Header

"Det var mitt fel, varför skulle det vara på något annat sätt, han har ju sagt så, att jag saknar värde, jag skulle ju vara glad att han var med mig även om han var värd så mycket bättre.

Varje gång han tappade humöret, varje gång han sårade mig, varje gång har var otrogen, varje gång ha hotade mig, varje gång han tog i mig, varje gång, vad det än var, så var det mitt fel"

Det är november, #metoo är fortfarande på tapeten och internationella dagen mot våld mot kvinnor, 25.11 närmar sig.

I Finland mister 20 kvinnor i året sina liv på grund av närstående våld. Men jag vill inte bara uppmärksamma våld mot kvinnor. Jag vill uppmärksamma om våld och misshandel i alla relationer, för det är inte bara kvinnor som blir misshandlade på ett eller annat sätt.

Fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, ekonomiskt våld, materiellt våld.

Trots en uppväxt med fina, fungerande, kärleksfyllda relationer runt mig så hamnade jag in i en treårig berg och dalbana sommaren före jag skulle fylla 16.

Jag kan ibland undra över hur jag hamnade i det, men då minns jag ju att hatet sakta trappade upp och jag sakta bröts ner och de båda punkterna möttes i en övergång som inte märktes så tydligt när en människa sakta plockats isär.

Sista året bodde jag tillsammans med honom, under de tolv månaderna från sommaren 2011 till sommaren 2012 skulle jag fylla 18 år. Ju närmare min födelsedag det blev, desto värre blev allt, allt gick hårdare, våldets takt började ta upp högre fart allt fortare.

Veckan efter jag fyllt 18 klarade jag inte ångesten längre, den ville ut och jag lag ett blad mot mina handleder. Kroppen ville berätta något som en nertryckt människa inte klarade av att säga, se mig, hjälp mig, ta mig härifrån. Jag minns hur jag tänkte att om de tar in mig någonstans slipper jag bort härifrån och han slipper inte åt mig.

Vändpunkten för mig var ett brev som min mamma skrev åt mig när jag hade fyllt 18 år. Jag fick det i början av januari 2012 nästan 3 månader efter min födelsedag. Hon skrev där om hur jag var som liten, hur jag alltid varit, den jag var. Och jag läste det och började skämmas, för jag visste att jag svikit mig själv, för jag som jag var meningen att vara, inte syntes längre. Det fanns två alternativ, lämna här och lev död eller greppa tag om det egna livet och fly.

Måndagen den tjugosjunde februari jag hade sportlov och blev jag opererad för gallsten och blev avrådd från lyft, städning, livet. Jag bad snällt honom om hjälp för den kommande veckan, ha sa "såklart, att jag inte skulle göra något som nyopererad".

Hur gick det den veckan då? Han var inte hemma, var han hemma så satt han framför datorn och rökte, väckte upp mig mitt i nätterna för att ha mig att sitta timtal vid köksbordet och höra på hans utläggningar om alla fel jag och resten av världen hade. Inget blev gjort så jag började trots allt städa och diska eller så skulle jag ändå få höra även fast jag var nyopererad. Samma vecka som jag blev opererad så blev jag tvingad att ha sex.

Det var inte första gången jag hade sex mot min vilja. Jag var ung, jag var dum och drack för mycket en gång. Han satt på med en av sina vänner som körde oss hem till hans, jag skulle inte ens hem och sova till hans den kvällen, han visste att jag var väntad hem till en av mina föräldrar tillsammans med en kompis. Det är dansgala, det är april/mars 2010, rå kallt och slaskigt. Hans vän bär in mig, jag var som en vante, jag har bara suddiga minnesbilder av att bli buren uppför trapporna till hans fars hus. Jag mådde dåligt, jag spydde, han tog med mig i duschen. Blöt, illamående, halvt medvetslös och med smink som runnit över hela ansiktet flyttade han mig till sängen. Jag var borta, jag var kraftlös och knappt vid medvetande. Han tog något av mig den kvällen jag inte givit mitt tillåtande till och han hade sex med en tjej som inte kunde säga ja eller nej. Jag vet inte hur jag rättfärdigade det, om jag bara skyllde det på mig själv redan då. Han sa ju att han älskade mig.

Men idag vet jag, kärlek är inte makt och de man älskar respekterar man. De jag träffat efter honom, de har visat mig vilka underbara män det finns och hur kärlek och respekt skall vara.

