Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Konflikträdd..? Osäker..? Patetisk..?

Ca en gång per månad blir jag sårad av någon. Ca en gång per aldrig blir jag sur på någon.

Det händer ofta att jag upplever att jag, i min mening, blir behandlad orättvist eller illa av någon. Som att jag är någon alla tar för givet och därför spelar det ingen roll om man är lite elak mot mig, eftersom jag ändå aldrig skulle göra en "grej" av det. I värsta fall skulle jag kanske beklaga mig för någon annan men jag skulle aldrig till personen ifråga säga det. Det kanske är ganska falskt istället? Men jag är så konflikträdd och vill typ inte bråka med någon. Då tänker jag istället på och är ledsen över det någon dag tills jag bara struntar i det.

Det kan ju va saker som kanske inte är menade för att såra mig, för har ju svårt att tro att mina vänner avsiktligen vill göra mig ledsen. Men eftersom jag aldrig säger om jag blir sårad kanske man inte tänker efter lika mycket på hur man behandlar mig.

En egenskap man borde införskaffa sig för 2018 kanske skulle va o stå upp för sig själv lite mer? Så att alla inte bara tar en för givet? Men tråkiga är ju att jag ärligt kan säga att man kan ta mig för givet. För oavsett hur man behandlar mig skulle jag fortfarande finnas kvar. Den nivån på konflikträdd är jag.

Likes

Comments

Det är helt sjukt hur mycket man kan bli påverkad av årstider? Det är som att mitt välmående är styrt utav årstider. Typ som att jag är en blomma som börjar blomma vid mars-april, får ingen ångest. Sen under sommaren är jag i princip helt ångestfri, utom möjligen stress över vetskapen att det kommer ta slut.

Sen under sommarens slut och mot hösten är det som att jag vissnar, vissnar i takt med träden och blommorna. Sen under hösten börjar ångesten komma. Samtidigt som löven på träden blir färgade gula blir min kropp färgad av ångest. Jag vaknar nästan varje morgon med ångest och går och lägger mig med den, med en paus under dagen. Vet att jag kan förebygga och underlätta det genom att hålla mig sysselsatt varje minut av dagen, men det är svårt det också. Det är ju svårt att göra något kul varje dag liksom.

Sen under vintern, november till februari, är det som värst. Kan känna mig som förlamad av ångest och vissa dagar känns det omöjligt att göra något alls.

Detta påverkar mig självklart väldigt mycket. När jag gick i skolan kom jag alltid jättemycket efter under vinterhalvåret eftersom det tog så pass mycket energi att utföra skoluppgifter. Jag orkade helt enkelt  inte utföra dem då jag hade för mycket ångest. Sen när våren kom kunde jag ta igen dem utan problem. Eller ja, det var ju självklart jobbigt att ligga efter och ha dubbelt så mycket att göra men jag blev så mycket mer produktiv.

Tycker det jobbigaste med detta är att jag inte riktigt vågar säga det till någon. Vill inte att någon egentligen ska veta exakt hur det ligger till, eller besvära någon och vara jobbig. Antar att jag skäms över det. Men samtidigt hade det varit så skönt att kunna få prata med någon om det. Att inte behöva vara ensam i hur man mår typ.

Just nu längtar jag iallafall till våren. Även fast jag har en superrolig vinter framöver. Hoppas att det på något sett ska hjälpa att komma bort och göra något nytt. För jag kommer ju inte direkt hinna ha tråkigt något i sälen, vilket kanske hjälper. Återstår att se helt enkelt.

Hej!

Likes

Comments

Känner mig så fräsch nu när ja ska sova<3 idag har ja ätit en typ "fralla" i grovt bröd, lite sallad till lunch (alltså inte en sallad utan typ morot oliver o broccoli) och sen lite pasta pesto och en pizza slice. Fan insåg nu när ja skrev texten att ja hade ätit pasta pesto känner mig inte alls lika fräsch nu:/ nu känner jag mig äcklig som åt både pizza o pasta? Vad värt. Nä godnatt.

Likes

Comments

Tjao

Idag är det TORSDAG! Visst är torsdag en trevlig dag? Tycker nästan torsdagar är trevligare är fredagar. Eller inte nästan men dom är trevliga eftersom man har hela fredagen och helgen framför sig, dvs massa kul. Tycker man kan säga att torsdag är nya fredag.

Idag har jag varit på min brors höstkonsert, inte jättekul förutom att det är så kul att titta på folk som är där. Det var tex en tjej som hade en liten häxhatt på huvudet under konserten. Ingen annan som sjöng hade det så undrar om hon kanske missförstod temat höstkonsert och trodde man skulle klä ut sig på något sätt?:/ haha. Aja

Likes

Comments

Snart är det dax igen min vän
Vi höjer stämningen
Och sjung
Jamådu levalevaleva

Japp. Snart är det dax igen för mig att fylla år! Kul? Ja kanske. Höga förväntningar? Som alltid orimligt höga.

