Jag inser att många av mina sista inlägg har handlat om ensamhet eller ligger under den kategorin. Betyder det att jag är ensam nu? Nej, det är inte riktigt så det känns. Idag på vägen till skolan var jag lycklig och tankarna gick genast vidare till vem är jag kär i nu. Nu när den långa skäggiga killen inte längre är intressant för mig. Och jag kom fram till att jag faktiskt inte är kär i någon just nu. Inte så paralyserat kär som jag varit i honom. Kanske närmar jag mig min önskan att få leva utan att vara kär?

Det tvivlar jag dock starkt på. Jag misstänker att jag är mitt emellan ett par kärlekar. Kanske en tillfälleskärlek i Stammisen på jobbet. Kanske en långtidsförälskelse i Calle, han som inte är intressant längre. Och kanske i Christoffer, min kompis kompis vi var på efterfest hos för ett par helger sedan. Ärligt talar är de i olika stadier också. Calle är passé, stammisen är på G och Christoffer är en möjlig framtid.

Själv avskyr jag alla former av uppmuntrande citat som folk målar hemma på väggen men det kanske är dags att leva i nuet en liten stund och passa på att ta vara på att inte vara dökär längre.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments


Igår var bästis hemma hos mig. Vi diskuterade min fascination med en viss lång och skäggig kille på universitetet. Och hur han egentligen inte är intresserad medan jag är dökär. Vi träffades första gången i oktober förra året och har träffats allt mer efter det. Inte privat men hos gemensamma kompisar och i våra engagemang via skolan. I början upplevde jag att han var intresserad. Det gör jag fortfarande när vi ses men jag har ändå frågat honom om vi ska hitta på något två gånger och han har inte kunnat men sagt att gärna en annan gång. Då känner jag att bollen ligger hos honom. Det höll bästis med om. Hon var till och med stolt över att jag kommit fram till det.

Sedan sa jag något som jag var övertygad om att vi diskuterat tidigare men som hon reagerade väldigt kraftigt på. Jag sa att eftersom han inte är intresserad av mig är han inte heller intressant för mig. Bästis spårade ur, skrev ner det hela och kommenterade att det var det bästa jag någonsin sagt. Och jag vet det. Det har hjälpt mig ur många situationer och kärleksdilemman.

Resonemanget leder som följer: Att någon är intresserad av mig skapar en attraktion hos mig för honom. Jag menar inte att jag är kär i alla killar som visar intresse för mig. Men det finns ju ingen framtid med någon som inte är intresserad av mig. Och finns det ingen framtid med honom, varför ska jag då lägga tid på honom som en intressent för min framtid?

Däremot är det svårt att sluta vara intresserad av någon genom att bar knäppa med fingrarna. Därför menar jag att det är möjligt att jag är intresserad av någon utan att han är intressant för mig. #påvägtillvuxenlivet #mogettänkande

Likes

Comments


Det här med att gå vidare har aldrig riktigt varit min grej som ung. Jag var kär i samma kille i min klass från förskoleklass till åttan. Sen släppte jag det, han var tydligen inte intresserad. Kanske skulle upptäckt det i trean när han sa det till mig. Aja, inte att älta nu.

Vad som har hänt sedan dess vet jag inte. Jag har numera väldigt svårt för att skapa bestående känslor. Missförstå mig inte. Jag kan bli kär i vem som helst. Vilken slumpmässig person jag än möter på gatan, han kanske luktade gott eller så hade han snygga skor. Poängen är att jag glömmer honom lika fort igen.

Jag har också väldigt livlig fantasi vilket när det kommer till kärlek yttrar sig i det faktum att jag bygger upp bilder av de män jag träffar och tycker om. Jag blir kär i bilden och föreställningen av honom och lär inte ens känna karln. Den här kan jag sedan hålla fast vid länge. Trots att jag försöker undkomma förälskelsen och helst av allt inte skulle vilja vara kär i någon. Just nu är mitt enda sätt att släppa förälskelsen att hitta någon annan att bli kär i. Och det innebär oftast att jag kan gå vidare utan krossat hjärta ganska snart. Min yttersta önskan är dock att jag någon gång innan jag träffar den rätte ska få möjlighet att inte vara kär i någon alls. Mer än mig själv så klart.

