View tracker

En dag kommer jag att stå med ett stort leende, en dag kommer jag att vara förskolelärare som jag vill vara, en dag kommer jag att ha en egen lägenhet, en dag kommer jag att träffa en underbar människa som då vill dela sitt liv med mitt.
EN DAG så kommer jag att ha en egen familj, och jag kommer att visa dem så stor kärlek precis som min familj gjorde/gör med/mot mig!

Jag har en stor framtid framför mig. Och massa kärlek att ge.

Min framtid är säker i mina händer. Och jag har mina föräldrar att tacka för att dem är dem underbaraste människorna i mitt liv, som har hjälpt mig och lärt mig så mycket. Och oavsett vad som händer så kommer dem alltid att vara dem bästa människorna jag någonsin har skodat. Min mamma är nu inte längre kvar på denna jord men jag känner henne hos mig varje sekund. Hon sitter fortfarande med mig och är med mig i vått och torrt. Hon står där jämte pappa och nog säger en massa retsamma och roliga grejer till honom, precis som hon gjorde när hon levde. Dem var vänner. Och dem är mina föräldrar, och jag kan aldrig kunna önska mig bättre! För det finns inga/har nog inte ens funnits bättre föräldrar än Marie Lang och Kent Helgesson.
Mina bästa vänner.
Mina ögonstenar! Mina älskade föräldrar!❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 63 readers

Likes

Comments

View tracker

Dagarna har gått och jag bara känner hur ett tomrum växer och växer inom mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vet inte hur jag ska tänka, jag vet inte vilken väg jag ska gå, och med allt detta så kan jag säga att jag känner mig totalt vilsen.

Imorgon så är din begravning mamma, och med det så betyder det att det är då jag ska säga mitt adjö till dig, men om jag ska vara ärlig så klarar jag seriöst inte av det. Jag vill inte tänka ens tanken av att du inte är här med mig mer, att du inte tar min hand, att jag inte hör ditt skratt, att jag inte hör dig säga att allting kommer att bli bra, att allting kommer att ordna sig till slut. 
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, varje dag känns som en annan och varje dag får jag känslan av att ringa dig, men det går inte. Jag kommer inte få höra dig mer, jag kommer inte att få prata med dig..
Jag vill inte ha morgondagen här. Jag vill inte att den ska vara sann. JAG VILL HA MIN MAMMA. VARFÖR TOGS DU IFRÅN MIG FÖR!? 😭

Likes

Comments

View tracker

Sorgen och saknaden är så stor...

Min fina mamma, saknaden efter dig är så stor. Jag tänker på dig för varje dag som går, tänker på hur du har de nu, tänker på om du ser på mig där uppifrån himlen, tänker på ditt fina skratt och ditt underbara leende.

Finns inga ord hur orättvist detta är, att just du fick uppleva den äckliga sjukdomen. Du var inte värd de, du var värd kärlek, skratt och liv.

Jag vet inte hur jag ska kunna klara av detta, att inte kunna ringa dig, att inte kunna träffa dig, att aldrig någonsin få höra ditt skratt.

Varför hände detta för, jag fattar ingenting. Allting gick så fruktansvärt snabbt. Ena stunden så skrattade du och var pigg, sen den andra stunden så var du så svag och okontaktbar. Jag ville verkligen göra allting för dig, ville verkligen göra allt för att du skulle bli frisk. Jag önskar att cancern aldrig tog dig, min älskade bästa vän.

Hur fan kan livet vara så orättvist? Min egna mamma drogs iväg från mig. Av en sjukdom som inte ens vården hade tid till att fixa. Dem bara sköt upp allting verkade det som. Man fick nästan jaga efter dem för att ens få något svar.

Min fina ängel, min fina mamma, mina fina bästa vän. Jag saknar dig så himla mycket så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag skulle göra allting för att bara få höra ditt skratt igen eller att bara se dig en sista gång, en sista gång med ditt fina leende mot mig.

