Canada.

Äventyr i Montana.

Min julklapp från Maddie och LeAnn. // Shopping.

Partaj i Salt Lake City.

Frukost at Ihop.

"Happy mind, happy life" // Sallad i cafeterian.

Äventyr på skidor med Myka och en massa fler härliga människor.

Fredag och humöret på topp inför långhelg.

Åkte soffa bakom en truck. Hur kult som helst haha.

Lördag. FroYo och bowling. Lyckades även få 5 strikar i rad (!!!) och vann därmed.

Hejade på skolans lag i basket. Och de vann!!!!

Och idag söndag besökte jag kyrkan för första gången. Riktigt intressant och genuint bra upplevelse.

Resterande av dagen har jag hängt med Ahmed, Alexis och Hopi. Vi gjorde middag tillsammans och såg filmen "The hundred year old man who walked out the window and disappeared". Haha älskar den filmen.

Likes

Comments

En kille sa till mig idag efter vår skidlektion "du måste verkligen tycka om att pusha dig själv." Och ja. Jag tycker om att pusha mig själv, se vad jag är kapabel till. Se hur långt det går att komma. 

Idag hade jag business management 8 på morgonen och det är cirka en kvarts promenad till byggande jag har lektionen i. Var så fruktansvärt trött och ville bara ligga kvar och sova. Gick ändå och med inställningen att det skulle bli bra. Förra veckan lyckades jag ju försova mig... I alla fall. Eftersom jag missade förra veckans lektion så hade jag inte fått chansen att presentera mig. Läraren säger "Är det någon här som inte var här förra veckan och vill presentera sig?" Varav jag ställer mig upp presenterar mig själv, på engelska (no shit). Nej, men poängen. För ett halvår sedan hade jag bara suttit kvar och struntat i att säga någonting. Idag föll det alldeles naturligt och hjärtat slog inte 569 gånger snabbare. Progress. 


Likes

Comments

Alldeles för mycket roligt har hänt på för kort tid (är det ens något negativt?).

- Flyttat in i min nya lägenhet och fått fantastiska rumskompisar. Tycker om dem så mycket verkligen.

- Försovit mig då jag råkade ställa alarmet på 7pm istället för 7am. Aja, sådant som händer.

- Börjat spela för skolans fotbollsteam (soccer) vilket är så himla kul. Det är riktigt seriöst då vi har träning 5 dagar i veckan och även "study hall" från 18-20 varje kväll.

- Har en alldeles fantastisk kurs som heter "interior design". Vilket är precis som namnet, inrednings design och det är så himlans roligt. Läran hur mönster och planlösningar är fruktansvärt intressant haha. Funderar verkligen att fortsätta i den riktningen.

- Haft game nights då vi spelat tv-spel och sällskapsspel oräkneliga timmar i sträck. Så roligt.

- Träffat ännu fler fantastiska människor. Mitt problem för tillfället är att jag inte har TID att hänga med alla jag faktiskt vill- I-lands problem deluxe.

Likes

Comments

Tadaaaa, i tisdags efter att jag hade kommit fram till Salt Lake City från Montana hämtade Maddie upp mig och vi drog till Cathedral Tattoos här i SLC. Efter lite skisser, centimeters-olika-placeringar och 50 minuter fruktansvärd smärta så satt den där. Mitt alldeles egna berg och jag är så himlans nöjd. Jag älskar tatueringen.

Har länge funderat på en tatuering men inte riktigt varit hundra på vad jag skulle tatuera. Den kommer sitta där resten av mitt liv. Helt plötsligt kändes ett berg så rätt och tatueringar är verkligen konst.

Likes

Comments

​Denna dag är och kommer vara kaos. Igår morse lämnade jag huset i Eureka, Montana och vi åkte alla till staden Spokane som ligger i Washington State. Så sorgligt att lämna Eureka för jag har haft det så himla bra och det känns verkligen som jag har en till familj nu. Men jag kommer att komma tillbaka, det är ett som är säkert. 

