Header
View tracker

Jag beundrar människor som vågar gå sin egen väg. Jag beundrar människor som aldrig slutar leta efter sig själv och ser möjligheter i allt. Det är en sådan person jag vill bli. Jag brukar säga att jag har tre rädslor, varav en av dem är att bli tråkig. Det finns ingenting som skrämmer mig mer än tanken på att jag en dag ska vakna upp i en smutsig tillvaro, utan livsglädje och utan äventyrslust.

Folk brukar kalla mig naiv och säga att vi alla tänker så när vi är 18 år och livet leker. Jag brukar säga att de mycket gärna får kalla mig för naiv och att fallet kanske till och med är så. Om jag ska vara helt ärlig behåller jag helst den naiviteten för resten av mitt liv, tack.

Jag menar inte att jag ska bete mig som en festgalen, rese-älskande tonåring för resten av mitt liv. Men att jag inte ska fastna i hjulspåren om ni förstår vad jag menar? Det är så lätt att anpassa sig efter ett samhälle för att det helt enkelt är lättare. Jag riktar mig inte alls till de som medvetet har gått den vägen för att det är den som gjort dem lyckliga, de har ju gjort helt rätt! Jag riktar mig till de som valt bort den svåra vägen för att deras kanter slipats av livet och för att de inte orkar byta riktning.

Mitt mål är att jag ska vara lycklig hela vägen. Jag vill sitta på hästryggen tills jag dör. För sanningen att säga så dör jag hellre av en miljon brutna ben för att jag är lite ömtålig, än av smärta på ett ålderdomshem 10 år senare.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag började träna när jag var ungefär 14. Jag gjorde det för att jag ville kunna känna mig stolt över min kropp och hur jag såg ut. Folk kan ifrågasätta träning när det inte är i sportligt syfte och tycka det är ytligt eller onödigt. Jag vet inte om det är för att de är avundsjuka att de själva inte orkar gå upp innan skolan och få lite skit under naglarna eller om de helt enkelt ser saker och ting annorlunda.

Jag älskar verkligen att träna, det gör jag. Jag är ganska liten och ibland svackar självförtroendet, jag ska inte ljuga. Men när jag går från gymmet eller lägger mig ner och flåsar på gräset efter ett äckligt jobbigt löppass så känner jag mig så jävla stark och jag jag mår så sjukt bra. Idag skulle jag säga att jag gått och blivit endorfin-junkie. Istället för att behöva morgonkaffe som en stor del av Sveriges befolkning så behöver jag träna. Inte för att jag ser mig själv som en dålig människa om jag inte tränar utan helt enkelt för att min kropp, mitt humör och mina hormoner alla hamnar i balans då.

Sen är det klart så att jag fortfarande vill känna mig bekväm med hur jag ser ut och vem jag är. Jag tror att många unga tjejer strävar efter det och det är inget fel med det. Det kommer en dag när jag kan gå in och ställa mig i HMs provrum och känna mig svinsäker med hur jag ser ut, men jag är inte där idag. Och jag tänker inte sitta här och må sjukt dåligt över det utan att göra något åt det.

Om jag då sitter här och kämpar hårt för att få den starka, friska kropp som jag eftersträvar så fattar jag inte folks behov av att försöka motarbeta det. Jag vill inte att folk ska sluta erbjuda mig kakor, chips och läsk men det är en helt annan sak att utöva grupptryck eller truga i mig något jag inte vill. Jag är en självständig individ som mycket väl kan ta en kaka eller en läsk när jag känner för det. Så länge du ser att jag äter och mår bra så finns det ingen anledning att få mig att må dåligt för att jag ser efter mitt eget bästa. Det är så vrickat och fel att nyttigt betraktas som mesigt så jag vet inte var jag ska börja. Vill du göra mig en tjänst så säg istället att du tycker jag är fin precis som jag är och låt mig inse det på egen hand.

Likes

Comments

View tracker

Ibland när jag känner mig sjukt nere så gör jag vad alla kontroll-freaks som mig själv brukar göra...nämligen skriva listor på saker som gör mig lycklig. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av hur en sådan kan se ut så att fler kan ta del av detta fantastiska fenomen.

Jag älskar... att skriva listor haha. Allting blir så samlat och fint, det funkar till ALLT. Jag skriver listor när jag ska packa, när jag fantiserar om framtiden, platser jag vill besöka, platser jag varit på, när jag ska strukturera en dag...Saker och ting blir så mycket lättare, lättare att komma ihåg, lättare att göra och man blir faktiskt mycket mer produktiv. Kärlek till er listor

Jag älskar... att bli inspirerad! Det finns ingenting bättre än att känna den där bekanta, sprudlande känslan av att vilja göra något. Som ett regn av endorfiner genom hela kroppen.

