Header

Andetagen blir korta och snabba, nästan som att jag kippar efter luft.
Brus, sus och kras i öronen. Kan inte höra eller uppfatta ting.
Omedelbara snyftningar som kan övergå i häftig gråt. Snabb puls. Hemska tankar.. aha.
Nej det var inget.
Där kom ju meddelandet från honom.

Det första du tänker nu är "shit, sjukhuvud", eller något i den riktningen. Det råkar bara vara så att jag tydligen är extremt känslostyrd, vilket iofs inte rättfärdigar mitt beteende per se, men det tydliggör väl lite. Kanske ger det lite kontext, en grund. Jag har i alla fall aldrig riktigt hört det begreppet förrän nyligen, aldrig tänkt på det som ett faktum (även om det syns ganska klart på mina häftiga reaktioner över så små, obetydliga ting). Jag vet att jag inte är ensam, men i mina kretsar är jag ensam. Därför vänder jag mig med min skam och ensamhet hit, hit till skamvrån. Kanske ser någon, nickar igenkännande och kontaktar. Kanske. Jag vet ju ändå att det är okej någonstans, det här. Det kan inte hållas inte. Då exploderar jag. 

Frustande andetag.
Djupa andetag genom hopbitna tandrader. Väsande ljud.
Andetagen ökar i takt med pulsen.
Skakar frenetiskt, slår. Helst mig själv.. aha.
Nej det var inget. Överreaktion igen.

Och sådär går det, likt en ständig cykel av ändlös PMS, vilket det ju inte är, men ändå. Reaktioner så starka att jag ser svart, allt för att sedan se dimman rulla bort och återfå sans. Det är obehagligt, det förstör.
Jag rör upp och sabbar ganska ofta, känns det som och verkar det som. Vet inte. Att vara känslostyrd i samband med att vilja prata och bena ut varenda frågetecken och problem gör det svårt. Jag vet ju att inte alla är mottagliga, liksom villiga att ta emot det och reda ut det med mig.
Folk har inte längre tid att konversera känns det som.

Så då sitter jag här och pumpar ut mina känslor i fult typsnitt som inte går att ändra.
känslor som bara vill vill vill.

Mycket vill ha mer, det är så vi bygger problem.. eller hur var det? Äsch, det bara snurrar i min lilla evighetsmaskin till hjärna.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ekar tomt här.
Ungefär lika tomt som i mitt huvud.

Bloggen återspeglar min tankeverksamhet lite. Få inlägg här = Få tankar. Nu kom mer det dock ett i lägg, vilket också betyder att tankeverksamheten kommer igång, om än med en knackig och seg start. Lite likt en bergochdalbana som kämpar sig upp mot toppen. Hackhackhack..

Likgiltigheten som infunnit sig senaste veckan känns obekant. Jag som alltid är så känslostyrd, som alltid reagerar så starkt åt ett eller annat håll på det mesta. Bortblåst, obefintligt.
Kanske har stressen nått kulmen. Men det är slut snart.

Imorgon får jag resa iväg; andas annan luft, komma ifrån, se nya ansikten och platser. Likgiltigheten sätter stopp för resfebern, men jag tror att jag blommar ut lite mer när jag väl är där. Jag har ju alltid velat strosa runt på Londons gator, shoppa second hand och ivrigt söka efter Banksy-konst. Sol har utlovats, så jag ska nog få flasha solglasögon för första gången på ett par år också.
Det blir nog bra det här.
Enda mantrat värt att hålla i.

Likes

Comments

Sen kväll. Lite sömn. Ingen frukost, ingen lunch, spring hit och spring dit.
Sol som sken över stortorget och kräkiga alkoholiserade gubbar.
Det var en fredag olik många andra det här.

Orkeslösheten var uppenbar. Ja, till och med så uppenbar att han också märkte av den. Frågade om det var något.. den grå chattbubblan. Jag föreställde mig att det slog knut i hans mage såsom det gör på mig, flera gånger om dagen också. Undrar om hans andetag blev snabbare, ängsligare när han såg de tre punkterna som dök upp
Försvann
Dök upp
Jag hade inget svar egentligen. Jag kanske får svar snart, kanske senare.
Den lilla omtanken var som en hastig kram i alla fall, räcker långt för mig.

Jag vill ha onsdag. Stöd. Fokus. Svar? Vi får vänta och se. Jag behöver åtminstone någon som leder vägen.

Likes

Comments

Somnade ifrån.
Vaknade för tidigt av ångesten som kom, somnade om igen.
Solen letade sig in i springan mellan rullgardinen och fönsterbrädan. Precis lagom med utrymme för att strila in och värma mig där i sängen. Särskilt behagligt då ingen kroppslig värme finns tillgänglig att norpa åt sig.

Vill tro att det är mer vår än vad det är, att solen behagar värma mer utomhus än vad den faktiskt gör. Trots tjockare bomberjacka och hoodie var kylan bitande. Blir som en trumpen unge, rynkar på näsan och förstår inte hur en sådan närvarande sol på blå himmel ändå kan kännas så frånvarande. Sparkade envist undan en liten grushög och svor över denna ändlösa istid.

Jag bar runt en del på min otympliga longboard någon timme, intalade mig själv att jag visst skulle finna vägar fria från grus. Det var nog mer så att jag rullade fram på gruset till större del av tiden snarare än på brädan. Letar mig åtminstone sakta ut, som en björn letar sig ur ide kommer jag till insikt att det blir bra snart. Värme, roligare aktiviteter att distrahera tankarna med.

Resterande timmar var tänkta att ägnas åt produktivitet, men käpparna.. så förbannat många käppar i detta enorma hjul. Kan inte ens räkna. Vill hellre tappa räkning över saker som härliga minnen, bläck på min kropp och resor. Typ.

Likes

Comments

Funderade ett tag på att importera den gamla bloggen. Dels för att jag gillar mina äldre inlägg på något vis, dels för att jag har svårt att göra mig av med minnen - oavsett format. Tänkte dock försöka börja om på nytt; nya tider, nya tankar, nytt jag.
Åtminstone ett lite förändrat jag. Tror jag.

Kanske bör det förklaras som "ett lite ommöblerat jag" istället? Inget som hänvisar till rätt eller fel, bra eller dåligt. Bara omtumlad, ändrad, inte samma. Annorlunda bara.
Jag vet inte, tänker ut i virtuella meningar, för en ensidig (och till synes oändlig) konversation med just mig själv. Sitter och rodnar över tafatthet och låst ordförråd. Det känns fint att återigen släppa på kranen, tömma ut lite tankar, lite skam. Min skamvrå känns klockren.

Han sade att skriverier säkerligen skulle vara ett välbehövligt komplement i samband med annan hjälp. Hjälp för allt det där som ryms i huvudet. Han nämnde något om fina uttryck, att det var behagligt att läsa mina formuleringar. Förhoppningsvis finns det någon själ eller två som samtycker, det vore trots allt bara fint.

Rupi Kaur och färden genom drömmarna mot en ny morgondag kallar nu. På återseende.

Likes

Comments