Likes

Comments


Det känns svårt att veta hur många hjul som går in i en enhet men just nu känner jag mig ibland som femte hjulet. Det är inte alltid men någon gång ibland. Båda mina bästa vänner har förhållanden. Det ena har varit i snart fem år och det andra är nytt och färskt sedan några månader bara.

Det är inte det att jag känner mig utanför för jag är alltid välkommen att hänga och umgås och det är inga konstigheter med det. Jag kommer dessutom sjukt bra överens med pojkvännerna till mina bästisar och de gillar mig också, säger jag självsäkert. Men vissa dagar när jag ser på deras förhållanden undrar jag om det någonsin kommer att hända mig. Jag vet att jag är stark, självständig och skön att umgås med men räcker det för att klara mig tills dess att jag hittar någon att hänga med på en stadig basis? Och är det verkligen det jag vill hitta just nu? Hur länge vill jag i så fall vänta?

Det här med att cykla enhjuling har inte varit något jätteproblem sedan jag flyttade hemifrån. Jag trivs bra själv och har under de senaste åren blivit allt bättre på att unna andra något. Framför allt mina två bästa kompisar. Och nu deras pojkvänner också. Jag ser ju vår framtid tillsammans. Hur våra barn är vänner och hur vi firar midsommar tillsammans allihop. Men var är det sjätte benet? Benet som gör att vi blir en myra med sex ben och inte längre är något fordon som inte rullar ordentligt? Var är han som passar ihop med mig? Och framför allt, vem sjutton är han?!

Likes

Comments


Det är inte alltid man vet vad man vill. Eller om man ens verkligen vill någonting. Så skulle jag vilja introducera det här lilla avsnittet om en av mina nystudenter från i höstas. Fredrik.

Vi spenderade nästan varje dag i tre veckor tillsammans och så klart att jag märkte att han var intresserad. Han stötte på mig. Inför alla. Odiskret som tusan. Men jag gjorde ingenting mer än att reta honom lite och tala om att han inte var min typ. Trots det slutade det med att jag sov hos honom en kväll, vi gjorde ingenting då men fortsatte att träffas och ligga med varandra efter det. Helt utan känslor eftersom han förstod att jag inte är kapabel till riktiga känslor och eftersom jag misstänker att han inte vill "låsa upp sig" i något seriöst.

Så till den egentliga frågan när det kommer till Fredrik. Varför låg jag någonsin med honom? Man skulle kunna tro att det var för att jag kände mig ensam. Men så var inte fallet. Egentligen skulle man kunna tro att det var för att jag tyckte om honom också men han är skön att hänga med och mer än så är det inte. Vi passar inte ens ihop fysiskt sett. Vi är liksom formade åt olika håll. Den teori jag tänker utgå ifrån är att jag vill ha en stor sked. Jag älskar att skeda och har behov av det. Dessutom är det mycket svårare att skeda sig själv än att få sig själv att komma. Vilket gör att jag behövde Fredrik. Skönt ändå att man kommit fram till en slutsats. Då kanske hela det här är över. Eller?

Likes

Comments


När jag kom hem från min tio minuters ensamma cykeltur visade det sig att en av mina grannar låst sig ute. Suckande mötte jag henne på loftgången och började söka på internet efter telefonnummer till upplåsningsservice. Efter att ha ringt och sett till att någon var på väg för att öppna gick jag upp till mig och skickade ett meddelande till Campus.

