View tracker

Jag som länge varit lite skräckslagen inför hästar bestämde mig för att konfrontera denna rädsla inte bara en utan två gånger under vår resa i NZ. Första gången har jag nog redan skrivit om och var längs standbrynet på norra öns södra kust, det var en perfekt första start med en väldigt lugn och fin häst.

Anda gången red vi bland de dimmiga bergen på Blue duck station och det var fantastiska tre timmar med min häst som jag tyvärr glömt namnet på. Kan ha varit Tiger.

Den sista bilden är en av mina favoriter under hela resan, Elin ser så cool(och lite hobbitig) ut i den långa ridkappan.

Puss och kram❣

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Som delad nia har vi alltså white och black water rafting. Som trots sina namn ändå är ganska så olika. Den förstnämnda är helt enkelt forsränning, vilket vi gjorde i Rangitata. En plats som var föremål för många av de scener som återfinns i den berömda trilogin man alltid verkar återkomma till i detta land. Smånervig steg jag ner tillsammans med 7 andra personer i vår lilla flotte, Elin däremot var förmodligen kollugn. När det kommer till adrenalinfyllda aktiviteter är hon mycket bättre mentalt utrustad än jag... Jag hade väldigt roligt under hela tiden men jag måste säga att det var inte närmelsevis så läskigt som jag föreställt mig. Ibland kändes det nästan lite för lamt, och Elin tyckte detsamma. Men det var ändå en upplevelse som förtjänar att bli omnämnd i listan. Om inte annat så för att omgivningarna i sig tog andan ur en.

Black water rafting var än mindre adrenalinfyllt men otroligt häftigt på andra vis. Iförda våtdräkter och hjälmar klättrade vi runt i becksvarta grottor med underjordiska strömmar. Vi åkte även runt på stora badringar i dessa strömmar, släckte alla ljus och beundrade de tusentals och åter tusentals lysmaskar som klädde grotttaket. Illusionen av en stjärnklar natt var slående, vilket är mycket finare än verkligheten då lysmaskar egentligen är en slags larv och det som lyser är praktiskt taget deras avföring som de sen använder för att attrahera andra småkryp att smaska på till middag. Om jag förstått saker och ting rätt. Har tyvärr inte lyckats få tag på bilderna därifrån så blir ett litet tråkigt inlägg tyvärr.

  • 84 readers

Likes

Comments

View tracker

Nu har jag äntligen knåpat ihop i alla fall början på en slags topplista över Nya Zealand. Till alla ni tappra som kikar in på bloggen då och då utan att få någon vidare utdelning så kan jag bara be om ursäkt, även om jag ej vågar lova en förbättring då jag trots allt känner mig själv alltför väl.

Det är även mycket möjligt att jag missar att nämna något viktigt och det finns självklart massor med andra saker att se i detta förtrollade land. Spenderade trots allt nästan sju veckor här och fick ta del av dess skönhet och actionfyllda aktiviteter i princip dagligen. En sådan lista hade dock blivit outhärdligt lång, inget jag orkat skriva och ännu mindre något ni hade haft intresse eller tålamod att läsa.

Without further ado vill jag alltså presentera den plats som kvalar in på tiondeplatsen- nämligen huvudstaden Wellington och speciellt dess största museum vid namn Te Papa!
Själva huvudstaden är inte överväldigande stor vilket tilltalar mig personligen. Ändå finns där en uppsjö saker att göra, inte minst mysiga caféer och restauranger att besöka. Och pubar såklart. Eftersom vi spenderade några dagar där i slutet av vår resa så passade vi även på att skämma bort oss en smula med bland annat nedanstående.

Ni som känner mig vet nog att min kärlek till Afternoon Tea(och all sorts fika i allmänhet) är i det närmaste obeskrivlig så denna söndagstreat var väldigt välkommen.

Eftersom Elin dessutom pratat drömmande om en riktig stek i veckor och jag är inte den som säger nej till god mat så begav vi oss även till ett ställe känt för sin hot stone matlagning, eller vad det nu heter när man själv tillagar maten på en het sten. Vi hade lyckats hitta ett erbjudande som gjorde att vi kunde få vad som helst på menyn för 16 dollar. I sann backpackeranda tog vi självfallet det dyraste de hade. Vilket visade sig vara ett smärre misstag. Om någon vegetarian läser det här så föreslår jag att du scrollar förbi bilden nedan, då även jag tycker att det ser lite groteskt ut.

