Efter många år med sporten som har legat mig varmt om hjärtat har nu fått lida precis som jag. Efter två års fight mot min depression har jag äntligen kommit på rätt spår. Efter medicinering, regelbundna besök hos en psykolog, tårar, ilska och ständiga ångestattacker. Detta hindrade mig från att utöva den sport som gett mig så mycket tillfredställelse under dom gångna åren. Under dessa två åren har jag gjort flera försök att ta mig tillbaka, men aldrig riktigt lyckats. Med lyckats menar jag att uppnå den nivå jag än gång låg på. Jag har varit rädd för att misslyckas och därför aldrig våga tro. Tro på mig själv att jag någonsin ska klara det.

Under min depression började jag röka för att lindra mina ångestattacker. Detta ledde till det jag själv aldrig trodde skulle hända mig. Mig? Jag som varit anti rökare sen födsel. Se på mig. Nu står jag här med cancerpinnen i handen. På sätt och vis blev detta ett lindrigare sätt att tackla ångesten. Numera är jag rädd av bara tanken att ta steget - att släppa cigaretterna. Detta har ju varit min trygghet i mer eller mindre två år. Hur ska jag klara mig igenom detta stadie? Att släppa taget om den trygghet som funnits vid min sida under två år. Jag kan ärligt säga att hade fotbollen inte legat mig så varmt om hjärtat hade jag inte brytt mig. Detta är kanske min räddning? Fotbollen betyder mer. Mer än ett par förstörda lungor, som enligt mig redan har förstört kvalitén för mig som fotbollsspelare. Undermedvetet intalar jag mig själv att det redan är försent. Försent att ta upp sporten som jag verkligen älskar. För jag kommer ändå aldrig kunna bli lika bra igen. Det är försent.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Innerst inne hade jag velat säga att jag är stolt över den. Men nu undviker jag minsta lilla reflektion av min spegelbild. Fönster, speglar, you name it. Jag avskyr min kropp och jag säger det igen jag avskyr den. Varje gång jag tittar ser jag en ny skymt av celluliter. Jag ser hur kroppen inte orkar med. Huden blir lös och skrynklig och om inte magen buktar ut så buktar låren in. Jag tror aldrig att jag har sett min kropp i så här dåligt skick. Den mår verkligen inte bra med tanke på hur jag behandlar den. Och detta speglar min uppfattning. Den är ful och inget värde att ha. Jag vet att alla säger: gör något åt det istället för att gnälla! Tro mig jag hade gjort det om jag hade haft någon självdisciplin, men det har jag inte. I vanliga fall hade jag längtat till solstolen. Men inte nu. Jag vill känna mig bekväm i min egen kropp. För MIN skull och INGEN annans.

Har du något tips och är tjej i samma sits, förklara för mig hur jag ska gå till väga.

Likes

Comments

Under en väldigt lång tid har jag trott att jag aldrig skulle få uppleva denna känsla igen. Och det har jag dig att tacka.

Sen dag ett var det fjärilar i magen. Sättet du tittade på mig då och gör än idag får mig att bli generad. Sätter du log mot mig och sättet du ler mot mig idag. Är orsaken till att jag fortsätter kämpa var dag. Det var precis som att du reparerade mitt hjärta och gav det nytt liv igen.

Det är extra svårt att beskriva med ord hur mycket du verkligen betyder för mig. Men en sak är säker. Du är det bästa jag någonsin har upplevt. Och jag älskar dig för att du är du.

Likes

Comments

How to save a life. Bra fråga? Ta det era nära och kära säger på allvar. Psykisk ohälsa syns inte utåt. Du kan inte ta på det, men du kan känna av när din familjemedlem, kompis etc inte mår bra. Att personen känner sig deppig och nedstämd under en längre tid, kan vara början till depression. Det mesta är besvärligt, tråkigt och personen känner att det mesta är meningslöst.

Många har svårt för att öppna upp sig eftersom att ämnet psykisk ohälsa är tabubelagt. Skäms inte. Du är aldrig ensam. Och nej du behöver inte ställa dig frågan. -vad är det för fel på mig? Varför drabbade detta just mig? En fråga som jag själv har ställt i dom mest dystra stunder. Svart är: inget, du är sjuk.

Det finns hopp! Psykiatrisk hjälp finns. Så snälla ta del av den innan det är försent. Märker du att någon närstående inte verkar vara sig själv. Ta genast kontakt med honom eller henne. Allt som kan behövas är stöttning från dig för att denna person ska söka hjälp!