Jag älskar... saker som inspirerar mig! Den här hade väl egentligen kunnat tillhöra den förra kategorin men den är så fantastisk så jag tycker den förtjänar en egen. Det roliga är att jag kan bli inspirerad av precis allt. Allt från ett träd till en bokhylla till en bok.

Jag älskar... mönstret som bildas på botten av en swimmingpool när solen lyser. Fråga mig inte varför haha

Jag älskar... att röra på mig. Jag är lite kontroversiell på det sättet att jag älskar att sitta still samtidigt som jag hatar det. Jag vet att vissa där ute förstår vad jag menar.

Jag älskar... att motbevisa folk. Det finns ärligt talat ingen bättre känsla än att klara något som någon annan sagt att du aldrig var kapabel till.

Jag älskar... att gå barfota. När jag var liten inbillade mig att man stod stadigare på jorden då, haha. Jag har lite svårt att släppa det och därför älskar jag sommareeeeen för då slipper jag skorna.

Jag älskar... lukten som bara uppstår när det har regnat på asfalt på sommaren. Säkert också något barndoms relaterat...

Jag älskar... choklad!!! Choklad är som min högra hand, min bästa vän och min första förälskelse. Sorgligt jag vet

Likes

Comments

Så många gånger man jämför sig med idealet om dagen. Så många gånger man funderar om jag hade varit lite mer värd som människa ifall jag liknade honom eller henne. En sak jag lärde mig ganska snabbt när jag blev klok nog att förstå är att alla gör misstag. Men om idealen kan dölja dem borde ju jag kunna göra det med? Trots att jag alltid bär med mig kunskapen om människans bristfällighet i bagaget så tyngs jag av att jag för varje misstag jag gör så känns jag lite smutsigare. När man var liten, söt och oskyldig kunde man alltid skylla på att man inte visste bättre. Det var som att man kunde placera det i ett litet "jag har lärt mig av mina misstag"-fack. För varje år äldre som jag blir så blir facket svårare att nå. Som att det har blivit fullt och svämmar över. Jag vet ju bättre nu så varför skulle jag förtjäna att ha kvar detdär facket.

Hela mitt tankesätt är förvrängt och fel, jag vet det. Men det känns som jag för varje nytt fel jag gör så blir jag lite smutsigare. Som att jag målat med svart färg som envist skapar större och större fläckar över hela mig.

Likes

Comments

Något jag tror många bloggare, kvinnor såväl som män, kan känna igen sig i är stämpeln man får från sin omgivning på grund av sina intressen och sysselsättningar. Det behöver inte bara vara professionella bloggare, utan även simpelt folk som mig själv, som gillar att utrycka sig i kläder och har en förkärlek till att klä upp sig då och då.

Det finns inte mycket jag gillar med mänskligheten, det kan jag inte påstå. Vi är fulla av svartsjuka, krigar, blir skadeglada, ytliga och dömande. Men om det är något jag är stolt för att tillhöra människosläktet för så är det uppkomsten av konst i alla dess former. Arkitektur, musik, dans, you name it. En klok designer sa en gång att det fantastiska med kläder och mode är att det är en unik kombination av flera konstarter. Jag håller med av hela mitt hjärta.

Det inspirerar och fascinerar mig att se hur olika individer väljer att uttrycka sig och har valt att göra under tidernas gång. Om det är magtröjjor, höga klackar, neonfärgade örhängen eller märkesväskor spelar ingen roll. I mina ögon är det en reflektion av vem man är som person och var man är i livet. Jag förstår att det finns människor som klär sig i rent syfte att imponera på andra, men det är otroligt viktigt att komma ihåg att det gäller långt ifrån alla. Jag förstår också att mitt sätt att tänka inte är helt begripligt för varenda människa i denna stora värld. Men om jag kan leva med det så tycker jag alla de som tar sig tiden att kasta sneda blickar och spydiga kommentarer också kan hitta något vettigare att lägga sin energi på. Jag står för mångfald och individuellt utryck.


Likes

Comments

Jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. Jag är 18 år och jag lär mig något nytt varje dag. Vissa av livets många skolor är betydligt roligare att lära än andra. Vissa tar också längre tid än andra. Jag tror att jag snubblat över en idag, som jag den hårda vägen fått lära mig under en längre period. Nu tänker man att "wow det var något nytt hon kom på där - inte", men det är en sak att veta och en helt annan sak att lära. Individen fungerar på ett sådant sätt att vi lär oss, vi utvecklas och vi är inte samma personer hela tiden, även om man kanske skulle önska att det var så. När vi möter människor omkring oss connectar vi till dem på olika sätt. Som två pusselbitar som följer varandra i kanten och fungerar som en enda stor bit om placerade i rätt läge. Om vi istället föreställer oss att pusselbitarna konstant byter skepnad så har vi en beskrivning av relationer. För att vara helt ärlig skrämmer det skiten ur mig. Hur ska jag kunna känna mig säker med de människor jag har runtomkring mig om jag hela tiden måste leva med rädslan att vi en dag inte kommer passa ihop?

