View tracker

Jaha då var det nytt år, tjugohundrafemton.. Innebär det snart är tjugofyra år sedan jag föddes, herregud blir mörkrädd. Ska försöka att inte tänka på ålder eller att jag håller på att bli äldre nu när jag skriver den här meningen, men hjälp vad tiden går fort! Snart är det fyra månader sedan Isabelle föddes vilket innebär att det är snart typ sex månader sedan jag fick veta om henne. Man kan säga att jag nu, när hon är nästan fyra månader, har gått igenom två tredjedelar av en graviditet. Att tänka på att jag haft henne i magen i typ sju månader utan att veta om det är helt sinnessjukt, helt omedvetenhet har jag haft en liten levande minimänniska inne i magen. Obehagligt, tur att hon kom ut!

Vet inte varför min inledning, som skulle vara typ en mening om att det var nytt år blev en halv uppsats.. För att inte det här stycket ska bli nästa hälft av den uppsatsen så sätter jag punkt här och skriver om det jag tänkte från början.

Kommer inte ihåg när jag skrev sist, hade haft besök från Finland iallafall så måste varit i november någon gång. Jul firade vi i Lofsdalen, var där mycket när jag var liten men inte varit där en enda gång på typ tio år så var kul att komma tillbaka. Inte så mycket snö men blev skidåkning iallafall.

Nyår firade jag i den bästa staden jag vet tillsammans med några av dom bästa jag har.

Pluggar fortfarande på distans, snart klar med min andra av tre kurser. Förhoppningsvis blir jag klar nästa vecka. På söndag kommer Mumin från Finland hit igen och första februari flyttar jag ifrån min älskade lägenhet och in till stan.


Isabelle, hon mår väldigt bra. Växer så det knakar, otroligt att hon inte får växtvärk. Skulle gråta sömnlös varje natt om jag växte flera centimeter på så kort tid. Men inte verkar hon störas inte. Nu ska jag inte försöka få Isabelle att framstå som ett underbarn för prata kan hon självklart inte. Men att göra ljud, prutta med munnen och skratta åt allt är hennes dagliga hobby. Tänk om alla skulle vara så glada och lättroade. Även om jag inte har ett underbarn så har jag världens bästa bebis! Hon förstår att jag vill sova hela natten utan att behöva vakna, därför sover vi hela natten. Hon förstår att jag behöver plugga, därför kan hon ligga och roa sig själv eller sova en längre stund mitt på dagen. Hon vet att jag har många, högljudda kompisar, därför älskar hon också att umgås med dom. Även om hon är trött i cirka tre dagar efter... Hon är världens snällaste och hon förstår mig.

Jag har ju levt med mig själv i tjugotre år, det är en lång tid. Inte ofta man umgås med samma personer i så många år. Men i tjugotre år, drygt, så har jag tampats med mig själv var endaste dag, dygnet runt. Det har inte alltid varit en dans på rosor och skulle jag haft ett val skulle jag dragit för flera år sedan. Påfrestande, högljud och jävligt irriterande. Sjuk humor och väldigt kul. Så skulle jag nog beskriva mig själv. Nu blir det här som inledningen, alldeles för utdraget. Det jag försöker komma till är att Isabelle har nog inte förstått en vilken slags människa jag är och vad hon förväntas leva med i många år, det här med att hon är så snäll kommer nog ändras så fort hon börjar förstå lite bättre.. Jag ser till att njuta!

Nu har lilla fröken somnat i mitt knä vilket har lett till att hela vänsterarmen sover. Ska gå och lägga henne och sen fortsätta plugga.!

En liten bild-update av senaste tiden först!
























Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Åtta veckor och två dagar har det gått sen jag blev mamma. Femton veckor har det gått sen jag fick veta att jag var gravid. Isabelle är en vecka äldre än vad jag hann veta om min graviditet. Femton veckor har gått snabbt, de åtta senaste har gått väldigt fort. Från att ha varit pytteliten och totalt hjälplös har min lilla tjej nu blivit stor. Ett litet joller eller leende känns kanske meningslöst för andra men betyder så mycket för mig. Att för varje dag få se sin lilla bebis bli större och utvecklas är underbart.

Även om allt gått väldigt fort och jag fortfarande inte riktigt har hunnit smälta och förstå allt så kan jag inte tänka mig livet utan henne. Livet tog en snabb vändning, saker blev inte som jag planerat, men med nya drömmar och mål så ser framtiden ljus ut.

