Header
View tracker

Postad i: HBTQ+, Personligt

För ett par månader sen så insåg jag att jag inte är genderfluid, jag är agender. Detta innebär att jag inte känner mig som något kön alls.
Mitt pronomen är fortfarande för hen eftersom det är ett könsneutralt pronomen. 

Jag vill berätta lite hur jag ser mig själv och hur jag vill bli sedd. Jag vill helst inte att folk använder gumman när ni pratar med mig, helst gubben om något. Men för det mesta vill jag att ni använder könsneutrala ord om mig. För att det är det som gör att jag känner mig mest bekväm.

Men mest av allt med detta inlägg som jag skriver så vill jag komma ut till er trångsynta människor som har en massa kränkande åsikter om transpersoner överlag. NI sårar folk mer än vad ni tror med era ord. Ni kanske inte tycker att det är nödvändigt att ha ett tredje kön och att det inte finns fler än två kön, man och kvinna.
MEN ni nekar andras existens, ni nekar de folk som inte kan identifiera sig som varken man eller kvinna.

Jag får kommentarer dagligen som till exempel: "Jag säger min åsikt, det är inte kränkande." , "Jag förstår inte varför detta är kränkande för dig!" Eller "Det finns bara två kön, du är antingen en kvinna eller man."

Men tyvärr så har ni inte rätten att ha en åsikt huruvida ickebinära transpersoner finne eller inte. För det är ingen åsikt, det är ren transfobi! Ni nekar folks existens.

Även andra transpersoner blir kränkta i samhället, för att dem är trans och även där förekommer en massa kränkande kommentarer som tex min kompis Debbie brukar få höra, "Du är för söt för att vara en han."

Felköning är ett väldigt stort problem också, att bli felkönad gör mer ont än vad folk förstår.
Det är som en eller fler knivar i bröstet, det gör ont.

Många tror att en del har problem med sin kropp för samhällets ideal på kroppar, nej det handlar om Könsdysfori.
Könsdysfori är ett psykiskt lidande eller en försämrad att fungera i vardagen för att ens könsidentitet inte går ihop med det kön man tilldelades vid födseln.
Detta kallas för kroppslig dysfori. Det finns även social Könsdysfori, vilket kan vara att andra inte ser och behandlar en för den man är.


Könsdysfori är som klaustrofobi i din egna kropp. Tex: om du mår dåligt av dina bröst så vill du ta bort dina bröst för att du mår dåligt utav.
Alltså, det känns fel att ha brösten för att det inte går ihop med din könsidentitet.

Nej, alla transpersoner har inte Könsdysfori. Det kan även se olika ut från person till person.

Men det jag framförallt vill komma fram till är personer som säger kränkande saker till mig och sedan tror att allt är lugnt.
Vad hade ni förväntat er? NI beter så sjukt vidrigt enligt mig.


En äkta vän, accepterar en för vem man är till 100% och säger inte elaka saker till sin vän oavsett vad.

Visst ha era åsikter men så länge det kränker en annan person så är det transfobi, inte en åsikt.

Vill även tillägga att , det är klart ni inte förstår hur en transperson känner, att en blir kränkt av det ni säger om ni inte är trans. För ni sitter ej i den sitsen och har aldrig gjort.

Era ord dödar, skadar och gör ont.

Det var allt för mig denna gång.

// Teo Sjöstrand

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Postad i: Allmänt

Tjenixen på er alla!

Sommarlovet har tagit slut och det är dags att vända tillbaka dygnet och gå tillbaka till skolrutiner. 

Så kul lät det, eller hur? Nej inte alls. 

Men mitt sommarlov blir då lite längre än tänkt då jag är hemma med en infektion i kroppen, har nämligen luftrörskatarr. Så idag vaknade jag vid halv 10 kanske och bara tog det lugnt fram tills kl 12 då jag begav mig till min moster och umgicks lite med henne. Gjorde även ett besök på Haninges Närakuten, då jag har haft problem med andningen ett tag nu och även tidigare i år. 