Samma vecka som operationen ägt rum, så var han ute mest hela helgen, jag kände ju igen beteendet och visste att nu är han med någon annan. Jag var ut och körde och såg hans bil utanför en tjejs hus som han otaliga gånger varit med. Så jag åkte hem, packade ihop lite sker och åkte iväg hem till pappas för en vecka. Jag var via lägenheten efter några skolpapper jag glömt, då tog han lägenhetsnyckeln ifrån mig och tyckte att vi skall "vara riktigt ifrån varandra i en vecka", vi träffades för att prata i hans bil på torsdagen den veckan, jag hade slängt min handväska i hans baksäte och min sminkväska och plånbok hade ramlat ut. Jag åkte hem till pappas igen. På fredag hade jag sovmorgon och började skolan först kl. 10. Jag steg upp och skulle börja ställa mig till skolan när jag inte hittade min sminkväska. Efter en massa letande vid pappas och i min bil drog jag slutsatsen att den måste ha ramlat ut i hans bil. Jag hade ju stigit upp i tid så jag tänkte att jag har tid att åka via lägenheten. Väl där knackade jag på, för han hade ju tagit nyckeln ifrån mig, ingen reaktion, jag ringde honom, ingen reaktion. Jag visste ju att han kunde vara svårväckt men inte sådär. Jag tänkte jag skulle ropa genom brevinkastet, när jag öppnade brevinkastet såg jag ett par skor som inte hörde hem där utan på en annan kvinnas fötter. Jag sprang ner till grannen som hade extra nycklarna och sa att jag låst ut mig. När jag kom upp till lägenheten kom han med fart ut från lägenheten och for rakt in i mig så jag dunsade ner för betong trapporna. Det var ju givetvis mitt eget fel, för jag skulle ju inte komma hem och hitta dom där och låna någon extra nyckel. Sedan visade det sig att hon bott där med honom hela veckan, bland mina saker, i mitt hem.

Som studerande hade jag ju inte mycket mera än studiestödet och bostadsbidraget och någon form av månadspeng fick jag ännu då av mina föräldrar. Men jag handlade det mesta, jag handlade hans cigaretter, jag betalade hyra och han var fram och tillbaka arbetslös, tog snabblån, lånade av vänner, lånade av mig. När jag lämnade honom var han fortfarande skyldig mig pengar, men jag brydde mig inte alls i det. Jag lämnade honom söndagen den åttonde juli tjugohundratolv, han slutade jobba och började supa och yra runt. efter två veckor så tyckte han att jag absolut måste betala min del av hyran för juli, eftersom jag ändå bodde där i några dagar, sedan hotade han att skicka en av tjejerna som han varit otrogen mot mig med för att klå upp mig om jag inte gav pengar åt honom, jag gav honom pengarna.

Jag undrar om det är där jag utvecklade det jag fortfarande står för, jag är hellre lycklig än har pengar, jag har hellre tid till det jag älskar än några hundralappar mer. Samma med saker, jag har vissa ägodelar som har sentimentalt värde, allt annat klarar jag mig bra utan.

Mitt helvete slutade lyckligt, men många andras gick och gör inte det.

Jag hade länge ångestattacker om nätterna efter allt detta, som skulle bli en hel bok om jag skrev ner allt, detta är bara en bråkdel. Jag kan fortfarande, nästan 5,5år senare drömma mardrömmar. Den är alltid lika fast ändå olika. Handlingen är alltid den samma, jag är tillsammans med honom och slipper inte bort.

Efter allt detta har jag deltagit på kvinnojouren i Jakobstads olika föreläsningar och ljuständningar på internationella dagen mot våld mot kvinnor. Läst massor med böcker, artiklar, om psykopater, narcissister och allt för att kunna förstå vad som egentligen hände mig. Även om jag inte blivit riktigt klok på allt så har jag accepterat mitt förflutna, lärt mig av det, förlåtit mig själv för att jag trodde att det var mitt fel. Det var inte mitt fel, han var sjuk och jag hamnade i hans klor. Det är en del av mig, det gjorde mig stark. Det tog mycket av mig men det gjorde också att jag fick utvecklas på ett sätt som inte skulle ha hänt annars. Jag skulle aldrig säga att jag är tacksam för det, men jag skulle inte vara jag och jag skulle inte vara där jag är idag om det inte var för denhär skiten.

