View tracker

Hej bloggen!

Jag vet att jag är fruktansvärt dålig på att skriva här den senaste tiden men jag har "arbetat" med mycket annat.
Sökt massor av arbeten, försökt underhålla min familj som haft semester i två veckor och ska ha en vecka till, varit på olika möten/ besök/ behandlingar osv.
Varit på ett möte som förändrade så mycket för mig ❤️
Jag var hos en kvinna som skulle hjälpa mig med vart jag kunde vända mig för att komma igång med livet, ekonomin, kroppsligt osv. Under tiden får jag veta att hon är väldigt öppen till andevärlden. Jag frågar rakt ut vem det var som besökte mig och knackar mig på axeln "hela tiden" och får veta att det var min älskade vän som gick bort för bara ett par månader sedan som ville varna mig, hjälpa mig och sa till mig att jag inte skulle vara rädd för att tro på mig själv och sluta med medicin. Han berättade en del grejor för mig och hans före detta kom också och svarade mig på den fråga jag burit under så många år! Kändes så skönt att få höra detta, var verkligen ord jag behövde få höra!
Snart ska jag dit igen för uppföljning av resten som jag fick till mig! Får se om jag får höra om jag valt rätt väg nu!

Måendet är väl ganska ok trots allt, börjar tro mer på mig själv igen. Fått kontakt med många underbara människor och kämpar för att vara på topp i snar framtid! Ska få träffa ett rehab team på torsdag så får se vad som händer där!

Många förhoppningar fram över ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 89 readers

Likes

Comments

View tracker

Hej bloggen

Natten var ingen hit alls höll en vaken i evigheter trodde inte jag skulle få sova och såg IT som man skulle få simma på vägarna idag men sedan vaknar man och allt är trott och strålande sol :)

Tur att familjen fick fin dag på sin första semester dag ❤️❤️

  • 40 readers

Likes

Comments

View tracker

Hej bloggen!

Kan knappt minnas när jag skrev sist!

Har haft fullt upp med allt mellan himmel och jord!

Som sagt så har jag krigat med myndigheter och blivit nekad och överklagat och ändå blivit nekad, IVO ja för dom arbetar bara med fall som går max 2 år tillbaka i tiden och vill inte förstå att man måste få skadan innan man anmäler men nekar utan utredning!
LÖF patientföreningar nekar pga trots erkännande av chef för mag- och tarm avdelningens erkännande om felmedicinering och fel operation och brist i omvårdnaden anser dom (LÖF) att sjukhuset gjort sitt bästa!
Socialen är på mig hela tiden att sälja min lägenhet trots det kommit en ny lag som säger att dom inte kan kräva det eftersom det är bostadsbrist!
Överklagan till försäkringskassan är inte klar än för det hade kommit för många ärenden så istället för 12 veckor tar det plötsligt 20 veckor!
Var tvungen att avliva min älskade Tusse (min katt) för hon blev sjuk och dement 😭 min älskade bebis som har varit min solstråle igenom allt jobbigt, allt känns så tomt hemma!
Mamma har blivit dålig i händerna och ska opereras i augusti för det. Kapillär tunnel syndrom eller vad det heter. Hon är nervös och rädd, vilket inte är konstigt det är ju hemskt när man är frisör att drabbas av smärta i händerna!
Pappa mår inte heller så bra han har ont i hela kroppen och kämpar varje dag för att klara av dagen.
Jag kämpar ju ff för att få igång min kropp och komma igång. Blivit kopplad till psykiatrin där jag träffat en läkare med inriktning på psykiatrin som skrivit ut en ny tablett till mig som faktiskt gör livet lite lättare i allt skit, den gör att jag inte får så kraftiga panikångest attacker vilket är jätte skönt.


Över till lite roligare saker 😀
Varit på möhippa och babyshower i Åstorp/ Hyllinge som var så roligt, en lång dag med massor av trams skratt allvar och en helt fantastisk tid :) kidnappade bruden på citygross Hyllinge där fick hon sedan byta kläder sminkas och fick på dig lite roliga glasögon hatt osv. Därifrån blev det skämma bort henne lite med små fräcka uppdrag ;) därefter kom stora bilen och hämtade oss för frukost på Ikea där upptagen fortsatte. Där efter lämnade vi Ikea för överrasknings babyshower hemma hos familjen i Åstorp. Allt var så lyckat! Sedan gjorde vi vid oss lite och fortsatte till Helsingör där vi mingla runder, åt gott och fortsatte med uppdrag. Tyvärr var stort sätt allt stängt när vi kom över så vi drog tillbaka till Helsingborg där vi drog till Dickens bar där vi mös lite under kvällen innan vi började dela upp oss för hemgång!

