View tracker

Del 6: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9221366

 

- Då var det bara en sak kvar. Vi behöver dina uppgifter. Är du tidigare straffad?
- Ja.. 19870812-1073.
- Tack. Oj du, det var inget kort register. Vapeninnehav, narkotikainnehav, du har suttit av 2 år på ungdomsanstalt, 3 fosterfamiljer, 1 jourfamilj, står även att du är gängmedlem, stämmer det?
- Föredetta, jag har tagit mig ur allting och lever tillsammans med min flickvän som sitter i bilen. 
- Jaså? Vad var det för gäng du var med i?
- Vi kallades för Seventh, men det är oväsentligt. Sa jag.
- Okej, då ska vi bara.. Vänta, sa du Seventh?
- Ja..?
- Vänta här.

Polisen halvsprang iväg till sin bil medans hans 3 kollegor som han ställde sig och prata med tog upp sina kom-radios och började spana mot mig. Vad fan?..

3 poliser drog vapen och skrek åt mig att sätta händerna på bagageluckan. Jag gjorde det.
En kvinnlig polis kom och satte handklovar på mig och förde mig till sin tjänstebil, Ida hade hoppat ur bilen och fattade direkt. 
Två poliser i baksätet, två där fram. Alla satt och tittade rakt fram.

- Får jag fråga varför jag sitter här och ingen har läst upp mina Miranda-rättigheter?
- Vi antog att du redan kan dom utantill. Vad är din placering i Seventh? 
- Min placering VAR vice-president. Jag är inte med där längre, det har jag inte varit sen.. Den längst fram i passagerarsätet avbröt mig.
- Skitsnack. Du var på Backa industri för ett par timmar sen inte sant?
- Nej? Vad skulle jag göra där? Vi har lägenhet på Rambergsvallen.

De två poliser där fram hoppade ur bilen och man hörde dovt vad dom sa.

- Vi har ingenting på honom, vi måste släppa honom..
- Vi kan hålla honom 24 timmar, vi kanske hinner få något då.
- Men tänk så är han faktiskt oskyldig och blivit hederlig?
- Du har ingen aning om vem den här mannen egentligen är. Såna här människor förändras inte.

Tillslut öppnades dörren och poliserna tog ut mig, tog av mig handfängslet.

 - Jag vet vem du är Samuel, jag håller ett öga på dig.

Jag svarade inte, jag bara gick mot min bil, hoppade in och körde iväg. Vi var fria. Vi var rika. Vi var lyckliga.
Vi kom fram till vårt hus, jag körde in på uppfarten, och såg i ögonvrån hur Ida studerade varenda tegelsten, grässtrå och precision på det nybyggda huset.

Körde in i garaget och hoppade ur, jag hann inte ens fråga vad hon tyckte innan hon flög på mig och höll på att kväva mig med sina armar runt min hals.

- Gå in och kolla, allt är renoverat.
- Men det är ju nybyggt? Sa hon snopet
- Jo, men jag lät dom designa köket och så efter din smak.

Hon sprang upp för stentrappan och in genom dörren. Jag gick sakta efter och såg vad som väntade.
En stor man stod och höll i henne med en pistol emot hennes huvud. Ingen av oss sa något, varken jag eller Ida, båda var i chock, vi bara tittade på varandra som om detta vore slutet.

- Korcov hälsar.

Och där tog allt stop. Det sista jag såg var hur Idas hjärna och blod sprätte emot den benvita hallväggen, hon föll ihop, han siktade emot mig och ännu en smäll. Sen var allt svart. Jag vaknade på sjukhus.
Jag gick igenom mina tankar, en bild efter en annan och försökte lura mig själv att hon kanske låg på ett rum här någonstans, men vem överlever ett skott i tinningen? Jag skrek, slet bort alla slangar och pluppar som satt på min kropp, 4 sköterskor kom inrusandes satte en spruta i min halsåder och så blev allt svart igen. Välkommen till mitt levande helvete. Jag vaknade återigen. Jag hade gett upp. Ingen mening att kämpa för något som inte finns. Jag bara låg där, hatade mig själv som dragit in henne i det hela. Jag hade förlorat hela min värld och jag kunde minnas henne så klart. Hon var en ängel. Eller ja, nu är hon väl en verklig ängel.. Jag kan inte förlåta mig själv. Jag blundade, och somnade.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Del 5: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9189179

 

- Minns du mig nu din lilla vandal?
- Hur skulle jag kunna glömma? Svarade jag.
- Samme! Hjälp mig! Skrek Ida hjälplöst.
- Har du pengarna? Sa Korcov.
- Ja, Ida först, pengarna sen.
- Haha, tror du på det själv eller? Sa han och tog tag i min nacke. 

Viktor och Drago agerade direkt, båda sparkade på varsit knä och Korcov föll ihop, jag tog tag i hans nacke och alla Cedrics gängmedlemmar sprang ut ur lokalerna. Vi hade dom omringade.

- Nu är du inte så jävla tuff va? Sa jag med flinet över hela ansiktet.
- Du är skrattretande vet du det? Så jävla patetisk.
- Håll käften, vi har övertaget och det vet du om. 

Jag var helt övertygad om att det inte fanns något han kunde göra tills jag hörde en helikopter.
Alla stod knäpptysta och bara tittade upp i luften, vi alla hade en gemensam fiende och det var samhällets rebeller. Polisen.
Spotlightsen lyste ner på oss och alla stod med handen framför ansiktet för att se något, när Korcovs män helt plötsligt började skjuta emot polisen. Och dom besvarade elden. Vi började skjuta mot polisen och helikoptern störtade någonstans i Göta Älv en bit bort mot Lindholmen. Efter som vi börjat skjuta så sköt vi mot varandra i panik, Korcov mot oss. Ida hade försvunnit. Jag såg henne ingenstans. Allt gick i slowmotion och kulorna flög överallt. Till slut hörde jag bara Drago ropa.

- Samuel! Vi har Ida, men Korcov kommer undan med pengarna!

Allt gick som planerat, utan att ha sagt något till någon så ska jag sätta dit Korcov.

- Jag skiter i pengarna, jag måste sticka med Ida och det är nu! Kan ni sopa upp spåren?
- Självklart, hör av er när ni kommer över gränsen!

Jag och Ida hoppade in i en svart Chrysler 300 och åkte iväg. 
Det var knäpptyst och jag tog tillfället i akt och ringde Dimitri, jag hoppades bara att han svarar.

- Dimitri.
- Jag vet vem som har våra pengar. Svarade jag.
- Vem?
- Korcov, du vet barägaren som hade baren på Vasa Viktoriagatan? Den som du eldade upp?
- Vet du vart han är?
- Han åkte över bron för 5 minuter sen i en mattsvart Land Rover med registreringsnummer Robin Sandra Anders 721.
- Jag hör av mig.

Vi var inte i säkerhet än. Polisen kan ha fått nys om vilka som var där och lär sätta upp folk vid gränserna.

- Du har en del att förklara. Sa Ida och tittade ut ur fönstret.
- Jag vet.. Förlåt, jag ska förklara precis allt när vi är i säkerhet.
- Hur har du kunnat dölja allt det här? Det här är inte du Samuel, du var så kall i blicken när du höll i kulsprutan.
- Det heter inte kulspruta.. Hann jag bara säga innan hon avbröt mig.
- Jag bryr mig inte vad det heter, den sprutar kulor, jag vet inte vem du är längre, jag vet inte vad jag ska tro.
- Jag lovar att jag ska förklara allt in i minsta detalj när vi kommer hem.
- Hem? Vi har inget hem Samuel, vi kan inte bo kvar i Göteborg förstår du väl.
- Jag vet. Jag har investerat 3 miljoner på ett hus i Stockholm och vi har en båt. Det här är våran nya bil. Jag vet att du inte kan förlåta mig, men jag vill att du ger mig en chans att förklara innan du schasar iväg allt. Vi kan skapa nya liv, ny familj, vi måste bara ta oss förbi tullen först, ut ur Göteborg..
- 3 miljoner?! Vart har du fått tag i 3 miljoner?!
- Och det var det enda du hakade upp dig på? Sa jag och tittade på henne.