När vi kom till Spokane shoppade vi och åt Ben&Jerry glass (SÅÅÅÅ gott) och sedan åkte vi till hotellet och badade i poolerna de hade där. Jag hade ingen bikini så badade i trosor och sport-top. Vi allihopa gick igenom lobbyn iklädd endast badkläder för vi hade ingen handduk än. Hur rolig sista kväll som helst med familjen. Kommer sakna dem så, nästan så jag fick tårar i ögonen när jag tänkte på att jag inte vet när jag kommer se dem nästa gång...

Somnade runt 23 och vaknade sedan 1.20, endast sovit ca 2,5 timme men kunde inte somna om. Klockan 3 skjutsade Becky och Kris mig till flygplatsen. Hade såklart övervikt så fick panik-packa om och slänga över en massa saker i skidfodralet. Hann precis till boardingen som tur var. Klantig som jag är så hade jag inte kollat hur lång flygresan från Spokane till Seattle var så jag sätter på musik och börjar läsa en bok när farbron bredvid börjar picka på mig och säger att jag måste sätta på mig säkerhetsbälte och lägga undan telefonen. Jag tror vi kommer crasha för det är endast så en måste sätta på säkerhetsbälte, men det var tydligen landing. Efter endast 35 minuter i flygplanet. 

Nu sitter jag i Seattle flygplats och har precis ätit en stor omelett, fruktsallad och ett glas grapefruktjuice, superfrukost deluxe. Väntar på mitt nästa plan som ska ta mig till Salt Lake City. Där hämtar Maddie upp mig och vi ska göra en överraskning, berättar en annan dag. Klockan 23 ikväll kommer Kevin till SLC airport som vi ska hämta upp och sedan kör vi alla tillbaka till Snow College tillsammans. Dock har jag ingen nyckel till min nya lägenhet och alla sover förmodligen när vi kommer där runt 2 på natten. Har dessutom alla mina saker i Alice lägenhet och min första lektion imorgon är 8.30. Kaoset. Men det löser sig, som alltid. Kraschar förmodligen på Maddies soffa och tar tag i allting imorgon. 

När vi flög över Seattle i morgonmörkrete så tänkte jag på hur stor världen är och hur liten vi är. Hur våra små beslut är som damkorn. Hur ingen egentligen bryr sig hur Jag klär mig, vad Jag äter och vad Jag gör. Hur jag kan vara exakt den jag vill, när jag vill. Jag är så äckligt trött på att rätta mig efter normer och "perfektion", för perfektion existerar inte ens i ett lyckligt liv. Kommer aldrig mer rätta mig efter ​hur jag ska vara. punkt. 


Likes

Comments

Bara dagen efter jag kom hem från Åsarna drog jag och Simon iväg på en mini-tält-semester. Det var skönt att pusta ut efter studentruschen och bara vara spontan och ledig. Vi åkte till Söderköping, Västerås och Uppsala. Gjorde det som föll oss in. Åt glass, åkte rullskidor, sprang, badade, snackade och allt som hör till en vecka i juni.

Någon vecka senare var det dags för mina älskade syskon att ta sommarlov. Alma gick ut sjuan (what, hur hände det ens???) och Axel nian (!!!!).

16 juni och det var min tur att fylla 20. Vaknade yrvaket och ville maxa dagen. Hängde på låset till systembolaget bara för att. Frida var så snällt sällskap. Sedan kom släkten på eftermiddagen och återigen, fick så oerhört mycket fina presenter. Inte alls vad jag förväntade men oj, tack.

På kvällen kom mina Häsen- vänner över och jag bjöd på vegetariskt. Kommer ihåg hur mamma ba, ska vi inte ha lite kött på sidan också. NEJ. Även här, så fina presenter. Kvällen var skoj trots regn och allt vad det innebär.

