Hej på er! Först vill jag bara be om ursäkt över min dåliga uppdatering. Jag har bara inte hunnit med bloggen. Andra saker har blivit högre prioriterade (förlåt för det!)

Men nu tänkte jag iallfall berätta lite kort om några saker som händer nästa vecka.
Redan imorgon (måndag) är det en "löpartävling" på skolan. Spåret är ungefär 5.6 kilometer och går i skogen. Jag har kommit 2:a de två andra gångerna jag varit med så jag hoppas väl på en förstaplacering i år. Min form just nu är jag dock lite osäker på. Jag har ju inte tränat regelbundet på många veckor och dessutom var jag ju sjuk hela förra veckan. Målet blir att ta sig runt på en hyfsad till och jag är nöjd så länge jag gjort mitt absolut bästa.

På tisdag är det en tävling igen. KM (klubbmästerskap) 5.3 kilometer terräng.
Min känsla inför är väl lite liknande som inför imorgon. Vet inte riktigt hur min form är så har lite svårt att sätta några förväntningar på mig själv. Men att göra sitt bästa räcker ju.

En tråkig sak som hände i veckan var att min mobil helt plötsligt kraschade. Jag lämnade in den på Telia (där den är köpt) men de hade ingen aning om vad felet var. Så de hade blivit tvungna att fabriksåterställa den. Smart som jag är har jag ju inte backup på mina bilder så alla försvann. Började nästan gråta när jag fick reda på det, men det finns ju inget jag kan göra förutom att spara mina bilder på Onedrive, eller något liknande, i fortsättningen. Man tror ju aldrig att sådant ska hända (peppar, peppar...) men nu tar jag inget för givet.
Därför kan det komma en del inlägg utan bilder framöver eftersom kamerarullen är tom just nu.

Hoppas ni får en bra vecka!

Kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej underbara ni.

Idag mår jag mycket bättre och kom faktiskt iväg på träningen. Som jag säkert nämnt tidigare så var det träningssäsongsstart idag. Vi var en stor grupp som tränade relativt lugnt för att sedan gå igen allmän info om kommande träning och händelser i klubben.

För mig var det ju första träningen på över 1 vecka (på grund av sjukdom) och det märktes verkligen att jag inte är i någon bra form nu. Hoppas iallafall att jag snart kommer tillbaka, och att den här förkylningen inte har försämrat min kondition och styrka alltför mycket.

Nu tänkte jag berätta lite kort om vad vi tränade. Först joggade vi en bit och körde igenom några uppvärmningsövningar för att bli varm. Sedan gav vi oss ut på 5-kilometerspåret. Med jämna mellanrum så stannade vi för att göra någon styrkeövning eller för att springa intervaller uppför backar. T.ex. en övning var att hoppa "grodhopp" uppför en backe och en annan var att springa en kort sträcka i lite högre tempo. 1 timme senare kom vi tillbaka till utgångspunkten och då stretchade vi de stora muskelgrupperna som hade fått jobba. Och som jag skrev här ovanför så hade vi sedan en genomgång av träningsplanering osv.

Imorgon ska jag träna igen och jag ser fram emot att komma igång med regelbunden träning nu.

Kram

Likes

Comments

Hej på er. Hoppas ni mår bättre än vad jag gör. Jag ligger här hemma i sängen och är sjuk. Nästan alla på skolan är/har varit sjuka nu i början av terminen, så det är ju inte konstigt att även jag blev drabbad. Men väldigt synd och tråkigt är det. Man missar ju mycket i skolan som man måste ta igen sen och träningen tappar man också på. Verkligeheten fortsätter ju medans man själv bara ligger i sängen/soffan och låter den passera.

Idag mår jag iallafall lite bättre än igår så jag hoppas att jag orkar titta på lite skolarbete. Skulle vara så skönt att ligga i fas när jag kommer tillbaka till skolan (förhoppningsvis imorgon). Gårdagen spenderade jag bara i sängen och soffan, och plöjde avsnitt efter avsnitt av serien The Vampire diaries och tittade lite på Youtube också. 

Blir väl någon liknande sysselsättning idag... 

Kram

Likes

Comments

Förra helgen så hölls Finnkampen i Stockholm och jag och mamma var där och kollade. Att få titta på de bästa friidrottarna i Sverige (och Finland) var väldigt kul. Några av dem hade ju även varit med och tävlat på VM i London.

För er som inte vet så är Finnkampen en friidrottstävling mellan Sverige och Finland.

Sverige vann både på herr- och damsidan. Då blev det ju lite extra roligt att titta också.

Jag blev ju även inspirerad att fortsätta utvecklas inom löpningen så att jag någon gång i framtiden kan vara med på en sådan här tävling....

När tävlingen var slut så gick vi lite på stan och åt middag. Vi hittade en mysig restaurang/café där det fanns mycket vegetariskt och veganskt. Jag tog en sallad som var väldigt god.

Det blev en lång dag, men det var väldigt roligt att vara där.