Efter några skämt frågade han om jag var hemma. Nerbäddad i sängen valde jag att svara, "nästan hemma" och sedan fråga vad han gjorde. Han åt kebab och jag uttryckte en önskan om att få mat vilken han besvarade med att erbjuda mig det av sina kebabrulle som var kvar. Jag frågade om han tänkte leverera den eller om det var avhämtning som gällde och tio minuter senare var jag tillbaka på min cykel, åter på väg in till stan och hem till honom. Jag kom dit och vi såg på TV. Inte den minsta lilla fysiska kontakt fick jag och jag orkade endast två bett på kebaben som fanns kvar.

När TV-programmet äntligen var slut frågade han så om jag skulle sova kvar. Och eftersom jag fick det gick vi och kröp ner i sängen tillsammans. Utan att något hände. Campus var trots sitt utseende och sin ålder inte speciellt duktig på det här med att ta initiativ. 20 minuter senare kom det så äntligen en arm runt min midja och han kröp närmare.

Precis som sex är första gången med någon ny var det spännande och ovant. Inte dåligt men inte heller så bra som det kan vara när man vet var den andre gillar. Vi låg med varandra och morgonen efter cyklade jag hem. Efter det har vi träffats en gång och glädjande nog minns han vad jag heter. Men nu i efterhand är jag inte säker på att jag är nöjd över att vi låg med varandra. Trots att han är snyggast på Campus.

Likes

Comments


Som vanligt när det kommer till Campus lyckas jag inte riktigt i mitt interagerade med honom. Precis som han varit säker på under söndagen sågs vi ute i vimlet på onsdagen. Han ställde sig bredvid mig i baren och jag påpekade att han trängde sig, vilket han givetvis inte gjorde. Vi skrattade lite och han beställde två shots. Tog upp den ena och tittade menade på mig. Det visade sig att den andra var till mig. Så vi skålade och gick sedan åt olika håll.

Så träffades vi på uteplatsen och satte oss bredvid varandra och pratade. Jag retades lite med honom och han drog ner mig i sitt knä så jag blev liggande i hans armar en kort stund. I efterhand fick jag höra att mina vänner som satt bredvid oss, här förstod att vi skulle gå hem med varandra. Så kom en tjej fram som vi båda känner och de började prata med varandra. Vilken besvikelse. En av mina vänner gick fram för att avleda henne men utan resultat och jag gick nedslagen vidare med min kväll. Man kan tydligen bara misslyckas med interaktion så många gånger innan det slutar gå ens väg.

Jag träffade senare under kvällen på mina vänner som bestämde sig på att jag utöver den cider jag redan höll i även behövde en öl. Jag tog två klunkar och kikade ut över dansgolvet. Vem kommer gående där? Jo Campus! Jag sticker till honom ölen och säger tack för shoten. Han frågar om vi ska gå ut en sväng och vi ställer oss i ett hörn och pratar med varandra. Vi pratar länge och har ganska roligt tills vi blir avbrutna av hans kompis som inte alls verkar förtjust i mig då det här är andra gången han hindrar vår vänskap från att utvecklas. Den här gången var det alltså inte jag. Efter det hittade jag inte Campus igen utan fick cykla hem ensam.

Likes

Comments


Självklart behövs en uppdatering av hålla koll-listan när det gått nästan sex månader sedan jag skrev något sist. Skräll att mina bloggar dör efter ett tag. Men här kommer i alla fall fortsättningen på listan. Man kan inte tro att det växer på i den takt det gör för det är inte så jag upplever det men vi har avancerat sedan sist när vi slutade på nummer 20.

21. Campus och han har en helt egen historia.

22. Nystudenten.

23. Karlstad var och hälsade på när hans projektgrupp besökte mitt jobb. Han följde med mig hem och på den vägen skedde han.

24. Après-ski Jakob träffade jag på en skidresa. Det låter som han är utlänning men han var med oss från Sverige och en kväll försvann hans roomie med deras nyckel. Jakob var råpackad och fick äta sin kebab på vårt rum innan hans kompis kom tillbaka. Jag höll honom sällskap så att säga.