När jag ser tillbaka på det ångrar jag lite att jag försökte pleasa alla och göra det så perfekt att jag glömde att leva i ögonblicket. Önskar jag hade varit mer där och då och bara njutit. Fullspäckad dag i vilket fall och att vara 20 kändes precis som att vara 19, eller 16 för den delen.

Gjorde en moodboard med dessa bilder som inspiration. Tänkte att en dag, då ska detta vara min verklighet.

Några månader senare upplevde jag det här. Och kan väl säga att det inte är långt ifrån vad jag strävade efter, kanske ännu bättre. Allting går om du tror på det.

Runt midsommar tog jag flyget upp till Kalix och Simon. Spenderade en helg där och den var upp och ned. Endast mitt egna fel. Jag hade den här idén om en idyllisk midsommar i Norrbotten, vad det nu ens är, och var samtidigt vilsen i mig själv på grund av allting som hade hänt under juni. Saknade min familj, mina vänner hemma, Åsarna och kände mig helt enkelt missplacerad.

Ta studenten, flytta hem, fylla 20, träna, jobba, fixa inför visum och CSN-lån, vara bra vän, syster, dotter, flickvän och samtidigt försöka leva däremellan var inte lätt. Det tog även fast jag inte såg det då. Jag var så uppe i varv och bara körde på och sedan kom smällen. Som alltid. Jag försöker lära mig.

Kom hem och började fokusera mer på mig själv. På att ta det lugnt (lina-mått) och vara jag. Alma och jag hängde konstant under sommarlovet och det var underbart. Älskade, älskade du. Vet ingen människa som är så rolig som henne.

Hängde mycket i Kågbo, hos mormor och morfar och farmor. Det är verkligen min må-bra-plats. Där mår jag alltid bra och det finna inga krav och jag behöver inte prestera där. Bara vara. Fiska, prata, äta, fika, cykla, sova, bada, allt.

Dagen då sommaren tog en total vändning. Simon gjorde slut. Ville skydda mig själv, kanske för att jag kände mig misslyckad, kanske för att jag var rädd att berätta hela sanningen, och sa att det var ett gemensamt beslut. Det fick mig att må bättre. Rättare sagt så lade han fram det och jag fick acceptera.

Var så ledsen. Trodde tårarna aldrig skulle sluta spruta och trodde aldrig jag skulle bli människa igen. Dagen efter hade jag såklart mitt möte i Stockholm för att ansöka om Visum till USA. Det var den absolut värsta dagen på hela sommarlovet. Jag grät hela vägen dit och fick verkligen bita ihop för att klara mig igenom den dagen. Tycker det syns ganska bra på bilderna hur jag egentligen mådde. Fick mitt visum (no shit) så någonting bra gjorde jag ändå.

Efteråt började jag uppskatta allting mer. Uppskatta att ta en promenad efter jobbet för att få friskluft. Att ta en springtur på morgonen. Äta en god lunch.

Cyklade mer än vanligt. Älskar min kärringsnurra. Den är frihet. Hängde med vänner mer. Hur jäkla härligt är inte komishäng egentligen? Bästa.

Smurfen och jag spenderade många dagar tillsamamns under sommaren och hade så jäkla skoj. Frukost. Bara för att jag verkligen NJÖT när jag hade sovmorgon och vilodag och kunde äta frukost i soffan utan att stressa vidare på nåt. Det är vardagslyx.

Ön. Aldrig haft kul på ön tidigare men denna sommar oj oj. Dansade bugg som aldrig förr, vilket verkligen var att gå ur min comfort zone.

Köpte ett par nya bästisar (kängor) som jag började gå in inför USA. Plockade svamp bland annat. Kunde även dra till elljusspåret med stor ryggsäck och hela köret för att vänja mig att gå med utrustningen. Gjorde det oftast direkt innan eller efter jobbet för att rensa skallen. Härligt.

Hann med en trip till Åsarna också, som jag är så glad att jag gjorde. Hängde med pappa och axel. Plockade hjortron, tränade, träffade Ida och åt pizza på ski center. Hur perfekt?