Var hemma hos mina stjärnor S och S med lilla A och njöt av luften på landet, bebis mys och sällskaps kvällar! Helt underbart! Här fixade vi lite trädgård och träffade svedala folket och grillade och hade skit roligt!

På midsommar var det dax för bröllop och jag med titel toastmaster. Det fanns en del fördröjningar under kvällen men dagen blev ändå oerhört bra måste jag säga. Värmen var ju oerhörd så det blev svårt att hålla alla på samma plats så mat 21.30 tal ca 00.00 usch ja sent blev det men brudparet verkade glada och det är huvudsaken! Vinden gav mig brudbuketten så inom ett år ska jag finna kärleken vad tror ni?

Sedan har jag varit massor med min Hayati och hennes änglar. Helt underbart att komma igång med allt igen. De små liven är inte så små längre 😳 äldsta Z är 6 år blir 7 nu i slutet av denna månaden, F är 5 år sedan mars månad, A är 4 år sedan februari och Lill fisen B är 1 år sedan februari oj oj vilka underbara änglar men herre Gud vad tiden går fort! Älskar er bara mer och mer för varje dag som går!

Varit mycket med M och L också där vi snackat en massa och försökt underlätta för varandra.

Kommit i kontakt med många gamla kontakter som jag inte pratat med på ett tag, börjar komma igång allt med med den sociala biten. Går långa rundor, dansar lite zumba, tar mig runt med cykel eller gång så långt jag kan och resterande blir ju buss! Kämpar på så gott jag kan! Söker jobb aktivt och håller igång så mycket jag kan!

Många av mina fina vänner har inlett relationer och som det ser ut nu så är det jätte underbart och kärleken blomstrar! En del vänner har fått barn eller är gravida ff vilket är underbart. Så jag måste säga att saker rör sig åt rätt håll fast jag har svåra dagar emellanåt men sånt här gör ju att man lättare kommer ur den onda spiralen!

Tro På kärlek, glöm inte vad ni är värda, se inte ner på er själva, gör varje dag värd att leva och minnas!
Kärlek till er ❤️

  • 50 readers

Likes

Comments

Hej bloggen

Jag klarade denna utmaningen också och är ff i liv och igång. Idag hade jag ett extremt jobbigt möte, mäklare kom hit och värdera min lägenhet... I flera dagar har jag varit så extremt rädd, orolig och nervös. Inte just för att den ända trygghet jag har kvar skulle värderas utan för att mitt fall har gått så långt att jag sitter hos socialen och ska bli kontrollerad varje månad för att nu kunna få några kronor på mitt konto. Situationen får mig känna många otäcka känslor eftersom min lägenhet kan tolkas som tillgång och pga det kan jag få avslag. Dom vill att jag ska söka ny lägenhet på massor av sidor för att jag ska visa mig aktiv i mitt letande. Kan man verkligen ta bort det ända som man har kvar?

Fått tillbaka rösten men inte helt likt den som det var innan, har fortfarande problem att kontrollera den efter operationen.

Idag såg jag en film, verklighets baserad och sidan finns ff: to write love on her arms
Så hette den. Mycket fin och inspirerande film, med ett kraftigt motto! Tårarna rinner ff ner för mina kinder.

Att få sån insikt i sin egen vardag! Jag har nått till en punkt där jag själv räknar mig som död... Utlämnad, utanförskap, när ingen tar ansvar för sina handlingar, felbehandling, felmedicinerad, "klämd mellan stolarna" och glömd!
Misstolka mig rätt nu!
Jag levde i 24 år i ett liv jag hade kämpat, skapat och format något jag var stolt över, något jag älskade och något som jag starkt kunde presentera. Jag säger inte att dessa 24 åren var en dans på rosor eller att jag aldrig mådde dåligt, då hade jag ljugit.
Jag är uppväxt i en underbar familj, alltid känt mig älskad och att någon bryr sig. Jag har alltid haft vänner mer eller mindre. Jag har alltid försökt stå upp för den jag är och varit öppen. Men genom att ge den biten av sig själv har jag mött många hinder, hot, "misshandlats", förlorat många nära och kära, känt mig ledsen, rädd, nervös, ensam, sårad, glad, lycklig, bäst osv ja jag är ju inte mer än människa. Jag har levt som jag velat trots det betytt att jag förlorat "vänner" längst vägen.

