View tracker

​SjuMiljarder. Det låter lite töntigt. Budskapet är desto bättre. 

När jag skulle skapa denna blogg tänkte jag oerhört mycket på vad den skulle heta. Och jag hade väldigt svårt att komma på ett namn som kunde förmedla det jag ville. 

Tillslut kom jag ändå på SjuMiljarder. Tanken bakom namnet var att ingen ska behöva känna sig ensam. För hur ensam man än känner sig när man sitter själv på sitt rum när paniken kommer krypande så är man ALDRIG ENSAM. Det finns hur många människor som helst där ute som känner samma sak och som har gått igenom liknande saker. 

Jag brukade alltid tro att jag var ensam i mina känslor och tankar, tills jag en dag kom på: det finns sju miljarder andra människor på denna planet. Jag kan inte vara den enda som känner såhär. Det finns andra där ute som gått igenom det jag går igenom just nu.

Den tanken har hjälpt mig många gånger - men inte alla. För när man sitter där ensam i sitt rum och inte har någon att prata med eller vända sig till så kan det kännas som man är den enda som någonsin har mått dåligt. Därför behövs ett forum dit unga människor kan vända sig för att få stöd och motivation, och framförallt vetskapen om att man aldrig, aldrig är ensam.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Nu tänkte jag skriva ett litet inlägg om mig själv, så ni får lite insikt i vem jag är osv.

Linnea heter jag och är en 19 årig tjej som bor i en förort till Stockholm med mina fyra yngre syskon och föräldrar. I juni tog jag studenten vilket såklart var bästa dagen ever. Nu drömmer jag om att resa jorden runt och se allt som går att se, vilket jag jobbar hårt för att spara pengar till.

Annars då? Jo jag har själv mått dåligt som tonåring och vet att det finns så många där ute som mår så dåligt. Och jag vill nå ut till alla er! Jag vill peppa, motivera och hjälpa alla ungdomar där ute som inte mår bra. För samhället idag är skevt med allt från mobbning till sociala medier till ouppnåeliga ideal.

Jag är helt enkelt en tjej som drömmer om att förändra.

Likes

Comments

View tracker

Nu ska ni alltså få veta lite om mig och vem jag är och varför jag skapat denna blogg.

Jag är en nybliven student som bor norr om Stockholm med mina fyra syskon och föräldrar. Jag har länge läst många olika bloggar vilket har fått mig att börja tänka. I princip alla bloggar fokuserar på det ytliga, ingen blogg ägnar sig åt ämnen som psykisk ohälsa och andra viktiga ämnen i dagens samhälle. Jag vill skapa en frizon för ungdomar, dit ni kan komma när livet inte riktigt är på topp. Men jag vill också att min blogg ska vara en mötesplats för ungdomar, där alla läsare är som en stor familj där alla tar hand om varandra. Kanske låter detta lite väl idealistiskt men jag kommer att jobba hårt för att nå mina mål.

Bloggare idag ägnar, enligt mig, alltför mycket tid åt att försöka visa upp deras perfekta liv. De flesta fokuserar mer på utsidan än på insidan. Det finns många problem med samhället vi lever i idag, och som jag ser det skapar vissa bloggar ångest istället för att motivera och peppa.

Där har ni något att fundera över. 

Likes

Comments

Hej och välkomna till min blogg.

September månad lider mot sitt slut, skolorna har dragit igång och studenterna börjat jobba. Dagarna blir kortare och pressen allt hårdare. Mycket saker pågår, debatter om näthat och flyktingfrågor. Läxorna haglar ner från skyn samtidigt som man måste vara snygg, rolig och on top of the game i skolan. Självklart måste man klämma in ett par träningspass och en detox samtidigt som man ska hantera den berg och dalbanan som det innebär att vara tonåring. Bloggar, instagram-konton och snapchat-bilder matar dig full med perfekta bilder som aldrig kommer bli verklighet för dig. I allt detta står man själv - stod i alla fall jag själv. Det är omöjligt att prata med föräldrarna och till sina kompisar vill man kanske inte dela med sig av allt. På högstadiet och gymnasiet skulle jag ha tackat gudarna för en frizon på nätet där man kunde komma i kontakt med andra ungdomar och prata om saker utan press.

Nu har jag tagit studenten och är fri från mycket av det jag beskriver ovan, dock inte allt. Långtifrån allt för att vara ärlig. Jag längtade, höll ut och trodde alltid att allt skulle bli bättre när jag hade tagit studenten. Men så är det inte; eftersom man aldrig blir fri från sig själv. Man måste ta tag i sitt liv och besluta sig för att bestämma själv. Man får inte låta kontrollen gå över till utomstående faktorer som man inte kan påverka. Man måste helt enkelt ta ansvaret för sitt eget mående. Och det är precis vad jag ska göra.

Och jag hoppas att ni vill hänga med.

Likes

Comments