Nu har jag skickat hem min finaste finne till Finlands skogar efter att ha haft henne här hos mig en vecka. På lördag, nästa vecka kommer Agnes hem från London. Snart är det jul, dags för fjällen och sen nyår som jag ser såååå mycket fram emot! Har träffat familj och vänner här hemma i Sverige mer än vad jag gjort de senaste tre åren. Har nog varit hemma i Sverige längre än vad jag varit på länge. Har blivit klar med min engelska, sliter nu med matten som jag tack och lov blir klar med i januari. Efter de blir det några veckors pluggande till och sen till hösten är det förhoppningsvis dags att börja med de riktiga studierna. Vad jag ska plugga vet jag inte riktigt än så vad jag funderar på håller jag för mig själv så länge. Men bra, det kommer det bli. Det vet jag!

Nu ska min lilla loppa bada och sen ska vi åka hem till mina föräldrar. Blir lite bilder från senaste veckan, alla andra är på datorn som verkar ha gått sönder...

Haaaadee!






















Likes

Comments

View tracker

Som jag skrev i inlägget innan så tog mitt liv en lättare vändning när jag fick veta att jag var gravid i 7e månaden. Ganska snabbt vande jag mig vid tanken och bestämde mig för att det skulle bli bra. Eftersom jag jobbade som flygvärdinna blev jag tagen av jobb eftersom du egentligen inte får vara i tjänst efter v 13, alltså jobbade jag ca 19 veckor för länge.

Började gå hos världens gulligaste barnmorska, var där och fick magen mätt, lyssna på barnets hjärtslag, se henne på ultraljud och veta att allt var bra. Eftersom graviditeten upptäcktes så sent tog det ett tag att fastställa ett datum men efter ultraljud och måtten på min mage trodde man att hon skulle komma 20 oktober, det var jag inställd på. Kändes skönt att jag iallafall skulle ha 2 månader på mig.

Kommer inte ihåg om jag skrev det i inlägget innan men mådde aldrig dåligt under min graviditet, kanske mådde jag dåligt men visste aldrig att det var pga graviditeten.

Den 24 september var jag hemma, här i min lägenhet i Årsta. Vaknade klockan 6 på morgonen av att jag hade ont i magen, det kom och gick. Kändes som mensvärk. Skulle träffa en kompis senare på dagen så hoppades att det skulle gå över. Eftersom jag varken mått dåligt eller haft ont tidigare under graviditeten tänkte jag att det säkert skulle kännas så, att det var normalt och att det nu var min tur att ha lite ont. Framåt dagen blev det värre, skickade sms till min mamma som tyckte jag skulle ringa in till förlossningen. Ringe och fick besked om att ta en alvedon, lägga mig och vila och sen ringa tillbaka efter en timme. Gjorde som jag fått besked om men var tvungen att ringa tillbaka redan efter en halvtimme då det börjat göra riktigt ont. Barnmorskan sa då åt mig att komma in.
Tog en taxi till förlossningen på Södersjukhuset och blev inskriven där klockan 16:00. Efter en undersökning fick jag veta att jag var 7 cm öppen och att bebisen skulle komma ganska snart. Vet inte vad jag tänkte, 1000 tankar snurrade runt. Hon skulle ju inte komma förens om en månad, min syster skulle ju kommit hem från London och varit här, jag hade ingenting med mig till sjukhuset förutom min mobilladdare... Var jag redo för att bli mamma, nu!
Efter ett tag kom mamma dit. Efter lite diskuterande, mellan värkarna, med barnmorskan så beslutade vi att jag skulle få ryggmärgsbedövning. Hon gick för att ringa en läkare som skulle komma och sätta in den. Läkaren hann aldrig komma, men det hann bebisen. Klockan 17:39 hade jag min dotter i famnen. 49 cm och 3100 gram, så stor var fotbollen jag sket ut. En känsla som inte går att beskriva.

Skulle inte beskriva smärtan med att föda barn som den värsta, men kanske den mest obehagliga. Känslan av att du är på väg att skita ut en fotboll som med det trycket kommer döda den stackars barnmorskan, ungefär så känns det haha. Häftigt ändå att så fort bebisen är ute så släpper all smärta direkt.

