Hur länge orkar man egentligen kämpa? Jag har alltid funderat på det. För varje dag som går ger jag upp mer och mer. Alla säger till mig att det kommer blir bra, håll ut lite till. Men vad vet dem om att smärtan efter har skärt upp mitt skinn på mina höfter är befriande. Smärtan när man råkar glida emot nåt med höften eftersom såren fortfarande är ömma. Jag önskar att jag kunde berätta för folk hur mycket jag vill dö. Men alla reagerar för mycket. Jag önskar att dem kunde säga det jag alltid säger till dem när dem håller på att göra nåt eller har gjort nåt.

"Du gör det som känns bäst för dig".

Jag har sagt det hundratals gånger, men det är inte så ofta jag hör det själv. Det kan bero på att det som känns bäst för mig är det som känns sämst för alla andra. Men om dem verkligen skulle brytt sig skulle dem inte sagt.

"Det finns så mycket att leva för"

Dem har ingen aning om fall jag har nåt att leva för, jo jag kan ju leva för dem. Men varför leva för folk som inte tycker jag ska göra det som känns bäst för mig. Jag vill inte höra att det finns så mycket att leva för jag vill höra.

"Även när du är borta kommer jag leva för dig"

Det skulle betyda världen för mig. Tänk att höra någon säga att jag själv kan göra det som känns bäst, men att dem kommer leva för mig. Inte ge upp på grund av att man själv bara hade en utväg kvar att ta. Jag skulle behöva det. Men alla vet att man aldrig kommer få höra det. Istället får man höra tomma ord som folk säger för att dem "bryr sig"

Likes

Comments

Folk jag pratar om självmord säger alltid "jag förstår inte varför folk väljer det" eller "det finns andra val". Jag ska berätta en sak för er, om det är det ända valet du kan se, finns det då andra möjliga val?

Svaret på min fråga är ett nej. I den stunden då du bestämmer dig kan inget ändra dig, i den stunden du är på väg att göra känner du en kontroll över ditt liv du aldrig känt förut. En annan sorts frihet, en annorlunda men fantastisk frihet du aldrig vill bli av med.

I dem fallen man äntligen släpper taget om den friheten och den kontrollen man har och bara faller in i mörkret som nu är din värld, finns det ingen återvändo och folk runt omkring dig tycker att det är ett korkat och tragiskt val. Fast jag skulle inte kalla det val utan men konsekvenserna av dina val i livet. Sen om det är okej så ska jag faktiskt använda evolutionsteorin "dem starkaste överlever". Det är t.ex det vi säger om djur i flock, den starkaste överlever och blir alfa hane. Men vi människor är däggdjur, eller hur? Gäller inte samma sak med oss då? Dem starkaste överlever och dem svaga klarar sig inte. Jo det gör det, för om alla var lika starka skulle folk inte ge upp. Vi bekräftar bara evolutionsteorin.

Sen så har vi också dem som faller tillbaka in till ljuset och släpper ofrivilligt taget om kontrollen, oftast på grund av att man hör ett ljud eller att någon stoppar en. Dem människorna kommer inte sluta tänka, deras hjärnor kommer aldrig gå tillbaka till normalt. Deras liv har genast ändrats, antingen får man hjälp, men oftast räcker inte hjälpen och det första misslyckandet leder till en lång rad misslyckanden som ofta leder till ett att man lyckas med det man hoppats på.

I andra fall ångrar man sig i sista stund och det första försöket blir det sista, men man kommer alltid vara påverkad av just denna stund så länge man lever.

Så vad är egentligen valet? Jag kan inte se något val med det. Jag kan bara se konsekvensen av dem valen du gjort tidigare.

Likes

Comments

Hej och välkomna till min blogg.

I detta inlägget tänkte jag berätta lite om vad min blogg kommer handla om. Då många nog ser namnet och undrar vad det här nu kan handla om.

Min blogg kommer till mesta dels handla om självmords tankar, självmord i närheten av dig och självmords relaterade saker. Men också identitet, sexualitet, mobbning, ångest och ätstörningar.

Jag är Aaron och jag är trans, pan och självmordsbenägen och detta är min blogg...

Likes

Comments