Jag älskar ändå tanken om att fylla år. Att få ALL världens uppmärksamhet, typ all uppmärksamhet jag kräver hela året tänker jag mig ska buntas ihop och levereras den 13e decemer varje år. Vill bara att alla mina nära och kära ska berätta HUR mycket dom uppskattar och älskar mig. Sen att jag ska få någon slags överraskning som jag inte ens förväntat mig. Tänker mig att dagen jag fyller år ska ALLT fokus ligga på mig, vilket kan bli lite svårt i praktiken när man delar födelsedag med helgonet lucia. Vem vill man helst fira lixom? Ett helgon eller mig? Lite svår konkurrens när man tänker efter.

Nåväl, jag tänker mig ändå att mina nära ska välja att lägga sitt fokus på mig då hehe.

En födelsedag uppemot mina förväntningar har jag dock aldrig upplevt, och börjar faktiskt tvivla på att jag någonsin kommer, om jag inte sänker ribban liiiiite. Det är inte det att jag inte blir firad på min födelsedag, det blir jag och uppskattar det såklart jättemycket. Men eftersom jag förväntar mig att bli firad på en helt orimlig nivå brukar resultatet bli att jag spenderar min födelsedag med att bli besviken. Om man kanske ska ta och börja med en mer realistisk förväntan på denna födelsedag? Jo kanske.

Likes

Comments

Älskar att prata om mig själv? Dock en mkt ocharmig egenskap jag är mkt medveten om :/ Därför ska ja gå m vidar på gymnasiemässa för att "stöta" på mina gamla lärare och kunna prata om mig sj, typ hur ja har d osv☺️ skäms över detta men ser ett tillfälle o prata om mig sj i smyg:/ mamma o pappa tkr ja e jättesnäll som följer m 👅 Winwin heh

Likes

Comments

Haha ja älskar att blogga ibland. Det känns som att jag kan skriva vad jag vill och allt jag funderar på, och vill ha ut, utan att behöva säga det till någon. Bara put it out lixom. Känns skönt att kunna öppna sig och inte få någon respons tillbaka, som att jag pratar högt med mig själv och är mig själv till 100%. Jag behöver inte tänka på vad som är intressant för någon att höra på, eftersom jag inte säger detta till någon. En lättnad bara. Och att sen kunna läsa vad jag själv känner och tycker.

Men det bästa är nog att jag kan va grammatiskt inkorrekt haha.

Hejsvejs fina blogg och tack för att ja får prata med dig:)

Likes

Comments

Cancer och andra farliga sjukdomar.

Det fina med cancer och andra dödliga sjukdomar är att den som drabbas av det kan leva sitt liv helt bekymmerslöst och som vanligt innan utan att veta att just den ska drabbas av en dödlig sjukdom. Personen är fram tills den dagen läkaren ger det fruktansvärda beskedet helt ovetande om hur lång tid den har på jorden, och vad som kommer stanna tiden.

Det negativa är just det också. Man går runt på jorden helt ovetandes och lever därför i ständig skräck över att helt plötsligt drabbas av en dödlig sjukdom. För så fort man får beskedet från en läkare vet man, då vet man när ens tid är slut.

Jag kan faktiskt inte tänka mig något jobbigare. Att helt plötsligt mitt i livet få beskedet om att man kommer dö, spelar ingen roll om det är ett besked att man kommer dö om tio år? Hur ska man kunna njuta av livet när man vet när ens tid är slut. Det vet man ju oavsett och det kanske är därför man inte kan njuta till 100%? För att man vet att oavsett vad man gör så kommer man dö. Är det det som gör det så läskigt att gå till läkaren? Att man kan få ett besked om när ens tid är slut? Att man undviker att kolla upp alla cancersymtom man googlar upp för att slippa få den domen, och istället lever i ovisshet och ångest över att man kan va dödsjuk?

Finns det kanske dessa olika typer av människor?
1. Den som lever i harmoni och njuter av livet tills den får domen att den är dödsjuk.
2. Den som lever i skräck och rädsla över att få en sjukdom och sedan får det.
3. Den som lever i harmoni och njuter av livet och aldrig får en sjukdom.
4. Den som lever i skräck och rädsla och aldrig får en sjukdom.

Det mest logiska är ju att vara den som lever i harmoni och inte oroar sig över att få en sjukdom, för att sedan kanske inte få det. Men det känns svårt när man samtidigt vet att när som helst kan man drabbas och livet tar slut.

Vem är det egentligen mest synd om? Den som njuter av livet och inte oroar sig, för att sedan få en dödlig sjukdom. Eller den som oroar sig hela livet över att få en dödlig sjukdom och aldrig får en?

Likes

Comments