Var kvar på förlossningen ett tag innan jag blev tagen till BB. Agnes kom hem från London och var hos mig. Efter besök hos barnläkaren, vikt kontroller och samtal med olika barnmorskor åkte vi på söndagen hem. Väl hemma möttes vi av en lägenhet fylld av rosa ballonger, godis och serpentiner! Världens finaste vänner hade planerat en baby shower som skulle varit på lördagen, men då en viss bebis hade bråttom ut så fick de nöja sig med att pynta min lägenhet :)

Har nog fortfarande inte riktigt förstått att jag nu är en mamma. Ser och hör bebisen gör jag ju såklart men just ordet mamma känns inte riktigt bekvämt, ganska skönt att hon inte kan prata än faktiskt. Tror jag fått världens snällaste bebis, sova och äta är hennes största intressen. Iallafall på dagarna. Nätterna är dessvärre tiden då hon tycker om att vara vaken, ligger och stirrar på mig med sina stora mörkblå ögon innan hon somnar vid 5-6 tiden på morgonen.

Igår blev Isabelle 1 vecka, känns som att tiden gått så fort. För 9 veckor sen var jag i Norge och jobbade utan någon som helst aning om att jag hade en 7 månader gammal bebis i magen. Helt sjukt när man tänker på det. Nu sitter jag här hemma, med ett års ledighet och tittar på världens finaste bebis.

Hann aldrig bli så många bilder på min gravidmage och när jag började tycka om att ha den så var den plötsligt borta... I samma stund som lilla fotbollen kom ut försvann också magen och en mjuk bulldeg blev lämnad kvar...


























Likes

Comments

Livet blir inte alltid som man tänkt sig eller som man planerat. För ett tag sedan fick jag verkligen veta hur det känns när hela ditt liv förändras på 5 minuter. När det känns som att allt runt omkring dig rasar, alla planer och drömmar går i krasch och samtidigt händer något som du nog egentligen, någonstans långt inne blir glad över. Det händer någonting som jag nog ville skulle hända, någon gång, någon dag. Kanske bara inte just den dagen, det här året eller vid en tidspunkt när jag var så oförberedd.

Dom senaste veckorna har inte varit dom lättaste, jag har försökt acceptera någonting som kommer förändra mitt liv totalt. Jag hade drömmar och planer för saker jag ville göra, nu får jag helt enkelt tänka om. Att det kommer förändra mitt liv är inte bara negativt, jag tror det finns en stor positiv sida i det hela också. Jag får se det som ett tecken, ett tecken på att det är dags för mig att bli vuxen och ta tag i mitt liv.

I februari gick jag, som jag skrivit tidigare kurs för att bli flygvärdinna. Jag flyttade till Oslo och började jobba för Norwegian. Trivdes bra med jobbet, har sett mer av Norge under det här månaderna än vad jag nog någonsin kommer se av Sverige. Jag har flugit över större delen av Europa och lärt mig otroligt mycket, både om mig själv och om andra människor.
Även om jag trivdes med jobbet så trivdes jag inte i Oslo, är egentligen inget fan av Norge överhuvudtaget. Att vara där känns som att resa 100 år bak i tiden, allt är så efter där. Jag bodde i en lägenhet jag älskade, men betalade en hyra för någonting jag aldrig var i.
I slutet på juni flyttade jag hem till Stockholm, bor nu i en stor lägenhet i Årsta. Som bara nu senaste veckan blivit mer hemtrevlig än vad den varit sen jag flyttade in. Den börjar nu kännas som det den ska vara, hemma.
Även om jag flyttade hem till Stockholm så var tanken att jag skulle jobba kvar hos Norwegian och pendla till Oslo. Bo på hotell de 5 dagar jag jobbade och sedan flyga hem för att ha 4 dagar hemma i Stockholm. Gjorde det hela juli och det fungerade bra.

För ett tag sen fick jag ont i magen, inte allvarligt ont men ont på ett sätt som jag inte haft ont på förut. Jag bestämde mig för att boka en tid hos läkaren och gå dit så fort jag var hemma i Sverige. Nu låter det konstigt att jag skulle gå till läkaren för att jag hade ont i magen en gång. Men hade under lång tid haft en uppsvälld mage, hörde från många att man ofta blir uppsvälld när man flyger så tänkte inte mer över det. Senaste dagarna, innan jag fick ont i magen så hade magen blivit mer svullen så jag tänkte att det var bäst att kolla upp.
Efter min arbetsperiod åkte jag hem till Sverige och dagen efter åkte jag till läkaren. En väldigt speciell äldre dam, som jag ogillade redan när jag såg henne. Vi var nog längre ifrån att vara vänner när jag gick därifrån än vi var när jag kom. Hon ställde några frågor och sedan var det daga för undersökning.

