View tracker

Avslutar med en bild på oss båda i Hoi An på väg till stranden.

Sååå, att skriva ett sista inlägg tog alltså nästan tre veckor. Jag har helt enkelt inte orkat och jag är less på att skriva, det har aldrig varit min grej. Troligtvis läser inte så många detta inlägg, eftersom de redan trott att jag lagt ner bloggandet, men här kommer min sista ansträngning!

Vi kom alltså hem förrförrförra fredagen, den 5:e juni. Alla trodde dock att vi skulle komma på söndagen, så det var en rätt förvirrad familj som jag väckte kl. 5 på morgonen. Pajade deras nattsömn, men det tror jag att jag blev förlåten för...

I alla fall så har vi haft det så jäkla bra på resan! Jag kommer verkligen minnas detta för alltid. Jag ångrar inte en sekund att vi for, det var värt vartenda öre. Kan inte säga vad som var bäst, en blandning av alltihopa kanske...? Har dessutom haft ett jättebra resesällskap! Det faktum att vi har samma dygnsrytm har nog varit avgörande för att vi inte bråkat en enda gång. Jag har aldrig spenderat varje dag i 60 dagar med någon, men det gick väldigt bra. 😃 Jag lärde mig massor om världen och om mig själv. Vi fick se och uppleva så himla mycket, bloggen räcker inte för att riktigt återberätta resan. Jag önskar att alla upplevelser gick att fånga på bild och att jag dessutom var skickligare på att uttrycka mig i skrift, menmen...

Jag/Vi har nu återgått till verkligheten och allt vad den innebär... Det känns rätt okej, men det är klart att jag har mina stunder när jag längtar tillbaka. Typ som nu när sommaren inte vill kicka igång och det är svinkallt. I framtiden ska jag bannemig resa som bara den! Fast först väntar plugg till hösten, men jag ska nog kunna klämma in några resor under studietiden också. 😉 Vi hörs kanske här igen! Om jag reser på en längre resa igen eller får för mig att börja blogga om min vardag. Det andra alternativet är dock iiiiinte speciellt troligt. Vi får väl se... Kan hända att jag lägger upp fler bilder när jag får dem Tilde tog. 

Byebye! 


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker


Okeeej, så vi är alltså HEMMA nu, precis som rubriken lyder! Vi har faktiskt varit hemma sedan i fredagsmorse... Efter en 29 timmars resa från hostlet i Bangkok till ytterdörren i Bjästa och alldeles för lite sömn. Jag har haft rätt mycket för mig sedan jag kom hem, men nu har jag hämtat mig och sovit ikapp! 

Jag skrev det här inlägget om vår sista dag i Bangkok när vi var där och jag hade tänkt lägga upp det när vi satt på Arlanda. Så att ingen skulle misstänka att vi ljugit om vår hemkomst. Glömde dock bort det pga. min trötthet. Sedan laggade appen ihop så det har inte gått att lägga upp det. I alla fall:

___________________________________

Idag efter att vi käkat frukost (ljusljust bröd med margarin och apelsinmarmelad, jag blev inte ens mätt av 6 st, saknar svensk frukost!) så tog vi en tuktuk till Lumpini Park. Det är typ som Bangkoks motsvarighet till Central Park i New York. Vi gick runt ett tag och bara kikade (vi såg bl.a. en stor ödla, typ 1,5 meter (?) som gick över gångbanan). Sedan tog vi tunnelbanan till en galleria där vi käkade lunch och jag shoppade en klänning. Efter att vi tagit oss tillbaka till hostlet och vilat tt tag tog vi med oss varsin bok och gick till ett café. Alltså fika in my ❤️, chokladcroissant och en brownie, typ första riktiga fikat på två månader. Kvällen spenderade vi typ på samma sätt som igår. Vi shoppade och åt middag på samma ställe som vi gått till rätt ofta här. Tror faktiskt att Thailand vinner i kategorin bäst streetfood, det finns så mycket att välja på och det är alltid gott. Jag gjorde även mani- och pedikyr ikväll. Såå, ja det var väl i princip vår dag. 

Jag har helt tappat inspirationen till att skriva och jag har knappt tagit några bilder på slutet... På så sätt är det skönt att resan snart är slut, haha. Hemma så tar min bloggkarriär slut!😉

Vi hörs!

