Nu har jag äntligen knåpat ihop i alla fall början på en slags topplista över Nya Zealand. Till alla ni tappra som kikar in på bloggen då och då utan att få någon vidare utdelning så kan jag bara be om ursäkt, även om jag ej vågar lova en förbättring då jag trots allt känner mig själv alltför väl.

Det är även mycket möjligt att jag missar att nämna något viktigt och det finns självklart massor med andra saker att se i detta förtrollade land. Spenderade trots allt nästan sju veckor här och fick ta del av dess skönhet och actionfyllda aktiviteter i princip dagligen. En sådan lista hade dock blivit outhärdligt lång, inget jag orkat skriva och ännu mindre något ni hade haft intresse eller tålamod att läsa.

Without further ado vill jag alltså presentera den plats som kvalar in på tiondeplatsen- nämligen huvudstaden Wellington och speciellt dess största museum vid namn Te Papa!
Själva huvudstaden är inte överväldigande stor vilket tilltalar mig personligen. Ändå finns där en uppsjö saker att göra, inte minst mysiga caféer och restauranger att besöka. Och pubar såklart. Eftersom vi spenderade några dagar där i slutet av vår resa så passade vi även på att skämma bort oss en smula med bland annat nedanstående.

Ni som känner mig vet nog att min kärlek till Afternoon Tea(och all sorts fika i allmänhet) är i det närmaste obeskrivlig så denna söndagstreat var väldigt välkommen.

Eftersom Elin dessutom pratat drömmande om en riktig stek i veckor och jag är inte den som säger nej till god mat så begav vi oss även till ett ställe känt för sin hot stone matlagning, eller vad det nu heter när man själv tillagar maten på en het sten. Vi hade lyckats hitta ett erbjudande som gjorde att vi kunde få vad som helst på menyn för 16 dollar. I sann backpackeranda tog vi självfallet det dyraste de hade. Vilket visade sig vara ett smärre misstag. Om någon vegetarian läser det här så föreslår jag att du scrollar förbi bilden nedan, då även jag tycker att det ser lite groteskt ut.

Efter att vi proppat i oss varsin sådan här bjässe på 450(!) g vardera så överdriver jag faktiskt inte det minsta när jag säger att jag fick en helt ny syn på ordet matkoma. Efter promenaden tillbaka till vandrarhemmet, som jag för övrigt inte ens kommer ihåg men som måste ha ägt rum, så kastade vi oss i varsin säng och låg däckade i ungefär två timmar innan vi till slut pallrade oss upp. Det var inte ens så mycket sömn som någon slags orolig medvetslöshet nästan. Aldrig igen.

Nu till vad som var kanske höjdpunkten med denna stad, Nya Zealands nationalmuseum Te Papa! Med sex våningar fullproppade med Nya Zealändsk och till viss del asiatisk historia så kan man lätt spendera en hel vecka bland de olika utställningarna. Vi hade däremot bara en dag och var därför tvungna att prioritera. Bland annat hängde vi i ett jordbävningsrum, där man alltså skulle känna sig som om man var i en faktisk jordbävning. Måste säga att det var lite av en besvikelse, det var däremot inte utställningen om Gallipoli!

Till alla er som är den minsta historieintresserade så måste jag bara säga att om ni åker till Wellington så är detta ett absolut måste! Tror att vi vandrade runt där över två timmar medan vi slängdes mellan militärstrategier och sorgliga människoöden tills det inte längre gick att ta in mer information. Till sin hjälp hade museet tagit Weta workshop som gjort rekvisita till bland annat sagan om ringen.

Dessa enormt verklighetstrogna vaxdockorna(eller kanske bör de kallas statyer) stod alltså Weta workshop för och de var perfekta ända ut till de små svettdropparna på överläppen och de tusentals hårstrån på armarna. Otroligt imponerande, tydligen skall runt 24.000 timmar ha lagts på att skapa dessa åtta statyer som är drygt 2.4 gånger så stora som en vanlig människa.

Vi vandrade även runt i massor av second hand affärer, hoppade runt mellan olika barer och hade det allmänt trevligt. Det enda negativa jag kan komma på just nu är avsaknaden av ett crêpeställe som hade öppet längre än till tio på en lördag, stor besvikelse med tanke på att det ändå är en storstad.

Avslutar med en fin bankomat och en ännu finare resekamrat.

Hejar svejsan, återkommer med nummer nio om några dagar(hoppas jag)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej allihopa!
Vi har haft alldeles för mycket att göra för att hinna blogga de senaste dagarna. Nu har vi däremot några timmar till övers medan vi väntar på bussen som ska ta oss tillbaka till Auckland, så tänkte ge er en liten sammanfattning.

