Ever since I was in middle school I have always wanted to be a doctor. Some days more than others but it has always been there. The thought of saving lives is something I couldn't let go of. Last year I took a class called "wilderness first responder" which simply taught me how to save lives in the wilderness. It was a really fun and interesting class. It gave me the opportunity to be responsible for the first aid last summer, at Birch Creek Service Ranch (a summer camp for youths in Spring City, UT). Helping the youths with scratches, cuts and so on made my desire of being a doctor rise.

Before I knew for sure if I could come to Jackson and coach I applied to start medical school in January. I have applied before but haven't been accepted. In the beginning of december I found out that I got accepted this time. I could NOT believe my eyes. I was way so happy but at the same time, I had NO IDEA what to do. I loved my coaching job, loved working with the kids, finally met some awesome friends and also, I had fallen in love with Jackson. Making this decision was the hardest I have ever done, no doubts on that.

How to know? What to do?

I went back and forth so many times before I finally decided to go back to Jackson. I thought I was following my heart choosing "fun" over "should" but that is not the whole story. As I said, I loved the place and I loved my job. I have never liked skiing as much as I did at that time and coaching gave me so much in return. I felt good over my decision and when the day came to go fly back to Sweden over christmas, I left mostly all my stuff in Jackson. Said "see you in January and have a good christmas" to everyone and left.

My flight got delayed and it ended up taking me about 40 hours to get home instead of 15. It was a nightmare. I just wanted to get home and sleep. In my bed. Not on a plane. Came home. Christmas. New Years Eve. Family. Friends. Everything was exactly as I visualised it but I was not happy. It was something inside me that didn't feel good. I tried to convince myself that I didn't even want to be a doctor. It would be too hard, too much effort, I would probably not be a good doctor and so on. A bunch of negative thoughts and that is so different from me. I am not like that!!! I am a happy person. I like to wake up every morning. I see solutions not problems. I believe I can do anything. It was like me was gone and left was someone I didn't know. At all. I was so stressed out, and I could not see why.

Last Saturday I was skiing. I had to clear my mind once for all. After I called my mom and said "I don't want to go back to Jackson. I want to start medical school." And I felt so much peace!!! This awesome, crazy wave of gratefulness. Just saying those words out loud. In that moment I realised that I had actually convinced myself not go to medical school so good, that I almost believed myself. I am glad that I can notice these feelings and that I have the courage to change my plans.

I do miss Jackson. I miss all the kids I coached, my coworkers and all the amazing friends I made. I miss the mountains. The nature. The skiing. I miss it all. But I know this is the right decision because of the peace and excitement I am feeling. I can't wait to start study, learn more and in a couple of years, safe lives.

I thought that following your heart was to do things that you would normally not do if you were thinking logically (does that even make sense???). I thought that going back to Jackson and saying no to medical school was following my heart but it was the opposite. I got small signs all the time that I was going the wrong direction but I refused to listen to them, because I thought that I knew best, which is not always true. The Universe knows us better than we do. Sometimes we don't see the answer to our questions because we expect one specific answer. We have to be openminded and trust that inner voice.

Starting medical school doesn't mean the end of life. It is just the start. I have now idea where I am gonna be in a year from now but I trust that the Universe has my back and that this is the right direction. It makes me happy and excited and that's all I want to feel. At the end of the day we can only be at one place, in this moment. Here. Right now.

I am so grateful I get the opportunity to help and serve people. Medical school here we go. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here



2. Prioritising my time.

I have always believed that I can do EVERYTHING. That I can be this super women all day, all night and every day of the year. The truth is, the day has 24 hours. Nothing more. Nothing less. It is NOT possible to succeed in all possible areas and still be happy and living a healthy life. No way.

This year I haven't crashed ones. I have had my ups and downs but I have never felt completely overwhelmed because I have too many things to do or too much on my mind. The reason of that is because I have prioritised my time. Many work hours--> less energy to exercise. Simple as that. Also, my goal has been to read 2 books/ month and it might not sound a lot but going from not reading a single book to reading 2 books/ month is a lot. Instead of watching that tv- show I didn't like anyway I read som pages and it gave me so much more in return. Instead of scrolling through my Instagram feed at lunch I read my book.

We do have a lot of time we just have to use it the right way. They right way is according to your goals and your needs, nothing else. I am excited to use my time even better this year, to be able to do what makes me happy even more. Cheers to a new year.