Likes

Comments

View tracker

Halloj! Nu är vi framme på det absolut sista stoppet innan vi beger oss hem till Bäpa, det har verkligen blivit en hel del stopp längs vägen. Tror att (om jag inte räknat fel) detta är det 20:e boendet vi sover på, haha. Idag tog vi buss+minibuss från Siem Reap, Kambodja till Bangkok, Thailand. Vilket tog sin lilla tid, men den snabbare bussen kostade trippelt så mycket, så det var det värt! 😄 Jag orkar inte ladda över de bilder jag tagit från min go pro nu, de kommer senare! Så länge bjuder jag istället på en lite slarvig bild (målade den nu) som illustrerar var vi rest. Vi började alltså med att resa söderut i Thailand och vi avslutade i Kambodja. Tänk er "cirkeln" motsols så har ni vår färdväg.

Vi är alltså tillbaka där allt startade! Här ska vi hänga i två dagar och bara ta det lugnt innan flyget mot Sverige går på lördag. Snart är vi hemma... Shit! Ska bli jättekul att få träffa alla igen, men att lämna detta känns lite sorgligt. Vi har inte haft några krav, måsten eller rutiner på två månader. Hemma krävs planering för att få allt att gå ihop, här har spontaniteten styrt oss. Titta bara på de inlägg jag skrivit, kan inte ens fatta hur mycket vi upplevt när jag kikar igenom bloggen. Det kommer nog sjunka in sedan. Jag ser dock jättemycket framemot den svenska sommaren, maten och att få träna, så det ska nog funka bra att komma hem ändå. Vi får väl se!

Ikväll har vi bara tagit det lugnt, strosat omkring och käkat streetfood. Vi är rätt sega efter dagens resa, så nu ska vi dejta sängen. Hej då/ God natt! 😉

Likes

Comments

Angkor Wat

Bayon Temple

Ta Prohm


Siem Reap har inneburit mycket poolhäng, vilket även är vår sysselsättning för tillfället. Vi har de senaste dagarna tagit det rätt lugnt. Sol, bad, shopping, en utekväll och idag var vi och kollade på templen ovan. Angkor templen är väl typ anledningen till att folk åker till Siem Reap. Det finns många, men vi åkte till dessa tre. Riktigt häftiga byggnader! Vi åkte inte dit under solupp-eller solnedgången, det ska tydligen vara jättefint då. Men soluppgången hade inneburit att kliva upp 4 och på kvällen kryllar det av folk, så vi for vid 9-tiden. Nackdelen med att åka dit under dagen var dock solen. Alla måste dölja axlarna och som tjej är man dessutom tvungen att täcka benen, det var minst sagt varmt. Ska ta mig ett bad nu innan jag smälter, hörs! 😉

Likes

Comments

Hello!

Nu har vi tagit oss till Siem Reap i norra Kambodja som för övrigt är vårt sista stopp i detta land. Vi åkte nattbuss hit inatt från Sihanoukville, det gick väldigt bra, jag sov otroligt nog mycket. Efter världens trängsta tuktuk tur så kom vi fram till hostlet där vi hängt sedan dess, för tillfället vid poolen. Det är riktigt jäkla varmt idag, vi får se om vi senare orkar ta oss ut på en promenad för att utforska staden lite. I brist på andra bilder så bjuder jag på en poolbild.

Vi stannade i fyra nätter på Koh Rong. Riktigt fin ö och vi hade bra väder alla dagar förrutom en. Backpackers vi träffat under resan har tipsat oss om att vi skulle vara vegetarianer på ön för att slippa matförgiftning. De har inte så bra med kylning av kött osv., de lägger det på is för att hålla det kallt (fick vi höra i alla fall). Så vi åt i princip nudlar, ris och kokta grönsaker i fyra dagar, blev aldrig mätt. Vi är i alla fall glada att vi är tillbaka till "civilisationen" och kan äta normalt igen! Koh Rong bjöd på sol, bad, trevligt sällskap och sömnbrist. Vi stötte bland annat ihop med ett gäng som vi umgicks med i Halong Bay, vilket var himla kul och oväntat!

Jag blev dock så jävla sönderbiten av sandflugor och mygg på Koh Rong. Försökte precis räkna antalet bett och kom upp i fler än 85 st på mitt högerben och jag har typ lika många på andra, sedan ska vi inte ens tala om min ena axel, ahhh. Tilde blev också väldigt biten, men jag verkar reagera mycket på mina, är alldeles rödprickig. Det ska dock inte vara någon risk för malaria, så jag hoppas verkligen att det stämmer! Är inte orolig, men jag som är så dålig med bett vill avlida, försöker att inte klia...