I måndags tog vi färjan över till den underbara ön Waiheke, som ingår i en ögrupp utanför Auckland. Vi vandrade runt i det kuperade landskapet i några svettiga men väldigt väl spenderade timmar, tog ett dopp i havet och åt bläckfisk respektive fish and chips med en utsikt som verkligen inte gick av för hackor.

Dagen efter hoppade vi på bussen till Paihia. Fun fact of the day är att platsen fick sitt namn för att bra på Maorispråket är pai och engelsmännen tyckte att det var ett väldigt bra ställe, men istället för att säga att det var good here så blev det pai here. Så om ni uttalar pai here med lite kiwidialekt så har ni namnet.


En annan intressant sak är att vi har gått runt och uttalat Maori och Kauri helt fel, egentligen så ska man uttala r som ett d i vissa ord. Ett tips är att Kauri ska uttalas ungefär som Cody.

Elin skulle skydivat när vi kom fram men det blev inställt pga vädret. Annars gjorde vi inte så mycket den dagen.

Tidigt morgonen efter så bar det av mot nya Zeelands nordligaste punkt, Cape Reinga(uttalas ungefär som Rihanna om du lägger till ett G istället för det sista n:et)

Där körde bussen på 90 mile beach, vilket räknas som en officiell motorväg med en hastighetsgräns på 100 km/h.

Sen så sandsurfade vi i gigantiska dyner.

Och hängde vid fyren, kramade träd som sägs ha helande krafter i hopp om att bota min förkylning och sist men inte minst åt vi lunch i regnet.

Elin försvann förresten någonstans längs vägen och ersattes av Rödluvan, konstigt...

Nästa dag åkte vi på båttur till Bay of Islands där vi, till min stora lycka, fick se ett tiotal delfiner som lekte längs med båten. Vi fick inte badat med dem, men borde ha råkat falla överbord just precis då. Vi åkte iaf runt bland öarna och gick iland på en vid namn Urupukapuka(älskar alla platsnamn här). Vyn från en av utsiktsplatserna där var fantastisk.

Detta blev visst en mindre roman i kombination med en språklektion, vi har även sett några vattenfall, hängt med massa andra backpackers och blivit inbjudna att stanna hos en underbar äldre dam som bor i Bath, England.

Nu ska jag inte bli för långrandig så avslutar här.

Puss och kram,
Sara

Likes

Comments

Här kommer lite bilder från de två dagar vi varit här. Igår gick jag runt i hamnen och centrum tills värmen blev mig övermäktig och jag sökte tillflykt in på ett svalt café. Runt nio på kvällen kom sen Elin och vi hämtade mat på en japansk restaurang som vi sen åt nere vid hamnen.

Idag tog vi bussen en bit utanför centrala Auckland för att gå på marknad. Den var lite av en besvikelse med mest massa krimskrams men vi hade trevligt ändå. Sen har vi hängt i Albert park och gått runt i lite affärer.

Nu ska vi iväg att fixa något att äta. Har precis sovit i 2h, jetlaggen är inte att leka med just nu. Misstänker att det tar flera dagar till innan vi känner oss helt acklimatiserade.

Imorgon ska vi troligtvis ut på en liten utflykt, ska bli kul att komma ut i naturen lite.

God natt,
Sara❤️

Detta inlägget skulle lagts ut i förgår men vandrarhemmets wi-fi har krånglat så det kommer nu istället.

Likes

Comments

Lämnade vinterlandskapet nedan för ca 30 h sen, nu är jag här👇

Flygresan gick bra, känner mig dock som en sömngångare just nu och undrar hur jag ska kunna vara vaken hela dagen. Sitter i skrivande stund på en buss in mot centrum och vandrarhemmet där jag tänkte lämna väskorna och sedan dra ut på upptäcksfärd. Jag kan nämligen inte checka in förrän 14.00 och sen kommer Elin ikväll.

Nu undrar ni säkert hur det nu var med flygmaten? Ja, jag tänkte väl det.
Här kommer menyn på flyget till Hong Kong.

Kan meddela att the braised pork var mycket god, jag var dock alldeles för hungrig för att dokumentera hur den såg ut innan jag kastade i mig den. Däremot valde jag nudlar med kyckling till frukost, kändes lite roligare än den sedvanliga english breakfast. Mycket nöjd med mitt val.

I dagsläget har jag inget annat spännande att berätta, utan ni får hålla er till godo med flygmatsbeskrivelser tills jag sett vad Auckland har att erbjuda!

Likes

Comments