Så var det söndag igen - tiden springer iväg!

Vad händer annars då? Tja, ni vet en sån där dag när man inte vet vad man ska skriva, vad man ska tänka, vad man ska säga eller vad man ska göra, slå ihop det och där hittar ni mig, sittandes och pluggar på ett café i stan. Tentadags snart och jag känner hur tiden närmar sig, det märks, om inte på mig själv, även på mina klassisar. Lärande och kompetensutveckling står på schemat - låter intressant eller hur? Det tyckte jag med, synd ibland bara när universitetet inte kan leva upp till studenternas förväntningar, men men, snart är den bakom oss och vi kan blicka framåt!

Gårdagskvällen spenderades med kära vänner, finns inget bättre <3 mello tänker ni, nej nej, filmmys för vår del. Dock gick det så klart inte att missa nyheten om vem som vann, hur mycket vi än försökte...

Vad denna dag har att erbjuda vet jag inte än, plugg i alla fall och ikväll - filmmys med gänget i Torslanda.


/M



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Så här efter en vecka liggandes däckad hemma är äventyrslängtan och rastlösheten ett faktum. Brukar då gå in på Pinterest och kolla in platser som jag en dag ska åka till.

Jag älskar att resa, se nya platser, ta in och njuta av stunder man upplever, lära sig om nya kulturer, använda olika språk. Resesuget är extremt just nu och väntar bara på möjligheten att kunna ge mig iväg, packa ryggsäcken och se vad som väntar!

Instämmer helt med citatet:

"The world is like a book, and those who do not travel read but only one page"

/M

Likes

Comments

Vår i luften? Nja, inte riktigt.. Men det är i alla fall strålande sol! Man måste ju börja någonstans ;)

Helgen bjöd på mycket av det goda - en riktigt go helg helt enkelt. Sittning på ett mäktigt Ullevi, varit hundvakt, promenerat i det fina och bara njutit av lediga dagar. Batterierna har minst sagt laddats inför en vecka bestående av jobb samt rapportskrivning och redovisning. Lite galet när jag tänker efter, snart sju månader sedan jag började skolan, tiden går fort när man har roligt! Dryga två år kvar och vips så har man en kandidatexamen.

Annars då? Resenerven börjar rycka aningen, sugen på semester och äventyr - men det blir en tid för det också. So far får jag nöja mig med en trip till Hemsedal i april - inte fy skam det heller ;) Längtar även väldigt mycket till sommaren.. brukar försöka boka in en del upplevelser att ha under sommaren, så här långt står Coldplay och Beyoncé på schemat! Även planer på att försöka få till någon sista-minuten-resa längre fram också kanske, men det reder sig.

Ha en underbar dag i solen - och ni som inte har sol - vi göteborgare skickar lite till er!

/M

Likes

Comments

Allt var så tydligt för mig. Jag har rest en del tidigare, men när jag stod där mitt på Time’s Square för drygt ett år sedan, tittade upp mot natthimlen, med snö som lättsamt föll ner och landade i mitt ansikte, så fick jag en känsla av hur allting verkligen stannade upp. Det var en oförglömlig kombination av sprudlande nattliv och en skyline full av frid och lugn. Jag trodde att jag visste hur det skulle vara, av alla bilder och filmer man sett, men jag hade så fel. Ingenting hade kunnat förbereda mig för det tillfället. Och det är dessa moments som jag tror att vi söker i livet.

Jag var i denna storstad under en period där frågorna och valen var många. Vad ville jag göra? Vad ville jag jobba med? Ville jag resa? Eller ville jag flytta utomlands? Idag, ett år senare, studerar jag det jag vill, jobbar med det jag vill och har haft så många minnesvärda moments med mina vänner och familj. Någonting hände i NYC – city of dreams. Jag insåg att det var upp till mig att helt enkelt: 1, Gör bara ett val, 2, Give it a try och 3, Antingen ”love it” eller ”Nja, jag testar nog något annat”.

Livet består av många val som vi nog alla vet. Enkla - svåra. Kortsiktiga- långsiktiga. Små - stora. Det kan handla om allt från kläder, till vilka människor man vill ha i sitt liv, till karriärinriktning och så vidare.

Man väljer också hur man vill leva. Du kan välja att vakna varje morgon med ett leende och en positiv inställning, hur du vill må, hur du vill känna, vilka som har en möjlighet att vara nära dig, och framför allt – vad DU vill göra.

Alla har tilldelats varsitt liv - varför? Jo, för att du precis som alla andra ska ha en möjlighet att välja vad du vill göra med just din gåva. För det är vad det är – en gåva. Testa dig fram! Och fatta de beslut och gör de val som känns rätt för dig.

...och ha en trip till New York bokad som plan B också då förstås, när man är i behov av inspiration... ;)

Och om det visar sig vara ”fel” val – lighten up kid, it’s just life!

/M 

Likes

Comments

När man studerar på universitetet är det få saker som gör en så glad som ett positivt besked på en tenta och vetskapen av att man har långhelg- och idag var en sådan dag!

”Tentalivet” är ganska speciellt när man tänker efter… Först ska du lyssna på allting under föreläsningarna, därefter ska du under en (extrem) tidsperiod maxa in denna kunskap i minnet, för att sedan på tentadagen svara på mindre än tio utvalda frågor kring allt det du lärt dig. Därefter följer lyckoruset av att ha skrivit den och av att vara klar!

Men är det över där? Nej nej.. När lyckoruset sedan lagt sig, efter ungefär 1 vecka eller så, slår nervositeten inför resultatet till – ”gick det så bra som det kändes?”