Ja, så det är väl typ vad som hänt sedan sist, jag hoppas att allt är bra med er där hemma. Hejdå! 😃

Likes

Comments

Tänkte inte skriva någon längre text utan bilderna från igår får tala för sig. Vi är på paradisön Koh Rong i Kambodja och njuter av det som börjar bli slutet av vår resa. Mixade känslor gällande att åka hem, hoppas Övik kan bjuda på något liknande det på bilderna ovan! 😉 Byebye!

Likes

Comments


Hallå där! Idag bjuder jag på massa mobilbilder tagna i mörker = inte världens bästa kvalité.

Vi är i Sihanoukville, Kambodja sedan två dagar tillbaka. Vädret har inte varit på vår sida under vistelsen här. Vi har haft det väldigt soligt på sista tiden, men Sihanoukville bjuder mest bara på moln och regnskurar. Vi har därför mest bara tagit det lugnt under dagarna. Pengarna har gått till shopping och mat (älskar fruitshakes!). Vi har varit ute två kvällar och kommit i säng alldeles för sent. Kvällarna började i baren på hostlet och ju senare klockan blev så tog vi oss till barer längre ner mot stranden för att sedan avsluta med dans i sanden. Ikväll tog vi det dock lugnt, vi gick en promenad längs stranden och satt oss och tittade på havet och stjärnhimlen.

Förrutom kliande insektsbett och att Tilde fått antibiotika för sin inflammerade tå (vi åkte till ett health center/ sjukhus idag), så är allt bra med oss! Än fast vädret varit sådär så är det fortfarande så varmt att man svettas vad man än gör. Mitt hår är lika kaos som det varit under hela resan, så inga förändringar på den fronten. Det kan inte hantera luftfuktigheten här i Asien så jag har i princip sett ut som ett troll med småhåret utåtstående som horn i över 1,5 månad nu.

Vad har annars hänt...? Jo, igår kröp en kackerlacka PÅ mig och jag fick (otroligt nog) inte panik. (Hade det varit en råtta så hade jag antagligen svimmat, håller typ hand med Tilde varje gång vi ser en på gatan, usch.) Vi skrek dock till båda två, sedan jagade vi den med hårspray tills vi fick ut den, haha. Vi får väl skylla oss själva som hade dörren på glänt, men vi snålade in på AC (haha, idiotiskt egentligen) så det har varit riktigt kvavt på rummet. Det är i alla fall billigt!

Imorgon ska vi ut till ön Koh Rong, det finns inget internet och knappt någon el där (av vad jag hört), så jag vet inte när jag skriver igen nästa gång. Ni får ha det så bra så länge! 

Likes

Comments


Så, nu är vi alltså i Kambodja! Vi kom fram till Phnom Penh (huvudstaden) igår eftermiddag. Slutkörda som vi var så tog vi oss bara till hostlet (vilket ändå var att vandra i typ 20 min i värmen med tunga väskor) och gjorde absolut ingenting i några timmar. Sedan fick vi leta efter en bankomat, eftersom vi inte fixat några cash alls. Efter en sen middag (som för övrigt var väldigt god, åt en kycklingsallad med cous cous 😍, skönt att få ett break från nudlarna och riset) så gick vi tillbaka till rummet igen och slappade. Jag fick förresten sova ut imorse!! Fast grejen är den att jag vant mig vid lite sömn och vaknade klarvaken långt innan alarmet... Damn, fast jag kunde somna om i 20 min efter ett tag i alla fall!

Dagen idag har varit lite mer fartfylld än gårdagen! Vi har besökt The Killing Fields of Choeng Ek och S-21 Toul Sleng Genocide Museum. Imorse tog vi en moped-tuktuk till the Killing Fields. Det är ett ställe här i Kambodja där massvis med människor avrättades under slutet av 70-talet under Pol Pots regim. Jag måste erkänna att jag innan idag visste väldigt lite om vad som egentligen hänt och hur "stort" massmordet faktiskt var. Avrättningarna skedde på massvis av ställen runtom i landet, men detta är det mest kända. Vi fick varsitt headset med en ljuddosa som vi fick spela upp allt eftersom vi gick runt på området. Det var som en guidad tur utan en verklig guide, vi kunde dessutom välja en svensk berättare, vilket var jättebra! Det var riktigt hemskt att få se, läsa och höra om allt som en gång pågått där. Förstår inte hur människor kan vara så hänsynslösa mot varandra! Det är massvis med massgravar där och allt eftersom det regnar så kommer det fortfarande (efter ca 35 år) fram benfragment, kläder osv. från marken som personalen samlar ihop. Såg bland annat tänder som höll på att komma upp ur jorden... Fler än en miljon människor dödades i landet på tre år. Ett riktigt sevärt ställe att besöka om man åker till Kambodja, men det är hemskt och man kan inte riktigt greppa det som en gång skett där.