Jag fick mollipect och antibiotika för att få bort infektionen och sedan släppa loss allt slem... Det var skönt att faktist få någon hjälp med detta!
Läkaren sa dock en sak som jag faktist blev lite rädd för "Dina lungor låter som om du är 70 år och rökt hela ditt liv." Japp, det är nu helt slut rökt för mig. Förstod nog för längesen att detta hade med rökningen att göra ville bara inte inse det, tyvärr.

Så nu blir det att ligga hemma och bli frisk, för på ONSDAG tatuerar jag mig! Men jag tänker inte säga vad, det får ni se när den är på plats, tihi!

Mina planer när jag blir frisk är att ta mig till gymmet och byta till det nya gymkortet då flex nu har blitt actic och ta tag i träningen igen! 

Dessutom börja motionera oftare för att förbättra mina lungor och faktist uppnå mina mål gällande min vikt och hur jag faktist vill se ut. Jag gör något bra för min kropp och mig själv. Heja mig!

Men nej, nu har jag tänkt att faktist gå och lägga mig. Är så ap trött i hela kroppen! 

Kram på er alla <3

Likes

Comments

View tracker

Postad i: HBTQ+

Hej! Som rubriken lyder, Pride 2016 är nu över och det är lite sad att det går så otroligt fort!

Men denna vecka har som sakt varit fylld med kärlek och värme!

Jag har varit på teater/föreläsning med mamma och Kristoffer, där jag även träffa min förebild FREJA LINDBERG! Alltså så överlycklig jag var den dagen!
Det blev inte stelt osv, utan hen krama om mig hårt och var helt underbar liksom!

I Pride park gick jag runt som vanligt i alla tälten och plocka på mig så mycket gratis grejer så det går nog inte ens räkna hur mycket jag tog med mig varje dag ifrån Pride park! Träffa även ny kompis inne på Pride park!

I fredags träffade jag mina nya kompis Ellii å hennes mamma! Hur trevliga som helst var dem! Vi käkade i Kungshallen och sedan tog vi en tur till donken och tog något att dricka!

Efter några timmar, så sa vi hejdå för dagen och vi drogs oss mot Pride park igen!

Men denna dag stannade vi inte lika länge som vi brukade, utan vi gick ut från Pride park och umgicks en stund med mor min som satt i en park eller vad man ska säga med ett gäng kompisar :D vid 1 drog vi oss hemåt.

Lördag: På lördagen gick vi upp vid halv 10 ungefär och gjorde oss i ordning för Pride paraden!!! Wihooooo! Där jag även träffade två andra kompisar som jag pratat med ett tag men detta var första gången vi träffades! Det var så sjukt mysigt och roligt! Ellii och hennes mamma joina paraden också efter halva vägen ungefär.
Vi gick nästan hela paraden och mina fötter var helt döda! Så ont jag hade! Men det var så väääärt!

När vi hade gått ur paraden gick vi och käkade. När vi hade käkat klart gick vi ut och tittade klart på paraden!

Efter en stund sa vi hejdå till Jan och Jossan och började dra oss mot Pride park då elli och hennes mamma följde med! Gud så kul vi hade! ❤️

Detta Pride år är något jag aldrig kommer att glömma! Vi ses om ett år igen!!

Likes

Comments

Postad i: Vardagslivet

Som rubriken lyder så har mitt sommarlov börjat eller ja, faktist för ett par veckor sedan.

Mitt sommarlov hittills har varit rätt så bra faktist, träffat ovanligt mycket kompisar vilket jag inte gjort på jätte länge. Men det har varit väldigt mysigt.

Äntligen har jag ingen skola att behöva tänka på jämt och ständigt; vilket är sååå otroligt skönt!!!

Denna sommar ska jag göra till den bästa sommaren på länge, genom att träffa nya och gamla kompisar.

Ja just det, jag fyller år också! Inte vad som helst, jag blir myndig! Fast vet inte riktigt om jag ska vara glad eller gråta... Vad innebär myndig? Ansvar? Leva livet? Jag vet inte riktigt. Frihet kanske?

Mitt födelsedagsfirande ska firas i sommarstugan med familj osv! Det kommer förhoppningsvis bli sjukt mysigt att vara där ute.