Jag är helt och hållet krossad från insidan, men på utsidan är det som att ingenting har hänt. Jag har hållit mig så stark så länge så att jag själv har byggt en stor mur framför mig, men på insidan så skriker jag och gråter, slår, drar i håret, hyperventilerar och vrider mig av smärta. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. När jag sitter med resten av familjen och dem sitter och gråter av den sorg som är. då sitter jag där och kollar ner i golvet och får inte ens ut en enda tår. Det är som att hela min kropp har hamnat i chock. Jag kan inte riktigt förstå dem orden som sägs att ''du kommer aldrig få se din mamma mer, hon är död''.

Jag får panikångest attacker på dagarna, jag mår riktigt jävla dåligt med allting som händer och har hänt, men det är som att kroppen har blivit van vid att inte visa sina riktiga känslor utåt och bara för de så får jag stryk inifrån.

Det finns inga sätt hur man ska hantera det här, det är egentligen bara att gå igenom smärtan. För hur kan man ens hantera att ens mamma är död, att hon dog framför mina ögon, att jag fick se hennes sista andetag i livet. Sen försvann hon.

Jag håller på att tappa greppet, jag håller på att bli galen av all ilska och smärta jag har inom mig. Min bästa vän togs ifrån mig, min mamma togs ifrån mig. Och jag förstår inte varför.

Hon gjorde aldrig någon illa, hon var den bästa mamman som fanns och hon var så älskad av alla runt omkring henne. Hon var en solstråle, hon var våran glädje.

Så varför skulle just hon få denna dumma cancern för, varför skulle just hon bli så dåligt behandlad? Varför ska just dem bästa och dem mest fantastiska människorna få vara med om det hemska. Varför ska just dem dras ifrån oss.

Varför skulle just min mamma dras ifrån mig. Det är en fråga som jag aldrig någonsin kommer att få svar på, men ändå ställer jag frågan varenda dag.

Jag älskar dig mamma och jag hoppas att du är stolt över mig. Och jag kommer att göra dig riktigt stolt. Jag kommer att leva för dig min fina ängel.

R.I.P Marie Lang, en underbar bästa vän, grym krigare, en fin ängel, kärleksfull dotter, en omtänksam syster och det bästa av allt, en helt obeskrivlig fantastisk mamma, du var och är den bästa.

Din dotter älskar dig så mycket och jag kommer alltid att göra.

/Din dotter, Simone ''Stumpan'' Lang Helgesson.

Likes

Comments

Jag har blivit rätt så kluven, jag har fyra underbara människor i mitt liv - R, S, S och K. Jag skriver inte några namn som ni märker.

Men eftersom det är så få som jag verkligen litar på så hamnar jag i den situationen att jag kan bli fruktansvärt jobbig gällande sms, att vilja snacka eller ja, socialisera..
Och ibland kan det bli för mycket kanske. Men det är inte för att vara jobbig eller vara den där pain in the ass tjejen som jag känner mig som.
Det är bara för att när jag är här med att ta hand om mamma som jag älskar att göra så får den där socialiseringen mig att kunna gå igenom en dag med ett stort leende på läpparna. Och det får mig att må så fruktansvärt bra. Att veta att det finns folk där ute som fortfarande vill vara en del av mitt liv som det är nu!
Och det gör mig så fruktansvärt överlycklig på alla sätt och vis!

Men också är det för att jag känner en stor trygghet gällande dem här människorna. Dem är helt underbara på alla sätt och vis och jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem. Och tryggheten är så himla viktig för mig nu, det får mig att inte vilja falla omkull. Det gör mig så fruktansvärt stark i mig själv och det finns inga ord som kan förklara hur tacksam jag är över att kunna vara en del av deras liv!