Det visade sig att min svullna mage berodde på att jag är gravid. Inte bara gravid utan gravid i ungefär 7e månaden!

Fram och tillbaka, hit och dit. Nu har det gått ett tag sen jag fick veta och jag har accepterat det hela nu. Ser ingen anledning med att vara ledsen eller tycka synd om mig själv, då det här absolut inte fanns med på min tankekarta just nu. Tror allt blir lättare om jag bestämmer mig för att det här är vad jag vill och det kommer bli bra.

Efter mitt första besök hos läkaren fick jag egentligen inte veta mer än att jag var gravid, i ungefär 7e månaden... Veckan efter var jag hos barnmorskan, har ju missat ungefär 10 kontroller där så det tog ett tag. Frågor, blodtryck, mäta magen, lyssna på barnets hjärta, frågor igen och lite information. Fick en ny tid för att komma och göra ultraljud.
I tisdags var jag där, då fick jag för första gången se min lilla bebis (som inte är så liten längre), min lilla dotter. Det kändes overkligt men samtidigt fick det mig att återigen förstå att snart är hon här. Eftersom graviditeten gått så långt och jag är ett levande bevis på att preventivmedel inte fungerar så har dom svårt att fastställa exakt hur långt gången jag är. Det var i alla fall ungefär 10 veckor sedan bebisen var så liten att den fick plats på en hel ultraljudsbild, jag kunde bara se en kroppsdel i taget haha.

Många, dom flesta, genomgår en graviditet på 9 månader. Dom ser hur deras mage växer, dom mår dåligt och har massa tid på sig att planera. Jag har redan genomgått ungefär 3/4 av min graviditet, jag har inte mått det minsta dåligt och har gått miste om all den tiden du egentligen har på dig att förbereda och planera. Över en natt fick jag veta att jag om 2 månader är en mamma, jag ska få en dotter, jag slappnade av i alla muskler och min mage blev dubbelt så stor, jag blev borttagen från jobb och jag flyttade hem till Stockholm på heltid.

Folk har frågat hur jag mår och hur det känns. Just nu mår jag bra, som jag skrev innan så är det bara jag själv som i slutändan kommer förlora på att må dåligt. Jag vet inte hur det känns, men det känns bättre och bättre. När hon sparkar sönder mina revben på höger sida eller när jag måste gå på toaletten var 10e minut så känns det inte lika bra. Men i det stora hela så mår jag bra och det känns bra.

Har börjat plugga också, nu när jag inte jobbar längre så har jag ju mer tid åt mina studier och även försöka göra lite av det man egentligen har 9 månader på sig att göra.









Likes

Comments

Var längesen jag skrev något här, kanske på tiden. Vet inte vad jag skrev sist och orkar inte ta reda på det heller.

Bor ju i Oslo nu, jobbar som flygvärdinna för Norwegian. Om 2 veckor får jag min nya lägenhet, hemma i Stockholm. Känns skönt, skönt att komma nära familj och vänner. Även om jag jobbar i perioder och inte är hemma särskilt mycket så gör det allting så mycket lättare. Saknar att känna mig hemma. Vet inte om Stockholm längre känns som hemma, vet bara att Oslo och Norge inte ens finns med på radarn för hur ordet "hemma" kan definieras..

Vad som är "hemma" för mig är den plats jag för 6 månader sen valde bort, valde bort för att prova något nytt. Valde bort då jag fick chansen att uppfylla en av mina drömmar. Jag vet att det val jag då tog inte kändes helt rätt och inte känns helt rätt nu, känslomässigt. Men som var absolut rätt på många andra sätt.
Jag saknar mitt liv och mina vänner, saknar allt jag hade där. Tänkte nog att det skulle bli bättre med tiden, kanske det blir det också. Vill bara veta hur lång tid det tar?

Har iallafall planer för hösten, vintern och för nästa år. Går allt som jag vill så blir allt bra igen, tiden kunde dock få gå lite snabbare..