Året jag skulle fylla 25 år började mitt helvete. Detta har jag delat med mig av tidigare så ska inte tjata ut det.
Ja jag dömmer sjukvården för att mitt liv är som det idag, jag skyller på mitt "arbete" för dom i tidigare skede slet på mitt psyke och att inte Chefen vågade göra något åt det när han var ögonvittne (eftersom orken inte var den samma genom denna fighten när den kom), jag skyller på alla dom som dragit sig undan för att där efter hjälpa mig med svar som att: fallet är för stort, jag kan inte rädda dig därför får du inte vara sjukskriven längre... Det i sin tur leder till tjänstledighet som jag skallar mig blodig i väggen för att det i sin tur inte går ihop med andra grejor.

Jag bad om hjälp och det förändrade mitt liv... Men till det sämre. Att be Svensk vård om hjälp idag är som "gissa leken", vi slår upp symtom på Google och kallar oss läkare och börjar behandla något man inte ens har konstaterat....
Idag kan jag inte påstå ett ord positivt om vården i Sverige... Fruktansvärt och skandal är inte ens tillräckligt starka ord till hur jävla förnedrad jag blivit och sedan bara " lämna en för att dö". Ingen tar ansvar!

Här har jag jobbat sommarlov på ung i sommar sedan jag var 12 år, direkt efter avslutad skola (12år) började jag jobba som undersköterska. Jag prioriterade arbete för att ha en framtid, tyvärr många " vänner" som inte tålde mitt val. Har aldrig knarkat/ använt droger, aldrig varit typen som dricker så mycket att jag inte vet vad jag gör. Varit trogen, hjälp många medmänniskor, hållet mig till min åsikt och erkänt om jag har fel! Men nä jag är ingen ängel och inte Guds bästa barn, jag är en människa som försökte vara en förebild för min lillebror!
Jag ville inte att något ont skulle hända honom eller att han skulle "ha intresse" för förbjudna saker. Mina ögon har fått se för mycket för att bara kåta saker hända. Kan tacka mitt ex för att du skrämde mig för allt vad droger heter, så mitt intresse aldrig blev fångat!
Leker inget helgon, jag har gjort mycket fel som människa och många utav dom har lärt mig något unikt!
Det som inte dödar gör en starkare!

Jag har aldrig varit människan som ber andra att tycka synd om mig! Nä det är det värsta jag vet, jag vill hellre att du/ ni finns där när jag trillar och hjälper mig upp!

För att människor då inte ska känna "hur synd det är om mig" väljer jag hellre att stänga in mig och försöker hantera det själv. Ibland går det och ibland inte.
Vad gör man nu då?

Nu är man snart 29 år (87:a) och sitter i en situation som jag inte vet slutet på, en ond cirkel. Min ork är slut både psykiskt och fysiskt. Men jag kämpar ff för en förändring.

Stark eller bara jävligt dum!???

  • 96 readers

Likes

Comments

Hej bloggen

Jag har det väldigt jobbigt just nu och svårt att finna ro, kunna fokusera, förstå mig på vårt samhälle osv....

Jag försöker ta en dag i taget och en minut åt gången, men det är jätte svårt.

Hela mitt liv känns förgäves och allt jag kämpat och arbetat för togs ifrån mig 2012! Det jag är nu... Är något jag inte ens förstår mig på, känner igen, klarar hantera osv. Allt jag kämpar för och försöker leder bara rakt in i väggen... Inte en jävel vill stå till svars för det som hänt, inte en enda jävel kan hjälpa mig och myndigheter skyller på varandra och lämnar över ansvar till varandra som i sin tur slutar i att inget händer!!!!! 2016 och världen har sprungit tillbaka minst 70 år i tiden, helt seriöst!!!!
Jag tyckte att utveckligen gick åt rätt håll ett tag ( ja, det var länge sedan) och därefter vaddå? Möttes alla av en stroke eller nått?
Hur kan man förstöra människors liv och sedan inte stå till svars?
Hur kan man efter så många år börja " mäta näsor, se hudfärg, kultur, religion" som något främmande igen?
Ja just nu en jävla bubbla av massor av tankar!!!