Men om jag ska vara helt ärlig.. Fast att dem har sagt att oavsett om jag är en "pain in the ass", att dem aldrig kommer att lämna mig. Så är jag faktiskt rädd att förlora dem..
Jag har aldrig någonsin behövt vara "beroende" av någon förut, jag har alltid varit den personen som har stått med öppen famn och funnits för andra. Men nu är det så att jag behöver den famnen att gå till. Och jag är så beroende av dem här fyra så att jag vet inte vad jag ska ta vägen. Dem är änglar. Allihop! Men om jag till exempel inte snackar med nån av dem på en tid så känner jag lite av panik. Jag får paniken av att bli lämnad ensam. Att känna att jag är för jobbig för att hållas kvar i deras hjärtan. Fast att jag INNERST INNE vet att dem inte kommer att röra fläcken från min sida.
Eller ja, jag vet inte egentligen. Men jag litar på dem. Jag litar på deras ord. Och det gör mig trygg på ett sätt.

Men sen finns det ju fortfarande en massa oro som vägrar att släppa, och den kommer nog försvinna sakta men säkert. Men det kommer nog ta tid.

Usch jag vill inte känna mig jobbig när jag skriver en massa till någon. Jag vill inte vara den tjejen som ingen vill ha kontakt med bara för att jag skriver för mycket. Och det kanske är den tjejen jag är. Men det är ju inte meningen..
Jag mår inte så bra när jag väl har nått den punkten; men ändå vill jag inte sluta att skriva för jag vill dela så mycket hela tiden. Jag vill berätta saker, fråga saker. Men visst att jag kanske inte får svar och kanske blir ignorerad ibland. Men jag bara känner att jag vill ändå inte sluta.
Man ska aldrig ge upp på människor som gör en lycklig och stark.

Jag bara önskar att dem visste precis hur jag känner. Hur tacksam jag är. Och hur fina dem är. Jag vill bara vara social, och det kan bli för mycket. Men förhoppningsvis så läser ni detta och accepterar mig.. Jag är Simone Lang Helgesson, tjejen som är pain in the ass gällande sms och socialisering. Och jag hoppas att ni aldrig lämnar mig. Ni är guldvärda och jag litar på er så mycket och håller er till mitt hjärta.
  • 115 readers

Likes

Comments

Känslan när man känner sig jobbig och inte riktigt vet vart man ska vända sig, att inte veta vilken väg man ska gå eller hur man ska tänka. Att känna sig helt vilsen inuti.

Den känslan har jag fått rätt många gånger. Att känna sig jobbig när man skriver till någon för att det kan bli för mycket. Att vara den sociala människa jag är, men att det kan tas på ett negativt sätt mot de andra hållet.
Nu när allting är så komplicerat som det är här hemma så behöver jag det sociala, att kunna känna mig som en normal människa med allt det sociala runt omkring mig. Men att jag ska känna mig jobbig och i vägen för det är bara sjukt fel! Och den känslan är riktigt irriterande!

Man känner sig trygg ena stunden och känner sig helt ensam den andra. Jag vet att jag har folk runt omkring mig, att jag har dem som bryr sig om mig. Men ibland får men en sån rädsla i kroppen som att dem håller på att försvinna från mitt liv. Att jag ska sen bli lämnad ensam och bara se dem gå iväg. Men ändå så vet jag att dem aldrig någonsin skulle göra så mot mig!
Jag krigar mot mina egna tankar, men jag vet själv att jag kommer att vinna BIG TIME!

Men slut på det där bitter grejsemojset, nu ska så vi prata om lite andra grejer som jag inte har en minsta aning om vad det ska vara haha!
Skulle varit riktigt mycket lättare om man hade en EN grej som man kunde koncentrera sig på, men tyvärr så har jag inte det så det blir lite svårt.

MEN JAG KAN JU BERÄTTA OM MIN ROLIGA FLYGTUR JAG SKA HA DEN 11 DECEMBER!!!
Japp! Jag sa de! Jag ska ut och flyga till ett varmare ställe, tills ni andra får sitta här i Sverige och frysa hihihih. Ska äntligen till Gran Canaria med min pappa och ha det underbart! Sola, bada, äventyr, god mat och bara ha det så sjukt avslappnat!! Ohhh längtar!!!😃❤

Likes

Comments

Jaha.. Nu var ännu en dag redan slut, tiden går fan för snabbt! Snart blir man väl gammal och gråhårig?
Nä men ah, denna dagen har varit rätt lugn, har tagit hand om mamma och sen har man kollat på film och nu sover hon som en stock.
Pratade med henne för ungefär 7 minuter sen och nu snarkar hon. Trött? Yeaaah! Hon kunde väl iallafall dela med sig! Jag är inte trött alls.
Är helt uppe i varv av någon anledning och är uttråkad som bara den! Help me god!