Jag skulle så gärna se att det pratades mera om allt, om hur våld kan se ut, att det inte är bara är slag, att det kan vara så mycket annat. Att man skulle våga prata öppet om det, utan att det skall vara så tabubelagt. Jag pratar gärna om mot- och framgångar, hälsa och ohälsa för det är så man går framåt. Många skäms över det vi har varit igenom, många för att de säkert ännu känner att det är deras fel eller för att dom är rädda. Men det är aldrig den som blir utsatts för vålds fel. Felet ligger hos den som är okapabel till kärlek och respekt.



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

It's like a best friend but more.
It's that one person that knows u better than anyone else.
Someone who makes you a better person, actually, they don't make u a better person, u do that yourself. They inspire you.
A soulmate is someone who you carry with you forever.
The person who knew you and accepted you, before anyone else did.
Or when no one else would.
And no matter what happens, you will always love them. And nothing could ever change that.


Likes

Comments

I helgen (lördagen den 28.10.2017) var det dags för min andra tävling i styrkelyft. Taggad, redo och med ingångsvikterna i huvudet, mycket sömn i bagaget och en ordentlig laddning i kroppen så vägde jag in på 80,6 kilogram.

Meddelade mina ingångsvikter i samband med invägningen, 100kg i knäböj, 65kg i bänkpress och 130kg i marklyft.

På min första tävling (6.5.2017) vägde jag in på 76,7kg och gick in på 85 i knäböj, 57,5 i bänkpress och 120 i marklyft och tog från den tävlingen hem 100kg i knäböj, 62,5kg i bänkpress (65kg kom då inte upp i tredje lyftet) och 140kg i marklyft. och en total på 302,5kg. Då fick jag 8/9 lyft godkänd.

I lördags fick jag 9/9 lyft godkända. Knäböj gick jag lätt igenom med lyften 100> 107,5> 112,5kg, det skulle ännu ha funnits mera att ge i sista lyftet, så jag är lite led att jag inte lag på åtminstone 115. I bänkpress gjorde jag lyften 65> 70 >75kg, i sista lyftet chansade jag och tänkte att det får bära eller brista, jag skulle ändå vara nöjd med 70kg från andra lyftet om det inte gick vägen så jag ökade med en femma till. Något som varken jag eller någon annan trodde att jag skulle vara kapabel till och det kom upp! Det tycket jag var min största framgång denna tävling, jag ökade mitt tävlings personbästa med 12,5kg från förra tävlingen!!! I marklyft, vilket jag inte tränat jätte mycket sedan juni, när jag sträckte kappmuskeln i höger sida och så har fokuset legat på teknik och funktion i böj och styrka och leg-drive i bänk. Jag har dragit mark kanske 5 pass sedan juni och i början av september kollade om 140kg fanns kvar, vilket det gjorde. Så jag in på 130 och lag på 140 i andra lyftet och 145 i sista, även där gick sista lyftet lätt och jag är led att jag inte lag på 150. Men, det kommer ju flera tävlingar och jag kan konstatera att jag presterar bättre på tävling än på träning.

Nu är siktet inställt på FM i styrkelyft i mars, 2018. Och där har jag en dröm och målsätting om att ta åtminstone 125kg i knäböj, 80kg i bänkpress och minst 150kg i marklyft! Decide, commit, succeed.

För övrigt har årets målsättningar uppnåtts. Mina mål var för 2017 var att studera, börja tävla och hitta ett nytt jobb. Och studierna inleddes i januari och beräknas vara klara i december, tävlandet började jag på med i maj och sedan 3 veckor tillbaka hittas jag på jobb i Stjärnhallen i Nykarleby, en tjänst och med kollegor som det är ett nöje att jobba med!

Mera lyckligt lottade kan man inte bli med en hund, ett trevligt jobb, en givande fritid och härliga vänner som stöttar, peppar och finns där för en! Meningsfullare än så blir det inte här i livet!

Så dröm, sätt mål, jobba för dem och gör inte saker som saknar mening för dig!

Ciao!

Videor på alla mina sista lyft här nedan:


Likes

Comments

Länge sedan sist och en hel del har hänt. En hel sommar har hänt.

Största delen av sommaren jobbades bort och jag for på semester först 31 Juli, så i skrivande stund är jag inne på min tredje vecka. Vill inte alls tillbaka, men måste väl försöka hållas kvar tills studierna är klara, så till slutet av året. Sedan skulle jag gärna påbörja något nytt. Men tillbaka till livet och allt som hänt...

