Hur länge ska man kämpa innan det är dags att ge upp? Går det inte att komma längre eller ger ja upp för tidigt? Idag är en sådan dag då det känns som att allt hade varit lättare genom att bara släppa taget. Dem säger att det blir bättre med tiden, vågar jag tro på det? Är framtiden värd att vänta på, att kämpa för? Varför ska det vara så svårt för mig att må bra och att välja lycka. Varför ska jag snubbla på mina egna fötter dag ut och dag in. Folk förstår inte mig. De förtår inte vad det är jag känner, dem ser det som att jag ger upp, som att jag inte försöker. När jag inte hittar något som driver mig, hur ska jag då ta mig igenom dagen. När allt jag ser är mörker, hur ska jag då kunna tro på när du säger att framtiden är ljus? Hur länge ska jag behöva må såhär. Hur länge ska jag behöva känna mig värdelös och mindre värd? Min själ gör ont och det gör ont att leva. Det ska inte göra ont att leva när man är 17..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det är verkligen många gånger som man behöver gå utanför sin älskade box för att kunna växa och tillfriskna. Idag gjorde jag det. Jag har beslutat för att börja med fotbollen igen!!! Hur sjukt? det trodde jag aldrig faktiskt. Jag har liksom gått med inställningen att jag aldrig mer kommer få spela en match och att jag aldrig mer kommer att få känna den känslan man har varje gång man vinner och förlorar som ett lag, allt man gör är tillsammans med sitt lag i både regn och skur. Man är aldrig ensam ute på plan, man har alltid några som peppar en och gillar en för den man är. Laganda är den bästa känslan fan och jag är så jävla glad att jag vågade ta det första steget. Vem vet vad det kan leda till? för det första gör det at jag varje vecka kommer sköta träningen, på gymmet kan man bluffa mer och det är inte obligatoriskt att gå dit. 

Jag ska fortsätta att leta efter saker som gör mitt liv värt att leva, förhoppningsvis kommer detta bli en av sakerna som kommer orka mig igenom vardagen. Just nu mår jag ganska bra och anledningen är inte så lustig, jag är positiv och sköter mitt liv och min hälsa. Hälsan är allt, när den var kass var mitt liv kasst och det är så jävla ovärt. Hela livet rasar i små bitar och det går aldrig att laga ihop igen utan skarvar. Så sköt din hälsa innan den påverkar ditt liv, en vacker dag står du där med tomma händer och ingen som kommer ihåg vem du är. Jag gick från att stå i centrum till att va undangömd i skuggan, och jag hade mer en gärna velat stanna ute i solen nu i efterhand. 

Sköt och älska din kropp, du har bara en. Om du inte sköter den kommer ditt liv bli mörkt. 

Likes

Comments

Att gång på gång klättra sig uppåt för att även gång på gång falla neråt tar så otroligt på krafterna. Jag vet inte hur många gånger jag har intalat mig själv att denna gången är gången då allt faller på plats. Men även lika många gånger har jag tänkt att jag ger upp, jag skiter i allt.

Att tillfriskna från en ätstörning är och kommer förmodligen vara det tuffaste jag någonsin kommer gå igenom. Tidigare i mitt liv har jag aldrig upplevt en sådan här nedstämdhet och konstant nervositet. Varje dag är jag ledsen, varje dag är en kamp och det är inte alltid jag vinner den. Jag är trött på att misslyckas och än idag gör det lika ont varje gång det händer. Ikväll misslyckade jag med att hålla känslorna och ätandet i styr. Jag började äta upp min ångest som gnagde inom mig. Jag hade så otroligt ont och jag visste inte hur jag skulle hantera det denna gången. 

