Sandra skrev igår ett väldigt bra inlägg om vad ECT är och vad det har för effekt, så kolla in det inlägget. Nu tänkte jag skriva om hur ECT går till och hur det var att se på, då jag fick möjligheten förra veckan att vara med en patient som fick en sådan behandling.

Man bokar in 3 st behandlingar under en vecka och följer alltid upp effekten efter var tredje behandling, men som Sandra skrev så krävs totalt flera serier. Många blir väldigt hjälpta av denna behandling och syftet är att försöka normalisera balansen av signalsubstanser i hjärnan.

Så hur går det till?

Patienten har en tid, säg kl 09 på morgonen. Då är patienten redan färdig, då menas att hen har fått en narkosbedömning, tagit blodprover, EKG och andra parametrar innan ECT-serier ges. Kvällen innan sätter man ut vissa läkemedel som påverkar kramptröskeln, då man vill uppnå en kramp under ECT-behandlingen. Många av de antiedepressiva läkemedlen motverkar nämligen detta, och då blir effekten av ECT-behandlingen dålig. När allt detta är fixar hänger alltid en sjuksköterska/skötare med ner på behandlingen. På plats får patienten en PVK och får sedan narkos. När jag var med gav de injektion Propofol och muskelrelaxantia. När anestesisjuksköterskorna gör bedömningen att patienten är sövd sätts en bettskena in mellan tänderna för att motverka skador i munhålan vid krampen. Därefter placerar en ECT-utbildad sjuksköterska "stålpinnarna" på huvudet enligt bilden i förra inlägget och skickar el. Då utlöses en tonisk-klonisk kramp.

Först blev patienten helt stel och spänd, vilket är den toniska fasen, därefter övergick det i kramper vilket är den kloniska fasen. Patienten blev helt röd i ansiktet vilket man blir eftersom blodtrycket och pulsen sköt i taket. Men efter själva anfallet så stabiliserades alla parametrar. Anfallet pågick i ungefär 60 sekunder. När detta var över körde vi patienten till uppvaket där hen låg i ca 30 min innan vi tog tillbaka hen till avdelningen. En väldigt snabb och smidig behandling.

Patienten har nu fått ca 3-4 behandling och fantastiskt nog ser vi en stor skillnad. ECT är med andra ord en beprövad och för många en livsräddande behandling. Man håller nu på att utveckla en ny sorts ECT-behandling, som innebär att man istället för att sövas och få kramper, ska ha på sig en slags hjälm som skickar svaga elektriska strömmar men som ändå har samma effekt. Då behöver man inte bli sövd heller. Hur bra vore inte det? Då är även risk biverkningar som närminnesförlust inte lika stora heller.

/Tina

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

ECT-behandling nämnde jag igår att det är ett behandlingsalternativ bland annat vid svår depression. ECT står för Elektrokonvulsiv behandling och den behandlingen kan man få vid depression, svår mani (mani kan man få vid bipolär sjukdom) och i vissa fall schizofreni.

Jag tror att det är många som har en negativ inställning till just den här behandlingen då det låter ganska hemskt. Man får nämligen ström inducerat i hjärnan. För att inte ni ska bli helt skrämda så ska jag säga att man är sövd under tiden detta sker och man får även muskelavslappnande. Varför man får muskelavslappnande medel är för att den här strömmen som man får in i hjärnan gör att kroppen börjar krampa och man får ett mindre krampanfall, lite ryckningar/darrningar. Genom att få muskelavslappnande medel innan så gör det att man krampar mindre under anfallet eftersom att musklerna är avslappnade. När man är sövd så är det noga kontroller både på hjärnan och en själv så det behöver man inte vara orolig för. Efter behandlingen är man sövd i en timme ungefär. Man kan uppleva som träningsvärk i kroppen, få huvudvärk och vissa upplever att deras minne blir lite påverkat.