Nästan fyra år har jag väntat på svar, kämpat mig igenom allt piss dom jävlarna fått mig genomlida, kommit tillbaka och blivit ner slagen igen....

Mötas av orden: " allt löser sig ska du se", " det kommer bli bra", "du klarar detta", " nu är det snart över" osv det är ord som jag hört nu i evigheter.... Jag tror inte på ord, jag tar inget för givet, jag behöver få det konkret, svart på vitt, i action och i Nu tid för att överhuvudtaget tro på det!!!

Sedan september 2015 har detta samhället inte betalat ut ens 1 krona till mig. Jag som skattat och varit laglydig i hela mitt liv, ja här kommer tacken! Jag fick inte ut försäkringskassans sjukpenning, än så länge har jag inte fått a-kassa, fick vända mig till socialen för att få hjälp och inte svar där heller! Seriöst??? Vill dom att man ska dö, bo på gatan, förnedras på detta sättet innan något händer??? Fattar ni september 2015 - mars 2016 än så länge inte en krona! Jag överklagade FK, skicka in allt a-kassa behövt, bestämde möte med socialen då jag hade ett helt ton papper med mig och inte en krona!!!!!
Hade jag inte haft mina föräldrar hade jag nog åkt ut på gatan, tagit livet av mig.... Ja jag hade ju ändå förlorat det lilla jag har kvar! Nu vill myndigheter att jag ska ge upp det lilla jag har!!!! Snacka om och sparka på någon som redan ligger ner...
Som det inte är pinsamt nog att inte klara av att leva, eller fått låna pengar av sina föräldrar, eller inte kunna gå till det jobbet man har anställning hos, eller för att det inte går en dag utan att jag tänker på hur lätt andras liv hade varit om jag inte fanns efter allt det som hänt, eller att sjunka så lågt att jag börjar förstå dom som tar självmord, eller att än idag hittar sjukvården fel på mig efter vad sjukvården tidigare gjort fel, eller att ta kontakt med vänner/ människor över lag känns som att man drar ner dom i graven med mig, ja listan är lång! Människor som bryr sig säger till mig att inte tänka så osv men hur lätt är det???

Vad fan lever jag för liv?
Det är ju inte 1 rätt av 10 här!
Jag har snart inte något kvar så hur är det nu igen, hur länge ska en människa orka ta skit från alla håll och kanter? Nä nu känns allt surt!

Rädsla för att allt bra ska slå snett och att jag ska tappa det! Ja jätte rädd!

Jobb växer inte på träd, det gör inte heller pengar, lägenhet, förståelse, råd, rehabilitering, eller något annat ihäller! Ändå är det det myndigheter kräver... Härligt hur många val lämnar dom öppet?

Vad i hela helvetet händer nu?
Efter allt detta hur fan ska jag acceptera att jag inte har ens en hundradel av det livet som jag hade innan allt detta? Och hur i helvete ska jag dra mig upp när inget fungerar?


Jag ber varje dag om återhämtning, hjälp, stöd, råd osv men inget händer.

2016 ska jag fylla 29 år... 29 år och redan utanför Sveriges normer pga sjukvården... Jag har inte gjort ett ända val i detta här, inte ett och vem är det som lider idag? Ja just det inte någon annan utom jag ( nära och kära)....

Usch förlåt att allt är negativt i detta inlägget men det är så mitt liv ser ut just nu!

Får avsluta lite mer positivt:

Glad påsk till er alla 🌹😘

  • 141 readers

Likes

Comments

Hej bloggen!

Varit fylld av nervositet och panik denna veckan visste inte ens om jag skulle klara ta mig igenom detta men lyckades!
Visst med panik, rädsla, smärta i hjärtat, smärta, långa resor och svåra stunder.