I have listed 5 things that I learned in 2017. Some of them bigger than others but all great, and oh so important, lessons. Because that is what's all about; to learn and to grow. We are better than our last mistake. Going to make 5 different posts about it. Number 1 here we go.

1. An ending is followed by a Beginning.

This one is big for me. I've always liked to have things planned and know what's next, but you know what? That's not living in the fullest present. Without knowing what's gonna happen, but still trust something is in store for me, has taken me on my biggest adventure ever. Ever.

At the end of March, even February I started to worry about what I was gonna do when my semester at Snow College was over. Go back to Sweden? No way. I was not ready to go back to Sweden and pretend that this year didn't happen. The fear of going bad into old habits and pretending I was the same person as I was before, cuz I WAS NOT. Not even close. Living abroad and forcing myself to face everything that comes with it, is crazy hard and crazy awesome. It changed me in so many ways. All the people I met left so much more than just a friendship. My heart has never been so full as it was the day I left Snow College and that's something I will always strive after. For me collage was about conversations and people. Not lessons and homework.

In my fear of going back I landed in the fact that I just have to trust that something will come up. I told myself that I was just gonna make the best and most fun out of everyday and see what happened. Instead of worrying about the future I embraced the moment to the fullest and I was happier than I had ever been before. A couple of weeks after I found out about a summer camp, only a couple of miles from Snow College. Only about two weeks later my summer was all set. I was going to Spring City to work as a counsler and I just knew it.

The summer came and I had no idea what I was gonna do in the fall but I told myself that I will figure that out this summer. And I did. Thanks to people I met I got to come to Jackson Hole for a weekend at the end of the summer. I met the head coach for nordic and I simply asked if I could come and coach. Two months later Jackson was my home and I fell in love with the area the second I arrived. The fresh air, the incredible mountains (that actually look like mountains) and the SUN. Having sun all December out was way nice, haha. My point; don't worry about what's going to happen in the future. The only place you can be at is here, in the present, RIGHT NOW. Have faith things will work out and it will, I promise you. Sometimes not as You planned, but even better. Our unconscious knows us better than we think.

Please, trust the magic. An end is a start of something new.



Wake up, do yoga, ski, eat breakfast, be outside, eat lunch, explore new trails, read books, write. Cook dinner without all the cooking utensils. Use what you have and be grateful for it.

Sleep good in many blankets. In a bed, in the back of a truck, in a hammock. Wear sweaters, drink tea, hot chocolate, watch feel good movies.

Skip the excuses. If you want to ski, ski. If you want to mountain bike, go mountain biking. Find a way to do it instead of coming up with excuses like "I will go skiing when the sun is shining or I will start running when I live there, etc.". No more EXCUSES. Make the best of what you have. Right now. Be grateful but never comfortable. Always try to be a better person than you were yesterday. Always.

Life isn't about who has accomplished most or have most money. It's about doing what you love every single day. It's about being grateful and showing love to people you care about. It's about seeing every situation for what it is instead of thinking what it could be.

I want to live my life with passion. I want to love hard and forgive easy. I want to summit mountains, ski fast and sleep underneath the stars. I want to do mistakes rather than regretting I didn't try. I want to hug too many people, laugh too loud and don't give a shit about what other people think about me. "The trick is that as long as you know who you are and what makes you happy, it doesn't matter how other people see you."

I want to talk with strangers. Listen to every meaningful word they have to say. I want to live places instead of travel places. I want to remember myself to be grateful for every hour, every second I get to spend on this beautiful earth.

  • 1366 Readers



Senaste veckorna. Senaste månaderna. Fantastiska. Underbara. 

Spenderade spring break i Seattle och New Orleans. Flög New Orleans-LA- Saltning Lake City- Portland- Seattle på en dag. Låter bilderna tala. 



9 månader i USA är snart över. På söndag flyger jag hemåt för denna gång och det är med både lycka och sorg. Lycka att få träffa familj och vänner hemma. Sorg över att lämna vänner som blivit familj. Men jag kan alltid komma tillbaka. Jag kommer alltid ha mina vänner kvar här.