Jag skulle vilja känna på hur det känns att vara någon annan för en dag. Hur känns det för den när hen vaknar upp på morgonen, vad ser hen i sin spegelbild och har hen samma smärta inom sig som jag har? För ärligt talat så tror jag inte det. Jag tror att jag har det jobbigare att stiga upp på morgonen, elakare spegelbild och ondare smärta i magen. Men jag önskar av hela mitt hjärta att det inte hade varit så. Jag vill älska mig själv, acceptera mig för den jag är och hur jag ser ut. Jag vill kunna känna att detta kommer bli en bra dag, gå förbi spegeln och tänka på hur vacker jag är och framförallt inte låta smärtan jag bär omkring på styra mig. 

Men jag ser inget bra i mitt liv. Jag känner ingen lycka eller kärlek. Den varma känslan som en gång fanns där är nu ersatt med tomhet. Låt mig va, låt mig känna känslor och va glad. Tvinga mig inte till att lida genom fler dagar. Jag undrar hur länge till jag kommer kämpa. En vändning måste ske snart, för hoppet börjar försvinna.

Det gör för ont.

Likes

Comments

Nu har jag skrivit om denna texten två gånger och jag får inte fram något sammanhang. Det bara snurrar i huvudet på mig efter denna dagen och jag vet inte vad jag känner. Skit i inlägget och skit i känslorna, nu går jag i ide över natten för att imorgon bitti gymma bort ångest och oro. Ikväll går det inte och det är okej. Jag är stolt över mig själv..

Likes

Comments

Jag vill utvecklas, bli bättre, friskare. Jag vill bli lycklig och spontan. Jag vill bli som jag var innan jag blev sjuk. Jag vill kunna skratta, gråta och leva livet utan denna ångesten. 

Idag tänkte jag stanna hemma pga min ångest. Jag satt mig ner i soffan efter att jag gjort mig iordning för att sedan sitta där resten av dagen. Men hallå? Har inte jag redan suttit i soffan under ett helt år? Har det hjälp att sitta där, vänta på dagen då allt vänder och blir till rosa moln? Jag tog mig samman och beslutade mig för att åka trots min klump i magen. För jag vill inte isolera mig från världen. Tvärtom, jag vill ut i den där världen och känna äkta lycka. Det är bara den där jävla ångesten och osäkerheten som ställer till det som fan för mig. Men jag vann kampen, så nu tänker jag vinna den nästa gång också.

Så vad hände efter jag kom hem då? Jo, ångesten kom krypandes som "välkommen hem, jag har saknat dig". Allt jag kunde tänka på var mat i alla dess former. Sött, fett och framförallt MYCKET MAT. Jag ville ha mycket mat, hetsmat. Jag hade redan vunnit en kamp den dagen så varför inte bara ge upp? Nej jag har ork att iallafall försöka att motstå. Du som aldrig har upplevt ren ångest kan inte förstå trycket i bröstet som bara vill explodera. Men jag vet hur ångest känns och jag vet att man inte dör, så varför inte bara ta tag i dina känslor och stå ut? För ärligt talat... har mat någonsin löst din livssituation? Nej skulle inte tro det. 

Det hela slutade med att jag två gånger drog upp bankkortet ur väskan för att cykla iväg till affären. Men det var även två gånger som jag la tillbaka kortet i väskan. Så nu ligger det där i tryggt förvar och nu när ångesten har sjunkit så känner jag mig otroligt nöjd men framförallt stolt. 

Likes

Comments

.. och inser att man kunde haft det så mycket värre.
Under tiden jag har varit sjuk så har så himla mycket tankar passerat detta huvud. Och när man tänker så mycket på allt ifrån himmel och jord så är det lätt att sväva iväg och inte hitta ut. De flesta gångerna jag har tänkt för mycket har det hela slutat med ångest och en hel del tårar. Men idag bara slog detta mig, "varför tar jag allt så jävla allvarligt hela tiden och gör en höna av en fjäder i alla lägen". För lite så blir det när man hamnar i den sitsen och det måendet jag har haft, allt blir liksom svart eller vitt, inget mittemellan. Men jag börjat komma underfund med att det behöver fan inte vara svart eller vitt och det behöver inte vara så allvarligt hela jävla tiden. Chilla lite och sluta bry dig om skit, för skit är inget att ha.