Dagarna var även räknade och det var endast 1,5 vecka tills mitt flyg skulle lyfta.

Sista veckan ville jag maxa ALLT. Hade tagit ledigt från jobbet också för att hinna landa och fixa allting. Mina syskon är guld värda och jag älskar dem obeskrivligt mycket. Så glad att jag hängde med dem så mycket denna sommar.

Var på 60-års kalas för Modde, Erik S och Emil. Underbara Linnea kom även och hälsade på innan vi både skulle påbörja nya äventyr. Hon som lärarstudent i Uppsala. Så glad att hon är där och är fast i minst fem år, då det bara är timmen från mitt hus. I vilket fall. Hade en jäkla bra sista kväll med vännerna.

Så kom dagen. Då jag tog min resväska och reste tvärs över Atlanten. Det var det jobbigaste hejdå jag någonsin har tagit och jag var så jäkla kluven över hur jag skulle hantera det. Jag var så spänd och förväntansfull inför min resa samtidigt som jag förstod hur jobbigt det var för de där hemma. Är glad att jag har vänner och familj som gör det så svårt att säga hejdå. Det betyder bara hur mycket jag älskar dem.

  • 370 readers

Likes

Comments

Gjorde min sista skidtävling som junior i vackra Orsa. Blev min bästa tävling för säsongen och hela jag sprudlade av energi och glädje. Det var underbart.

Två veckor innan var jag på en mässa i Östersund där de pratade om framtid. Alla universitet i Sverige visade upp sig. Jag kände mest, nej jag måste ut på äventyr innan jag kan ställa mig i bostadskö. Tanken på att flytta från en lägenhet till en annan fick mig av kvävas. Av en slump lyssnade jag på en presentation om att plugga utomlands. Efteråt ville jag åka till Sydney och bli PT, Florens och studera modedesign, Melbourne och plugga arkitektur och Hawaii och surfa mellan lektionerna.

Jag mejlade företaget International Business School och frågade om de hade ett college jag kunde åka skidor på. De sa tyvärr inte. Några dagar senare hörde de av sig och sa att de precis skrivit avtal med Snow College. Bara en vecka senare hade betalat första avgiften och faktiskt ansökt till skolan. När jag väl bestämt mig för något så är det ingenting som stoppar mig vilket är min styrka.

Kände verkligen ett behov att göra någonting annorlunda. Upptäcka världen. Upptäcka mig själv. Dagen innan jag sökte pratade jag med Jon som också pluggar i USA. Jag var osäker på om jag skulle söka eller inte just för att det var så spontant och jag visste så lite. Kommer starkt ihåg hur han sa: "Vill du åka ut och resa några månader, ha skoj, komma hem och ha ångest inför framtiden eller vill du åka ut resa, ha skoj och få en utbildning på köpet?". Så fort jag la på betalade jag anmälningsavgiften på cirka 5000 kr och sökte. Vad kunde inte gå rätt liksom?

Drog spontant till Ö-vik och firade min favorit på 20-årsdagen. Det var som att ett stor klump släppte från mina axlar när jag visste. Jag ska till USA efter sommaren. Jag kan fasiken göra exakt vad jag vill, ingenting stoppar mig.

Jag tror många inte riktigt förstod att det var bestämt redan då i april att jag skulle åka. Att många tänkte jaja det blir säkert kul om det blir av. Men för mig själv var det verkligen bestämt. På riktigt.

Drog på Vårforum med ett härligt gäng människor och hade en hög-på-livet-helg. Behöver inte säga så mycket mer.

Mitt i allt denna vinter träffade jag Simon och hängde hos honom i Uppsala en hel del. Tankarna om framtiden fanns såklart redan från start. Jag är så otroligt glad att jag trots vårt förhållande bestämde mig för att flytta till USA. Även fast jag inte alls visste hur det skulle bli mellan oss. Naiv som jag är trodde jag självklart det skulle funka bra. Jag väljer alltid att se allting positivt även fast jag ibland borde vara lite mer realistisk. Det jag vill komma till är att ingen ska få hålla mig tillbaka. Jag måste följa min magkänsla och mina drömmar. Vilket jag gjorde och jag ångrar det inte en sekund.