Det här året har varit så mycket bättre än vad jag någonsin har kunnat drömma om. Jag trodde verkligen att jag skulle få det bra men hade inne aning om att det skulle bli så bra. Jag skulle verkligen kunna stanna i Utah ett tag till. Helt förälskad i det stället och kulturen. Aldrig träffat så underbara och omtänksamma människor förut. Kanske kommer jag tillbaka.

Om jag tänker över alla resor jag fått göra dessa två terminer så är det helt sjukt. Först 8 veckors resande runt i Utah till olika nationalparker. California och Las Vegas på Thanksgiving. Washington state och Montana på jullovet. Seattle och New Orleans på spring break. Och nu befinner jag mig i Montana igen innan jag flyger hem från Salt Lake City. Ska skriva mer när jag kommer hem.



Så kom den 29 Juni och det var dags att packa resväskan. Igen. Lämna denna idylliska svenska sommar bakom mig och flyga tillbaka till staterna. Helt ärligt är det med både glädje och sorg. Jag fullkomligt ÄLSKAR den svenska sommaren. Sommaren på landet, cykla, hänga med vänner, dansa på ön, picknickar, bada, strandhäng, vattenskidor och allt därtill. Men hela jag bara skriker att detta är rätt. I Spring City, Utah, USA är precis var jag behövs i sommar.

Jag ska vara ledare på ett äventyrsläger för ungdomar och det är precis så fett som det låter. Kommer vara ute hela dagarna, vandra, campa, klättra, paddla, bada, spela fotboll och bara leka hela sommaren. Hur kul? Det kommer att bli hårt arbete, jobbar i princip 24 timmar om dygnet (peppar peppar att ingen längtar hem super mycket hehe) och ledig 1 dygn/ vecka. Ser fram mot att träffa alla dessa ungdomar som är mellan 12- 15 år och gör deras sommarlov till det bästa någonsin. Att kunna inspirera dem till att följa sina drömmar och sätta en grund i deras självförtroende.

Hela lägret har som ett syfte att få ungdomar att komma närmare natur, äventyr och enkelhet. Få dem att gå utanför deras comfort zone och få dem därmed att växa som personer. Står verkligen bakom allting som lägret står för och det ska bli riktigt inspirerande för mig att faktiskt få använda mina kunskaper i ledarskap denna sommar. Det är verkligen en sak att lära sig dem på en kurs men en helt annan att få utöva i praktiken. Enormt taggad.

Detta kommer bli ett oerhört lärorikt och roligt äventyr. Går in med en positiv inställning och VET att detta kommer bli någonting alldeles extra. Ska försöka hålla er uppdaterad så mycket jag bara kan. Tror det kommer att bli en rolig sommar att följa so stay tuned.



Åkte till Arlanda runt 8- tiden på morgonen och väl där berättar dem att planet var försenat. FEM. TIMMAR. Missar mitt anslutningsflyg i Los Angeles och de gick inga mer flyg den kvällen från LA till Salt Lake City. Resebolaget (kiwi.com, bästa ever) föreslog att boka in mig på hotell i LA och flyga ut nästa morgon men tyckte det kändes tråkigt att vara själv i LA. Klockan var cirka 19.30 när jag landade.

Smsar Edvin som bor i San Diego numera och frågar hur långt det är från LA till honom, mest på skoj. Några minuter senare skickade han en länk på bussar som jag kunde ta, men det var cirka 3 byten. Frågar personen som sitter närmast mig (han jobbade på flygplatsen) om det är svårt att byta buss varav han säger att han känner en kille som skulle köra resenärer som flugit in från Filippinerna till San Diego om bara några minuter. Sagt och gjort. Får åka med i mini- bussen till San Diego. Bjöd Filippinerna på svenska jordgubbar och försökte beskriva svensk mat. Det var en rolig resa svischandes fram på fyr- filigaa motorvägar. Hann inte uppdatera min telefonplan så har varken internet, sms eller samtal men fick låna randoms telefon och uppdatera så jag kunde ringa Edvin och säga att jag var på väg. WHAT.

Skrev till resebolaget och frågade om de kunde boka om mitt flyg till SLC på söndag och från San Diego dessutom. Vilket dem gjorde utan problem. Hur bra??? Efter cirka 3 timmars bilresande kom jag fram till San Diego runt 11, checkade in på något hotell och tog en DUSCH. Tror det är svårt att förstå hur oerhört skönt det är att ta en dusch efter mer än 24 timmar på resande fot. Somnade som en baby och vaknade 5.25. Klarvaken. Jet- lag är inte att leka med.