Så idag tänker jag på dom som har det värre än mig. Dom som lever i svält och våld. För om jag tänker ett extra varv så har jag ett jäkligt bra öde och alla förutsättningar många människor skulle drömt om.

Likes

Comments

Jag har fett ont i magen. Inte för att jag har ätit nått olämpligt utan för att jag mår piss. Vissa människor får en att tappa allt, luften bara går ur en liksom. Jag är ingen jävla ängel, jag har brister, många brister. Jag gör fel ofta men ska det behöva påverka mig och mitt liv mer än vad de bra sakerna jag gör? För ärligt talat så känns det som att så fort man gör ett snedsteg så spelar det ingen roll om man för övrigt är en genomsnäll människa. För jag kan tycka att jag är en genomsnäll människa, men dock väldigt impulsiv och spontan vilket gör att jag väldigt lätt gör nått som inte är så genomtänkt eller passar in i min personlighet eller sätt att vara på.

Världen är grymt tuff och människorna likaså. Inatt blir det att somna med en klump i magen och det är ju inte så skönt. Men du har gått igenom 100 gånger värre saker Sabina... du klarar även denna natten

Likes

Comments

​Sitter i skrivande stund med enorm ångest. Magen är svullen och jag har varit rastlös hela dagen. Jag vet inte varför jag är svullen men förmodligen pågrund av det jag ätit idag, men bara känslan av att känna sig upplåst gör att hjärnspökena lättare tränger sig in.
Jag har haft ca fyra dagar helt utan hetsätning och det har kännts såå bra. Just därför blir det lite extra jobbigt nu när jag känner att jag lätt kan falla, just i denna stund, denna kvällen. Men egentligen vet jag ju varför jag känner såhär. Jag har inte gjort något av betydelse under hela dagen, inte tränat, inte träffat någon, ingenting.. så igentligen är det inte så konstigt att jag känner som jag gör. Jag är helt enkelt rastlös och osäker.

Men vad vill jag då? Det återstår att se.. jag hoppas att kvällen inte blir för jobbig :( usch vad det snurrar i huvudet just nu, önskar att tiden kunde gå lite fortare...

Likes

Comments

​Om det är såhär livet ska vara så är jag inte så säker på att det är värt att kämpa för. 

Under två år har jag försökt komma tillbaka till livet och jag har fantiserat om att livet ska vara som att sväva på moln. Men idag när jag fick smakprov för hur livet kan vara så är jag inte så söker på att det var som att flyga på moln. Usch, såhär vill jag inte ha mitt liv. Efter allt detta kommer ju såklart tankarna om att börja hetsäta igen, det är ju trotsallt 100 gånger mer njutningsfullt än detta jag känner nu. 

Nej, så får du inte tänka. Livet är underbart, livet är något att kämpa för, det är iallafall vad jag försöker intala mig ikväll...allt för att inte hamna i hets igen. 

Likes

Comments

​Klockan börjar närma sig midnatt och det var längesen jag kände mig trött såhär "tidigt". Det är skönt att vara trött, det gör det lättare att motstå hungern efter hets. På senare tid så har natten varit tiden då jag tappat kontrollen men innan har det oftast varit på dagen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag ingen ville göra en plåt med kakor och även äta upp det som jag vet finns i skafferiet. Varför ska det vara såhär? Man ska inte behöva ha det såhär, inte någon. 

Jag har en loserstämpel i pannan. Jag har satt stämpeln själv, ingen annan. Jag satte den där när jag började känna mig misslyckad. Först var stämpeln stor som en nagel men nu täcker den hela pannan. Jag har insett att jag tror inte på mig själv, jag tror inte på att jag kommer klara av att bli fri. Hur skulle jag kunna klara av någonting överhuvudtaget? 

Idag har jag velat motbevisa stämpeln och dess budskap, och det ska jag göra imorgon med. Det är dags att börja kämpa för vad du vill.

Godnatt, lovar att jag inte ska hetsäta inatt.

Likes

Comments