Sommaren har börjat komma, eller jag vet inte. Har inte sett skandinavisk sommar på 3 år så vet inte om det här är vad sommar är. Varmt och soligt är det iallafall. Känns väldigt konstigt att ta på sig shorts när jag vid samma temperatur har haft jeans och jacka på mig i Alanya... Anpassa sig, det är väll det man får göra helt enkelt.

Känns som att jag varit i hela Norge, platser jag bara sett på ett flygschema tidigare när jag tagit emot mina kära charterturister som kommit på semester till Turkiet. Dessa platser har överraskat mig, Norge är verkligen ett otroligt vackert land men nog den sista platsen på jorden jag skulle vilja leva mitt liv i..
Förutom Norge runt så har jag också hunnit med ett par vändor hemma i Stockholm, varit på studentskiva och fått köra bil som jag inte gjort sen i februari. Det jag älskar med det nya jobbet är att jag fått se väldigt många platser jag inte annars skulle fått se, jag jobbar i perioder vilket innebär 5 dagar på jobb och 4 dagar ledigt. En längre ledig period har inneburit att jag hunnit träffa vänner, både i Sverige och här i Norge. Har också varit ganska mycket ensam, någonting som jag knappt varit det senaste 3 åren och som jag faktiskt tycker är väldigt skönt, i lagom dos. Har haft tid att fundera och tänka på vad jag faktiskt vill göra med mitt liv.

Nu ska jag njuta av min sista lediga dag innan jag imorgon flyttar till Bodö för ett par dagar. Ska ta reda på tvätten, diska och dammsuga. Plocka iordning lite saker också eftersom pappa snart kommer hit och hjälper mig att flytta hem till Sverige.

"The fake smile you are giving to the world is just showing how much you are
crying on the inside"


























Likes

Comments

Tiden tickar på, sakta men säkert. Slutade kursen, hade linetraining (flygningar tillsammans med en supervisor) och tillslut, i söndags hade jag min final check och nu är jag finito! Redo att flyga själv, eller... Ledig igår, idag och imorgon. Tar det lugnt hemma, städar, träffar vänner och ska förbi banken och fixa lite.

Våren börjar komma och det gör mig till en gladis. Solen skiner och snö var det längesen man såg. Har lättare ångest över att jag egentligen skulle åkt till Turkiet om fem dagar... Men ett beslut var jag tvungen att fatta och även om jag inte är 100% säker än så känns det bra. Eller det kommer iallafall bli bra. Jag får räkna dagarna tills jag åker dit på semester, när nu det blir..

Vet inte vad jag ska skriva, finns inget att berätta.. Så har ni några frågor om reseledarlivet eller om hur det varit att bli flygvärdinna, fråga på för all del så ska jag svara bäst jag kan!
















Likes

Comments

Äntligen är skolan över! Idag var det graduation, vi fick våra vingar och dimplom. Nu är jag färdig flygvärdinna.
Det har varit fyra, minst sagt intensiva veckor. Mycket plugg, många prov och intensiva dagar. Praktiska övningar i både emergancy och fire emergancy simulator. Att bli flygvärdinna kräver så mycket mer än jag någonsin kunnat tänka mig.

Är nu ledig i två dagar innan allvaret börjar. På söndag börjar min line training, blir en tur till Stavanger och en till Polen. På måndag blir det Barcelona. Den 16/3 blir jag ut-checkad och då är det meningen att jag ska stå på egna ben :)

Annars lever livet på bra, trivs i Oslo och saker börjar falla på plats. Vädret suger men det är väl sånt man får leva med på det här nordliga breddgraderna..

Nu ska jag nog sova en liten stund och sen får vi se vad kvällen bjuder på!










Likes

Comments

Helgen är slut och imorgon blir det till att sätta sig i skolbänken igen. 5 dagar av kursen är nu avslutad och jag måste säga att det krävs mycket mer än vad jag någonsin kunnat tro för att bli flygvärdinna. Så nästa gång du flyger, kom då ihåg att de som jobbar där sitter inne på en hel jävla kunskap som du aldrig kommer ha någon aning om.