Den här behandlingen gör man i serier. Till exempel 3 gånger i veckan totalt 6-12 gånger för att behandlingen ska vara så effektiv som möjligt. Sedan kan man gå över till läkemedel för att förhindra att återinsjukna. Det finns även de som kommer in regelbundet varje vecka och gör en behandling för att det fungerar bäst för dem och håller borta symtomen för dem. ECT-behandling är väldigt effektiv och många får en god effekt av den.

Imorgon kommer Tina att berätta lite mer om detta och även om sin upplevelse då hon har varit med under ECT-behandlingar under sin praktikperiod.

/Sandra

Likes

Comments

Depression är något som är väldigt vanligt i samhället och jag skulle nog nästan vilja kalla det för en folksjukdom då det faktiskt är så många som lider utav det. Jag tänkte ta upp detta idag för att ge lite symtom och tecken som kan finnas vid depression och även vad man kan göra åt det för att underlätta.

Tecken på en depression är nedstämdhet (man kan känna sig ledsen och tom), man har ett minskat intresse eller glädje som pågått genomgående under minst ett par veckor. Andra symtom som kan vara bra att känna till är viktnedgång/viktuppgång (beroende på aptit), sömnstörning (problem med att sova eller somna), man kan ha en känsla av att vara värdelös, man kan känna sig besvärande eller ha tankar på döden. Man har svårt för att känna glädje över någonting alls.

Det är viktigt med stöd ifrån anhöriga då man kan ha svårt för att ta till sig information och vara öppen för alternativ då man är trött och känner att allt är meningslöst. Psykoterapi är en effektiv behandlingsform av symtomen är milda, man kan även kombinera psykoterapin med läkemedel. Har man en svår depression så är det nödvändigt med läkemedelsbehandling eller ECT-behandling (vad detta är tänkte jag berätta om i ett senare inlägg) för att kunna bli bra. Är man riktigt sjuk så kan man behövas läggas in på ett sjukhus då målet med all behandling är att man ska bli återställd och kunna fungera som man tidigare gjort.

Något som är viktigt att veta vad gäller läkemedelsbehandling med ett SSRI-preparat, som man ofta får vid en depression, är att man ofta blir sämre de första 2 veckorna av behandlingen. Det kan göra att man känner sig ännu mer nedstämd än vad man tidigare gjort. Det gäller därför att ha stort tålamod vilket kan vara svårt då det enda man vill är att må och känna sig bättre.

/Sandra

Likes

Comments

Sandra skrev ett inlägg igår om hur det är att ha praktik på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, så om ni missat det så läs det! Jag tänkte nu skriva lite om hur det då är att ha praktik på en sluten avdelning på sjukhus.

Jag har också skrivit lite om min praktik tidigare, men ska försöka förtydliga detta.

Jag är på en sluten/låst avdelning på sjukhus som främst fokuserar på äldre patienter som lider av ångesttillstånd, kriser och depressioner. Detta varierar dock stort eftersom det ofta är överbeläggningar på andra avdelningar, så man får ta andra patienter också.

De olika typer av patienter jag mött på under praktiken än så länge är personer med depression, ångest, självskadebeteende, personlighetssyndrom, ätstörningar, suicidförsök, bipolaritet, missbruk och mycket mer. Man lär sig med andra ord mycket om de olika tillstånden. Många av patienterna är inneliggande en längre tid och man lär därför känna dem och se deras utveckling, vilket är lärorikt att se.

Man jobbar tillsammans i team med läkare, sjuksköterskor, skötare och kuratorer.

Eftersom det är mycket äldre patienter där blir det även en del omvårdnad och andra icke-psykiatri-relaterade uppgifter, så som att ge olika medicinska behandlingar, ta blodprover etc. Detta är ju såklart lärorikt. Det vi får göra är att dela ut läkemedel, stötta patienterna i vardagliga sysslor, prata med dem och stötta dem mot rätt väg. Vi hänger även med på och följer upp olika behandlingar, så som ECT. Eftersom jag har varit med en patient och sett hur det gått till på en ECT-behandling ska vi förklara i ett annat inlägg hur detta går till och hur det är att se på.

/Tina

Likes

Comments

Hej på er!