Efter att vi proppat i oss varsin sådan här bjässe på 450(!) g vardera så överdriver jag faktiskt inte det minsta när jag säger att jag fick en helt ny syn på ordet matkoma. Efter promenaden tillbaka till vandrarhemmet, som jag för övrigt inte ens kommer ihåg men som måste ha ägt rum, så kastade vi oss i varsin säng och låg däckade i ungefär två timmar innan vi till slut pallrade oss upp. Det var inte ens så mycket sömn som någon slags orolig medvetslöshet nästan. Aldrig igen.

Nu till vad som var kanske höjdpunkten med denna stad, Nya Zealands nationalmuseum Te Papa! Med sex våningar fullproppade med Nya Zealändsk och till viss del asiatisk historia så kan man lätt spendera en hel vecka bland de olika utställningarna. Vi hade däremot bara en dag och var därför tvungna att prioritera. Bland annat hängde vi i ett jordbävningsrum, där man alltså skulle känna sig som om man var i en faktisk jordbävning. Måste säga att det var lite av en besvikelse, det var däremot inte utställningen om Gallipoli!

Till alla er som är den minsta historieintresserade så måste jag bara säga att om ni åker till Wellington så är detta ett absolut måste! Tror att vi vandrade runt där över två timmar medan vi slängdes mellan militärstrategier och sorgliga människoöden tills det inte längre gick att ta in mer information. Till sin hjälp hade museet tagit Weta workshop som gjort rekvisita till bland annat sagan om ringen.

Dessa enormt verklighetstrogna vaxdockorna(eller kanske bör de kallas statyer) stod alltså Weta workshop för och de var perfekta ända ut till de små svettdropparna på överläppen och de tusentals hårstrån på armarna. Otroligt imponerande, tydligen skall runt 24.000 timmar ha lagts på att skapa dessa åtta statyer som är drygt 2.4 gånger så stora som en vanlig människa.

Vi vandrade även runt i massor av second hand affärer, hoppade runt mellan olika barer och hade det allmänt trevligt. Det enda negativa jag kan komma på just nu är avsaknaden av ett crêpeställe som hade öppet längre än till tio på en lördag, stor besvikelse med tanke på att det ändå är en storstad.

Avslutar med en fin bankomat och en ännu finare resekamrat.

Hejar svejsan, återkommer med nummer nio om några dagar(hoppas jag)

Likes

Comments

Hej allihopa!
Det var alldeles för länge sedan jag skrev någonting här, har inte orkat helt enkelt. Just nu befinner jag mig i Melbourne med min kära mamma. Spenderar dagarna med att dricka kaffe, åka på vinprovningar och, roligast av allt, umgås med Sofie som jag inte sett på nästan ett halvår.

Dessvärre åker vi härifrån på fredag, alltid lika tråkigt att lämna melbs. Men det verkar också som att jag alltid återvänder. I övermorgon sätter vi kursen mot Alice springs för att därifrån åka iväg på en tredagarstur till Uluru, där vi bland annat kommer sova i swags(en sorts blandning mellan tält och sovsäck) under stjärnorna. Därefter åker mamma hem och det blir dags för mig att på riktigt se hur det är att resa själv. Spännande och skrämmande på en och samma gång.

Det var allt för nu, ska försöka få ihop ett litet Nya Zealand-inlägg snart också. Saknar redan det landet och människorna där något kolossalt.

Puss och kram,
Sara

  • 258 readers

Likes

Comments

Om ni använder er fantasi riktigt mycket, vad skulle ni säga att nedanstående klippformationer ser ut som?

Ser ni det?

*Spoiler alert*

Ni hade helt rätt, visst det ser ut som staplar med pannkakor och stället kallas självklart för the pancake rocks.

  • 400 readers

Likes

Comments

Häromdagen gjorde vi vad som anses vara NZ:s bästa endagsvandring, den har även rankats topp tio i hela världen. Det är verkligen inte svårt att förstå varför. Hela sträckan är 19.4 km av branta backar och kargt landskap som för tankarna till helt andra planeter och världar.

En av de världarna är utan tvekan Middle Earth och mer specifikt Mordor. Nationalparken var inspelningsplats för många av de scener man kan se i Sagan om ringen. Bland annat strosade vi förbi, hann dessvärre inte bestiga, Mount Ngauruhoe. Berget som nuförtiden är mer känt som Mount Doom.

Det var alltså här som härskarringen smiddes av Sauron och också här den till slut mötte sitt öde.

Förutom Mt Doom så såg vi flera smaragdgröna sjöar, ångande kratrar och andra tecken på vulkanisk aktivitet. Japp, nationalparken har tre aktiva vulkaner och vi blev informerade om riskerna och vad vi skulle göra om ett utbrott inträffade. Lyckligtvis har de ganska bra koll på den underjordiska aktiviteten och vi klarade oss helskinnade. Tillsammans med alla de hundratusentals turister som varje år trotsar det vulkaniska hotet.