Jag har en väldigt recent förstahands upplevelse av just det. Det var en händelse som bara drabbade mig i andra hand och trots det var det var något av det mest fruktansvärda jag har behövt gå igenom i mitt liv. Plötsligt förstår jag vikten av att vara trygg i sig själv för att kunna stå på egna ben när marken under fötterna plötsligt gungar som aldrig förr. Jag känner medlidande för de som inte haft den tur jag haft, haft de vänner och det stöd vid sin sida eftersom det vid tillfällen känts hopplöst trots att jag inte varit ensam. Livets långa kurvor känns milslånga och jag är långt ifrån en vändning än. Det här är ett av de många test jag kommer prövas på, men jag är stark som fan och imorgon kommer jag vara ännu starkare.

Likes

Comments

Jag skulle vilja påstå att jag är en shoppaholic. Men det kan jag inte. Haha jag måste faktiskt erkänna att jag av naturen är en ganska snål, eller snarare sparsam människa. Jag är hon den där som alltid kollar priserna, jämför innehåll och gråmar mig i flera dagar om jag plötsligt ångrar ett köp jag gjort. Men är det något jag älskar så är det kläder. Jag har ingen aning, det kanske är något jag ärv efter modern min, men både att handla och att känna att man kan sätta ihopa några klädesplagg för att boosta självkänslan eller för att kunna ge ett visst intryck. Finns ingenting värre än att stå en tidig morgon i garderoben och känna att man inte vet vad man ska ha på sig. Usch.

Träningskläder är dock en helt egen kategori för sig. Den där känslan med att komma hem med något nytt att testa inför träningspasset är oövervinnerlig. Men på senare tid har jag upptäckt att jag verkligen avskyr min träningsgarderob. Den består visserligen av ett ganska fåtal plagg(antagligen på grund av min snålhet), men är dessutom väldigt färguppdelad och okoordinerad. Nu har jag helt plötsligt börjat falla för en mycket enklare stil. inte så mycket krussiduller, mycket modernt och med en färgklick på skorna eller matchande bh. Dessutom börjar jag törsta ännu mer efter "vanliga" kläder...härregud ska detta sluta med en begravning för min plånbok...?

Likes

Comments

Nu mina vänner ligger jag äntligen i min sköna säng efter starten på en väldigt hektisk vecka. Och än är den inte slut! Prov har det vankats hela veckan, först nationella svenska i tisdags och idag fick jag, efter mycket om och men och 6månaders väntan, äntligen göra mitt biologiprov som krävs för min bedömning. Jag är så otroligt arg, ledsen och besviken på alla dessa lärare som har haft sådan otroligt dålig planering och framförhållning. Nu väntar de sista veckorna med minst två prov i veckan. Det ska bli intressant att försöka pussla ihop det... Igår kväll var jag så seg och nervös inför provet men sen bara sa det pang och jag blev helt inställd på att det här bannemej skulle bli det bästa prov jag skrivit för henne och motivationen flög i höjden. Så där låg jag klistrad till sovrumsgolvet till tolv haha.

Imorse gav jag mig iväg med världens självförtroende, mealprep i väskan och celsius i handen. Mycket riktigt kändes provet kanon även om jag ska skriva ytterligare lite till på fredag. Belönade mig själv med en riktigt god(och dyr!!?) raw bite som bara smälte i munnen. Satt och skrev till halv sju(alltså i hela två och en halv timme) så sen var det direkt till gymmet. Taggade med lite powerwalk innan GRITen. Lite seg var jag men härregud jag gjorde mitt bästa och därför är jag awesome. 

Imorgon är det svenska nationella ännu en gång, denna gången uppsatsen, men jag känner att jag behöver ett morgonpass. Vill inte röra om för mycket i schemat och skapa massa stress så det får bli en skön 7km PW på fastande mage 💪. Sen laddar vi upp med en äkta nationella- frukost och förhoppningsvis ett skönt humör på morgonkvisten.

Likes

Comments

​mail:  isabelle.lindgren@malmolatin.se  


Likes

Comments

Jag föddes den 20 augusti 1998 i Malmö men flyttade på min tvåårsdag till lilla Höllviken och här har jag bott sedan dess. Jag bor tillsammans med ​mina två syskon Carolina, 6 år och Alexander, 14 år, mamma, pappa samt vår hund Zorro. Idag pluggar jag vid Malmö Latinskola på naturvetenskapslinjen särskild inriktning musik där jag framförallt spelar piano. 

Jag började rida runt 6-årsåldern och hästarna har sedan dess ockuperat större delen av mitt hjärta. Träningen kom jag dock i kontakt med mycket senare och det var inte förrän i Januari 2014 som jag på allvar kom i gång med gymmet och verkligen tyckte det var kul. Nu tränar jag en hel del och hälsa och fitness upptar stora delar av mitt liv. 

Likes

Comments