25-31 juli är jag redo för PRIDE! Där jag kommer att träffa massor av nya människor och även människor som jag redan känner. Vilket ska bli hur kul som helst då detta är mitt första år då jag inte ÅKER med mamma.

Kommer gå med min fästman och sedan får vi se vem man träffar där, är så otroligt jävla taggad rent ut sakt!

Ja alltså, denna sommar kommer vara en sommar jag aldrig kommer glömma helt klart. 

​Midsommar: ​Under midsommar var jag kattvakt i Stockholm med Kristoffer. Vi käkade god mat och bara myste hemma och tog det lugnt. 

Nu är jag tillbaka i Katrineholm och har extrem ångest sen igår ikväll, trodde seriöst den skulle vara borta vid det här laget, men nej... den fortsatte tyvärr..

Jag tog mig ut iallafall på en liten promenad idag trots den extrema ångesten.

Köpte en varsin glass till mig och mamma, för jag tyckte att min mamma var värd en mumsig glass <3 

Nu ska jag äta och sen bara ta det lugnt ikväll för imorgon träffar jag världens bästa vän Tim!

Puss å kram på er! 

//Teo 

Likes

Comments

Postad i: Adopterad

Många gånger har jag fått frågor som, " Vet du vilka dina riktiga föräldrar är ?" , "Hur känns det att vara adopterad?" , "vill du träffa dina föräldrar?"

Alla dessa frågor får jag i princip varje dag och nu i detta inlägg så tänkte jag besvara dessa frågor!

Varje dag går jag runt och tänker på dessa frågor som jag väldigt ofta får läsa och höra.

Vet du vilka dina föräldrar?

Ja, jag vet vilka mina riktiga föräldrar är för dem bor jag med. Men vilka är mina biologiska föräldar, har jag ärligt talat ingen aning om vilka dem är. Eller lite, men jag har inga bilder på dem och så. Jag har fått information ifrån barnhemmet som jag bodde på när jag var liten. Men jag vet inte om jag ska tro på den informationen eller inte.

Hur känns det att vara adopterad?

Hur det känns? Jag vet inte hur jag ska förklara för att det ska låta bra, men... Jag kanske har det bättre nu men inget ord kan beskriva ensamheten och övergivenheten jag faktist känner varje dag. Men jag är glad för det jag har nu självklart. Men pågrund av detta har jag även stark separationsångest. Detta gör det svårt för mig att kunna skiljas från till exempel min partner. Jag får extrem ångest när folk säger "hejdå" till mig, för det är för mig som att säga att vi aldrig mer kommer att ses. Jag är helt enkelt livrädd för att bli överigven och lämnad ensam.

Vill du träffa dina föräldrar?

På denna fråga är det lite både och, ja och nej liksom. Mina föräldrar ger mig mycket kärlek och det jag behöver. Men tyvärr har dem inte pusselbiten som gör mig hel, pusselbiten med svar på alla mina frågor som jag vill ha svar på. Jo visst jag fick ett papper från barnhemmet men vad säger att det är sanningen? JAG vill höra det från personen som kan ge mig ett ärligt svar. Men samtidigt så är jag livrädd för få reda på vad som är där, men tänker samtidigt att då vet jag vad som finns där. 

Oavsett så älskar jag mina föräldrar mer än allt och det kan ingen ändra på. 

Tack för mig! 

// Teo

Likes

Comments

Postad i: Allmänt

Hej mina vänner! Senast jag skrev här så låg jag inne på sjukhus, för hade problem med lungorna... Det är över för längesen, men har tvärr inte orkat skriva här pga massa skolarbete och har inte haft så mycket att berätta.

Iallafall som rubriken lyder så är det snart sommarlov!!! Jag har lite uppgifter som behövs göra denna vecka innan jag går på sommarlov. Men jag hoppas att jag fixar det. Idag fick jag även mitt slutbetyg i svenska och där fick jag E, vilket jag faktist är väldigt nöjd med. 

Jag har tyvärr F-varning i en del ämnen, men det finns lösningar till att fixa till det. Visst jag har ångest för skolan nu osv för att jag vet att jag inte har klarat mig i alla ämnen vilket suger. Men hoppas till tvåan att man kommer på en lösning för att det ska bli så bra som möjligt osv. 

