Hej idag ska ja skriva lite om hur ens blodsocker påverkas när man är sjuk. Jag har nyligen varit sjuk och då så var mitt blodsocker lite upp och ner hela tiden.

Men varför går blodsockret upp egentligen? Jo för att när du är sjuk så hamnar kroppen i en stressituation som leder till att kroppen skickar ut stresshormoner som adrenalin och kortisol. Kombinationen av dom två hormonerna gör att blodsockret går upp.

Även fast du är sjuk så måste du ha koll på ditt blodsocker extra noga och fortsätta att ge normala doser med insulin.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

På grund av din diabetes så kan du inte göra allt som andra gör. Du kan inte få vissa jobb som t.ex. brandman, polis, kirurg osv. Du kan inte äta hur mycket godis som helst och inte hur ofta som helst.

Och om du är äldre så kan du inte dricka så mycket alkohol eller röka. Rökning ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och gangrän. Risken för alla diabetesspecifika komplikationer som njursvikt, synskador, nervskador ökas också kraftigt. Rökning påverkar både skyddskänsel, åderförkalkning i benartärerna. Alkoholen är farlig för att om du blir full så kommer du inte bry dig om din pump piper eller din libre.

Dom gränserna kan ibland få en att tappa lusten att gör någonting alls. Man tänker att det är idiotiskt att det bara är du som inte får göra dom sakerna. Jag har känt precis så men man ska inte bry sig om det. Man ska istället försöka att göra det bästa av situationen.

För min del var det vänner och familj som hjälpte mig klara av det. Utan dom skulle jag inte klarat allt som händer. Jag hoppas att ni alla har så fina vänner som jag har. (bilden nedan är lite otydlig men behövde en bild där alla var med) Tanja fick en egen bild XD Men älskar er så sjukt mycket.

Likes

Comments

Detta inlägget kommer handla om att man ska försöka hålla ut när det finns folk som inte visar någon respekt för din diabetes. Det har hänt mig många gånger att jag har blivit illa till mods när nån eller några har stirrat lite länge eller börjat peka och viska runt mig.

Jag kommer särskilt ihåg en händelse som hände föra sommaren. Jag och min familj var på semester i Italien, det var min födelsedag och vi skulle fira den på ett vattenland. Innan vi hade kommit ditt så hade jag bestämt att jag skulle ha på mina sensorer så jag tänkte inte så mycket på det. Men så fort jag hade bytt om till en bikini och börjat gå runt i parken som alla andra, började alla stirra och peka på mig som att jag var något jävla monster. Skulle ni vilja att det hände er på eran födelsedag? jag är ganska säker på att ingen vill det men fortfarande så är det folk som inte bara kan låta det vara.

Om något sånt här händer er, det behöver inte vara för diabetes det kan vara för vad som hälls så ska ni alltid tänka ''Jag ska inte bry mig om dom jävlarna. Dom vet väl inte ens vad det är dom pekar och viskar om så varför skulle jag bry mig?''

Men om du blir riktigt obekväm med det så hjälper det oftast med att prata med någon om det. Det kan vara vem som hälls som du känner dig trygg med t.ex. dina föräldrar, vänner eller kanske en lärare. Men du ska alltid komma ihåg att vad dom än säger så är du helt underbar och vacker som du är och du ska inte behöva ändra dig för någon annan än dig själv.

Likes

Comments

Har du nånsin känt dig ensam? Som att ingen förstår hur du känner så du stänger alla ute? för det har jag.

När jag först fick diabetes så tyckte jag inte att det var en sån stor grej. Men efter en tid så började jag förstå, och skolan gjorde allt värre. När jag visade mina sensorer så sa dom saker i stil med ''Jag skulle aldrig kunna göra det'' eller ''gör det inte ont?'' Till svar skrattade jag bara men egentligen ville jag säga att det gjorde skit ont och att jag inte häller klarar av det men jag är så illa tvungen att göra det.

Men som alla rutiner så vände jag mig vid det och 3 år senare så känns det knappt när jag sätter dom. Och om någon säger dom sakerna om mina sensorer nu så skrattar jag. och det är inget låsas skratt utan ett riktigt.

Om 5 månader så har jag haft diabetes i 3 år och jag kan se så mycket skillnad på mig. Det är bra skillnader och jag är stolt över dom.

Jag hoppas att ingen som har diabetes känner som jag gjorde, men ändå vet jag att många gör det så jag vill att denna bloggen ska kunna ändra någons syn på sin diabetes.


Likes

Comments

Hej! som första inlägg på denna bloggen så tänkte jag skriva lite om mig och varför jag skriver den. Denna bloggen kommer att handla om diabetes typ 1 och hur du kan ta hand om den på bästa sätt.

När jag var 10 år så fick jag reda på att jag skulle få diabetes typ 1 när jag blev äldre. Vid den tid punkten var jag inte riktigt säker på vad et betydde men det fick jag lära mig under det året som vi var på en massa besök och provtagningar på sjukhuset.

Under den tiden så flyttade jag från Borås där jag hade bott hela mitt liv till Uddevalla. Det gjorde allting lite sämre men jag höll ut ändå. I början ville jag aldrig gå och bada för att jag var rädd att folk skulle se mina sensorer och skratta. Men jag bestämde mig för att inte låta den här sjukdomen förstöra mig.

Efter det blev allt bara bättre för varje dag och jag jag kämpar på varje dag och blir bara glad när någon frågar om vad diabetes är. Med denna bloggen vill jag hjälpa dom som hade det som mig och förstå att det inte hjälper att gömma det. Och istället acceptera det.

Likes

Comments