De hade inga enkel- hotellrum lediga heller så jag fick två dubbelsängar men till priset av ett enkelrum för att jag såg så snäll och trevlig. Människor alltså. Har två dagar i San Diego som ska förgyllas väl. Vi ska på baseball, ölfestival (???), ut och dansa (eftersom jag är 21 nu wiho), och bästa, SURFAAAA. Alltså jag är helt i extas. Vet inte hur länge jag har velat prova surfing och nu bara av en slump ska jag få göra det imorgon. Wiho.

Även fast resan började dåligt så blev det ändå så bra. Det kommer ALLTID något bra ur något dåligt. Universum skulle aldrig ge oss prövningar som vi inte klarar av. Vi får dem för att lära oss, växa, skapa egenskaper som vi behöver för att förverkliga våra drömmar. Saker går "fel" när livet är meningen att ta en annan riktning som i slutändan visar sig vara 1000ggr bättre. Och är det inte bra, då är det inte slutet.

Det var meningen att jag skulle missa flyget så jag istället kunde få komma hit till Californien. Bara för 3 dagar sedan kollade jag upp flyg från SLC- LA för att kunna hänga här några dagar och prova surfing. Men gick verkligen inte ihop med tid och budget. Nu är allt löst. Bara sådär.

Tips; 1. Var öppen för nya möjligheter. Ibland ser vi inte när nya dörrar öppnas för vi är så fokuserade på den väg som vi tror är bäst. .

2. Gå på magkänsla. Känns det rätt så är det oftast det. Vårt undermedvetna vet bättre än vårt medvetna.

3. Låt aldrig rädsla ta dina beslut. Det är när du är rädd, men väljer att göra det ändå som du växer och utvecklas. Välj rädsla till kärlek och tänk på alla saker som kan gå rätt, istället för fel. Känn rädsla och våga ändå.

4. Ta inte livet så seriöst. Egentligen så är allting bara en lek. Var så positiv du bara kan, ge så mycket kär-lek det bara är möjligt och bara KÖR. "To live is the rarest thing in the world, most people just exist, that's all." Oscar Wilde.




Egentligen så handlar det mesta om inställning. Efter min lediga dag (som spenderades sovandes istället för firande av 4th of July) så kom jag tillbaka till ranchen och var mer öppen. Och det har verkligen blivit SÅ KUL.

Att lära känna dessa kids är underbart, alla har någonting att bidra med. Ett av mina jobb jag har här är att jag varje morgon går och inspekterar och ger poäng hur bra de har städat sina stugor plus hur kreativt de har utsmyckat dem. Igår morse så hade en stuga gjort en skattjakt till mig, på svenska!!! Bilder kommer. De hade även skrivit på väggen hur awesome jag är haha. SÅ gulligt (och fjäskande men who cares).

Hänt sådant mycket och dagarna går i ett. Redan varit här 1 av 5 veckor. Jobbar bokstavligen från 7.20- 21.30 VARJE DAG. Har inte en enda rast men får göra roliga saker hela tiden vilket är härligt men också utmattande.

Saker som hänt:

- Några av kidsen kom på en ny kyrka som de döpte till Bob Marly church varpå en av killarna döper de andra i en stor balja, haha. Även jag blev döpt idag med kläderna på.

- Vi skulle ut och backpacka. Bokstavligen 2 minuter innan vi skulle åka iväg så kommer en av killarna och har kraschat på cykel. Skrapat upp båda armbågar, handflator och näsa. Vad är oddsen? Jag och en annan ledare tittar på varandra, suckar, och skrattar.

- Vandrat upp för Utah's högsta berg. Oj vad vackert. Sov i en hängmatta den natten och sov som en prinsessa. Så underbart att embraca naturen.

- Killarna har lärt sig svenska svärord pga att en av dem tittar på Puty Pie's (stavning??!) videos på youtube...

- Varje morgon gör vi "service work" då vi åker hem till någon, oftast äldre människor, och hjälper dem med allt från att måla om utemöbler till att rensa trädgården. I alla fall. En av familjerna jag varit hos tyckte om mig så mycket att de idag sa att om jag någon gång behövde nånstans att bo så fick jag bo på deras bottenvåning. Varpå de visar mig denna gigantiska våning med sovrum, tv-rum, biljardbord, pingisbord och lyx-badrum.