Kram

Likes

Comments

Hur mysigt är det inte att en helt vanlig tisdagseftermiddag när skoldagen är slut träffa en kompis, äta middag på ett berg, titta ut över staden och solnedgången och prata om allt och inget.

Jag önskar att jag kunde ha tid att göra det mycket oftare. För att umgås med de man älskar gör en så glad och fylld med positivetet.

Vänner är verkligen bland de viktigatse personerna man har i livet. Det är ju de som förgyller din vardag, de som du kan prata med om vad som helst och de som du gör roliga saker med. Vänner är helt enkelt en andra familj som du själv har valt.

Så var rädd om de du älskar och ta vara på tiden som ni har tillsammans!

Kram ❤

Likes

Comments

Hej på er! Det var sååå länge sen jag skrev här på bloggen och jag har verkligen saknat det. Men min lilla paus var välbehövlig. Nu innan skolarbetet drar igång på riktigt har det varit skönt med några lugna veckor utan krav.

Jag tänkte börja lite lugnt med några inlägg per vecka och se hur det känns och hur mycket tid jag har när dagens plugg och träningar är färdiga.

Nu tänkte jag berätta lite om hur träningssituationen ser ut just nu. (Jag har så mycket att berätta om men det skulle bli världens längsta inlägg så jag börjar med träningen.)

Vi är just nu i det absoluta slutet av säsongen och tränar mest skadeförebyggande och ganska lugnt för att få en bra grund att stå på inför kommande träningssäsong (som börjar om ungefär 1 vecka). Det innbär att vi springer mycket distans just nu. Mer exakt så ska man jogga 5-10 km varannan dag i ganska lugnt tempo.

Jag längtar faktiskt tills träningen drar igång igen, men den här lugna perioden i 2 veckor nu är välbehövd den med.

Idag sprang jag bara 4-5 km, för imorgon ska jag nämligen vara med på ett lopp. Det är ett "hinderlopp" med 6 km löpning och 35 hinder. Hindren kan vara allt från armgång till lerdiken till att åka vattenrutschkana och bära ett bildäck. Jag sprang det här loppet (AW-loppet i Skärblacka) förra året också och det var superkul. Jag ser verkligen fram emot det.

Nu ska jag alltså dra igång bloggandet igen efter några veckors uppehåll. Hoppas att ni ser fram emot det lika mycket som jag. Det ska bli roligt att skriva här igen iallfall.

Kram

Likes

Comments

För ett ganska långt tag sedan skrev jag ett inlägg om några av mina rädslor. Jag tycker att det är viktigt att dela med sig av rädslor och prata mer öppet om dem. Att vara rädd är mänskligt och inget man ska skämmas över. Det kan vara små och stora rädslor och påverka en mer eller mindre. Vi alla är olika och kämpar med olika saker. Därför är det väldigt viktigt att inte döma någon efter rädslor som personen har. För i nästan alla fall har du inte en aning om vad som i grund och botten givit upphov till rädslan.

Med det sagt tänkte jag dela med mig av ytterligare en rädsla jag har. Det är att prata inför folk.

Att hålla tal och redovisningar inför klassen är det värsta jag vet i skolan. Så fort jag får reda på att ett skolarbeta ska avlutas med en redovisning blir jag nervös och orolig. Dagen innan är redovisningen det enda jag tänker på och jag kan inte koncentrera mig under lektionerna. Jag började känna så här när jag gick i 5:an ungefär och redovisningarna blev lite mer seriösa och bedömda av lärarna. Då började jag även känna mig lite osäker i mig själv (men det är en annan historia). När jag gick i 7:an så var denna rädsla som värst. Mina betyg sjönk på grund av att redovisningarna inte var så bra framförda. Men framförallt så mådde jag jättedåligt över att prata inför klassen. Saken är att personerna i min klass är snälla och förstående, men jag blev ändå så sjukt nervös. Jag kommer ihåg en redovisning där man skulle recensera en bok och prata ungefär 5-8 minuter. När det blev min tur så gick jag på skakiga ben och ställde mig inför klassen Jag började bli yr och kunde knappt prata. Jag hade mina talkort som jag tittade ner på nästan hela tiden, även fast jag hade tränat jättemycket på vad jag skulle säga och när jag övade hemma kunde allt utantill. Min röst darrade och jag var rädd för att andas för då kändes det som rösten skulle spricka när jag fortsatte. En annan gång under samma termin höll jag en kort liten presentation på engelska bara för min lärare. Nu kanske ni tänker att bara prata inför en person inte är något att bli nervös för, men så funkar inte jag. Såklart blev jag inte lika nervös som om jag skulle pratat inför fler personer, men ändå... Rösten darrade och benen skakade.

Jag hade önskat att man redan som liten började prata inför en liten grupp för att lära in att det är ju inte alls farligt, utan roligt och intressant för de som lyssnar. Men nej, man börjar med att pratat inför hela klassen direkt när man är i den ålder när man tvivlar som mest på sig själv!

