Bildresultat för ordningsvakter våldsamt

För några dagar sedan bevittnade jag när två killar med utländsk bakgrund blev gripna av ordningsvakter. Killarna gjorde absolut inget, motstånd men ändå så knuffade ordningsvakterna killarna samt satte på dem handbojor. Den ena killen blev putade mot räcket som sitter mellan korridoren och ljushallen. Det vill säga att det var minst 5 meter ner till den hårda betongmarken under. När det inträffade hade killen redan fått på sig handbojorna och hade inte haft någon chans att ta emot sig utifall det värsta inträffat. Det vill säga om han fallit över det 110 cm höga räcket.

Jag blev så arg när jag såg hela förloppet att jag ilsket stirrade mot ordningsvakterna som glodde tillbaka. Efteråt slog mig tanken att be receptionen för gallerian om att titta om övervakningskameran fångat något av det, utifall att se om övervåld kunde bevisas.

Tyvärr är det inte första gången jag ser något sådant. Det händer allt för ofta att just ordningsvakter är onödigt våldsamma och kalla. Men värst av allt är att det känns som de flesta människor som bevittnar en sådan situation bara går förbi utan att reflektera över vad som just hände. Och de som faktiskt ägnar det en, kommer oftast fram till det väldigt lätta och bekväma svaret. Nämligen att de inte sätt hela situationen, personen ifråga kanske har gjort någonting innan, varit våldsam eller snattat. Och förhoppningsvis är det så men inte alltid. Det händer vansinnigt ofta att folk grips på grund utav kläder och etnicitet.

Ofta är ordningsvakter människor som inte klarade polishögskolan, psykiskt eller fysiskt. De kanske var rasister eller för våldsamma. Oavsett vad var de inte lämpliga som poliser.

Dem är ofta personer som tror sig stå över samhällets lagar och regler. Inte sällan vita storvuxna män med blå ögon som vill hävda sig.

Därför ger dem sig gärna på mindre och svagare människor som ofta är ensamma eller få. Ofta är det just de människorna utländska, de är sådana som inte kan svenska, de är sådana som inte kan försvara sig. Sådana som inte vet sina svenska rättigheter.

Om man försöker sig sätta sig in i dessa människors situation. De kan inte språket, vilket gör att de inte haft speciellt mycket kontakt med vanliga Svenssons. Och då blir deras första riktiga möte med en svensk genom att bli våldsamt gripen av en storvuxen man med batong i handen för att man råkat somna på tunnelbanan. Inte konstigt att sådana människor får en felaktig bild av svenskar?

Om fler skulle reagera på våldet ordningsvakterna använder skulle det kanske bli hårdare bevakning på dessa översittarsvin.

Tyvärr spelar det liten roll vad man själv gör. Säger du åt dem lär du bli tagen själv och filmar du eller gör motstånd kan du själv bli anmäld för våld mot tjänsteman. Om du istället tar det steget längre och anmäler det hela kommer du antagligen bara få ett automatiserat svar att anmälan är nedlagd. Det beror dels på polisbristen men kanske framför allt för att polisen är den som utreder sådana fall. Självklart vill dem inte döma sina närmsta medarbetare i fältet.

Jag tror att mycket övervåld skulle kunna undvikas om ordningsvakter fick längre utbildning och om kraven blev hårdare på dem som ville bli det. De som är med i belastningsregistret för våld eller de som öppet är nazister, sexister och rasister skulle aldrig få bli det i min värld.

För de får faktiskt utöva våld mot allmänheten.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När jag hör ordet politik tänker jag främst på alla debatter på tv och riksdagen, men det kan innebära så mycket mer! Bara att ha en åsikt i en fråga är politik. Och åsikter har jag mycket av därför kommer det här inlägget handla om just det.

Många ungdomar idag tycker att det är ointressant med politik, kanske främst för att vi har så mycket annat att bry oss om, skola, fritid, vänner, sommarjobb osv osv. Men också för att våran åsikt inte spelar någon roll, iaf inte om man är under 18. För då bedöms man som barn och är helt enkelt inte tillräckligt allmänbildad för att kunna få tycka något om landet man lever i. Det tycker jag är fel! Man utesluter ungefär 20 procent av befolkningen så det där med "allmän rösträtt" kanske borde omformuleras. Hur ska man kunna förbättra skolan om dem som faktiskt går i den inte får tycka till?

