Header

Det här behöver du:
150 g smör
5 dl mjölk
14-16 dl vetemjöl
50 g jäst
1 ägg
1,5 dl ljus sirap

300 g smör, ca 0,5 - 1 dl strösocker & 6 msk kanel till fyllningen (vill du ha mindre fyllning så kan du halvera den).
Mandelmassa efter smak.

Ägg & pärlsocker till topping, ev mandelflarn med.

Såhär gör du:
1. Smula jästen i en bunke. Smält smöret och tillsätt mjölken, när det är fingervarmt är det klart. Häll hälften över jästen och rör tills den löst sig, häll sen över resten av degvätskan.
2. Tillsätt ägg, sirap och mjöl. Rör till en deg, ska vara lätt kladdig. Låt jäsa under bakhandduk ungefär en timma.
3. Under tiden kan du vispa upp smöret till fyllningen så de blivit fluffigt och bredbart.
4. Ta fram degen på mjölat bakbord och dela i två. Kavla till rektanglar. Bred på smör, strö över socker och sist kanel. Riv mandelmassa över. Rulla ihop och skär till bullar några cm tjocka, blir runt 30. Lägg på plåt med bakplåtspapper eller i bullformar. Låt jäsa 30 minuter till. Starta ugnen på 225 grader (200 vid varmluft.)
5. Pensla med ägg och strö på pärlsocker samt ev mandelflarn, grädda mitt i ugnen 12 - 15 min, ska bli gyllenbruna.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Godmorgon, hoppas ni sovit gott. Vaknade nyss med en gosig förkylning och allt vad det innebär, framförallt smärtor i nacken. Vet inte vad det är men får alltid ont i musklerna i och runt nacken när jag blir förkyld, sjukt irriterande iallafall. Tur man inte ska jobba på några dagar till 👏

Startar dagen i vanlig ordning med en kopp kaffe och rederiet i soffan så ska väl inte klaga på livet egentligen. Ska mumsa lite likör som står på kylning senare idag så det kommer nog bli en bra dag.

Likes

Comments

Fina, fina Sanna. Jag saknar dig. Så otroligt, ofantligt mycket. Det gör så fruktansvärt ont. Inte lika ofta nu för tiden, inte precis hela tiden. Men jag kan fortfarande inte tänka på dig utan att gå sönder på insidan. Utan att känna de där känslorna. Känslan av att själv inte vilja leva, känslan av att jag kunde gjort mer, känslan av hur trasigt allting är. Jag önskar att jag kunde få tänka på dig och minnas allt som var bra, alla gånger vi överlevde tillsammans när vi trodde vi skulle dö, alla vakna nätter, alla skratt. Men det är oftast inte de minnena som kommer upp, bra allt det där trasiga.

Livet är bättre, det är lättare. Det känns inte längre som att det är svårt att andas, varje andetag skär inte i bröstet. Varje vaken minut är inte en kamp för att överleva och varje natt är inte fylld av mardrömmar. Det är bättre. Jag lever inte längre med ständig dödsångest och känslan av att vilja dö mer än vad jag vill leva. Jag skrattar mer, jag skrattar på riktigt. Jag går upp varje morgon och lever mitt liv, något som jag knappt klarade av för några år sedan. Men det gör fortfarande fruktansvärt ont.

Jag kommer nog aldrig bli hel igen, jag kommer alltid få leva med en stor sorg, med känslan av att någonting fattas. Men jag lever och jag vill leva. Jag kommer skratta och jag kommer njuta av livet. Jag kommer uppleva fantastiska saker och jag kommer fortsätta kämpa, varenda eviga dag.

Jag ville bara ventilera lite, det var ett tag sedan. Känslorna försvinner aldrig, de blir bara mindre ytliga. Såren läker och blir till ärr och jag lär mig leva med det, lite mer för varje dag. Jag älskar dig, min allra finaste änglasyster

Likes

Comments