..... I juni hade vi möhippa åt Nadja, i Vasa. Det är nog den roligaste dagen jag varit med om och jag kommer nog aldrig glömma den. Jag och M tog beslutet att det var dags att gå skilda vägar efter ett års samboskap som vi i princip bara spenderat som rumskamrater och vänner. Så i juni flyttade jag och Milou in i en liten, mysig trettiotre kvadratmeters lägenhet. I juni hann man väl också fira midsommar och busa en hel del med tjejerna.

Juli bestod av 16 kvällsskift och 4 morgonskift och trots detta hann jag leva livet i någon mån.

Och nu min semestermånad, nästan hela första veckan spenderades i Vasa hos Nadja och Matts och en del bröllopsfix och första helgen var det själva bröllopet på schemat.

Andra semesterhelgen spenderades i skolbänken med konditionstestutbildning.

Två semesterhelger kvar, varav den sista kmr bestå av kräftskiva

På återseende!

Ciao!

Likes

Comments

Lördagen den sjätte maj tjugohundrasjutton.
Sov inte ens fem timmar natten till lördag. Hjärnkontoret vägrade stänga av sin verksamhet. Sover ju annars väldigt mycket och mycket bra, för att jag är så aktiv så jag tar ut mig. Men senaste veckan speciellt har man ju tagit det så pass lungt att man inte tagit ut sig inför tävling.
Steg iaf upp klockan sex, åt min vanliga grötblandning och mina vitaminer och tillskott och kokade kaffe. Dricker ju mitt kaffe väldigt svalt så jag hällde upp min mugg och så for jag på en promenad runt centrum på 20-25 minuter medan de svalnade. Kom hem, drack mitt kaffe och fixade mig. Började vid det här laget vara jäkligt nervös. Halv åtta var jag fixad och redo. Väskorna var packade, maten var med och jag satte mig ner och kollade youtube för att hålla tankarna upptagna. Funkade ju inte så bra när allt jag började titta på var styrkelyfts relaterat. Hoppade i bilen och åkte hem till min klubbkamrat som skulle komma med och hålla reda på oss debutanter på vår första tävling. Hann bara komma dit så ringde en annan som inte heller kunde sitta hemma längre 😅 Vi åkte iväg så vi var vid Jeppis gym lite efter halv nio och så vägde vi in oss och meddelande våra ingångsvikter i alla tre momenten. Jag tror jag vägde in på 76,7kg i min viktklass (-84kg) och i bänkpress gick jag in på 55, knäböj 85 och marklyft 120.
Vi böt om och uppvärmningarna började. Var så sjukt nervös under knäböjen. Knäböj är ju det jag gjort minst p.g.a. knät och inflammerade framlår. Men det gick bra och jag böjde ändå 100 på tävling.
Nervositeten släppte ganska mycket till bänken men det är ju mitt svagaste lyft men jag klarade kvalgränsen till FM i bänkpress i min ålders och viktklass, 62,5kg.
I marklyft ångrar jag att jag inte lag på mer än 140kg i mitt sista lyft för trots att jag böjt och bänkat före så flög det upp, men det kommer ju flera tävlingar och målet med denna gång var att prova på och att i totalen få så mycket att jag kvalar till FM i styrkelyft.
Kvalgränsen till FM i styrkelyft låg på 297,5kg i min ålder-, och viktklass. Jag böjde 100kg, bänkade 62,5kg och tog 140kg i marklyft och fick i totalen 302,5kg.
Blev så taggad efter denna upplevelse. Nu blir det att återhämta sig, reflektera över vad som behöver förbättras (har gjort en lååång lista) och träna vidare mot nästa tävling 💪😊

Likes

Comments

Fyra dagar i Solvalla. Det gick fort och
hjärna fick ta in en hel del nytt.
Har ju också lärt känna studiekamraterna bättre och skrattat väldigt mycket. Två kvällar har vi promenerat runt längs vandringsleden och njutit av alldeles underbar natur. Kan nästan säga att jag längtar tills nästa gång vi skall åka ner dit eftersom det blir mer på sensommaren, måste vara sjukt fint där då!

Vi har haft mycker teori och på lördagen och  söndagseftermiddagen hade vi mera praktiskt.
Nu har vi en månad på oss att läsa till nästa prov som är två skriftliga delar och en praktisk.
Så att, blir ännu mindre fritid nudå en stund.
Vardagen kommer att snurra runt skola, jobb, kundarbetet/slutarbetet som kör igång, träning, hund och hushåll i en månad.
Ciao ciao.