Nej nu ska jag fixa lite grejer, så vi hörs!

Likes

Comments

Postad i: Allmänt

Hej allesammans! I tisdags blev jag dålig under dagen, lite hosta började det med men mot kvällen blev det värre och jag kunde inte sova alls den natten. Så onsdagen vid lunchtid kontaktade jag 1177 för visste inte vad jag skulle ta mig till, för hostade hela tiden och hade jäääätte svårt att andas. Dem kopplade mig vidare till VC där jag bokade rådgivning via telefon.
Dem ringde upp mig vid halv 3 och vi pratade jag berätta då mina symtom och att jag tidigare varit i kontakt med 1177. Hon på VC blev väldigt förvånad att 1177 inte hade skickat mig till akuten direkt.

Jag fick en akuttid på VC vid 16 tiden, för att göra några prover.
Påväg dit fick jag andnöd , ganska så extrem. Kunde verkligen inte andas alls. Han lyssnade på lungor och mitt hjärta osv.

Vi skulle ta prover men labb var stängt, så han sa att vi skulle ta oss till Huddinge sjukhus, men då jag hade andnöd så fick jag åka ambulans in.
På akuten låg jag ett par timmar med ex antal tester osv. Fick inhalation och syrgas. Vid 21 fick jag komma upp till avdelningen där gjorde dem ytterligare kontroller och fick även antibiotika.

Läkarna misstänkte lunginflammation, men dem till slut uteslöt det. Och gjorde även influensa prov men det var ingen influensa.

Fick göra två röntgen på mina lungor för att kolla om det var en lunginflammation eller propp i lungorna. Båda röntgen var fina, men dem hittade slem i ena lungsäcken. Antar att det är det som gjort att jag haft väldigt svårt att andas.

Nu har jag varit här sen i onsdags eftermiddag och ska få åka hem idag.
Får med mig antibiotika hem då jag börjat på en kur ska jag heller inte sluta, plus ska få en inhalationspuff som jag kan inhalera vid behov.

Jag har alltså ett virus, dock lite elakare än en vanlig förkylning.

Nä ska jag fixa mig osv, så vi hörs kram på er!

Likes

Comments

Att jag är genderfluid är något jag har vetat ett bra tag, men inte riktigt vågat komma ut eller inte riktigt vetat hur jag ska förklara för andra. Anledningen till det var att jag inte visste hur jag skulle förklara så att folk förstog då jag knappt förstog själv, nu sitter jag här ett par år senare och har gått ut till nära och kära om hur jag identifierar mig.

Nu undrar du säkert " Vad är genderfluid?"

Jo, genderfluid är för mig (Kan vara olika för alla) att jag vissa dagar kan känna mig lite mer maskulin eller vissa dagar lite mer feminin. Men jag kan även känna mig som en blandning mellan både man och kvinna. Ibland händer att jag känner mig som inget alls, Agender/Intergender.

Alltså genderfluid har inget med hur ens kropp ser ut, hur en klär sig eller hur en har sin frisyr! Det är en könsidentitet. Men det är dock vanligt att vilja uttrycka sitt kön/ickekön via typ kläder.

Könsidentitet är en persons självidentifierade kön, en persons subjektiva upplevelse av att tillhöra ett visst kön. Könsidentiteten är inte med nödvändighet baserat på biologiska fakta.

Men hur är det för mig att leva såhär? Jo men tänk dig att du har en skala framför dig, välj en ände... Där är mitt biologiska kön, resten av skalan är olika kön. På denna skala kan jag åka runt på ett par gånger om dagen, varje dag, en gång i veckan eller liknande. Vilket är väldigt jobbigt för mig, då jag inte sätter mig i något direkt könsfack om man säger så. Tex: tjejer ställ er i en kö och killar i en annan.. Där står jag i mitten och vet inte vart jag ska ta vägen... Ska jag springa i cirklar ? eller vadå?

Idrotten har jag inte så jätte mycket problem med när det gäller ombytning osv, för det går snabbt man kan även gömma sig i duschrummet eller på toaletten om man tycker det är allt för jobbigt och obekvämt att vara bland andra personer.