Här bredvid mig sitter kvinnan jag älskar mest av allt. På bara några dagar så har mitt liv gått från perfekt till ett rent helvete och ändå så kan jag bara tänka på att jag vill kyssa henne. Hon är mamma till mina barn snart, om allt går som det ska.

~~~~~~
Vi kom fram till tullen och det stod 3 bilar framför oss. 5 polisbilar stod bakom tullen och väntade vid vägkanten, det var minst lika spänt som i industriområdet. Jag tittade på Ida, tog henne i handen och kysste henne på kinden.

- Jag älskar dig, det vet du va?

Jag släppte hennes hand och körde sakta framåt, en bil kvar. Hon tittade fortfarande på mig, jag vände blicken mot henne och hon sa.

- Under ett par dagar, så har jag rent ut sagt levt ett helvete tack vare dig Samuel.
- Jag vet.. Svarade jag och hon avbröt mig igen.
- Men ändå, så älskar jag dig något otroligt, jag hatar det, men du gör mig så jävla lycklig. 
- Men jag.. Avbruten för tredje gången.
- Jag vill skaffa barn med dig, jag vill att du står och håller mig i handen på sjukhuset när jag föder vårat barn, jag vill att vi uppfostrar vårat barn tillsammans och skaffar hund, jag vill att vi ska åka utomlands tillsammans, alla fyra..
- Fyra? Sa jag förvånat och avbröt henne mitt i meningen.
- Ja. Fyra, det är det minsta du kan göra för mig.

Hon hade rätt, och jag älskar ju barn så. Tack vare samtalet så märkte jag inte att bilen framför hade åkt iväg och polisen var påväg fram till oss. Antagligen så verkade vi misstänksamma som att vi tvekat på att åka fram. Jag la i ettans växel och åkte fram till tullen. Vevade ner rutan.

- Hej, är det någon rutinkoll idag eller? Sa jag.
- Vi måste kolla igenom alla bilar. Är du vänlig och kliver ur och öppnar bakluckan?
- Absolut.

Jag pussade Ida, gick ur och öppnade bakluckan. Polisen inspekterade och allt verkade vara rätt.

- Då var det bara en sak kvar. Vi behöver dina uppgifter. Är du tidigare straffad?
- Ja.. 19870812-1073.
- Tack. Oj du, det var inget kort register. Vapeninnehav, narkotikainnehav, du har suttit av 2 år på ungdomsanstalt, 3 fosterfamiljer, 1 jourfamilj, står även att du är gängmedlem, stämmer det?
- Föredetta, jag har tagit mig ur allting och lever tillsammans med min flickvän som sitter i bilen. 
- Jaså? Vad var det för gäng du var med i?
- Vi kallades för Seventh, men det är oväsentligt. Sa jag.
- Okej, då ska vi bara.. Vänta, sa du Seventh?
- Ja..?
- Vänta här.

Polisen halvsprang iväg till sin bil medans hans 3 kollegor som han ställde sig och prata med tog upp sina kom-radios och började spana mot mig. Vad fan?..

Del 7: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9465591

Likes

Comments

View tracker

Del 4: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9187824

 

Dimitri slet tag i min tröja och tryckte upp mig emot väggen.

- Det var du som kom hit ifrån Stockholm skräckslagen. Det var du som fick ett samtal ifrån någon skum kille. Det var du som tog ut oss till Slottsskogen och bjöd på drickat samma kväll vi blev rånade.

Han tittade på sig med sin mordblick, han var iskall och varenda åder syntes på hans hals. Fan.

- Dimitri tagga ner! Jag ville förfan bara att vi skulle ha kul! Sa jag med rädslan i rösten.
- Skitsnack! Du har lurat oss alla! Skrek han.
- Dimitri lägg av! Han är din bästavän, varför skulle han sänka vårt gäng?! Skrek Dejan och slet tag i Dimitri.

Dimitri kämpade emot men Dejan, Adro och Tha drog ner honom på golvet och lugnade ner honom.

- Jag skulle aldrig göra så emot er, speciellt inte mot dig Dimitri. Vi har känt varandra sen barnsben.

Jag och mina vänner spelade basket på skolgården, jag var 12 år och hade inte funnit mig in i den kriminella världen. 
Dimitri satt på sin stulna moped med sina vänner och rökte. Min kompis råkade skjuta bollen mot dom och den studsade emot frontkåpan på moppen, kåpan sprack på nedre fästet. Han ställde upp stödet och gick emot mig som en stor gorilla. Han var riktigt stor, såg ut som att han kom in i puberteten när han var 7. Han tryckte upp mig mot stolpen och sa att jag skulle betala för skadan, jag svarade att jag inte hade några pengar och enda sättet att klara sig därifrån helfjädrad var att börja jobba för honom. Jag fick börja göra skitgörat, som sno mopeder, drycker, och det gick vidare till indrivningar, knarkförsäljning. Och jag jobbade inte längre för honom i tvång, jag ville göra det. Jag hade fått smak för den kriminella verkligheten, pengar var aldrig något problem, min syster fick alltid det hon ville ha, jag var kungen i familjen. Pappa hade lämnat mig och min syster efter att mamma dött i cancer. Vid 16 års ålder så kom jag in på alla krogar, vi kände alla vakter eftersom vi höll i ställningarna i centrala Göteborg, sen så spred det sig, vi fick konkurrens och tog hand om det lika snabbt, de flesta såg upp till oss men alla har sina fiender. Jag och Dimitri hade blivit bästa vänner, jag hade lämnat mitt gamla umgänge. 

Jag hade kommit undan en gång till, hoppades jag. Så jag gick ut för att ta lite luft och andas in situationen, smälta det hela. Dimitri litar inte på mig, han gick ut, kollade på mig snett och gick iväg. Jag tog upp telefonen och skrev till Danne.

Mottagare: Danne "IT" Lundqvist
"Mötesplats?"

Jag gick in på Pressbyrån och köpte en kaffe och ett paket cigaretter, tände ciggen och kollade telefonen.

Avsändare: Danne "IT" Lundqvist
"STCC. Under högra läktaren. 20 minuter."

Mottagare: Danne "IT" Lundqvist
"Där om 15."

Så jag hoppade på spårvagn nummer 10 och åkte till Frihamnen och gick resten av vägen. Och där stod han som väntat. 

- Tjena Danne, gick allt bra?
- Allt gick bra, vi har lagt allt i en väska och när vi gjorde det så kom det några följdfrågor. Du har nästan 32 miljoner i väskan, men allt vi får är 100 tusen?
- Pengarna är inte till mig, dom är till en annan. Jag är skyldig dig en tjänst. Vad som helst.
- Okej, det var inget besvär men det verkade snålt, sköt om dig Samme, hör av dig om det är något mer.

Så nu gick jag här med 32 miljoner och kände mig mer sårbar än någonsin.

Mottagare: Ida Babe Niklasson
"Jag har pengarna, jag ska ha Ida i utbyte."

Jag kände att jag inte kan göra det här själv, dom lär vara flera stycken och då kan inte jag komma ensam med pengarna, det vore som att sno godis från ett barn för dom. Jag har blandat in för många redan i det här, men det gäller Ida.. Jag måste.

Jag ringde runt och fick tag i 3 stycken som jag lirat runt med i Stockholm tidigare, dom skulle komma ner till imorgon. 
Viktor, tungviktare i boxning. Cedric och hans gäng, ett ganska stort gäng i Stockholm som jag langat ihop med. Drago, pub vakt och storspelare i vapenhandeln. Vi skulle bli sammanlagt 13 stycken och Drago skulle fixa vapen till oss alla, inget semi-automat, detta skulle vara helautomata, som AK5or. 

Avsändare: Ida Babe Niklasson
"Vi möts på Hisingen, Ramberget, 12:00 imorgon."

Mottagare: Ida Babe Niklasson
"Nej, jag återkommer om tid och plats."

Jag var tvungen att vara stenhård för vi måste planera och placera, detta ska gå som smort. 

