig utanför. En till orsak att jag inte vill vara med dem är för att Alex har bråkat med sitt ex och hela gruppen, förutom jag, pratade väldigt illa om henne. Jag försöker hålla mig borta från skitsnack. Det finns fler anledningar till att jag inte gillar den gruppen men de nämnda ställer till det lite för mig. 

En av de två tjejerna jag försöker bli vän med är Alexs ex. Jag hade ingen aning att det var hon, det fick jag reda på igår. Hon har skjutsat hem mig flera gånger och hjälp mig mig saker i klassen vi har tillsammans. Varför jag inte kopplade att hon var exet var för när hon presenterade sig hörde jag Emmelie istället för Evelyn. Hon är jättesnäll och jag är hellre med henne än gruppen. Det som skrämmer mig lite dock är att Alex och Evelyns relation är komplicerad. Evelyn tror dessutom att de kommer börja dejata igen. Allt är bar en äcklig röra. Vill verkligen inte starta ett bråk med gruppen för jag har en klass med dem och jobbar tillsammans med Alex just nu.

Dumma, dumma Sara. Aja, nu har ni något att skratta åt. Kram.



​Lite bilder från helgen

Likes

Comments