Jag är motsatsen till tidsoptimist. Det finns inget värre än att komma försent till avtalade tider. För några år sen deltog jag i en musikal i en by några mil från Jokkmokk tillsammans med andra ungdomar. Min tidsoptimistiska familj skulle fara dit och se på föreställningen och ni kan inte förstå min oro till att de skulle komma försent. Så kom den perfekta idén till form. Jag sa att musikalen skulle börja vid en annan tid - en timme innan den egentligen skulle börja bara för att vara säker att de skulle vara i tid.
De kom. Inrusandes med andan i halsen. Till en tom lokal. Mamma frågar i vilken sal man skulle vara i och den tillfrågade svarar att den inte kommer börja förrän om 55 min. Mamma blir helt paff och inser sen vad hennes dotter har gjort. Dottern är mycket nöjd över sitt påfund och kan i lugnan ro fortsätta med förberedelserna med vetandet av att familjen är i tid.
Idag när jag skulle med flyget till Borås efter en nästan tre veckors lång hemvistelse hade jag och pappa planerat att åka runt tre timmar innan planet skulle lyfta. Han tog dock fel på en kvart så att det blev till godo. Jag undvek att rätta han bara för att vara på säkra sidan.
Planen var att lämna Kåbdalis halv tre. Vi kom iväg tre. Jag får köra i en otrevlig snöstorm som under ett tag var en kolonkörning med mig i täten och cirka tio bilar bakom mig. För en gångs skull var jag allt annat än stressad trots det spräckta tidsschemat.
Vi kommer fram en kvart innan min boarding som sen blir försenad till en halvtimme. I vanliga fall brukar jag ha turen att boka direktflyg Landvetter-Luleå men den här resan var jag tvungen att mellanlanda i Arlanda. Förra gången jag åkte på det sättet var första planet rejält försenat så att jag knappt han med mitt nästa plan. Mitt bagage blev till och med kvar på Arlanda. Den här gången hade jag tänkt till lite och bokat så att jag skulle ha tid med en eventuell försening. Vi kan ju säga att det var det rätta beslutet. När jag nu kom till Arlanda hade jag först knappt en halvtimme på mig att byta plan och köpa middag från att först ha två timmars mellanlandning.
Jag kommer fram till gaten och vad tror ni jag ser? Ytterligare en försening. Jag börjar känna av stressen för att missa min buss till Borås. Men där överraskar jag mig själv ytterligare. Jag har återigen tidsmarginal för en till försening. Istället för tre timmars väntan på Landvetter fick jag istället vänta 1,5 timme. Tidspessimisten inom mig ler. Sen när det är dags för bussen att komma så kommer den inte. Den är försenad. Thank you life. I'm done here.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Översta bilden är taget från balkongen hos mig och Lisa med utsikt över Vassijaure (Vassisjön)
Nedersta bilden är taget på väg till jobbet. Fjället heter
Vassichokka.

Jag har nu gått av min tredje arbetsvecka i Katterjåkk. Det har gått så otroligt fort och jag börjar våndas lite inför att Lisa ska gå på semester om två veckor. Vi har ju haft det så himla bra ihop och det har varit hur mysigt som helst att dela säng med henne.

Miljöombytet var behövligt också. Inser så här i efterhand att storstadslivet verkligen inte är min grej. Enda bra med storstäder är väl bristen på myggorna. Men det här är mitt hem, Norrbotten. Blir så himla lycklig och rofull i själen av att vara hemma i skog- och fjällmiljön.

Likes

Comments

Okej, så jag har kört sträckan Katterjåkk - Boden nu. Låt er inte luras! Det tog längre tid. Tog sex timmar med fyra korta stopp längs vägen. Usch och fy. Vill inte göra om det här känner jag!

Likes

Comments

Vi är på G norrut till Kåbban nu. Vi lämnade Rengsjö kl sju imorse och hämtade upp Sallan i Bollnäs. Vi kom iväg halv åtta så vi ska nog vara framme tidigt idag!