Häromdagen så fick vi en fråga ifrån er, frågan va om vi inte kunde berätta lite mer om hur vår praktik är och har varit hittills. Så vår tanke är att jag berättar lite om hur det är att ha praktik på en öppenvårds mottagning och Tina kommer berätta lite om hur det är att ha praktik på en avdelning på ett sjukhus i ett annat inlägg.

Jag skrev i ett tidigare inlägg lite kort om min praktik i inlägget ”Första veckan” . Men jag är som sagt på en öppenvårdsmottagning där jag är med ett team som främst fokuserar på att hjälpa och utreda personer med psykoser av olika slag. Psykos innebär för er som inte vet att man har fått en förändrad verklighetsuppfattning vilket innebär att man inte längre kan skilja på verkligheten och sina egna tankar och känslor. Ordet ”psykos” är ett samlingsnamn för olika typer av psykoser. I den här gruppen så ingår även Schizofreni som är en allvarlig och långvarig form av psykos som påverkar den kognitiva förmågan (nedsättning i att använda sina intellektuella funktioner såsom nedsättning i uppmärksamhet och tempo). Detta gör att personen blir apatisk och isolerad.

Både vid en psykos och schizofreni så kan man få vanföreställningar och hallucinationer. Vanföreställningar innebär att man kan få för sig saker som inte stämmer överens med verkligheten, man kan t.ex tro att man är förföljd, vara paranoid, tro att dricksvattnet är förgiftat osv. och det som är viktigt att veta är att detta är deras verklighet och det som de tror på. Personen kan också vara övertygad om att ha fått ett speciellt uppdrag ifrån Gud. Hallucinationer innebär att man ser, luktar eller hör saker som inte stämmer överens med verkligheten. Det kan vara att man ser eller hör en person som säger till en att göra saker eller säga saker, dessa röster har jag hört ofta är ganska manipulativa.

Min praktik är jag hel nöjd med hittills, jag tycker att jag har lärt mig otroligt mycket saker på den här korta tiden som har gått. Jag har fått vara med vid samtal (är väldigt viktiga i den här typen av vård), ge injektioner, vara med på olika grupper såsom en ångestgrupp där man tillsammans med andra får utbildning i ångest och även får lära sig metoder för att underlätta sin ångest och man kan även där dela åsikter med andra i samma situation och få ett bra utbyte och jag har även varit med och delat läkemedel.

Dessa uppgifter som jag räknar upp kan kanske verka som att jag har det ganska tråkigt då jag själv inte är så delaktig utan mest observerar hela dagarna men då detta är ett helt nytt område för mig så ser man saker på andra sätt och då blir det inte långtråkigt på något sätt utan bara intressant.

/Sandra

Likes

Comments

Hej på er!

Detta är andra dagen jag är hemma från praktiken och det bara snorar och rinner. Men jag ska se till att vara tillbaka tills kvällspasset på fredag. Har inte råd att missa flera timmar på praktiken nu, vi har så kort om tid att få ihop 100 timmar på.

Men i alla fall. Imorgon(torsdag) ska vi som är ute på praktik in till skolan en halvdag och ha ett handledningstillfälle. Då ska vi delas upp i mindre grupper om ca 5 personer och sedan prata om vad vi lärt oss och tänker kring den tid vi haft nu under praktiken. Vi går ut från våra förreflektioner i portfolion, där vi väljer ut två st förreflektioner och kopplar dessa till aktuella tankar och vad vi lärt oss än så länge, samt hur man kan använda sig av detta framöver.

Jag har precis suttit och skrivit lite anteckningar inför detta imorgon och känner mig ganska klar. Det är intressant att titta tillbaka på sina förreflektioner och inse att väldigt lite av det man trodde innebar att komma ut på praktiken faktiskt stämde, så det blir ju kul att ta upp imorgon... men så är det ju. Alla har vi en förväntning inför något, det kan vara ett nytt jobb, praktik eller att börja en ny skola. Men dessa förväntningarna kan antingen stämma, vara helt fel och en besvikelse eller vara helt över ens förväntan. Så är det med allt vi gör i livet. Det är därför skolan vill att vi använder oss av portfolio, för att starta en aktiv reflektion och synliggöra tankar och känslor.