Ringde runt och boka massor av möten Osv i början på veckan.
Onsdagen var det förberedelser inför operationen och det gick bra.
Torsdag: Min operation blev tiden fram flyttad men blev ändå samma dag. Operations dagen var jag jätte nervös eftersom allt annat som hänt i vården, men läkaren lyckades lugna mig innan jag blev sövd och det hade gått jätte bra. Hade ont i käken och var svullen under kakan, kunde inte prata särskilt högt eller ordentligt lät som en hes förkylning och det gör jag ff.
Försöker ändå.
Fixade matsäck till resan till Västerås
Fredag: upp tidigt som attan 04.20 fixade till mig och såg till att jag hade packning och att jag var i tid. 06.00 lämnade vår buss centralen i Malmö för att ta oss till Västerås, där vi skulle ta ett sista adjö till vår älskade och saknade vän. Resan var aningen jobbig men gick ändå smärtfritt med trä-smak i rumpan. Härliga människor att få dela timmarna med iallafall. Väl framme kändes plötsligt jag mig kvävd, fick hjärtklappning och panik. Jag vill ff inte förstå att du är borta, jag är så arg på dig, ledsen på dig och helt oförstående i att du är borta. Jag var tvungen att vara delaktig för att få det bekräftat.
Din bror har fått en son som liknar dig på pricken som liten. Din bror är dessutom underbar och trevlig. Din dotter har fått en fin fosterfamilj där hon verkar trivas, hon lär sig rida av deras dotter. Hon kände knapp igen mig efter ha bytt hårfärg och sjukvårdens missar så 25 kg tyngre, men efter din begravning kom hon och lekte och busa med mig och de andra av dina vänner som var där. Hon är helt fantastisk och att höra hennes skratt igen gjorde saker lättare men samtidigt så jobbigt. Varför var liksom inte du där och hörde det? Alla hennes frågor och resten av hennes liv utan dig och sin mamma? Va fan BB vad fan hände?
På minnesstunden var det mysigt och folk pratade mer med varandra. Tyvärr kunde man själv inte delta då operationen gjorde det mycket svårt att prata. Det var sjukt skönt att se alla igen men för en väldigt tråkig omständighet.
Jag hann aldrig tacka dig för alla dina tips, råd, din vänskap, ditt kloka huvud och ditt stora hjärta av guld.
Just nu har jag fått veta vissa saker jag inte hade fått veta tidigare och plötsligt skyller jag din död på även en myndighet! Väntar fortfarande på svaret för obduktionen för att förstå vad det var som var fel.
Resan tillbaka var ok, ännu mer ont i rumpan men gick fint ändå.
Din fina flickvän väntar en liten dig, eftersom du trodde starkt på kretsloppet hoppas jag på att det blir din andra chans. Vaka över dina barn, nära och kära hjälp dom/ oss på traven ovan ifrån!
Du är älskad, saknad och aldrig glömd!

Lördag: sov för första gången på länge flera timmar faktiskt. Vaknade och umgicks med min familj. Denna dagen var den bästa på länge vi delade tillsammans, vi var familjen vi alltid varit innan ❤️ så tacksam!

Söndag: var också med min familj och hade en underbar dag. Vi såg film och åt gott , kramades och fick bara vara.

Fått i uppdrag sedan i tisdags efter psykologen om att lyssna på mindfullness varje dag, dock varit lite svårt dessa dagarna. Men ska ta igen det!
Länder otroligt bra att göra det första ggr så jag ska definitivt fortsätta.

Nu väntas en händelserik vecka till! Men med stödet jag har från mina vänner och min familj kommer detta också gå bra hoppas jag. Väntar på svar på ett jobb också så får se vad som händer. Har lite nervösa fjärilar i magen, är lite rädd för att jag inte ska kunna prata riktigt, väntar på många svar just nu och nu är det dags att sova för att ha ork till nästa vecka!

Sov gott

  • 106 readers

Likes

Comments

Hej bloggen!

Idag har jag slappat framför tvn sätt film och ringt massor av samtal och sökte jobb.

Åkte sedan till min mor och far med lillebror, samlade och helt underbart.
Åt gott, spelade kort, fixa lite papper och lyssnade på musik.

Hem och gjorde som jag brukar, slog på tvn igen och tog en kopp te.
Fastnade i några kriminalserier.

Fy fan säger jag bara, inatt hade jag inte velat vara ensam. För första gången på länge blev jag faktiskt rädd efter ha tittat på CSI sqweegel.... Fan lös med ficklampa över allt och titta till och med under sängen!
Känner mig som en rädd barn unge!

Får se några gulliga Disney klipp så jag lugnar mig lite!
Värsta var att det ringde på min dörr i morse kl 9 och ingen jag känner har varit där!