Våren kom och så balen. Fantastisk dag/ kväll/ natt.

Sista månaden var det fokus att vara med klassen. Styrde upp en klassfest i skogen med Malin och Ida. Succé. Svårt att förstå att det var slutet på 4 fantastiska år. Att bo hemifrån sedan 16 års ålder gör att ens vänner blir ens familj. Att skiljas från sin familj är aldrig lätt...

Studentveckan kom och oj så kul vi hade. Svårt att sätta ord på men man kände att det var slutet. För mig var det inte så jobbigt så jag mer såg det som början på något nytt. Jag var taggad på att ta en ny vändning i livet där en kunde ha andra samtalsämnen än skidåkning. Ändå, slutet på 4, återigen, fantastiska år. Fick även säga hejdå-vi-ses till Ida som var den jag hängde absolut mest med senaste året.

Studentdagen kom. På frukosten blev jag utsedd till "klassens ambitiösa" av de andra klasskamraterna. Blev glad för det är en väldigt fin titel. Vi åt frukost, gav alla våra lärare egen-designade muggar med en mening som beskrev just dem som person. Som exempel fick Otto "2-timmars pass idag. Vi springer runt Norge och tillbaka".

Efteråt tågade vi ut till jämtlandssången som är så vacker. Klev upp på scen och fick betyg. Sedan fick jag även stipendium från Åsarma bostadsförmedling. Motiveringen löd någonting i stil med att "sprider glädje och har satt åsarna på kartan". Väldigt roligt att få den utmärkelsen också, för det är det jag vill, sprida glädje.

Fick oerhört mycket och fina presenter. Av när och mindre nära. Gick även ut med ett betygssnitt på precis över 21 poäng (av maximalt 22.5) vilket jag är väldigt stolt över. Jag hade brytt mig om mitt pluggande men inte lagt min själv i det vilket jag är glad över. Det finns många saker som faktiskt är viktigare än ett A på pappret. Jag gjorde min grej utan att trampa på någon annan.

Det var verkligen en av mina bästa dagar i mitt liv. Var sprudlande glad hela dagen och allas kärlek jag fick var överväldigande. Tack alla som gjorde denna dag. Tack alla fantastiska människor, tack för all kärlek ni gav och ger.

Att lämna Åsarna var inte så svårt. Det var overkligt och eftersom Axel numera bor i min lägenhet (hans nu kanske?) så packade jag inte ihop allt. Det var mer, nu tar vi sommarlov, ses i höst, fast vi inte gjorde det.

Vill inte låta någon bli bortglömd. Tack alla fina människor ännu igen för dessa år. Ni vet precis vilka ni är. Även fast vi inte ses varje dag numera tänker jag på er och kommer aldrig glömma er. Rätt som det är så står vi där, mitt emot varandra, och allting är precis som det var. Ni är bäst, gå er väg och ni kommer lyckas utmärkt.

  • 412 readers

Likes

Comments

Snart är 2016 endast ett år att minnas. 2017 knackar på dörren och ännu ett är ska påbörjas. Det här året har betytt otroligt mycket för mig själv och jag kan utan tvekan säga att det har varit det bästa året i mitt liv.

Jag vill inte göra en hel års-resumé utan mer en resumé där jag lyfter de händelser som har betytt mest för mig. Det som har gjort det här året meningsfullt.

Jag började det nya året med ett overkligt nyårsfirande i Berlin med min bästa vän. Att spendera 5 dagar i denna stad var så viktigt och roligt. Vi hade det fantastiskt roligt och tror seriöst aldrig jag kommer kunna toppa det nyårsfirandet. Vi brunchade, shoppade, såg kultur, hängde med tyskar och australienare och åkte en massa tunnelbana.

