.. och inser att man kunde haft det så mycket värre.
Under tiden jag har varit sjuk så har så himla mycket tankar passerat detta huvud. Och när man tänker så mycket på allt ifrån himmel och jord så är det lätt att sväva iväg och inte hitta ut. De flesta gångerna jag har tänkt för mycket har det hela slutat med ångest och en hel del tårar. Men idag bara slog detta mig, "varför tar jag allt så jävla allvarligt hela tiden och gör en höna av en fjäder i alla lägen". För lite så blir det när man hamnar i den sitsen och det måendet jag har haft, allt blir liksom svart eller vitt, inget mittemellan. Men jag börjat komma underfund med att det behöver fan inte vara svart eller vitt och det behöver inte vara så allvarligt hela jävla tiden. Chilla lite och sluta bry dig om skit, för skit är inget att ha.

Så idag tänker jag på dom som har det värre än mig. Dom som lever i svält och våld. För om jag tänker ett extra varv så har jag ett jäkligt bra öde och alla förutsättningar många människor skulle drömt om.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag har fett ont i magen. Inte för att jag har ätit nått olämpligt utan för att jag mår piss. Vissa människor får en att tappa allt, luften bara går ur en liksom. Jag är ingen jävla ängel, jag har brister, många brister. Jag gör fel ofta men ska det behöva påverka mig och mitt liv mer än vad de bra sakerna jag gör? För ärligt talat så känns det som att så fort man gör ett snedsteg så spelar det ingen roll om man för övrigt är en genomsnäll människa. För jag kan tycka att jag är en genomsnäll människa, men dock väldigt impulsiv och spontan vilket gör att jag väldigt lätt gör nått som inte är så genomtänkt eller passar in i min personlighet eller sätt att vara på.

Världen är grymt tuff och människorna likaså. Inatt blir det att somna med en klump i magen och det är ju inte så skönt. Men du har gått igenom 100 gånger värre saker Sabina... du klarar även denna natten

Likes

Comments

​Sitter i skrivande stund med enorm ångest. Magen är svullen och jag har varit rastlös hela dagen. Jag vet inte varför jag är svullen men förmodligen pågrund av det jag ätit idag, men bara känslan av att känna sig upplåst gör att hjärnspökena lättare tränger sig in.
Jag har haft ca fyra dagar helt utan hetsätning och det har kännts såå bra. Just därför blir det lite extra jobbigt nu när jag känner att jag lätt kan falla, just i denna stund, denna kvällen. Men egentligen vet jag ju varför jag känner såhär. Jag har inte gjort något av betydelse under hela dagen, inte tränat, inte träffat någon, ingenting.. så igentligen är det inte så konstigt att jag känner som jag gör. Jag är helt enkelt rastlös och osäker.

Men vad vill jag då? Det återstår att se.. jag hoppas att kvällen inte blir för jobbig :( usch vad det snurrar i huvudet just nu, önskar att tiden kunde gå lite fortare...

Likes

Comments

​Om det är såhär livet ska vara så är jag inte så säker på att det är värt att kämpa för. 

Under två år har jag försökt komma tillbaka till livet och jag har fantiserat om att livet ska vara som att sväva på moln. Men idag när jag fick smakprov för hur livet kan vara så är jag inte så söker på att det var som att flyga på moln. Usch, såhär vill jag inte ha mitt liv. Efter allt detta kommer ju såklart tankarna om att börja hetsäta igen, det är ju trotsallt 100 gånger mer njutningsfullt än detta jag känner nu. 

Nej, så får du inte tänka. Livet är underbart, livet är något att kämpa för, det är iallafall vad jag försöker intala mig ikväll...allt för att inte hamna i hets igen. 

Likes

Comments

​Klockan börjar närma sig midnatt och det var längesen jag kände mig trött såhär "tidigt". Det är skönt att vara trött, det gör det lättare att motstå hungern efter hets. På senare tid så har natten varit tiden då jag tappat kontrollen men innan har det oftast varit på dagen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag ingen ville göra en plåt med kakor och även äta upp det som jag vet finns i skafferiet. Varför ska det vara såhär? Man ska inte behöva ha det såhär, inte någon. 

Jag har en loserstämpel i pannan. Jag har satt stämpeln själv, ingen annan. Jag satte den där när jag började känna mig misslyckad. Först var stämpeln stor som en nagel men nu täcker den hela pannan. Jag har insett att jag tror inte på mig själv, jag tror inte på att jag kommer klara av att bli fri. Hur skulle jag kunna klara av någonting överhuvudtaget? 

Idag har jag velat motbevisa stämpeln och dess budskap, och det ska jag göra imorgon med. Det är dags att börja kämpa för vad du vill.

Godnatt, lovar att jag inte ska hetsäta inatt.

Likes

Comments

​Dagen är slut, äntligen har värmet tagit sig hit. Hunden blev rastad längst vattnet ikväll och allting kändes bra. Jag är lite rädd för att säga att något känns bra, förmodligen för jag är rädd att bli av med det...

Imorse vaknade jag med inställningen att gå i samma spår som igår, hetsätningsspåret. Det var såklart motigt att kliva upp ur sängen men när klockan närmade sig tio så kände jag mig tvungen. Väl inne i badrummet möttes jag av en besviken blick. Det var den blicken om ändrade min dag från hets till liv. Jag bestämmde mig där och då att jag ska försöka, iallafall försöka. Så det var det jag gjorde! 

Med fasit i handen så blev det tillslut en bra dag, en dag som jag kan va stolt över och minnas som ett tillfälle där jag besegrade hjärnspöket. Våga trotsa och våga prova dina gränser, vem vet, det kan leda till något fint.

Jag måste blir bättre på dessa två. 

Likes

Comments

​Gårdagen gick bra. Om jag ska vara ärlig så går alla dagar bra, tills mörkret börjar falla in. Jag känner att monstret knackar på och suget efter att stoppa in alla snabba kalorier i min mun blir mer påtagligt. Men jag håller ut, precis som jag lovat mig själv. 

Det blir morgon igen och tomheten känns inom mig. Vem bryr sig om mig egentligen? Vem bryr sig om jag stannar hemma, inlåst hela dagen? Känslorna tar över och vägen till affären går lätt. Wienerbröd och kakor lägger jag fram till kassörskan och jag undrar om det är idag hon kommer fråga "varför köper du detta varje dag?", men det är såklart inget man frågar. 

När jag är hemma dröjer det inte så länge innan jag börjar hetsäta. Ensamheten käns inte lika påtaglig men samtidigt känner jag att för varje tugga kommer jag ett steg längre ifrån mitt mål, att bli frisk.

Att leva med hetsätning är ett helvete, men jag slutar aldrig tro på att helvetet en dag blir besegrat.

Likes

Comments