Och min mage är också helt wiiiiie, haha! Imorgon så är de så att en fin person kommer på besök och ska också sova över! Kommer bli så sjukt kul och längtar som bara den!
Och detta lilla jag har skrivit nu kommer att vara de enda jag skriver för idag för att jag har så himla mycket i mitt huvud nu som snurrar runt att jag vet knappt själv vad jag ska skriva längre, haha låter intressant va? Bye!
  • 108 readers

Likes

Comments

Nu har man den goda nyheten att berätta att min älskade mamma har kommit hem till mig igen!
Hon kom hem i måndags och det verkar som att allting har blivit till det bättre! HON HAR INTE LIKA ONT LÄNGRE!!😄
Är så sjukt glad över det, har sätt henne stå nu när man ska hjälpa henne med att komma över från sängen till rullstolen eller duschstolen eller tvärtom! Då står hon på en sån "Turner" HELT RAKT också!!😁 Men hon har ju såklart stöd och hon håller sig riktigt ordentligt! Men det är ändå en rolig upplevelse, att kunna se sin mamma stå där med ett leende på läpparna, stoltheten att hon har styrkan att stå på sina ben! Underbara mamma!❤
--

Nu kanske man kan berätta lite om sin dag.
Idag har man varit uppe tidigt för att fixa lite frukost med Lena (min kollega) som jobbade morgonen här hemma för mamma. Sen har man bara tagit det lugnt och umgåtts med Lena och mamma.
Sen framåt 13:00 så började jag mitt "pass" på jobbet, sen har mamma vilat nästan hela dagen, stackarn är riktigt trött och hon sover nu med. Helt slut! Söta mamma!❤

Sen har man också fått reda på i veckan att en helt underbar kille ska hit i helgen och hälsa på! Saknaden till den människan går inte att beskriva! Så man är riktigt nervös (på ett bra sätt). Jätte fin person!😊❤ Så man är så haapppy!!😁

  • 144 readers

Likes

Comments

Nu har man suttit här hemma och nästan väntat på att man ska höra någonting från mamma eller någon annan. För idag fick man reda på att hon skulle nu göra en hel röntgen som jag då inte visste om. Och nu har man suttit och varit lite orolig och nervös på hur det har gått.
Om det är positiva besked eller ännu mer negativa.. Man får verkligen hoppas på det bästa att det ska gå åt rätt håll, att denna dumma cancern inte ska sprida sig och bli större.
För jag tycker att det är dags att det ska vända till det bättre!
Men vad ska man göra? Det är bara att hoppas på att allting har gått bra..

Det är riktigt mycket man oroar sig för när man är i en sån här situation. Man är rädd varenda minut som går, och oron att inte veta vad som händer i den drabbades kropp, om det blir bättre eller sämre.
Man har en massa tankar dygnet runt om både framtid och vad som händer just nu.
Man vet inte riktigt hur man ska hantera vissa grejer, eller hur/vad man ska/kan göra för att det ska bli bättre.
Man börjar känna sig hjälplös och besegrad på något sätt fast man är den som står jämte.

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig helt nertryckt till marken varenda dag av allting som händer runt omkring mig. Men jag ställer mig upp och låter ingen stoppa min styrka jag har.
Jag låter ingen stå i vägen av att kunna göra allt för min mor, jag gör allt för henne.
Jag är stark för henne och är hennes styrka och hennes högra hand, jag hjälper henne med allt som går, jag tar hand om henne varenda dag när hon är här hemma. Och jag kan inte vara mer stolt över mig som jag är. För oavsett om det känns som att någon verkligen trycker ner mig till grunden, som att det är en tung grej över mina axlar så tar jag nya tag och reser mig, och det enda som behövs för att jag ska lyckas med det är min kära mor, mer än så behöver jag inte.
Hon är den starkaste människan jag känner och vet om, och jag kan inte beskriva med ord hur stolt jag är över henne, hon är min bästa vän, min idol och jag kan inte vara mer lycklig än vad jag är, att kunna säga till alla att
"hon, hon är min mamma.".
  • 148 readers