De första månaderna på vintern spenderade jag mycket hemma i Hedesunda. Hämtade kraft och energi. Tror nu efteråt jag var ganska vilsen i vad jag skulle göra efter studenten, undermedvetet.

Kämpade på med mitt gymnasiearbete som jag skrev om "Svensk djurhållning- påverkan på enskilda individer och miljö". Otroligt intressant och min rapport slutade på 29 sidor och ca 10 000 ord. Var väldigt stolt över den och speciellt resultatet jag kom fram till.

Efter att ha kommit i väldigt bra form lyckades jag dra på mig svinkoppor i armhålan (??!)... Oerhört smärtsamt och smittsamt. När det var som värst tävlade jag en distans på 42 kilometer klassiskt. Slitsamt som satan då jag hade noll fäste och fick staka i princip hela vägen, med mina svinkoppor. Stolt att jag tog mig igenom det trots allt.

Hittade detta citat och fastnade totalt. De människor som fryser ut andra är de som är osäkra i sig själv. Det är de enda anledningen.

Åkte en massa skidor. Gick en utbildning i para-idrott som var väldans viktig. Fick mig en tankeställare att det faktiskt inte är självklart för alla att idrotta. Fick mig att uppskatta min egna möjlighet till att utöva idrott.

Blev mer intresserad av vegansk mat och påbörjade det i en liten skala. (Försöker övergå till veganskt även nu).

Hade besök av min smurf en helg. Vilken energigivande helg det var. Vi åt falafel, bakade pizza, åkte downhill skiing, längdskidor, såg filmer och bara myste.

Tävlade på runt om i Sverige och det började äntligen gå framåt. Glödjerus deluxe. Tankarna om framtiden snurrade fortfarande i skallen och var olika dag till dag.

Var inne i min JSM-bubbla. Det som varit målet varje år de senaste 4 åren men som jag aldrig lyckats med. År 1 var det i Ö-vik och jag hade haft knäproblem månaderna innan. År 2 i Lycksele och jag hade haft hälensinflamnation hela hösten. År 3 i Sundsvall och jag fick körtelfeber och kunde inte ens delta.

I år. Var sjuk några veckor innan och började sedan följa en hård träningsplan för att formtoppa. Körde brutal bålstyrka 10 dagar på rad. Vilade helt från träning dagen innan tävlingen, vaknade sjuk på tävlingsdagen. Var bara att packa ihop allt i Torsby och åka hem. Otroligt besviken och ledsen.

Kan väl någonstans intyga hur jäkla hårt skidåkningen har tagit på mig. Hur många käftsmällar jag fått. Har det varit värt det? Utan tvekan. Den glädjen som skidåkningen ger när det går bra är otroligt svårt, om inte ens omöjlig att ta fram på annat sätt. Jag har lärt mig att aldrig sluta kämpa för det jag brinner för. Att ett steg bakåt är två steg framåt i slutändan.

Mitt UF- företag som jag KÄMPADE med hela året. Lade ned så extremt mycket energi i det och det var riktigt roligt bitvis. Dessvärre kände jag mot slutet att det tog mycket mer energi än det gav. Efter den stora mässan var jag done done done. Ville aldrig mer höra order RawMix. En blandning av besvikelse och utmattning. Nådde inte de resultat jag hade förväntat mig och som prestationsnniska är det jäkligt hårt att ta.

Nu i efterhand är jag glad ändå att det inte gick enligt planen. Jag lärde mig mer av det än vad jag hade gjort om allt gick toppen. Lärt mig att en måste lägga ned 100% passion och arbetskraft om det ska gå. Inte bara arbetskraft. Hur en måste se glädjen på vägen och inte glädjen efter målet. Ännu igen stolt över vad jag åstadkom, och visst är våra produkter fruktansvärt fina?

Efter JSM kom jag till en punkt då jag insåg att skidåkningen är så mycket mer än en prestation. Det är om att älska det man gör. Och åka skidor är verkligen något jag älskar. Så hela slutet av mars och april njöt jag bara på och lät skidåkningen ta mig dit den ville. Upp i ett träd, ut på fjäll, över bäckar. Ja överallt och ingen klocka som måttstock.