Senaste veckan har jag försökt proppa min hjärna full med flygplanets uppbyggnad, vad som gör att vi kan flyga, airelons, slats och flaps. Vad är turbulens och vad gör man med passagerare som uppför sig allt annat än så man ska. Väldigt intressant men samtidigt väldigt krävande då min hjärna inte varit aktiv på detta sätt det senaste århundradet.
I fredags hade vi test, normal procedures. Alltså hur en vanlig dag som flygvärdinna ser ut. Tyvärr räknas inte resultatet på testet men var kul att se hur mycket man faktiskt lärt sig. Imorgon väntar ett aningen svettigare test, som dessvärre räknas.. Får vi se om mitt pluggande denna vecka har gjort någon nytta.

Under utbildningen får vi lära oss allt om säkerhet och all nödutrustning som finns ombord, vi ska ha simulatorträning och en observationsdag då min tur går till Island, ska bli spännande att se hur en dag på jobbet faktiskt ser ut. Har också fått mitt schema så jag redan nu vet hur mina träningsflygningar ser ut efter kursen och innan jag "checkas ut" som färdig flygvärdinna.

Nu ska jag återgå till mitt studerande och sen inta sängen!











Likes

Comments

Igår, lördag hade jag varit i Oslo i exakt en vecka. Idag är det alltså en vecka och en dag. Vad har jag gjort denna vecka? Ja, vad har jag gjort. Fixat en del saker jag var tvungen att fixa, varit på middag, försökt laga mat, slitit ner brandlarmet, varit på mässa och sett fler avsnitt av unga mödrar än vad som ens borde få existera..

Som jag skrivit tidigare (jag tror iaf jag skrivit det) så har jag inte jobbat sen den 13/12. Jag har provat på livet som livsnjutare och måste nog sammanfatta det hela som helt jävla outhärdligt... Imorgon är iallafall dagen med stort I, jag börjar min utbildning för att uppfylla min dröm om att bli flygvärdinna. Klockan 10 imorgon ska jag infinna mig på Norwegians huvudkontor, ska prova uniform och ta foto till ID-kort. 4 veckor utbildning har jag nu framför mig och därefter börjar allvaret på riktigt.

Oslo då, vad tycker jag om Oslo? Helt okej stad, det lilla jag upplevt än så länge. Älskar min lägenhet, känner mig som hemma och det kommer jag nog göra här i Oslo också.


Tankar kommer och tankar går, vet fortfarande inte om jag gjort rätt som sa upp mig från det jobb som jag älskade, sa hejdå till staden som var mitt hem mot någonting helt nytt. Jag hoppas och tror att min osäkerhet ligger i att jag för tillfället är så uttråkad och i princip skulle göra vad som helst för att åka tillbaka till Alanya. Jag måste bara intala och bestämma mig för att det här är rätt och att tiden då jag ska bli vuxen är kommen... Även om jag inte alls trivs med den tanken..

Har redan börjat räkna dagar tills jag ska åka på semester till Alanya, vet inte vad jag räknar dock eftersom jag inte vet varken månad, vecka eller dag för min avresa.. Haha. I fredags fyllde min bästa Johanna 25 år och jag hade för allt i världen velat vara med henne och firat.. Det måste vi ta igen i sommar! Saknar min buspatrull och alla mina andra vänner där nere.
Jag saknar att jobba 12 timmar på en dag, skynda sig hem för att hinna ut så snabbt som möjligt, bli full, glömma bort verkligheten, skratta med mina vänner, svettas fast klockan är 1 på natten, äta soppa mitt i natten, sova några ynka timmar innan man skulle tillbaka till jobbet. Saknar mina taxi chaufförer som höll ordning på mig. Saknar mina vänner som alltid tillät mig att bli för full. Saknar mina dagisfröknar och den turkiska armen. Jag saknar livet!
Kommer kännas som att världen går under när alla åker ner i mars, förhoppningsvis är jag så inne i jobbet att jag inte inser att alla är där fören det är min tur att åka ner..

Andra saker som gör mig glad just nu är att mina bästa kommer komma och hälsa på mig.
Gör inget att jag inte vet när dom kommer, räcker med att veta att dom kommer.



Likes

Comments

Sedan 1996 har vi varit kompisar. Allt ifrån kompisar, bästa vänner, världens ovänner till att bli bästa vänner igen. Oavsett hur långt ifrån varandra vi är så är det alltid på samma sätt när vi ses igen. Du kommer alltid vara den som står mig närmst och det kommer aldrig någonsin att finnas någon som kan ta den plats du har i mitt hjärta. I år har vi känt varandra i 18 år, det ska bli minst 18 till. Jag älskar dig, min allra bästa vän <>



Likes

Comments