Asså hur söt får man vara? Frej snapade mig för ett tag sen och undra vad jag ville heta på hans Snapchat så jag drar ju självklart till med Världens bästa Signe. OCH HAN LÄT MIG HA DET NAMNET! Gullunge

Börjar sakna småkussarna och lillbirkan nu. Jag spammade min snapchat story igår kväll när jag, Frej och Truls härjade ute på gården med en fotboll.

Likes

Comments

Sallys klass IB13

Sallan och Simpan

Jag och gudmor Ulla Bulla

Sallys klass hade en liten cermoni på morgonen där nära anhöriga fick vara med. Några timmar senare var det utspring för alla studenter.
På kvällen var vi i Dönjegården med hela tjocka släkten och åt gott! Det var en riktigt trevlig dag!

Likes

Comments

Jag kom till Bollnäs igårkväll och bor hos min äldsta kusin Therese under tiden. För nägra veckor sedan blev hon mamma till en välskapt liten gosse som heter Birk. Vi har blivit bästisar nu efter att han har hängt med mig större delen av tiden igår.

Mamma och Therese yngsta lillebror Truls är här på besök men är ute och inhandlar lite lunch medans Therese och Birk ska besöka en av hennes vänner i grannbyn.

Vi hade en jättehärlig morgon på balkongen och åt frukost. Vi fick tio minuter för oss själva där då efter Birk däckade i mina armar. Sen fick han hänga med oss där ute. Så himla mysigt att få vara här och rå om lillbirkan hela tiden! Man blir så himla bebiskär när man får vara med en sån liten en ❤️

Likes

Comments

Asså jag fattar inte varför jag ska vara så bonnig! När jag är med tjejerna så beter jag mig som storstadsbo - jag är skitduktig på att ignorera övriga utanför vår bubbla och ser jättecool ut när jag går. Men när jag är ensam så blir jag som världens byfåne i storstan!!! Stirrar på allt och alla och är fett obekväm i att röra mig bland bilar. Det är ett under att jag inte blivit påkörd än!

Nu efter att ha handlat lite tågproviant på ica till imorgon så går jag den vanliga dagen och kryddar till vardagen genom att korsa vägen några meter innan övergångsstället (som är ett litet ett innan en trevägskorsning). Jag ser en bil som puttar fram i sakta gemak och jag tycker att jag ska hinna över vägen. Men bilskrället ökar då hastighet och jag försöker gå så coolt som möjligt med huvudet neråt för att låtsas vara den erfarna storstadsbruden - tills bilen tutar åt mig. Ocg vad gör jag? Byfånen i mig träder fram. Med ett leende ansikte tittar jag mot bilen och fyrar av en nickning som hälsning. Sekunden efteråt kommer jag fram till att det jag just gjort inte är passande på grund av
1. Jag är i en storstad.
2. JAG KÄNNER INTE ENS MÄNNISKORNA I BILEN!!!!

Jag har hållt mig inomhus sen händelsen. Jag hoppas att jag håller mig i skinnet nu tills jag kommer till Bollnäs för där kan jag hälsa på människor eftersom de känner mig förmodligen på grund av mamma, pappa eller sallan. Så det gör nog inget att jag nickar glatt åt dom när de tutar åt mig.

Likes

Comments

Nu är hon nog halvvägs lillbarnet och självfallet var vi tvungen att gå loss på snapchat!

Likes

Comments

Nu är jag redo att åka hem! Min rapport skickade jag in igår eftermiddag och jag har packat min resväska och bag. Grejjen är den att jag tågar norrut först på måndag.. Det enda inplanerade jag har innan dess är att följa med Alva till tågstationen om en timme och den sista tvättiden imorgon. Ellen åker hem imorgon men det är så pass tidigt så jag stannar hemma istället - vilket var hennes ord, hehe.

Likes

Comments

Jag möttes av en trevlig överraskning i mitt facebookflöde nyss.

Jag blir så himla glad när jag ser att det faktist pågår ett arbete mot den hemska kroppshetsen! Läs hela artikeln här

Likes

Comments