Likes

Comments

Tja!
Idag var det morgonskifte som gällde och sista skiftet innan vi drar ner till södra finland och Esbo för fyra dagar skola.
Har ledigt imorgon (onsdag) så då har jag först en träff med min studiekund, sedan måste jag boka en tid till massören till nästa vecka, handla, packa, tvätta kläder, träna, städa bilen osv.
Sedan skulle det ju vara bra att somna tidigt imorgonkväll för det blir väl väckning en 3 tiden på natten när vi skall vara framme i Esbo kl. 12 och skall körandes via Vasa för att möta upp två av studiekamraterna där 😅
Mycket på schemat as usual 😂 Men annars känns läget och livet väldigt härligt. Känner dock att vi skulle kunna ha lite bättre flyt på hushållsfronten, men nåjåå, jag och sambon  skiftar ju båda två och spenderar ju inte så mycket tid hemma på vår fritid. Så man mellanlandar ju typ bara för att byta kläder, äta eller sova 😅
Until next time, goodbye 😘

Likes

Comments

20 dagar till min första tävling, jag har ett långsiktigt mål att börja tävla i -72kg's klassen. Antagligen blir min första tävling i -84kg. Det som stör med lite där är ju att jag har 8ish kg till godo i den klassen.
Min morgonvikt ligger på 75kg.
Och jag vet att med en lite strypning av vätske intaget och lite "utsvettnings-träning" så kanske jag kan komma i -72an. Dessutom så svettas man ju lite extra när man är närvös och det börjar jag ju nog veta av att jag är nu.
Har tänkt köra lite mera konditionsträning nu sådär "just-in-case" :)
Men men, den som lever får se vilken viktklass det blir denna gång och mitt huvudsakliga mål är att ha kul 😊

Likes

Comments

Hej hopp!
Har haft ledigt nu lördag och söndag, var verkligen välbehövligt för motivationen började verkligen tryta efter att jobbat 9/10dagar.
På samma gång som jag inte har något emot mitt jobb, jag har bra chefer och bra jobbarkompisar så kan jag känna, eftersom jag är väldigt driven av känsla och inspiration som motivation att mitt jobb är en energislukare.
Jag gör ju det motsatta till vad jag vill göra, jag vill ju få människor att förstå hur viktigt och kul träning och hälsa är, inte stå och sälja skräpmat, cigaretter, alkohol och olika lotter till dom.
Men jag håller ju iaf aktivt på att ändra min jobbsituation, så en vacker dag inom ett år (förhoppningsvis) gör jag något som är lite mer i min smak.

Oh well, tillbaka till min lediga helg. Jag har tränat, varit ovanligt lat (mest p.g.a världens äckligaste väder), fixat lite på bilen inför besiktningen, hängt med Amanda, haft middag med familjen, tvättat kläder och gjort andra diverse hushållssysslor.

Nu skall jag återgå till att slöa innan sängen kallar, until next time! ✌

Likes

Comments

13 Mars 2017.

Hej!
Tiden, den rusar iväg utan att man har något att säga till om.
Mellan jobb, träning, skola, hushållet, hundlivet, samboskapet, familj och vänner lämnar det lite tid över för att hinna blogga.
Det är ju enklare och snabbare att köra med instagram. (@simoneeebjork)

Hittills iår kan jag ju berätta att jag har börjat studera till PT och det är så intressant och det känns som att det var rätta steget för mig för att komma ut på en arbetsmarknad som intresserar mig.
Jag har också bestämt mig för att tävla i styrkelyft och/eller bänkpress iår.
Inte för att jag ens är närheten så stark som många andra i min viktklass, men för att jag skall ha något mål med min träning.
När man tränat i så pass många år som jag ändå har, börjar det kännas som att för att motivationen skall hållas uppe behöver man något mål för sin egen skull. Jag tränar bättre om jag har något mål.
Jag tävlar mot mig själv, för att vara starkare och bättre än vad jag var förra veckan, förra månaden och förra året.
Jag jämför mig inte med andra, för alla är olika. Ingen har samma tid, samma förutsättningar, samma mål eller samma tankar och drömmar. Det är jag mot jag.
Så det skall bli kul.

Ha det gott tills nästa inlägg! (typ om tre månader om jag fortsätter såhär...)

Ciao!

Likes

Comments