Tuktuk-föraren tog oss sedan till Toul Sleng fängelset. Vi gick runt där och tittade på var människorna varit fångade under tortyr och misär. Det var intellektuella, religiösa, folk som enligt regimen var störande osv. som blev fängslade och senare avrättade. Det var egentligen bara ett av alla fängelser, men det var brutalt där. I fängelset torterades folk med massa hemska metoder till dess att de erkände att de jobbade för CIA, KGB eller liknande fastän de inte inte ens visste vad det var för något. Sedan blev de transporterade till fälten och avrättade. Ett riktigt tragiskt ställe, men det var sevärt det också. Fotoförbud gällde på insidan, därav bristen på bilder.

Nu på kvällen har vi tagit det rätt lugnt, fixat med lite grejer och ätit god streetfood. Det var så himla varmt idag (precis som när vi gjorde tunnlarna i Ho Chi Minh), vilket är hemskt när man inte kan bada för att svalka sig. Imorgon åker vi söderut mot havet, det ska bli skönt att lämna storstäderna ett tag! Phnom Penh har inte så många aktiviteter som lockar, så vi känner oss redan klara. Nu ska jag sova, god natt! 😃

Likes

Comments


OBS! VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG!

Idag lämnade vi Vietnam för Kambodja, så från och med nu behöver vi inte skynda längre (pga. att vi bara fick vara i Vietnam i 15 dagar), skönt! Har inte haft tid att blogga, vi har haft så mycket på gång. Vietnam har varit himla kul, jag hade inga förväntningar så blev rätt överraskad över hur "modernt" det faktiskt var, jag tänkte att det skulle vara massa spår efter kriget osv. I och för sig 40 år sedan det slutade😊

Så, vad har hänt sedan sist då?
Den sista kvällen i Dalat så passade vi på att äta "family dinner" med de andra på hostlet. Vi följde med killen som höll i det (Mr. Happy) och köpte ingredienserna till middagen. Därefter hjälptes alla åt att laga vietnamesisk mat. Efter middagen så fortsatte kvällen sedan med karaoke. Vi gick till en bae med hostlets ägare (Mr. Peace och hans kollega Mr. Happy, de var helt crazy. Vi hade ett privat karaokerum där vi alla från hostlet satt. Det var en riktigt udda, men rolig upplevelse. De var rätt tondöva, men vilken inlevelse! Kan ha hänt att Tilde och jag sjöng en duett av ABBA också... bland annat, hehe. Vi gick och åt streetfood mitt i natten och kom i säng lite senare än vad vi tänkt... vilket händer typ varje kväll.

Morgonen efter tog vi bussen från Dalat till Ho Chi Minh, som var vår sista anhalt i Vietnam. Väl i Ho Chi Minh så började vi med att gå runt och utforska staden lite. Det är den största i Vietnam, men inte huvudstaden (om jag inte är helt ute och cyklar). Vi gick dock vilse, eftersom vi inte hade tillgång till Google Maps (bästa appen i världen)... Jag vågade inte ta med mig mobilen ut i Ho Chi Minh, för vi har hört sååå många historier om mopeder som åkt förbi och slitit/klippt av folks väskor i HCM. Skulle jag bli av med mobilen skulle jag bli asdeppad, haha. Jag har insett nu under resan hur beroende jag faktiskt är! Efter att vi letat oss tillbaka till hostlet och fräschat till oss så gick vi till Pubquizen som hostlet arrangerade. Vi sög dock, men man fick gratis öl i alla fall och vi joinade ett annat lag. Vi hade tänkt äta vietnamesiskt till middag, men det blev Burger King för andra gången den dagen pga. lathet och tidsbrist. Kvällen slutade i alla fall med att vi drog ut med våra dormmates och kom hem alldeles för sent... Efter fyra timmars sömn var vi dock tvungna att kliva upp, eftersom vi bokat en halvdagstur till Cu Chi tunnlarna.