25. Thomas från Tinder. Man skulle kunna säga att det här med Tinder motbevisar sig självt varje gång. Thomas kom hit och var trevlig, sjukt stor och vältränad. Det är kroppshyddan vi talar om. Han åkte till jobbet på morgonen och sen hördes vi inget mer. En stor sked helt enkelt. Även om han inte var speciellt bra på att skeda.

26. Stammisen på jobbet. En lördag efter stängning tog jag sällskap med Daniel hem från jobbet. En av våra stammisar. Han ser äldre ut absolut, han skulle lätt kunna vara äldre än sina 38 år. Men han har de finaste ögonen jag någonsin sett och hans grånande hår är så sjukt attraktivt. Eftersom vi skulle åt samma håll följdes vi åt och han frågade efter några kyssar i en port om jag skulle sova hos honom. Och det skulle jag så klart. Vi får väl se om han dyker upp på jobbet i veckan.

Det är här vi är nu och frågan är om jag inte ska sätta mig och skriva några inlägg istället för att plugga ikapp. Öh, jo självklart ska jag det.

Likes

Comments


Senast jag berättade om Campus avslutades det med att jag missade en möjlig invit hem till honom. Därför valde jag att lägga till honom som vän på Facebook dagen efter. Eller ja, ärligt talat så var det väl inte därför. Jag var tillsammans med mina vänner del av en dagsfylla, alltså när man sitter i en park i solen med vin och pizza och är full klockan 15.

Han accepterade senare under dagen och när jag kom hem den kvällen somnade jag. Nyvaken morgonen efter skickade jag ett meddelande till honom och vi började prata. Vi pratade hela dagen, han till och med flirtade. Det insåg jag direkt när jag läste just det meddelandet men vad gör jag? Jag väljer att svara på ett så dåligt sätt att det låter som om jag inte skulle kunna vara intresserad av honom i del minsta delen av min lilltå! Tonen blir en annan, lite mindre intresserad och efter ett par timmar avslutar jag vår konversation med att vi ses kanske på onsdag i vimlet. Det gör vi säkert, svarar han. 

PS. Det känns ändå viktigt att meddela att det kommer en kort följetång om Campus här. Även om första mötet var för ett halv år sedan nu. Ett avslut på historien liksom. DS.

Likes

Comments


Det kan vara så att jag träffat campus snyggaste kille. Kanske till och med så att han inte är kille utan man. Klart man sett honom förut. Han är ju snyggast på campus. Dessutom är han engagerade och alla vet vem han är. Mest på grund av hans utseende.

Så gavs tillfället en fredag under introduktionen. Han stod själv i baren och det fanns en ledig plats bredvid honom. Jag var på bra humor och helt plötsligt stod jag bredvid och frågade varför han inte drack något starkare än en öl. Vi pratade lite och sen försvann han till ett bord med sina vänner. Efter en stund blev jag inbjuden till bordet av en av våra gemensamma vänner och jag satte mig bredvid honom. Vi pratade lite grann med varandra och efter det var det inget mer. Vi gick förbi varandra och satt i närheten av varann men pratade inte mer.

Vår gemensamma vän bjöd sedan med mig på nattmat och vi var fyra stycken som cyklade och gick till McDonald's en lite bit bort. Campus var en av dem. Vi skämtade lite i kön under en halvtimme och när vi alla fått vår mat var vi tillbaka på trottoaren där våra två gemensamma vänner skulle dela på en taxi och jag och Campus skulle cykla. 

Vi gav oss upp på cyklarna, skämtade lite med varandra och två kvarter senare när han skulle svänga var han på väg av cykeln för att säga hejdå. Snabb som jag var ropade jag godnatt och cyklade hem till mig själv. Nästan så att jag dissade snyggaste mannen på campus. Bra jobbat och så. 

Likes

Comments