Fortsättning följer...

  • 427 readers

Likes

Comments

Tänkte försöka beskriva livet just nu i punkter.

•Har försökt beställa ett par vinterskor i ca 3 veckor nu. Såg skorna i en affär men storleken fanns inte. Skickade efter men fick fel storlek eftersom USA är så korkat (ursäkta) att de har mäns storlekar och kvinnors storlekar. Jag beställde storlek 7.5 women men fick 7.5 men... Skickade tillbaka, fick nya och även då fel storlek. Detta har hänt 4 ggr!!!! Har dessutom ingen täckning här så jag gav företaget familjens hemnr vilket slutade med att de ringde när endast Kris var hemma. Han lyckades förhandla till mig att presentkort på 250 dollars, ca 2500 kr, och pengarna tillbaka. Alltså gick jag 2500 kr plus, dock utan vinterskor... Så nu går jag omkring i Kris alldeles förstora vinterkängor haha.

•Försökte baka pepparkakor idag. Gick helt okej men gick ej att få de tunna och glasyren var all over the place. Degen smakade usch dessutom men kakorna var helt okej. Imorgon ska jag göra knäck. Dock finns det inte knäckformar här så jag ska göra det i muffinsformar.

•Åkte skidor idag. Tristin och Kelby tröttnade dock efter lunch men jag var verkligen inte klar. Oj vad roligt det var, hade kunnat åkt hela natten. Fick två timmar extra av dem så åkte runt själv och snackade med en massa människor i liften. Bland annat en snubbe som ville åka till Sverige och äta lutfisk (?!!), ett par som bodde i Hong Kong men kunde säga God Jul på svenska och en lärare som egentligen bara ville åka skidor.

•Åkt längdskidor med ett par på 60+ vilket var så kul. Vi pratade framtid, karriär, business och en massa intressant. Kom fram till att passion är det som är skillnaden mellan framgångsrik och inte. Fick så mycket pepp och inspiration att jag inte kunde sluta le på hela dagen.

•Coachat ett annat par i längdskidor vilket vad så uppskattat. Skidat med världens krutgubbe som dessutom ska skriva några rader på mitt CV om mitt ledarskap. Längdskidor uppe i bergen på egendesignade spår, det är livet.

•Spelat fotboll och insett hur jobbigt det är. Måste öva öva öva for att vara i form nästa termin. Lyckades även prata till mig att få följa med en av personerna att åka skidor imorgon. Vi ska åka downhill skidor med en grabb som är autistisk. Ska bli skoj.

•Badat badtunna i timmar och träffat massa nya härliga människor. Genuint snälla och intressanta.

•Blivit bortskämd med hemlagad mat och en massa godis. Glutenfritt och vegetariskt, så lyckligt lottad att vara där jag är.

•Fått finaste julklapparna. Så tacksam. Förväntade mig verkligen inte det.

•Kört i diket med trucken, inte jag dock men jag satt bredvid. Jag skrattade mest, ingen gjorde illa sig.

Likes

Comments

Vakna upp till det här varje morgon är som en dröm. Nu har jag dessutom fått värmen på bottenplan också så jag slipper springa från duschen och upp för den branta stegen till sovloftet, för att inte frysa fötterna av mig på stengolvet.

Vaknade runt nio idag och gick in till huset och gjorde gröt. Åt den samtidigt som jag la puzzel och läste. Runt elva åkte jag, Kelby och Tristin till närmsta stad och handlade mer julklappar. När vi kom hem åt jag rester innan jag stack ut och sprang intervaller. Hostade lungorna ur mig efteråt på grund av all kall luft jag lyckades dra i mig.

På kvällen åt vi middag ute och jag hittade kontakter jag kan åka längdskidor med. Ser fram mot det mycket. Tror första dejten blir imorgon.

Likes

Comments