~~~~~~
Drago, Cedric, hans gäng och Viktor hade kommit nu, vi skulle möta upp Korcov i Backaplan industriområdet, jag har inte hört någonting ifrån Dimitri och dom och hoppades att det skulle förbli så på ett tag. Vi gick till en av lokalerna på Backaindustri och betalade dom för att vara borta hela kvällen, på så vis kunde vi placera ut våra egna, Viktor och Drago skulle stå bredvid mig, Cedric och hans gäng skulle placera sig på tak, lokalfönster och osynligt men så att dom snabbt kan ta sig fram och bakifrån. Vi skulle ha dom omringade. Dom skulle vara här 22:00 exakt. Allting var riggat och klart. Nu var det bara att vänta.

~~~~~~
Två helmatta svarta Land Rovers rullade in på området och ställde sig 10 meter bort ifrån oss, vi hade inga vapen synliga. Ur bilarna klev 8 personer inklusive Ida. Jag såg helt plötsligt vem Korcov var. Hur fan kunde jag glömma bort honom?

Dimitri och jag satt inne på en krog och snackade affärer, medans några ett par bord bort var högljudda, Dimitri skrek på dom men dom tystnade inte, istället så ställde dom sig upp, gick bort emot oss och började gräla. Dimitri ställde sig upp och drog ena killens huvud i bordet. Jag ställde mig upp och tog den andre och drog honom genom bardisken, bartendern skrek och alla i puben hade skingrats, vi kastade dom hit och dit och gjorde så mycket skada som vi bara kunde, och inte bara på dom, utan på krogen. Den var helt förstörd när vi gick därifrån. När vi kommit ut ur puben så tog Dimitri upp en spritflaska, tog en bit av sin skjorta och tände eld, kastade in den så sprang vi därifrån. Barägaren hade sökt upp oss dagen efter och krävde 2 miljoner kronor. 

Korcov var den där jävla barägaren! Tänker han verkligen ha 30 miljoner i ränta efter alla dessa år? Han klev fram och sa:

- Minns du mig nu din lilla vandal?
- Hur skulle jag kunna glömma? Svarade jag.
- Samme! Hjälp mig! Skrek Ida hjälplöst.
- Har du pengarna? Sa Korcov.
- Ja, Ida först, pengarna sen.
- Haha, tror du på det själv eller? Sa han och tog tag i min nacke. 

Viktor och Drago agerade direkt, båda sparkade på varsit knä och Korcov föll ihop, jag tog tag i hans nacke och alla Cedrics gängmedlemmar sprang ut ur lokalerna. Vi hade dom omringade.

Del 6: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9221366

Likes

Comments

Del 3: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9176570

Jag gick hem, hämtade min Pitro Beretta och gick från ena livsbutiken till den andra, tredje, fjärde och femte, när jag fick lov att springa in i ett boskapsområde när polisen tillkallades. Jag räknade pengarna, ett tusen, två tusen, tre tusen, sammanlagt 14030 kronor. Jag kommer ingen vart med detta. Jag har 101590 kronor men fortfarande långt ifrån 32 miljoner. Jag såg bara en utväg. Dimitri kommer aldrig att ge mig pengarna. Jag måste råna mitt egna gäng. Och det är bråttom.

Jag började planera min kupp som jag skulle göra solo och insåg att det kommer aldrig att gå, dom skulle misstänka om pengarna försvann när jag inte var i närheten av dom, så jag skrev till min enda ostraffade kontakt som jag fortfarande litade på. 

Mottagare: Daniel "IT" Lundqvist
"Tjena mannen! Kan du komma till kompassen om 20?"

Avsändare: Daniel "IT" Lundqvist
"I'll be there."

Jag gick in i rum efter rum, 109 och 112, 138 var mitt och Dimitris, kollade vart pengarna fanns och gick mot kompassen. Väl där så stod Danne med sin Stureplan-klädsel, vilken lirare.

- Tjena! Du vi går iväg en bit.
- Tjabba, okej, vad gäller det? Svarade han.
- Jo, jag behöver hjälp med en sak, du behöver 3 pålitliga vänner.
- Okej, vad är det vi ska göra?
- Ni ska ta er in på Gothia Towers, in på rum 109, 112 och 138 och ta 3 sportbags med viktiga innehåll, det vill säga att ni behöver rumskorten så ni får lov att göra ett par falska. Sa jag och sög på min cigarett.
- Vad är det för innehåll och vilka ska vi sno ifrån? Sa Danne och tittade på mig fundersamt.
- Det är oväsentligt, det enda ni behöver veta är tid. mellan 22:00 och 02:00 på Tisdag kväll. 
- Okej, denna tisdag? Ganska tajt med tid, det kommer att kosta..
- 100 tusen kronor är vad du får, kontant. 50 nu och 50 när jobbet är klart, ni ska ta er in och ut osedda. Förstått?
- Absolut, hör av dig på Tisdag, sköt om dig Samuel.

Då var det fixat, nu måste jag bara hitta något sätt att få ut dom från hotellet i 4 timmar. Men det får jag fixa då.
Nu måste jag hem och sova.

Jag låg och tittade på Ida länge, solen lyste genom persiennerna, fåglarna kvittrade och man hörde vattnets svaga brus i samband med vinden. Ingen trafik, inga människor, bara jag och hon i vårat sommarhus. Jag avgudade henne, hennes perfekta ansiktsdrag, hur ögonbrynen la sig perfekt, dom vackra käkbenen till hennes underbara leende som smälte mitt hjärta, hennes sjöblåa ögon och långa ögonfransar med dom fylliga kinderna. Allt med henne var bara så perfekt, älskvärt. Hon var min gudinna, min flickvän, min fastmö. Dörren smälldes upp, in sprang 5 maskerade män, alla ropade på ryska, hon vaknade och skrek, dom slet tag i henne och skar av halspulsådern. Blodet sprutade över mig och täcket. Men jag reste inte på mig, jag kunde inte. Jag var som förlamad. Jag skrek och grät. 

Inkommande samtal: Ida Babe Niklasson

- Urhm, Älskling?
- Inte direkt. Vart är pengarna? 

Det var Korcov, jag smög ut och ställde mig i fönstret och tände en cigg. 

- Hur mår Ida?
- Jag ställde en fråga. Sa han fast besluten att få ett svar.
- Dom kommer på Tisdag. Hur mår Ida?
- Oroa dig inte. Du har 24 timmar på dig.

Samtalet avslutades. Vilken jävla dröm jag haft. Hade Korcov något med att göra att dom pratade ryska i drömmen? Skitsamma, oväsentligt, jag bryr mig inte. Jag tog två sömntabletter och la mig och sov igen.

~~~~~~
Idag måste jag få ut grabbarna, och jag vet precis hur. 

- Godmorgon älsklingar! Sa jag och klev fram vid frukostbordet.
- Käften jävla bög, hur har du sovit?
- Tvärgött serni. Jag tycker att vi borde hitta på något, vi har legat lågt i några dagar nu. Sa jag med det största leendet.
- Som vadå? Svarade dom i kör.
- Vad säger ni om fotboll i Slottsparken? 10 tusen per skalle!
- 10 papp? Vi säger 50! Sa Adro och drog till sig alla våra blickar.
- Jag bangar inte. Sa jag.

Så var vi alla överens. 

Mottagare: Daniel "IT" Lundqvist
"22:00 till 02:00 som sagt, en fyra timmars lucka. Är ni klara?"

Avsändare: Daniel "IT" Lundqvist
"Klara."