/Tina

Likes

Comments

Hej på er!

Har lyckats dra på mig en förkylning, så är hemma från praktiken idag. Får se om jag orkar gå imorgon. Har varit lite småsjuk sedan i söndags, men nu under morgonen vaknade jag med täta bihålor och en sprängande huvudvärk.

Typiskt. Men men. Ibland måste man vara sjuk också. Snart är det bara en enda månad kvar tills jag åker till Namibia! Och jag hoppas verkligen att jag håller mig frisk tills dess.

Hoppas ni får en bra dag! ☺️

/Tina

Likes

Comments

Hej på er! Helg och paus..

Idag har jag inte gjort många knop, jag började dagen med lite plugg och sen har jag varit en sväng på gymmet. Får se vad kvällen bjuder på.. Vi ska troligen iväg och träffa lite vänner vilket brukar bli ganska trevligt. Imorgon är det biodags för mig och min familj. Vi ska gå och se den efterlängtade nya solsidan filmen. Jag har ganska höga förväntningar på den så jag hoppas att den uppfyller dom!

Annars så har det varit mycket att ta in nu den här första veckan på praktiken så helgen kommer lägligt så att jag får lite tid till att ordna upp all ny information i mitt huvud. Vad som väntar nästa vecka på praktiken kommer jag berätta lite mer om i veckan men jag ska bland annat få vara med en dag på ett sjukhus och se hur arbetet fungerar på en avdelning mot hur det fungerar i öppen vården så det ser jag mycket framemot! Jag känner mig väldigt tacksam att min handledare låter mig få se så mycket olika delar av den här typen av vård så att jag får mig en helhetsbild, det var inget jag hade tänkt innan så det är jag verkligen glad för.

Hoppas ni får en fortsatt bra helg!

/Sandra

Likes

Comments

Hej på er!
Den här veckan har gått snabbt och varit intensiv för min del. Jag har blivit otroligt bra bemött på min praktik och trivs väldigt bra. Jag är på en öppen psykiatrisk mottagning vilket innebär att patienterna kommer på bokade besök lite likt en vårdcentral. Personerna kommer ofta på remiss ifrån vårdcentralen eller kanske ifrån sjukhuset. Dessa psykiatriska sjukdomar kan alltså bryta ut snabbt eller hinna fångas upp på en vårdcentral i tid så det inte behöver bli så dramatiskt.

Där jag är har de fokus på olika psykoser, vilket innebär att många mer eller mindre har eller har haft vanföreställningar och/eller hallucinationer. Följer man sin medicinering och lär sig sina tidiga tecken (tecken på att sjunka ner i en psykos) så har jag fått uppfattningen om att man kan fungera hyfsat. Dessa personer är dock fortfarande väldigt sjuka och de flesta kan inte arbeta. Dessa personer kommer även regelbundet till mottagningen för samtal och stöd så endast medicinering hjälper inte.

Det

finns även en del samsjuklighet, alltså att man även har en annan psykiatrisk sjukdom.

/Sandra

Likes

Comments

Det har varit lite upp och ner de två senaste arbetspassen på praktiken. Det har hänt en del grejer som tyvärr inte kan gå förbi obemärkt. Har mått ganska dåligt över dessa händelser och har nu kommit i kontakt med avdelningschefen, huvudhandledaren samt skolans kursansvariga.

Det är viktigt att komma ihåg att händer något som inte är okej, till exempel att du som student eller att patienter far illa, så måste detta genast tas upp med någon som kan gå vidare med det.

För min del är det fortfarande lite konstigt, men det ska nog gå bra. Det känns bättre efter att ha pratat om händelserna. Ska även på ett möte imorgon och prata om detta. Men ska allt slutföra mina 3 veckor på denna praktiken. Men att sätta ner foten är otroligt viktigt för ens egen skull och patienternas.

/Tina

Likes

Comments