Godnatt

  • 142 readers

Likes

Comments

Hej bloggen

Varit i massor av tankar så helt missat att skriva...

Hur summerar jag veckan som gått...

Ordnat med massor av papper, tagit det relativt lugnt, varit en runda i Åstorp hos mina kära där, fått känna kaos i mitt hjärta igen, sökt massa jobb, fått kallelse till operation i halsen då dom ska klippa i mina stämband, pratat om allt och inget, krigat med allt gamla osv
Helgen har jag blivit lite bortskämd och haft rätt mysigt faktiskt....

Så nu är veckan här som jag fruktar....
Psykolog
Förberedelser inför operation
Operation
Begravning i Västerås för min kära BB

Tankarna går runt och runt... För mycket att ha koll på!
Klarar jag detta?
Är så orolig att jag ska missa något pga min dåliga sömn eller att jag inte hinner bli klar till det som ska ske...

Ska försöka samla mig så detta ska bli bra!
Tack för jag har så fina människor i mitt liv!

  • 171 readers

Likes

Comments

Hej bloggen

Fast att jag mår så dåligt som jag gör psykiskt har jag försökt ta tag i mig själv och försöker ta vara på dagarna. Det är inte lätt alltid och ibland tvingar jag mig lite till saker jag tyckt varit trevligt innan.

Fredagen
Mådde jag inte alls särskilt kul
Kändes som om min kropp inte ville leva med mig och huvudvärken var extrem.
Tog värktabletter och vilade ett tag och det hjälpte lite och när jag åt kändes det ännu bättre
Blev frågad om jag ville gå ut men tvekade
Åkte och letade efter min hårfärg och tillsist hittade jag den.
Gjorde vid mig och åkte till några vänner
Vi hade jätte trevligt och sedan blev det ändå utgång
Natten var as ball
Gick till klubb 11 som ligger i Malmö
Till en början var där bara unga 18 åringar typ plus oss haha men musiken var as bra bara lite dåligt mixat
Efter det sov jag hos mina vänner

Lördag
Var ute och fixade med mina vänner
Åkte sedan hem och duscha och slappade lite
Åkte vidare till en annan vän som jag satt och snacka med hur länge som helst om allt möjligt
Träffade en annan vän och pratade ett tag
Sedan var dagen slut

Söndag
Fixa hemmet dag
Städa lite
Tvättade lite
Och med samvaro med en vän
Kvällen gick åt att se film och bara vara

Måndag
Fixade papper och fixade en massa
Tränade lite
Träffa en vän som delade hela eftermiddagen med
Underbart
Åkte där efter till kiropraktorn
Hem till mor och far där gnället om det gamla kom upp igen från mor. As jobbigt! Känd som jag ska kvävas varje gång, men vet att hon vill hjälpa mig.
Skrev ett brev till FK med mina sista krafter
Spelade lite kort och åkte därefter hem
För att komma på andra tankar pratade jag med en vän tills jag blev helt slö
Nu skriver jag av mig här

Jag börjar ta vara på saker mera, tar kontakt lite mer med människor ( eller tar chansen när dom ringer), jag försöker blanda mig med saker jag tidigare brytt mig om och jag vågar chansa igen.
Jag är ff helt ofokuserad och kan inte få ihop väldigt lätta saker, koncentration finns typ inte, minnet är svårt att ha koll på hela tiden, sömnen är ff det största problemet då allt kommer över mig just den tiden jag försöker slappna av. Då blir det inte lätt psykiskt heller!

Imorgon ska jag nog samla ihop mig och åka en runda till mina fina i Åstorp. Behöver en paus från allt lite. Men får se hur det går, får ju först kolla om det fungerar!


En dag i taget, ett steg i taget, en minut i taget och se framåt....

  • 133 readers

Likes

Comments

Hej bloggen

Idag har jag trots allt varit flitig...
Städat
Lagat mat
Handlat mat
Handlat nya byxor
Kelat med Tusse
Tränat lite hemma
Kastat sopor
Hängt upp ny tavla

Sedan har jag väntat och väntat och väntat
Tills jag bestämde mig för att stanna hemma och skita i allt....

Jag satte mig och kollade på tv och tankarna om allt och inget kom över mig.

Tid för operation 10 mars

Nu är det mycket bokat i mars

  • 139 readers

Likes

Comments