Allt verkar ju rulla på bra. Jag har inte tänkt på Ida speciellt mycket nu, bara för att hålla fokus på det här så jag kan rädda henne. Klockan var 21:22, dags att röra på oss. Jag samlade ihop killarna, hade varit ner på Systembolaget tidigare idag för att storhandla. 2 plattor Elk Brew 7.5or. 1 flaska Jack Daniels single malt Whiskey. 1 flaska Bacardi Breezer. 2 flaskor champagne. Nu ska det "firas". Jag var tvärglad, och dom, men mitt skulle vara förevigt. 
Vi tog spårvagn 6 mot Botaniska och gick till Slottsskogen. Shottade lite, klunkade 3-4 öl var och satte igång med fotbollen. Vi hade väldigt roligt, hela gänget var samlat igen utom Jonas, och vi sprang, snubbla, gled, skadade oss på så många olika sätt men allt slutade i en massa ölspill och asgarv. Vi alla låg på gräsmattan och drack upp den sista drickan vi hade, jag hade helt glömt bort kuppen som Danne och hans grabbar skulle göra när jag fick ett sms.

Avsändare: Daniel "IT" Lundqvist
"Jobbet klart, allt finns att hämta. Ses imorgon."

Klockan var 01:37, dom var snabba. Jag och grabbarna Seventh tog spårvagnen tillbaka till hotellet och alla gick och la sig. Ingen hade märkt något förän på morgonen, och jag vaknade av Dimitri.

- Jävla hora! Jävla fitta! Svenneland! Jävla olojalakuksugare!
- Dimitri förfan lugna ner dig, vad fan är det?! Sa jag och försökte låta förvånad.
- Någon fitta har rånat oss!

Han sprang in till dom andra och sparkade upp dörren. Slet ur kläder ur lådorna, sparkade sönder garderober, kastade en stol genom fönstret och skrek på dom andra.

- Vi har alla blivit rånade! Jävla kukhuvud!

Därefter satt han och pratade med sig själv på ryska, jag är ganska säker på att allt var svordomar så upprörd som han var, men jag förstår honom, sammanlagt drygt 32 miljoner hade blivit stulet. Men jag slutade andas direkt efter tanken.

Dimitri slet tag i min tröja och tryckte upp mig emot väggen.

- Det var du som kom hit ifrån Stockholm skräckslagen. Det var du som fick ett samtal ifrån någon skum kille. Det var du som tog ut oss till Slottsskogen och bjöd på drickat samma kväll vi blev rånade.

Han tittade på sig med sin mordblick, han var iskall och varenda åder syntes på hans hals. Fan.

Del 5: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9189179

Likes

Comments

Del 2: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9162856

Jag måste få tacka er underbara läsare för alla fina ord som jag får varje dag, och för att inte tala om all uppmuntran ni ger mig. Tack! Ni är bäst!
 

Telefonen ringer. Jag svarar och sitter tyst tills jag hör en röst, en mörk röst som jag tycker mig känna igen

- Minns du mig Samuel? Jag ska få dig och hela ditt gäng att försvinna spårlöst. När du minst anar det.

Han la på. Vem var det? Varför kan jag inte sätta hans röst på ett ansikte? Jag tittade på Dimitri och sa.

- Vi har ett problem. Ett stort jävla problem.
- Vad menar du? Sa Dimitri oroligt.
- Jag har ingen aning, någon ringde mig just, och sa att han ska få hela jävla Seventh att försvinna.

Dimitri tittade bara på mig och satte ögonen på vägen igen, det var tyst hela resan även fast vi just kommit undan med en stor summa pengar. Det enda jag kunde tänka på var, tänk om det var den här killen som satt dit oss? Tänk om Jonas var så oskyldig som han påstod? Och vem var han? Jag måste leta svar. vi åkte in till Göteborg, genom Avenyn och ut vid Liseberg, svängde in på parkeringen vid Gothia Towers och bokade hotellrum, vi bokade under falska namn och satte oss på rummet. Tha, Andrej, Peter, Adro och Dejan satt inne hos Adro och spelade kort medans jag och Dimitri satt och diskuterade inne på vårat rum. 

- Vad fan ska vi göra? Det kan lika väl vara den här killen som tjallat och om han fått reda på alla detaljer angående vårat rån så kan han säkert få bort oss från gatan..
- Nej, vi ska ta reda på vem fan han är och vi ska hälsa på hans familj, förstår du det Samuel? Vi ska ge honom något att minnas.

Därefter gick Dimitri ut och jag satte mig i fönstret och tände en cigg. Man hörde sirener längre bort, bilar som åkte utanför och tutade, folk som kom ifrån krogen och sjöng i otakt med musiken från mobiltelefonen. Juste helvete, Ida! Jag plockade upp mobiltelefonen och såg att den dött, hade inte kollat på den sen jag körde tillbaka mot Göteborg, och när den här killen ringde, men jag svarade bara och stoppade ner den igen. Mobilen har startat.. Pling. Pling. Pling. Pling. 4 olästa meddelanden.

Avsändare: Ida Babe Niklasson
"Vad fan håller du på med Samuel?! Jag vill aldrig mer se ditt tryne igen, aldrig! Förstår du det?!"

Avsändare: Ida Babe Niklasson
"Samuel svara då! Jag vill veta vad du har att som anledning till att dumpa mig mitt i Stockholm!"

Avsändare: Ida Babe Niklasson
" +467392779** har försökt att nå dig 2 gånger, klockan 21.32."

Avsändare: Ida Babe Niklasson
"Var vid Seven Eleven på Avenyn kl 23:00, under den grå Audin så sitter det en mobiltelefon fastklistrad bakom höger framhjul. Invänta samtal. / Korcov"

Korcov? Vem är Korcov? Blodet rusade snabbare än tidigare, Ida har aldrig nämnt någon Korcov förut. Jag tog på mig mina skor och sprang iväg. Framför bilar och spårvagnar, alla tutade och skrek på mig. Men klockan var 22.41, jag hade inte lång tid på mig. När jag kom fram så vände jag och vred på mig åt alla håll, vart fan stod bilen? Jag var 6 minuter tidig. Då kom Audin inrullandes och parkerade en bit fram. Jag sprang dit och drog ut föraren. En tjej. 

- Vart är Ida?!
- Va? Släpp mig! Vem är Ida?! Snälla skada mig inte! Ta bilen snälla!

Jag puttade henne åt sidan, gick fram till däcket och kände efter, en telefon. Jag stoppade den i fickan och tog på mig luvan och gick iväg. Jag väntade, väntade och väntade. Mobilen ringer. Jag fick en iskall känsla över hela kroppen, plockade upp telefonen och svarade. Inget ljud, och telefonen ringde fortfarande. Det var min telefon. Stoppade ner den andra och plockade upp min. Det var Adro. 

- Mannen vart är du?
- Jag är på stan, har ett ärende.
- Vadå för något? Fattar du inte att polisen har lite span eller?
- Ta det lugnt, jag kommer tillbaka snart.

Jag la på. Ingen idé att berätta för dom, finns ingenting dom kan göra. Telefonen ringer. Jag svarar och står helt stilla och bara lyssnar på den andra personen. Inte ett ljud hörs, inte ens en andning, och så säger han.

- Hej Samuel.

Och jag är nära på att vika ihop och spy. Nu vet jag vem Korcov är. Mannen som ringde i bilen från Jonas mordplats.

- Lyssna, om du rör ett hårstrå på Ida så ska jag se till att du och din familj får det väldigt obehagligt.
- Du är inte rätt man för att hota mig. Svarade han med sin skrovliga röst.
- Samuel! Vem är det här?! Hjälp mig! Hörde man Ida skrika.
Pang!
- Käften slynjävel! Röt någon i bakgrunden.
- Lyssna Korcov, jag gör vad som helst bara du låter Ida vara.
- Jag vill ha 32 miljoner, i omärkta kontanter. 