För mig har det blivit lite bättre, men jag är fortfarande så nervös att jag darrar på rösten skakar i kroppen, glömmer bort det jag ska säga även fast jag kunde det som flytande vatten minuten innan, svettas och blir nästan lite yr. När man försöker ta reda på hur man kan göra för att sluta vara så nervös så står det bara att man måste utsätta sig för den situationen. Men ska man behöva genomlida det allt det där om och om igen....? För mig känns det till och med som att det går sämre ibland, och inte alls att det blir lättare och lättare. Men någon stans inser jag ju även att träning ger färdighet (i slutändan) även om vägen dit kan vara hur krokig som helst.

En sak som jag försöker göra för att lugna mig själv är att säga att jag är jätteduktig, inte behöver ställa så höga krav och att jag kan mycket mer om ämnet än de som lyssnar och de ska vara tacksamma för att jag håller min redovisning för dem. Ja, det är okej att vara självgod! Om jag bara gör mitt bästa och går upp och säger det jag ska säga blir resultatet bra.

Varför tycker man ens att det är så läskigt att prata inför folk? Är det rädslan för att tappa bort sig och stå där utan något att säga? Eller att man är orolig för vad de andra ska tycka? Jag vet inte riktigt vad som ligger bakom min rädsla men en sak jag är säker på är att när man står där längst fram, framför en stor grupp, så är man väldigt sårbar. Man har alla blickar på sig och allt hänger på en själv. Man vill prestera bra men blir samtidigt bedömd och granskad. Det är inte lätt.

Jag själv har länge känt att jag är den enda som tycker att det är väldigt jobbigt att prata inför folk. Så med det här inlägget vill jag bara dela med mig av mina tankar och erfarenheter och säga att du är inte ensam.

Kram

Likes

Comments

I tisdags så var jag på träningen igen och det kändes faktiskt helt okej. Eftersom jag inte har tränat på bana i spikskor så regelbundet nu under sommaren så sliter det liksom extra mycket när jag väl kör, så innan passet hade jag ganska ont i benhinnorna (efter att ha sprungit i söndags). Men jag tycker att det gick bra ändå och det blev ett lyckat pass.

Träningspasset var upplagt lite olika från person till person i gruppen, beroende på kommande tävlingar, skadesituation osv. Men jag och en annan tjej sprang 5×400m. Vi hade en tid i skulle hålla oss inom vilken vi höll bra. Alla loppen gick snabbare än vad de hade behövt göra. Vi turades om att dra loppen och de gångerna jag var farthållaren fick vi en bra tid så jag är nöjd med min insats.

Det enda jag kände gick lite mindre bra var min löpteknik. Under intervallerna kunde jag nästan inte känna igen min egen kropp i löpstegen. Det gick inte alls bra. Det var fladdrigt, ojämnt och vingligt. Men konstigt nog tyckte jag att nedjoggningen kändes super. Konstigt, men lärorikt.

Nu ska jag vila veckan ut från löpningen, men på fredag cyklar jag Cykelvasan 90 km. Håll tummarna för mig!

Kram!

Likes

Comments

Hej på er! Igår var första dagen som jag åt vegetariskt. Det kändes superbra att inte längre behöva må dåligt över maten jag äter utan nu känns allt mycket mer naturligt. Det är en utmaning nu i början, men med tiden lär man sig mer och mer.

För er som missat vad jag pratar om så kan ni läsa mitt inlägg, där jag berättar om det, genom att klicka HÄR

-----------------------------------------------

Jag är ganska smal och ligger under den genomsnittliga viktkurvan för min längd och ålder. Därför är det viktigt att jag äter mer mat nu för att inte tappa vikt. För jag måste ju kunna bygga muskler och växa som jag ska. Men jag vill verkligen det här och ska göra allt jag kan för att få det att fungera. Nu när skolan börjar ska jag gå till skosköterskan och väga mig regelbundet för att kolla av så att kosten inte gör så att jag tappar vikt.

Det här var gårdagen frukost som jag tyckte var supergod! Chiapudding gjord på havredryck, mackor med sesamröra och tomater. Till det drack jag vatten. Jag vet att det inte är en stor portion på bilden, men jag tog mera efteråt.

Om ni vill kan jag kanske lägga upp ett vegetariskt recept lite då och då. Och om ni vet någon god mat eller produkt får ni jättegärna dela med er av den.

Kram

Likes

Comments

Hej.

Jag har en fråga till er. Skulle ni vilja att jag någon gång har en livestream (på instagram) när jag tränar lite hemma? Jag själv blir mer motiverad när jag tränar med andra, så jag tänkte att ni kanske också skulle uppskatta det... Antingen så kan man ju träna samtidigt som mig eller bara få lite tips på övningar. Men jag gör det bara om ni skulle uppskatta det, så lämna isåfall en kommentar här eller på instagram. Sen återkommer jag med när jag kör livestreamen så att ni inte missar den.

På instagram heter jag signe.lindqvist så följ mig gärna där!

Kram! <3

Likes

Comments