Men självklart så tycker även jag att det vore vansinne att ge ut röster till 10 åringar! Men vad sägs om 16 ? Då har dem flesta mognat och har bildat sig en åsikt om hur man tänker? Jag tänker att då får man med en bredare del av befolkningen och kanske motiverar några av dem löst drivande ungdomarna till att börja engagera sig i politiken.

En annan sak med röstsystemet som jag verkligen tycker är konstigt är att man måste fyllt 18 då röstdagen är? Jag förstår verkligen inte. Är man verkligen så omogen om man är född på årets sista 3 månader jämfört med sina övriga klasskamrater och vänner som är födda dem första 9 månaderna av året? Vi har fått samma utbildning och uppfostran så varför sätta gränsen mitt i året? Ska verkligen dem som är födda ett par månader försent behöva vänta 4 år till för att få uttrycka sin åsikt, även fast dem har fått samma utbildning och beter sig på samma sätt som resten av sin årskull?

Vissa skulle säga att man skulle behöva dra gränsen nånstans och därför är det naturligast att dra gränsen på valdagen. Men varför inte 31 december, samma gräns som skiljer åren från varann och även skolans gräns för klassindelningen! Då skulle alla som fyller 18 året det är val få rösta, och på så sätt få fler att rösta och engagera sig i Sverige.


/silfver

Likes

Comments

Jag tänkte förklara lite mer om mig och hur jag funkar!

Hela min uppväxt har jag alltid varit väldigt glad! Jag har aldrig tagit något speciellt hårt, haft lätt för mig helt enkelt, både i skolan och hemma.

I högstadiet märkte jag att allt fler tjejer började må psykiskt dåligt, då tänkte jag att dem bara ville ha uppmärksamhet. Vissa lyssnade jag på för att tillslut inse att dem verkligen gjorde allt för att få lite uppmärksamhet. Men vissa märkte man att dem verkligen mådde dåligt, jag försökte lyssna och ge råd och enligt mig själv ganska bra på det. Men ibland så insåg jag att man trots allt bara är kompis och inte någon professionell psykolog.

Men hur ska man veta om någon bara vill stjäla ens tid eller faktiskt mår dåligt på riktigt?

Nu när jag börjat gymnasiet känns det som att nästan alla mår dåligt när man väl lär känna dem, hur kunde det bli så? Jag har också börjat må betydligt sämre på senaste, från att oftast vara glad och positiv till att allt oftare känna att det inte spelar någon roll, Vissa dagar kan passera utan att ett ända leende når min läppar. Det är svårt att säga vad det kan bero på? Jag tror att det kan vara en kombination av att skolan blivit svårare, speciellt matten, jag känner mig så dum om jag inte fattar och det kan verkligen förstöra dagen för mig!

Sedan tror jag att det kan vara stressrelaterat! Hur mycket det än tar emot att säga det så tror jag inte att sociala medier enbart är positivt. Jag tror det kan vara en enorm stressfaktor att alltid vara kontaktbar, behålla en "streak" och att ständigt vänta på ett svar från senaste crushen.

Allt det i kombination med sömnbrist och allt för dåliga matvanor tror jag kan vara svaret på varför jag mår som jag gör.

Frågan är bara hur man ska få energi till att säga upp det sociala livet både på nätet och i verkligheten för att få mer sömn och tid till skolan samt hälsosammare vanor?


/silfver


Likes

Comments

Hej!

Tänkte presentera mig lite och förklara varför just jag känner att jag har något att skriva om!

Jag är en kille på snart 17 år som bor södra Stockholm. På dagarna går jag teknik programmet årskurs 1 på gymnasiet. På eftermiddagarna brukar jag träffa vänner och så går jag på scouter 2 dagar i veckan samt är konfaledare!

Jag låter som en helt vanlig tonårsgrabb eller hur!

Så varför ska just jag skriva en blogg?

Dels för att jag alltid gillat o dela med mig av mina åsikter till andra, vilket min mamma fått höra lite väl mycket av på senaste, jag kan diskutera allt mellan himmel och gjord och jag ger mig aldrig även om jag vet att jag har fel!

Sedan jag började gymnasiet har jag känt mig mer och mer ensam o nedstämd, att jag inte passar in här, därför har jag tänkt lätta på trycket och dela med mig hur jag känner och mår.

Bloggen kommer handla om mig, hur jag mår men även skolan, politik och allt däremellan! Så häng med!


/silfver

Likes

Comments