Samtalet avslutades. Jag stod där med telefonen kvar emot örat. Hur fan skulle jag få grabbarna att ge mig dom där 32 miljonerna? Jag började gå hemåt, just nu var jag vid kompassen och mina cigg var på hotellrummet och det var en bra bit att gå. Jag försökte hitta en olåst cykel. Gick till ett cykelställ och började kolla. Låst. Låst. Punka. Låst. Låst. Sen hittade jag en med ett halvdant lås, ett runt lås, kollade mig runt, ryckte en gång i cykeln och tittade mig runt igen, den här gången ryckte jag hårdare och låset gick sönder i en smäll. Jag satte mig på den och började cykla mot Gothia Towers. Allt jag kunde tänka på var hur jag kunde lämna Ida där, grabbarna klarade ju sig fint utan mig, dom skulle säkert ha ringt mig när dom var klara och då kunde jag berättat. Hur ska jag kunna förklara för Ida om situationen? Hur mycket hade Korcov berättat för Ida om mig? Jag ställde cykeln mot en vägg vid hotellet och gick upp på Tha's rum. Alla satt samlade där och spelade poker och rökte. Jag försökte skämta även fast jag var helt förstörd, som vi alla visste så var Adro urkass på poker.

- Hur mycket har ni rånat Adro på nu då?
- Käften Samme, jag har bara en dålig dag.
- Du har alltid dåliga dagar Tha! Skrattade Dejan.

Jag och Dimitri gick in till vårat rum och la oss i varsin säng. 

- Vart tog du vägen ikväll, vi kunde vunnit mer pengar av Adro.
- Jag var tvungen att göra ett ärende..
- Vad för ärende? Vi ska liksom inte synas så mycket. Bästa vore om vi åkte utomlands över till Danmark eller något.

Skulle jag berätta? Kanske var Dimitri så schysst så att jag fick dom där miljonerna och vi fick hitta på något annat? Tveksamt.

- En kille var skyldig mig pengar sen en knarkdeal. Svarade jag och kollade upp i taket.
- Pengar? Det är väl ditt minsta bekymmer just nu.
- Ja jo.. Sa jag så självsäkert som det bara gick.

För jag visste ju att pengar var det jag verkligen behövde just nu. Jag är tvungen att driva in pengar från alla håll.
Nästa morgon när jag vaknade så sov alla andra. Jag tog en servett och skrev "Ledsen älsklingar, jag måste sticka ett tag och ordna upp lite saker, jag hör av mig! Lämnar kvar min andel hos er, vakta den med kärlek. Pussar och kramar, Samuel."

Jag vet vilka homofober dom är därför retas jag alltid med dom så mycket som jag kan, jag har inga problem med bögar, så länge dom håller sig på 50 meters avstånd. Jag tog min cykel och cyklade bort till min Opel. Hoppade in och vred om nyckeln. 60 meter bort står en polisbil och slår på sirenerna. Jävla helvete, hur kunde jag vara så dum och hoppa in i en parkerad rostig Opel vid brottsplatsen som stått kvar hela natten? Gasen i botten, den här bilen kan jag ju inte komma ifrån snuten med.. Jag körde och körde och körde, vid varje kurva så saktade polisen ner, det var enda anledningen till att dom inte kommit ifatt mig ännu. Jag körde in på ett joggingspår och bara körde så djupt in jag kunde, hoppade ur, tog av mig min skjorta och slet sönder den, stoppade ner ena ärmen i bensintanken och tände eld på andra delen. Sprang in i skogen och stannade inte förän jag hörde en rejäl smäll. Satte mig på ett träd som rasat och tände en cigg. Nu kan jag andas ut. Trodde jag. Hundskall. Jävlar. Ställde mig upp och började springa igen, sprang hit och dit. överallt. Kom ut vid några höghus och rundade dom och sprang igen. Jag vet inte hur långt eller hur länge jag har sprungit men vid närmsta hållplats så stannade jag och tog en språvagn in mot Biskopsgården. Jag var tvungen att åka till min syster. Jag knackade på.

- Vad vill du ha nu då? Sa hon utan att ens titta på mig och fortsatte med disken.
- Får man inte stanna till hos sin syster bara för att säga hej eller? Sa jag och satte mig vid köksbordet.
- Du kommer aldrig hit bara för att hälsa på eller något, och aldrig har du något till Jackie, vet du hur många födelsedagar du har missat? Du är hans morbror Samuel.
- Jag vet, förlåt, men jag är i trubbel.. Sa jag när jag rullade med tummarna och tittade ut för att undvika ögonkontakt.

Men det gick inte för hon har den där otroligt dömande blicken som mamma hade, vilket påminde mig om att jag måste besöka mammas grav  snart, det är alltid Elina som får åka dit med Jackie för att hålla gravplatsen ren och sätta in nya blommor. Så jag gick fram till henne, satte min hand emot hennes nacke, pussade på hennes panna och sa.

- Mamma skulle vara stolt över dig min syster, jag älskar dig.

Gick in till Jackie, satte mig på hans golv hälsade på honom och studerade hur han lekte med sina leksaker, vilken otrolig fantasi barn måste ha, jag minns knappt min barndom, bara det som inte borde minnas, om hur pappa söp och skrek, mamma grät, när hon fick cancer, och allt där emellan. Jag strök Jackie över håret och sa.

- Du vet att mamma och Morbror Samuel älskar dig va?
- Jag vet. Sa han och lekte med sina leksaker oberört.

Jag pussade honom på huvudet och gick ut i farstun, satte på mig mina skor och gick ut. Luften var kall och fuktig, såg ut att bli regn. Jag skickade sms till alla som är skyldig mig pengar och en som var skyldig mig en större summa bad jag att få hans bil. Hur jag än kämpat så hade jag bara fått ihop åttiosjutusenfemhundrasextio tusen kronor och en halvrisig volvo 945 LTT (lättrycksturbo). Då fattas alltså ynka 31203540 kronor kvar att driva in. Jag gick hem, hämtade min Pitro Beretta och gick från ena livsbutiken till den andra, tredje, fjärde och femte, när jag fick lov att springa in i ett boskapsområde när polisen tillkallades. Jag räknade pengarna, ett tusen, två tusen, tre tusen, sammanlagt 14030 kronor. Jag kommer ingen vart med detta. Jag har 101590 kronor men fortfarande långt ifrån 32 miljoner. Jag såg bara en utväg. Dimitri kommer aldrig att ge mig pengarna. Jag måste råna mitt egna gäng. Och det är bråttom.

Del 4: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9187824

Likes

Comments

Del 1: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9146672

Tack till alla mina älskade läsare för alla goda ord och saker jag kan förbättra mig på. Nästa del skriver jag enbart för er. Kommer fler delar än 2. 


Efter en lång åktur och en matpaus så rullade vi in i Stockholm, allt hade gått som planerat tills vi kom in till Södermalm. En polisbil börjar tjuta 3 bilar bakom oss och en två bilar framför. Den bakom körde upp bredvid oss och höll samma hastighet som oss och vinkade in oss mot sidan. Jävla helvete, skiten var riggad! Någon jävel har tjallat!
Panik, panik, panik, vart fan ska jag ta vägen? Jag såg en avfart 10 meter fram, så jag rammade bilen framför, plattan i mattan och hoppas på att hinna dit, polisen låg precis bredvid mig och skulle aldrig hinna reagera på min hastiga sväng. Jag svängde och hade rätt, polisbilen tvärnitade och försökte ta sig fram genom den fulla trafiken. Jag tyckte mig höra sirener överallt, och Ida skrek sig hes hela tiden.

- Samme för i helvete stanna biljäveln! Vad håller du på med?! Vad har tagit åt dig din jävla idiot? Släpp ut mig!
- Håll käften! Bara håll käften och håll i dig! Svarade jag i all hast. 