Samhällets syn på mig? Well kan ju börja med att säga fuck society. Jag får väldigt många kommentarer om att jag inte kan identifiera mig så som jag gör, eftersom har jag en vagina så är jag en kvinna, jag är född kvinna... Spelar ingen roll vad jag känner mig som, jag är kvinna. Men NEJ FUCK IT? Biologiskt visst jag är kvinna, juridiskt, jag är kvinna, men mentalt? är jag inte en kvinna till 100 %. För att vad jag har mellan benen angår inte nån förutom mig själv.

Som jag också tidigare har skrivit så är mitt pronomen hen eftersom jag inte kan identifierar mig som man eller kvinna till 100 % så känner jag inte mig bekväm med att folk säger han eller hon. Jag är väldigt bekväm i att en säger hen.

Men som jag skrev lite längre upp, detta är min upplevelse av att vara genderfluid och hur jag ser på just genderfluidity. Alla  behöver inte känna så, det kan vara mindre besvär eller värre.

Ja men nu vet ni lite om detta, nu är det dags för mig att sova. Så godnatt pussgurkor! :D



Likes

Comments

Hejsvejs! Sorry för att jag varit så dålig på att blogga... Men har inte haft orken till att göra det, men nu är jag tillbaka.

Idag var första skoldagen efter påsklovet, vi slutar 15.50 usch så sjukt jobbigt! Det är väldigt stressigt för mig nu i skolan och väntar fortfarande på ett möte med mentor och rektor tillsammans med mina föräldrar, för att göra upp en skolgångsplan för mig. Jag försöker verkligen fokusera på skolarbetet. Men det är svårt då jag har så mycket annat som snurrar runt i mitt huvud.

Mitt påsklov har varit mycket lugnt, för jag drog till Katrineholm och bodde halva lovet hos fästmannen och andra halvan hos mor min. Dock var jag genomförkyld ett tag, hade svårt och andas osv. Men nu börjar det bli lite bättre. I fredags bowlade jag med Kristoffer och min syster , det var myspys.

Men jag har för mestadels faktist bara tagit det lugnt eftersom att jag har varit förkyld... Buhu.

Nu på torsdag har jag äääntligen fått en tid hos psykolog, jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men jag är så jäkla taggad för detta. Hoppas verkligen att psykologen är bra och vi klickar, så jag kan få en ny start liksom.

Ikväll ska jag inte göra så mycket mer än att bara ta det lugnt och titta på serie och äta mat. Tänkte ta mig till gymmet men jag känner att det kanske inte är en bra idé med tanke på att jag inte är helt frisk från förkylningen än. 


Likes

Comments

Hello ladies and gentlemen!
Denna vecka har väl varit som vanligt, skola och en massa jävla uppgifter. Jag har varit helt slut som vanligt. Har en massa uppgifter som jag ligger back på som jag mestadelen av helgen har arbetat på. Helgen spenderar jag hos fästmannen och tar det lugnt utöver plugget. Vid 13 tiden idag tog vi en promenad hem till mormor och morfar och umgicks lite med mina kusinvitaminer. Mysigt var det även fast vi inte var där så länge..
När vi kom hem satte jag mig och pluggade, gjorde uppgifter om Parkinson.. Som jag som sakt ligger back på.
Orken att göra saker finns inte direkt men jag kämpar på kanske lite mer än vad min kropp orkar med.

I veckan ringde pappa till vc eftersom jag väntat över en månad på att dem ska höra av sig. Men gissa vad? Dem sa att dem skulle höra av sig. Vilket jag är väldigt skeptisk över... Men jag får väl hoppas på att dem hör av sig så jag kan få min hjälp snart, för det skulle behövas typ snart eller ja helst NU.

Jag hade tänkt åka hem till mor min idag och sova en natt där, men kände att jag behövde stanna här och bara ta det lugnt. Men imorgon åker jag in till stan hyfsat tidigt innan jag åker hem imorgon kväll och mysa la famille.

Nu blir att det att mysa med Kristoffer och rita. Kram på er finaste

Likes

Comments