Efter dryga sex timmar med två ganska långa stopp på vägen för att beundra utsikten kom vi fram till parkeringen som markerade slutet på leden. Dyngsura och totalt utmattade tog bussen oss tillbaka till vandrarhemmet där vi belönade oss själva med en varm dusch följt av en välbehövlig hamburgare.

För er som någon gång kommer besöka Nya Zealand så är Tongariro Alpine Crossing ett måste! Vi har hunnit med mycket under våra veckor här men hittills så är detta min favorit, utan tvekan.

❤️

  • 407 readers

Likes

Comments

Liksom förra året hade jag fyra charmerande dejter på alla hjärtans dag, denna gång våra kära tyskar, Benni och Sophie, och Briony från England. Och Elin såklart. Vi åt kycklingwok till huvudrätt och till efterrätt hade vi planerat Elins nearly famous jordgubbsversion av en banoffeepie. Dock så fanns det inga jordgubbar i affären, så det blev rabarber istället. Dessutom ledde språkförbistringar till att Briony köpte någon slags sour cream istället för vispgrädde. Och kakorna i botten råkade ha jordnötter i sig och det blev vanlig kolasås istället för dulce de leche. Även om det blev lite av en otippad kombination med inga av de ingredienser vi tänkt från början så tyckte jag att vi lyckades helt okej.

Vi kallar den för The Creamy Mistake, om någon vill ha receptet är det bara att hojta till. Och ja, vi är medvetna om att det ser lite ut som en tacopaj med salsa ovanpå.

Ni får även en bild på mina hjärtan plus en selfie på köpet.

Lots of love,
Sara

  • 418 readers

Likes

Comments

Hej kära ni!
Eftersom det ibland är svårt att få tillgång till wi-fi och eftersom jag är för lat för att skriva tillräckligt regelbundet, så kommer inläggen inte alltid komma i kronologisk ordning. Bara så ni vet.

För ett liten tag sedan spenderade vi tre dagar på norra öns östkust med en lite mindre buss. Det blir verkligen mycket roligare med en mindre grupp då man lär känna varandra på ett helt annat sätt. Här är en bild på vårt härliga gäng.

Det konstigaste, och roligaste, som hänt mig hittills på resan är att vi och Briony, tjejen som står jämte mig, hoppade på samma buss den 2 februari. Första gången jag träffade Briony var på dagen, den 2 februari, exakt ett år tidigare när vi hamnade på samma Surf Camp en bit söder om Sydney. Vi hade ingen aning om att vi skulle på samma resa och var så förvånad och glad över att se henne igen. Världen är verkligen liten.

Här kommer lite bilder från resan.

Vi värmde oss vid brasan och när solen gick ner spenderade vi en timme med att bara betrakta den spektakulära stjärnhimlen och vi fick se några stjärnfall, vad jag önskade mig håller jag såklart hemligt.

Dagen efter red vi längs stranden, det tog några dagar innan jag kunde sitta ordentligt efter det. Hade ont i muskler jag inte ens visste fanns.

Hoppade från NZ:s ostligaste punkt.

Drack kaffe på ett av de mysigaste vandrarhemmen jag någonsin varit på, de hade definitivt den finaste utsikten i alla fall. Kanske viktigast av allt så hade de även riktigt kaffe och inte snabbvarianten, redan där har de säkrat sin plats i topplistan.

Det sista vandrarhemmet som hade verklig potential med sin omgivning och utsida, men våra rum och toaletter var så smutsiga och alla lås var trasiga. Köket var ofräscht och spindlarna var överallt, väldigt synd när det hade kunnat vara så fint.

Sista dagen åkte vi tillbaka till Roturua, staden som stinker som ruttna ägg pågrund av all underjordisk aktivitet och gas som sipprar ut från bubblande gyttjepölar runt om i hela stan. Väldigt fascinerande fenomen, om än lite jobbigt innan man vänjer sig vid stanken.

Det var allt för denna gången, puss och kram!

  • 432 readers

Likes

Comments

Tänk vad man uppskattar de små sakerna i livet mer när man är ute och reser. Ett varmt mål mat istället för en burk med tonfisk, när vandrarhemmen har snabbkaffe i köket, nytvättade kläder, listan kan göras lång.

Föreställ er lyckan häromdagen när vi inte bara blev uppgraderade från ett tiobäddsrum till ett med fyra sängar, vi fick också varsin handduk och schampo etc. Alla ni som någonsin använt en resehandduk vet hur glad man blir av en sådan överraskning. Som om inte det var nog fick vi en gratis drink i baren längre upp på gatan. Snacka om ultimat backpackinglycka.

Likes

Comments