Jag körde och körde och körde. Tankarna flög runt i mitt huvud, var det en slump? Var det något med bilen? Eller hade någon verkligen tjallat? Vem isåfall? Det var bara vi i Seventh som visste om allt med kuppen. Tänk så hade vi en råtta i gänget? Jag ringde Dimitri och bad till gud om att få tag i honom innan dom satte igång med allt. Ton efter ton gick fram - röstbrevlådan. Försökte igen - röstbrevlådan. Fan! Jag tänkte mig inte för, jag stannade bilen mitt i centrum och gick ut, öppnade dörren och drog ut Ida, smällde igen dörren och satte mig igen, jag vet inte vad som pågick i mitt huvud men hennes svordomar var som dova ord i mina öron, men det var tre tårdränkta ord som jag hörde klart och tydligt.

- Kom aldrig tillbaka! 

Jag förbannade mig själv för att ha hamnat i denna sits, tänk så hade jag bara sagt nej till att ta med varorna till Stockholm. Men nu är jag här, och vad ska jag göra, vända tillbaka till Göteborg eller lämna varorna till Leif?
Jag såg ingen annan utväg än att jag måste rädda Seventh. Jag stannade vid ett av Stockholms kända knarkkvarter och sålde allt för en bil. Jag kunde inte ta mig någonstans i min egna, den lär ju vara efterlyst. Parkerade min BMW i ett parkeringshus och hoppade in i en Opel och körde ner mot Göteborg igen. Vad händer härnäst? Allt är en enda jävla röra.

~~~~~~

Äntligen inne i Backaindustriområdet, ratten var dyngsur efter min svett, jag vet inte hur många cigaretter jag har rökt på vägen men jag har gjort allt för att dämpa detta trycket i mitt huvud. Jag sparkade in dörren till lokalen även fast jag hade nyckel och jag hade rätt, allt var städat, inga som helst spår av att vi någonsin varit här förut, som vi planerat. Vart kan dom vara? Vilken bank tar dom först? Har dom åkt fast? Alla dessa tusentals frågor i mitt huvud och hela tiden så ökar antalet. Jag satte mig i bilen och körde till den första bank jag kom att tänka på. Swedbank. Där måste det finnas pengar. Jag väntade. Väntade. Väntade. Minuterna verkade som timmar. Minuterna blev till timmar och inte förän kl 8 när jag satt med ansiktet begravt i mina händer så hörde jag en bekant röst. Tha!

- Backa in skiten! Snabba er, vi har inte mycket tid kvar! Snuten är oss säkert på spåren!
- Tha? Viskade jag. Tha?!
- Samme? Vad i helvete? Hoppa in i bilen Samme! Snabba dig!

Jag hoppade in i bilen och någon räckte mig en mask, brydde mig inte om vem eller varför, jag satte på mig masken och började förklara för dom som satt i bilen om vad som hänt, hur polisen försökt vinka in oss, hur jag lämnat Ida och sålt grejorna för att fixa en bil ner till Göteborg. Rånet har skett, alla 3 rån under loppet av 6 timmar och 12 minuter. Inte en polis har setts till när vi har lämnat området, lite för lugnt verkar det vara. Inte förän vi är en timme ifrån brottsplatserna så tar alla av sig maskerna och jag ser Dimitris hårda ansiktsdrag och han frågar med grov röst.

- Så aina visste i förväg att du hade droger i bilen?
- Jag vet inte, jag vet fan ingenting, dom smällde på sina sirener, vinkade oss in till kanten därifrån tog mitt adrenalin över.. Svarade jag förtvivlat.
- Men det är fan ingen annan än oss i Seventh som vet om något av det här, enda gången vi tog upp det var i lokalen imorse.
- Men, om vi var buggade då? Alltså om lokalen var avlyssnad? Svarade jag.
- Nej, då skulle Jonas ha märkt det. Han städade ur allt strax efter att du och vi andra gick..
- Vänta.. Han kom till mig imorse och sa att aina var oss i hälarna.. På grund av någon hora på Rosenlund antagligen, du tror inte att...?

Jag och Dimitri tittade länge på varandra innan vi var säkra på vår sak. Vi hade en råtta. Vår råtta var Jonas. Vi vände vår blick emot honom och han tittade på oss fundersamt och fattade ingenting. Vi körde ut i skogen och drog ut Jonas ur skåpbilen. Kastade honom emot ett träd och Dimitri skrek någonting på ryska.
- Din lilla fitta, hur fan kunde du förråda oss på det här viset? Vi Seventh är ett brödraskap, man sviker inte och kommer undan, det borde du veta efter vad som hände Ivan!

Ivan var en före detta medlem som försökt samla information till polisen, vi stoppade in honom i en köttkvarn och matade honom till svinen på Dimitris farbrors gård.

- Jag vet, jag vet! Jag lovar jag har inte sagt något till någon! Skrek Jonas.
- Nehe, hur fan kommer det sig då att du kommer till mig och snackar om att aina är oss i hälarna och några timmar därefter är jag nära på att stoppas då? Du är den enda möjliga råttan! Du är vår enda svaghet! Skrek jag tillbaka.

Dimitri slog honom i magen så att han kved, skar av 3 av hans fingrar och kittlade hans hals med kniven.

- Du har en jävla chans till att erkänna att du är råttan Jonas, en enda chans. Sa Dimitri med låg röst.
- Jag svär vid min sons död, jag har inte tjallat! Samme du måste tro mig, vi har känt varandra sen gymnasiet, berätta för Dimitri, Samme! För i helvete Samme!
- Jag stod där stel. Min barndomsvän och min bästavän var nu hatiska fiender, jag kunde inte välja parti utan jag bara stod där och försökte andas in situationen. Min vän hade svikit mig, min vän hade svikit oss, VÅR vän hade svikit hela Seventh. Det finns bara ett sätt att betala tillbaka till gänget.
Jag drog min pistol, gick närmre mot Jonas, ungefär en meter bort så stannade jag, riktade pistolen mot Jonas panna och en sekund senare var det tystare än på morgonen. Inte ett ljud hördes. Dimitri andades inte. Jonas andades inte. Jag höll kvar luften i lungorna en stund och suckade. Det här var enda sättet. Dimitri drog ett djupt andetag och klappade mig på axeln och satte sig i bilen. Han väntade på att jag skulle hoppa in. Jag drog fram en jaktkniv, drog upp hans vänster ärm och började skära bort tatueringen. Som fullbordad medlem i Seventh så får du en tatuering på vänster handled som betecknar lojalitet, respekt och formas till en stor sjua. 
När jag satt mig i bilen så satte Dimitri på radion, allt handlade om rånen som just skett i Göteborg, de 3 bankrånen, och vi hade 32 miljoner i skåpet där bak bland våra medlemmar. 
Telefonen ringer. Jag svarar och sitter tyst tills jag hör en röst, en mörk röst som jag tycker mig känna igen..

- Minns du mig Samuel? Jag ska få dig och hela ditt gäng att försvinna spårlöst. När du minst anar det.

Han la på. Vem var det? Varför kan jag inte sätta hans röst på ett ansikte? Jag tittade på Dimitri och sa.

- Vi har ett problem. Ett stort jävla problem.

Del 3: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9176570

Likes

Comments

Många har berömt min förmåga att skriva, som jag inte själv anser att jag har. Men blev iallafall uppmanad och uppmuntrad till att skriva en lite kortare historia, en kort eftersom jag inte gärna sitter och skriver hela natten.
Är det tillräckligt bra så fortsätter jag skriva på historien en annan dag.

(Historien är tagen direkt ur tankarna.)

Jag packade mina väskor noggrant efter en lista för att få med allt och få plats med allt, om en utomstående skulle se min väska så skulle man kunna tro att jag skulle vara iväg en vecka. Men nej, det blir bara några dagar. Jag och min flickvän ska besöka hennes föräldrar i Stockholms skärgård. Hon påstår att hon kan hitta deras stuga bland alla hundratals öar som finns där och jag är tveksam över det. Min fokus avbryts av en snabb dörrknackning, jag tror det var en knackning iallafall, så jag tar av mig mina hörlurar och märker att Ida fortfarande ligger och sover, tungt och stillsamt. Lyssnar noga, men det verkar inte hända något mer, precis när jag är påväg att stoppa in plupparna i öronen igen så hör jag en mer aggressiv knackning, Tittar på klockan och undrar vem som kan vilja något vid denna tiden? Jag går mot dörren och kommer på mig själv innan jag öppnar dörren att se efter vem det kan vara. Det var Jonas.