Tunnlarna är bevarade från kriget som pågick 1955-70 och de användes av Viet Cong soldaterna, både som flyktväg och som tillhåll. Vi fick åka buss i två timmar innan vi nådde tunnlarna. Skulle inte säga att AC:n var den bästa, herregud vad varm dag vi hade. Dalat hade en sådan härlig temperatur, jag längtade typ tillbaka. På plats vid tunnlarna så visade guiden de olika slags fällor som användes under kriget och kring tunnlarna. I princip flera olika sätt att spetsa folk på. Vi fick se hur tunnlarna såg ut och höra massa fakta. Tunnelsystemet var/är tydligen jättestort och på vissa ställen flera våningar. Ingångarna som gömdes under löv eller liknande var så små. Nu hade de till och med breddat dem för turisterna, det måste ha varit supertrångt! Vi fick gå i en 150 meter lång tunnel, kan inte ens föreställa mig hur man kunde vara där nere i dagar eller ens timmar, klaustrofobiskt!


När vi kom tillbaka till hostlet kändes det som om vi bastat med kläderna på. Efter en kall dusch var vi på banan igen och sprang bort till Subway och åt innan vi skyndade vidare till War Remnants Museum. Det är ett Museum med vapen, fordon, bilder och historier från Vietnamkriget. Faktiskt riktigt intressant och sevärt, vi hade kunnat gå runt jättelänge, men dem stängde ganska tidigt så vi fick skynda igenom. Det som fångade min och Tildes uppmärksamhet mest tror jag var konsekvenserna av Agent Orange. Riktigt hemskt var det att se bilderna på alla barn som fötts med missbildningar, eftersom deras föräldrar eller far/morföräldrar utsatts för giftet. Det fanns även bilder på folk som direkt utsatts för Agent Orange och drabbats av hemska sjukdomar. De hade till och med dödfödda, missbildade foster i en behållare, vilket inte alls var en trevlig syn. Fyfan för krig.

På båda vägarna till museumet såg vi även en kvinna krama/ hångla/ vadhonnugjorde med ett träd i parken. Haha så himla konstigt. På kvällen gick vi och åt streetfood med en tjej från vårt dormroom innan vi sprang (tidsoptimister) till hostlets bar för att få våra gratis öl för dagen. Vi hade inte tänkt dra ut, men det är typ oundvikligt när man bor på hostel och vill umgås med folk där. Vi kom i säng vid 4 och fick hela tre timmars sömn innan vi klev upp i morse för att hinna med bussen. Haha alltså jag vet inte när fasen jag ska sova? Förhoppningsvis framöver!!

Ho Chi Minh var en rätt busy stad, men vi gillade den mer än Hanoi uppe i norr. Något vi föll för med HCM var att det fanns parker med människor i alla åldrar som körde danspass, tränade i uteggym, spelade bollsporter, hade picknick, pluggade osvosv. Det kändes som om staden var vid liv!

Okej, så anledningen till att det ser ut som om vi äger typ 2 outfits är för att slippa smutsa ner ännu fler kläder. Typ alla mina linnen blev dessutom missfärgade (gula och rosa fläckar) på förra laundry servicen, så jag måste shooooppppaa. Ville bara förklara mig, haha...

Vi höres! 

Likes

Comments


Såå, här kommer inlägget om Canyoning som jag skrev om i förra inlägget!

Vi klättrade först nerför en 18 meter hög klippa och landade i vattnet nedanför. Därefter väntade ett 25 meter högt vattenfall, vilket jag var mest nervös inför. Vi fick klättra i sockar, eftersom det var så halt och sedan när vi var 4 meter ovanför vattenytan skulle vi bara släppa allt och landa på rumpan/ryggen. Därefter gjorde vi "watersliding" nerför små vattenfall, vi fick ligga på ryggen och åka nedför. Klipphoppning från 7 meters höjd var även något vi testade på, vi bangade på 11 meter eftersom man var tvungen att springa och ta sats och vi (i alla fall jag) var rädd att snubbla och landa på klippan nedanför. ☺️ Vi avslutade med att klättra nedför "tvättmaskinen", vilket var en klättring följt av att man hängde fritt med benen och hasade sig ner tills repet tog slut. När man släppte taget så föll man ner i vattnet och drogs ner under vattenytan i 2-3 sekunder och följde med strömmen. Riktigt jävla kul! Det här var verkligen en upplevelse jag kommer minnas lääänge. 😃 Efter alla aktiviteter så klättrade vi upp för ett berg där de gjorde i ordning lunch och färsk frukt åt oss.

För er som försöker avgöra vem som är vem av mig och Tilde:

Tilde: Helrosa skor

Jag: Rosa+gråa skor, vit rand på shortsen och goprofäste på hjälmen.

Likes

Comments