Likes

Comments

Nu är det såhär att igår så skulle min favoritserie komma ut på swefilmer, eller ja fortsättningen för förra veckans avsnitt. Och det är min fina "The Walking Dead". MEN den kom aldrig, jag väntade och väntade men nä inget avsnitt där inte! Och nu är det såhär också att jag också bara sov 2 timmar den natten, var helt och hållet sömnlös nästan.
Men jag lyckades somna till slut men skulle då också upp tidigt idag för att sen åka iväg med min fina kollega och hälsa på min underbara mamma som då ligger på sjukhuset. Fantastiska människa är du mami!❤

Mamma operades i lördags och fick då en ny höftkula och när vi var där och hälsade på så fick vi också reda på att alla röntgenbilder som togs efter operationen såg riktigt bra ut, så nu kan hon börja träna upp benet sakta men säkert så att hon inte behöver ha så ont som hon hade innan! Och det kändes så fruktansvärt bra på alla sätt och vis att få höra det! GO GO GO MAMMA! Helt seriöst den starkaste personen på denna jord! Love you!❤

Efter besöket så stack man in till affären för att handla lite så att man kan leva haha, lever riktigt fattigt nu. Typ nudlar kan man säga. Men men, jag klarar mig alltid! Plus att jag älskar nudlar, men dock är de inte så bra för har gått ner ännu mer nu. WOOPPPS ett till hål i bältet fixat...
(Tillbaka till affären). Blev så sjukt glad när man gick in i affären idag, för när jag gick in i den där snurre gången så ser jag en riktigt saknad människa på andra sidan glaset som vinkar glatt, då hade han redan varit där, men ändå. Det var skönt att se honom, riktigt länge sen man såg honom sist! Miss him like hell!

Efter affären så blev det att åka hemåt, fixa något att äta och sen blev det att dra mig till min kära vän Sandra och gå en promenad, men det slutade med att vi satte oss på en lekplats och spelade Music Quiz på mobilen! Haha jag blev nästan förvånad hur lite jag kunde och ändå är jag en stor musik älskare.. Det går liksom inte ihop!!

Sen blev det att dra sig hemåt igen och det var nog de smärtsammaste (stavning?) jag har varit med om. Mina händer sved av kylan, jag kunde inte röra dem för huvudtaget och dem dunkade av smärta som att dem hade blivit klämda i någon stor fet dörr. Paniken man hade var ju inte direkt så rolig. Vantar nästa gång? Hell fucking yeah.

Nu ligger jag nerbäddad i sängen bara för att jag kan och det är typ det varmaste stället som finns plus att jag kollar film och har min mysiga katt jämte mig. Riktigt härligt! Och vet ni vad jag hade tänkt att göra? - Jo jag hade tänkt att kolla avsnittet nu av the walking dead. Men vet ni vad? - DEN HAR INTE KOMMIT UT ÄN!! Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hahah
  • 132 readers

Likes

Comments

Denna söndagen har varit så sjukt bra! Haft det mysigt med tända ljus, tjockemat och filmer! Riktigt skönt att bara kunna vara!

Men men! Denna helgen har varit rätt så skön men ändå lite ledsamt. I fredes åkte mamma till sjukhuset och igår (Lördags) så opererades hon för att hon hade en sån smärta i höften. Men allting gick jätte bra så det var ju skönt!
Sen på kvällen där så var det maskeradfest hos min fina vän Sandra (bilder kommer upp senare, tänkte att hon kunde fixa alla bilder. För jag glömde ta bilder igår), Men men! Det var as kul och det kändes verkligen som att jag behövde det efter allting som händer. Skön känsla!

Och vad händer nu? TJOCKEMAT OCH FILM!
Aweeeesome!😘


  • 124 readers

Likes

Comments