Jag lever två liv, ett tillsammans med min flickvän, en illusion, och en som gängmedlem i ökända Seventh. Vi höll till runt Göteborgs gator, men även runt över Sverige och utomlands. Ida vet ingenting om min kriminella sida, hon vet bara om att jag känner folk som valt att leva den vägen. Jag lever ett liv fullt av lögner.

- För i helvete Jonas, jag har sagt åt dig att du inte får komma hit, om det är något så får du messa! Du vet att Ida har flyttat in!
- Tagga ner Samme, vi har ett problem. Viskade Jonas.
- Ut. Vi tar det ute. Röt jag.

Vadå problem? Vad fan snackar han om.

 - Aina är i hälarna på oss, Samme.
- Vad fan snackar du om? Vi har varit hur jävla försiktiga som helst, hur kan dom vara oss i hälarna?
- Det måste vara den där horan från Rosenlund. Sa Jonas.
- Säg inte att du gått till en horjävel, skaffa dig en rejäl jävla brud istället.

Jag börjar bli riktigt irriterad på honom, att han alltid ska klanta till det i sista sekunden, och allt som har gått så bra nu. Jävla karma.

- Jag lämnar det här till dig Jonas, it's all up to you. Sa jag och vände klacken och gick därifrån.

Jag hoppas inte Ida vaknade när jag smällde igen dörren efter mig, vad fan skulle jag säga då? Förmodligen något i lik med "Oj förlåt älskling, vaknade du? Jag tyckte jag hörde grannen slå sitt barn igen" eller "Oj, det var inte meningen att väcka dig, Pontus hade något skit med bilen och behövde låna nyckeln till garaget". Bara hon går på det och inte börjar leta efter nyckeln sen. Tur i oturen så hade hon inte vaknat, hon snarkade ovanligt högt men det är en del av vad jag älskar med henne. Tillbaka till packningen, har jag allting? Hygienartiklar - Check. 4 par jeans - Check. 3 T-Shirts - Check. Underkläder och strumpor - Check. Jag förstår inte hur jag alltid ska vara ute i sista sekunden med packningar och så. Vi ska ju åka om 6 timmar och jag har inte fått en blund.. Verkar onödigt, jag sätter på en skvätt kaffe och ser vad natten har att erbjuda.
Med min mugg med kaffe kliver jag ut i hallen, tar dom sista klunkarna och ställer koppen på hallbänken, tittar i spegeln, drar håret bakåt och sätter på mig min Helly Hansen jacka och kliver ut i farstun. Vi bor på Rambergsvallen i höghusen och den kalla luften skär sig nästan i halsen när jag kommer ut på gården. Det är nästan helt tyst, det enda man kan höra är ett par mopeder ett par kvarter bort och tickandet från övergångsstället. Det är sällan det är såhär tyst så jag gick en sväng ner mot spårvagnen. Nästa kommer om 23 minuter så jag kan lika väl gå till Backa. 
Med ljudet av mina kliv och vinden som viner så bildas nästan en melodi i huvudet, kliv - swisch, kliv - swisch swisch. 
När jag kommer till Backa så är det några av ungdomarna som sitter på parkbänkarna framför Pressbyrån, och jag känner igen två av dom. Den som sitter på den svarta mopeden är Felix och han som pillar med en holk är Adde, Andreas. Jag kommer närmre och harklar mig, deras kompisar känner inte igen mig och ställer sig upp för att söka bråk. 

- Ey din svennefitta, får du vara ute såhär sent för din mamma?
- Jag frågar dig detsamma lillskit. Svarade jag.
- Hållkäften, jag manglar in pannan på dig.
- Du är välkommen att försöka. Svarade jag utmanande.

Han kliver fram, puttar på mig, och jag rör mig inte en centimeter, så drar han fram en liten kniv och till min egen förvånad så skrattar jag. Han hugger den mot mig och jag tar tag i hans handled, vrider runt den 180 grader och han står inte längre och tittar på mig, han hukar sig ner, vänd mot sina vänner och kvider i smärta. 

- 40 grader till och din handled bryts lilla bubben. Sa jag nedlåtande. 
- Förlåt, snälla släpp, du gör illa mig din.. 

Jag kastade fram honom till Felix och Adde och gick fram och hälsade på dom, dom såg ut som statyer med deras snopna ansiktsuttryck. 

- Vad gör ni här vid denna tiden? Försöker ni ta över våra gator eller? Sa jag med grov röst.
- Nej absolut inte Samme! Självklart inte! Detta är era områden, vi reklamerar bara, jag lovar! Svarade båda två med hjärtat i halsgropen. 

Utan att svara på dom så fortsatte jag gå bort mot industriområdet där jag visste att Jonas och dom andra var och hörde hur moppepojkarna viskade till varandra om vem jag var. Det var precis vad jag behövde, ännu ett par snorungar som vet om vem jag är och vad jag håller på med. Jag tände en cigarett sög på den hela vägen till Backa industriområdet. Sköt iväg ciggen och knackade på lokaldörren. Det var Andrej som öppnade, han hälsade och bad mig stiga in. Bland all rök så såg jag nästan alla medlemmar i Seventh sitta vid bordet med öl framme och något som liknade en karta. Dom som var i lokalen var Jonas, Andrej, Peter, Dejan, Dejans kusin Adro, Thae Wi som vi kallar Tha och Dimitri. Dimitri var min bästavän och Presidenten över Seventh, jag var vice-president. Vi hade startat upp detta tillsammans, det vi gör kallar vi export och import i finare ord. Vi dealar med vapen och knark in och ut ur Sverige, och får det att gå runt över landet. Jag hälsade på alla, hämtade en öl och satte mig vid bordet och försökte ta del av det som skulle ske utan mig medans jag och Ida åkte till Stockholm. Jag förstod nästan direkt att det här var bland det största Seventh skulle göra. Dom skulle utföra tre bankrån under loppet av 6 timmar. Vinsten skulle bli runt 32 miljoner svenska riksdaler. Efter det kunde vi ligga lågt några månader för att inte dra till oss för mycket uppmärksamhet, men det fanns en hake i det hela. Jag skulle transportera resten av våra droger till Stockholm och lämpa av dom hos Leif, han som ser till att våra varor kommer ut på rätt plats i huvudstaden. Fanns inget att säga till om, han skulle möta mig bakom en mack i Södermalm. 6 hägge skulle jag få med mig men jag visste inte hur. Det var bra med pengar eftersom det gällde snö, kokain, men om jag blev stoppad längs vägen så skulle jag få minst 25 års fängelse. Efter mycket chittchatt så var jag tvungen att gå hemåt och göra kaffe, vi skulle åka om 2 timmar. 
Väl hemma så är Ida redan uppe och i fullt språng, det är en del av vad jag hatar med henne, hon är morgonpigg, vilket gör det omöjligt att smyga in obemärkt mitt i natten. Klockan var visserligen 5 men ändå. 

- Vart har du varit? Frågade hon irriterat.
- Jag var ute och hjälpte Dejan med bilen, kamremmen hade gått, så vi fick putta den till garaget för att byta. 
- Jaha, har du packat färdigt?
- Ja, är du klar eller ska du ha med resten av lägenheten? Svarade jag med lite sarkasm.
- Ha-ha, du är allt rolig du Samme, kaffet är klart, du kan väl gå ut med Ashes medans jag hoppar in i duschen?
- Hon är hos min syster, tänkte att vi skippar att ta med henne till Stockholm, blir så många pauser på vägen då. Svarade jag och pussade henne och puttade in henne lite försiktigt in i toan och gick in i vardagsrummet. 

Bara skit på tv som vanligt, jag tror att man spenderar mer tid att bläddra genom kanalerna än vad du faktiskt ser på programmen som går.