- En kille började blöda näsblod. Jag är ansvarig för sjukvård så gav han två tamponger vilket han utan tvivlan stoppade upp i näsan. Detta blev kvällens snackis och roliga.

- Killarna har fått reda på att jag är rädd för ormar. Så nu skriker de "SNAAAAKE" HELA TIDEN. Ja, jag är lättskrämd.

Summa summarum: Älskar verkligen det här jobbet och jag lär mig så mycket varje dag. Det är ett sådant privilegium att få lära känna alla som är här. Trots att det är hårt arbete så ger det så mycket energi tillbaka. Bilder kommer.



Denna helg. Har haft en av de bästa helgerna på så länge. Kanske någonsin. San Diego var drömmigt och jag fick bocka av många saker på min bucket list. Det som gjorde det så bra var att hade noll förväntningar och bara gjorde vad som föll in. Spontanaste helgen någonsin som Edvin sa. Här kommer bilder:

Första hotellet jag bodde på. Väldigt dyrt dock så jag bytte hotell lite sådär i sista minuten.

Vilket jag gjorde SÅ rätt i. Flyttade istället in på detta hostel där jag delade rum med en tjej från Japan, Argentina, Brasilien och Ungern. Hur coolt? Alla hur söta och snälla som helst. Vi hade riktigt trevligt då vi möttes i förbi- farten mellan allting.

Jag, Edvin och hans kompis Tomas från Tyskland gick på baseboll. Tjejen som satt bredvid mig såg att jag såg lost ut så hon förklarade hela spelet och alla regler. Vilket hjälpte. Mycket. Vi stack efter cirka halva spelet ändå. Bra atmosfär, gott käk och öl men lite för långt.

Vaknade tidigt (runt 6) fredag. Åt frukost och råkade såklart hälla kaffe istället för varmt vatten i min gröt. Tänkte om jag diskret skulle hälla bort den eller stå för mitt misstag. Åt gröt med kaffesmak. Mums. Eller inte. Hängde med 3 tjejer från Schweiz som var väldigt sociala och härliga, innan jag gick till stranden.

På stranden. Kände denna enorma tacksamhet över att få vara där. I precis det ögonblicket. Det är verkligen någonting speciellt med havet. Jag känner alltid sådan dragningskraft till det. Blir alltid lika fascinerad. Älskar verkligen havet.

Åt en acai bowl till lunch som jag velat prova så länge. Så typiskt Cali och den var verkligen god. Helt i min smak. Bokade efteråt en surflektion lite spontant. Precis efter att jag hade bokat blev jag alldeles pirrig i kroppen och nästan skakade. Att surfa har verkligen varit en dröm så länge och nu skulle jag göra det. Jag skulle surfa. På riktigt.

Och det vad SÅ FREAKING KUL. Som jag sa till min surflärare, kan inte förstå hur jag väntade 21 år att göra det. Surfläraren var grym och det var endast jag och en till tjej. Vi fick gå igenom grunderna på land och sedan vara i vattnet runt 2-3 timmar. Så värt att ta lektion. Känslan när jag för första gången stod upp på brädan och kände vågens kraft var obeskrivlig.

Hyrde brädan efteråt också så surfade med Edvin i någon timme till. Hade kunnat fortsätta hela kvällen om det inte vore för att det blev mörkt.

Så hungrig efteråt. Drog it och käkade middag med Edvin. Hade verkligen en grym kväll och är så glad att jag åkte till San Diego. Vi bara hängde och turistade omkring.

Vaknade runt 5 imorse och drog ut till stranden en halvtimme senare för att checka vågorna. Runt 6 kom Edvin och vi surfade i två timmar ungefär. Så. Jäkla. Underbart. Anledningen styck slutade var att jag klev på en stingråtta som stack mig (de är inte giftiga dock så ingen fara familjen). Började blöda ganska mycket dock så drog från stranden.

Hur drömmigt?!

Åt frulle direkt efter på ett mysigt hak. Yoghurt, smoothie och kaffe. Perfekt på alla sätt och vis. Gick gatorna längs stranden tillbaka till mitt hostel och sa hejdå. Efter som sagt, en grym helg.

Next up; Utah och Spring City. Imorgon kommer kidsen och jag är SÅ taggad på att vara ledare och allt vad det innebär.