Men allt slit, tragglande, kanske något ord av frustration här och där, och nervositet är helt klart värt det när det positiva beskedet att du klarat tentan trillar in. Vad ska man sedan göra för att minnas denna känsla? Jag tycker alltid det är viktigt att förankra eller ”assa” det positiva - ett enkelt knep som jag bär med mig från allt tränande och tävlande genom åren. Oavsett om man väljer att göra en fist pump, gå ut och fira i form av dans och dryck, eller ha en lyxig lunch med polarna, så blir känslan av glädje, stolthet och lugn en förankring i minnet, samt att det blir en påminnelse vid nästa tentatillfälle. På grund av den här ”assningen”/förankringen, kommer du nästa gång du sitter där att kunna återskapa den känslan. Känslan av att lyckas, känslan av glädje och känslan av lugn. Och vad är bättre än de tre sakerna när du ska plugga inför en tenta?

Så vad gjorde vi efter dagens besked – firade såklart :)

Next up - långhelg!

/M 

Likes

Comments

Ibland känner man bara att man inte förstår sig på andra människor (vilket är helt okej) - de kan vara griniga, de kan köra ifrån dig med spårvagnen trots att du står bredvid dörren eller så kan de tränga sig före på pressbyrån.

Man går där i sin egna positiva lilla bubbla och känner vilken schysst dag det är - fint väder och solen lyser i goa Göteborg, peppande musik i lurarna, sköna skratt med polarna - men samtidigt märker hur folk på något sätt försöker göra hål på din bubbla. Ska de lyckas? Nej, vad vore poängen med det? Blir jag irriterad när vagnen kör iväg framför näsan på mig? Till en början - ja. Men, efter få valda (smått irriterade) ord, släpper jag det med tanken på att "hon måste ha en riktigt dålig dag" och fortsätter sedan i samma mode som jag var i innan.

Jag är nog ganska konstaterande på det sättet, lite som att "Jaja, ha en dålig dag och var allmänt negativ, absolut, men tro inte att jag kommer ner på din nivå och joinar dig för det" :)

Alla har saker som vi utomstående på ytan kanske inte kan se, kan ha haft ett tufft samtal med chefen, fått ett dåligt resultat på tentan, eller ha en vän som inte hör av sig och så vidare.

Mitt bästa recept är helt enkelt att konstatera - acceptera och - let go.

/M

Likes

Comments

Ny månad ny start?

Nja... jag lever mer efter att varje dag är en ny start. Jag försöker ofta ha inställningen på morgonen när klockan ringer att "Yes, vad ska vi göra med den här dagen?". Blir det alltid att jag tänker så? Nja. Är jag på god väg? Absolut!

Vad jag däremot börjat med så här som igår, den 1 februari (utöver att skriva här) är 30 dagar utan socker. Inget dietande eller så, utan mer för att jag fastnat i (det åh så goda) sockerträsket... Dags att börja traggla sig ur det tänkte jag.

Som före detta elitidrottare och nu mera idrottare, älskar jag att träna. Den där goa känslan när musklerna säger stopp, när man riktigt kan känna hur det bränner i muskelfibrerna eller känslan efter avslutat pass.. Ibland är det dock klurigt att få in det på schemat, speciellt när man inte är en morgon-tränar-människa. Men, jag brukar ställa mig frågan vad som är nödvändigt. Först när man gjort det som är nödvändigt kan man göra det som är möjligt, och därefter kan man göra det som ter sig vara omöjligt. Så vad är nödvändigt? Att komma iväg till gymmet två dagar i veckan till en början. Bara att boka in och bocka av!

Tidigare tränat på SATS, riktigt schysst ställe, men tufft för studentbudgeten dessvärre. Dags för nytt ställe! Nordic Wellness eller annat gym? Det är frågan det..

/M

Likes

Comments

Jag lyssnade på en podcast för ett tag sedan. Intervjupersonen var en base-jumping/fallskärmshoppande kvinna som fick frågan hur hon gång på gång kunde slänga sig ut från bergstoppar trots vetskapen om hur många som faktiskt dör i denna extrema sport.

Svaret för henne var enkelt:

"We’re all going to die. We don’t know when, and we don’t know how. The reality is that at a certain point of time, we’re all not going to be here. So the question is, what do you want to do while you’re here?"

Hon pratade mycket om att vi människor verkar ha en bristande förmåga att objektivt observera de val vi gör. Till exempel, vi vet hur många trafikolyckor som sker varje år, men ändå VÄLJER vi att sätta oss i bilen varje dag. Hon menade på lite att om man till exempel blir extremt lycklig av att vara uppe i bergen och base-jumpa och VÄLJER det, så måste man också vara okej med, och acceptera det faktum att det är farligt. Men att det är något man älskar att göra och något som gör ens liv bättre och mer fantastiskt. Vi måste helt enkelt acceptera att vi inte kan kontrollera allt som händer.

Trots att det inte är något direkt nytänkande så tror jag att vi måste släppa taget. Släppa taget om rädslan. Livet är värdefullt och skört, absolut, men för den sakens skull ska vi inte låta rädslan bestämma vår framtid.

Det finns många stora och berömda citat om att "take the leap", "face your fears", och så vidare.. Inspirerande - javisst. Men så länge du inte har tilltro till ditt liv, dig själv och det du vill göra så kommer du heller inte kunna hitta en anledning till varför du ska göra det du vill.

Så vad stoppar dig? Vad är det som håller dig tillbaks? När du väl har klurat ut det, släpp taget och kör!

/M

Likes

Comments