Personliga inlägg här på bloggen är inget jag direkt överröser er bloggläsare med. Men, här kommer ett.

Det är många runtomkring mig som frågar, hade inte du velat gå på längdskidgymnasiet i Torsby tillsammans med Olle? Och jag kan helt ärligt säga att ja, jag hade velat gå i Torsby. Jag har alltid, i hela mitt liv älskat att träna och tävla. För mig gör det ingenting att behöva gå på den där fotbollsträningen i spöregn eller behöva åka längdskidor på konstsnöspåret som för närvarande är max 300 m långt. Gemenskapen, glädjen och känslan av att utvecklas inom något som jag verkligen brinner för gör att det är värt det.

Det svider i mig när jag är uppe i Torsby ibland, för jag hade velat vara en utav de som går där. Att ha fantastiska träningsmöjligheter, egen tränare och kompisar med samma mål. Det svider i mig att jag aldrig kommer kunna göra det, att min tid är "förbi" och att jag även fast jag bara är 17 år och har hela livet framför mig aldrig kommer kunna ändra detta medvetna val (eller omedvetna, med tanke på att min karriär inom längdskidåkning startade just när Olle sökte till Torsby) Och visst, jag trivs superbra i Skövde på gymnasiet med inriktningen ekonomi men att ha idrott på schemat mer än en gång i veckan hade jag faktiskt inte tackat nej till. Dessutom, tro det eller ej kommer jag och Olle väldigt bra överens och bråkar sällan. Om vi hade bott ihop hade vi kunnat stötta varandra, på ett annat sätt än nu när vi bor så långt bort ifrån varandra. Som ni säkert förstår saknar jag Olle ibland, i perioder ganska ofta.

På något sätt har jag det senaste inbillat mig att allting händer av en anledning och så kanske det även är i detta fall, vad vet jag. Uppe i Torsby hade jag behövt gå ett år längre på gymnasiet, behövt lägga ridningen åt sidan och träffat vänner och släkt mer sällan.

Men jag är ändå glad över att ha hittat längdskidåkningen tillslut. Detta kanske låter snobbigt, men jag har aldrig känt mig så vältränad, pigg och frisk som nu. Dippar kommer såklart, men överlag är jag väldigt lycklig. Det är en ny erfarenhet för mig, och också frihet att utöva en individuell sport där jag bestämmer helt själv hur mycket tid, ork och kraft jag vill lägga ner.

Vill bara förtydliga och avsluta detta inlägg med att skriva att jag är otroligt glad och stolt över Olle och gläds verkligen åt hans framgångar, men likväl kan jag ibland bara vara så avundsjuk på honom och det liv han lever.

Annie

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229