Så snälla sprid budskapet vidare!

Tillsammans kan vi rädda liv.

Likes

Comments

Tack för att ni förstör mig, tack för att ni får mig att tvivla på mig själv, tack för alla dåliga tankar jag har om själv, tack för att ni visar att jag inte är värd mer än ett hångel på krogen och tack för att ni fullständig skiter i vem ni sårar.

Jag är så oerhört ledsen på er, ja juste er killar. Jag tackar för dom falska förväntningar ni bygger upp innan ni ens träffat mig. Men faktum är. Varje gång jag har blivit sviken så blir skåran inom mig större. Jag mår sämre och sämre för varje gång. Det är ni som får mitt så kallade självförtroende att förminskas. Det är nu som skapar alla tvivel. Ska ni tvunget komma in i mitt liv för att sedan lämna mig. Då hänvisar jag dig (er) kom inte överhuvudtaget. Ni gör mer skada än nytta.

Detta gäller naturligtvis inte alla killar och tjejer är absolut inte uteslutna.

Likes

Comments

Sanningen är den, att när väl någon kille finner mig söt. Så är det alltid min personlighet som sviker. Jag undrar många gånger vad som är fel? Är jag så olik idealet hur en tjej ska bete sig. Jag skrattar, jag gråter, jag blir arg och jag försöker alltid att stå fast vid att vara jag. Men när det inte räcker till? Vem ska jag då vara?

Jag känner mig otillräcklig och intressant även ledsamheten slår till. Räcker det inte bara att vara jag.

Likes

Comments

Alla säger att du ska vara dig själv. Men hur enkelt är det när man får höra raka motsatsen? "Du är konstig", "du är alldeles för överdriven". Förlåt men jag försöker bara vara jag. Men att få höra dessa ord får mig att tvivla på mig själv. Ni kunde lika väl sagt att jag inte duger som jag är. Förlåt för att jag är jag. Även fast det sårar att få dessa ord rakt upp i ansiktet. Så tänker jag inte ändra mig för er skull. Alla är unika individer, det är det som gör oss unika. Och inte att vara en i mängden.


Dessa bilderna är får idag då min fina vän Angelina gjorde mitt hår och smink inför den kommande balen. Tack jag kunde inte blivit nöjdare!

Likes

Comments

Du har inte funnits där på flera år för mig. Jag låtsas att jag inte bryr mig men när jag väl tänker på hur lycklig du är utan mig med din nya familj och dina nya barn, brister mitt hjärta och tårarna flödar. Jag undrar vad jag har gjort för fel? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Varför kan du inte älska mig på samma sätt du älskar dom? Varför visar du bara intresse för deras liv? Vet du ens att jag går på antidepressivt? Vet du vilket datum jag fyller år? Och vet du hur många gånger jag har gråtit över att jag inte känner mig tillräcklig för att få vara din dotter? Jo, över hundra gånger.

Jag vet att du gjorde ett försök när jag berättade hur ledsen och besviken jag var på dig. Men då var det redan försent. Jag kunde inte se dig i verkliga livet utan att må illa och få en klump i magen. Jag kunde inte hålla tårarna inne när du höll barnen i händerna påväg för att se dom utöva sin aktivitet.

Jag vill säga att jag inte tänker på dig, jag vill säga att jag inte bryr mig, jag vill säga att jag inte älskar dig, men det gör jag. För du är min pappa.

Likes

Comments

Ett leende är det allra finaste att visa upp. Så är fallet inte för mig. Jag skäms för att le inför människor jag inte känner mig bekväm med. Tandställningen har varit med mig i snart fyra år. Jag vill le men håller hellre handen för. Varför gör jag det? Jo för att jag skäms. Men jag vill visa att jag kan och håller på att utvecklas som person. Självförtroendet ska växa, lika så mitt leende!

Likes

Comments

Du kallar mig självsäker. Du vet inte hyr jag dagligen kämpar med mitt självförtroende för att jag ska älska mig själv.

Du kallar mig töntig. Du vet inte hur många situationer jag har tvingats agera vuxen.

Du kallar mig för känslokall. Du vet inte hur många gånger jag fått mitt hjärta krossat.

Du tycker jag gråter för minsta lilla. Du vet inte hur många tårar jag fällt.

Du kallar mig negativ. Du vet inte hur positivt jag ser på livet, om man jämför med ett år tillbaks.

Du tror du känner mig. Men nej det gör du inte.

Likes

Comments