~~~~~~
- Låt mig välja radiokanal någon gång! Sa Ida surt.
- Du lyssnar ju bara på skit, man får ju öronklåda av det.
- Mäh. Jag tycker att det är bra..
- Sätt på skiten då, vi måste stanna till här längs vägen, måste kolla luften i däcken. Sa jag och försökte att undvika ögonkontakt. Vi svängde in på Backadalsmotet och jag kollade framdäcken, bakdäcken och öppnade skuffen, kollade så att varorna låg under reservdäcket och stängde luckan igen. När jag hoppade in i bilen igen så hade inte Ida märkt av att jag öppnade bagageluckan för att hon spelade airband till sin urusla elektriska musik, jag förstår inte hur folk kan lyssna på sådant här utan en LSD-tripp. 

~~~~~~
Efter en lång åktur och en matpaus så rullade vi in i Stockholm, allt hade gått som planerat tills vi kom in till Södermalm. En polisbil börjar tjuta 3 bilar bakom oss och en två bilar framför. Den bakom körde upp bredvid oss och höll samma hastighet som oss och vinkade in oss mot sidan. Jävla helvete, skiten var riggad! Någon jävel har tjallat!..

Vill ni läsa mer om detta så väntar jag tills jag har fått tillräckligt med god kritik ifrån folk. Inge kul att skriva om ingen läser liksom. Ha det gött

Del 2: http://www.nattstad.se/shewillbemine?id=9162856

  • 3002 readers

Likes

Comments

Godmorgon såhär 4 timmar in på eftermiddagen.
Har inte bloggat de två senaste dagarna för att jag har haft helt fullt upp, iförrigår så träffade jag Coffe, Hanna och Elin, så  vi drog runt till Bjurslätt, Nordstan och Hjalmar Brantningsplatsen. På Bjurslätt så träffade vi Elina, på Nordstan så testade vi hattar, kollade på kläder och hade det allmänt kul. Backaplan stannade vi bara till på för att köpa Dr Pepper.
Efter det så åkte jag hem och kollade på film och mumsade godis.

Igår så träffade jag Eric och vi drog till McDonalds och käkade, gick ut på Hjalmar och v'äntade på Coffe och Hanna, när dom väl kommit så drog vi till Slottskogen (en stor park) och spelade fotboll, Coffe hade med sig en högtalare så det blev dunder på det viset, ännu bättre blev det när det kom en mörkhyad och tre kurder och spelade med oss, tvärgoa killar var det. Uppfattade aldrig deras namn för deras svenska var inte på topp, men det var bra, för då fick vi öva på vår engelska! Så vi spelade på snorhalt gräs och man halkade och gled 2 meter så fort du skulle stanna med bollen, så det blev typ street fotboll för vi hade inga regler. Vi flög över varandra, på varandra, förbi varandra, är öm i hela kroppen men det var värt det! Idag vet jag inte vad jag ska hitta på, får väl se om jag träffar någon eller om jag bara tar det lugnt hemma och njuter av lovet.
 

Forget all the reasons that says "it won’t work" and believe in the one reason that says "it will".








Likes

Comments

Jag har en vän, sen några år tillbaka som jag tänker berätta om.
7an: (Mitt umgänge består av mina vänner från Björktorpsskolan och nu börjar vi på Stålfors).
Jag hade hört om denna killen som liknade mig, att folk tog fel på mig och honom, och av min vän så fick jag höra vad han hette. Kristoffer. Whut? Vem var det? Ingen som jag någonsin hade hört talats om innan, aldrig sett förut och vi var inte ett dugg lika enligt mig. Tänkte inte speciellt mycket mer på det, han var en människa som inte direkt förtjänade min tid. 

8an: Jag började i en ny skola, Faktoriet. Och på namnlistan dök det upp ett namn som jag kände igen bland mina vänner och okända. "Kristoffer Skoglöf". Varför känner jag igen detta? Då slog det mig, det är ju han! Vi som är "lika som bär"! Jag kände inget direkt hat längre, jag hade väl mognat lite grann. Men det var inte så att jag försökte bli vän med honom. Jag fortsatte umgås i samma krets som alltid. Och jag minns inte riktigt hur, men han började umgås med oss också, det hade hänt att folk började umgås med oss men någon av oss grabbar petade alltid ut honom så att han försvann och vi blev en cirkel igen. Vi alla hade varandras förtroende och kunde prata om allt och visste att det stannade där, vi ville inte ha en svaghet, inte en öppning. Vi var slutna. Men nu hade han kommit in i bilden och alla verkade ge honom en chans. Han var rökfri, drack inte, festade inte, bodde i Brottsta, gräddhyllan. Han var en bortskämd skit som vi inte var, vi bodde i Nyfors, bland alla höghus. Sakta men säkert, så började jag och han prata, lite halvt, allt fler personer kom in i vår krets och vi blev en större cirkel. Vi pratade inte längre om samma saker, hade inte samma förtroende, och Krille började röka. 

9an: (HT) Jag och "Krille" blev ganska bra vänner, vi umgicks inte på fritiden men vi var vänner, hur kunde jag hata honom? Han var ju en asgo kille. Nu var han lite mer lik mig. Vi träffades på morgonen i skolan, sa hejdå på slutet av dagen, umgicks all tid däremellan, om han inte var med sin kompis i parallell klassen. 

9an: (VT) Nu var jag och Krille bra vänner, väldigt bra. Mot slutet speciellt, för då åkte vi på en klassresa till Gotland. Det var då vi fick bäst kontakt. Vi var nu bästa vänner, ickebiologiska bröder. 

Sommarlov: Vi umgicks varje dag, hela tiden, festade, cyklade, glodde film, vad som helst, vad vi än gjorde så hade vi kul. Vi var intresserade av samma saker, gillade samma saker och hade samma åsikter. Jag hade funnit en vän för livet.

Första ring: Det här särade på oss, jag flyttade till Göteborg för att studera och han bodde kvar i Eskilstuna, en bit utanför Stockholm. Men vi höll kontakt, skrev på Facebook, smsade, ringde vissa förmiddagar påväg till skolan och så. Och när jag väl flyttade tillbaka till Eskilstuna så blev vi tajtare än någonsin. Vi umgicks precis varenda dag, i skolan, på fritiden, på nätterna. Han kom till mig varje morgon och vi tog en morgoncigg ihop. Upptäckte alla låtar tillsammans, vi levde samma liv.

Sommarlov: Det är nu sommarlov, vi lär känna nya folk ihop, han går bra ihop med min familj och jag går bra ihop med hans. Han är min bästa vän, min närmsta bror. Jag kan prata med honom om allt, känslor, vänner. tjejer, pappa. Alla problem som dyker upp kan vi dela med varandra. Men nu när vi börjar Andra ring så vet jag inte hur det kommer bli, jag kommer börja plugga i Enköping, dvs jag kommer pendla. Jag kommer vara borta på morgonen, komma hem runt 5. Jag vet att du kommer att läsa det här Krille, därför skriver jag det nu: Vad som än händer, så vill jag inte förlora den här vänskapen. Oavsett hur oeniga vi blir ibland. Våra barn ska få chansen att bli lika bra vänner med varandra. Right? 

PS: Skynda dig ifrån Barcelona och hit till Göteborg!

















Likes

Comments

Vem behöver en flickvän när man har Pewdiepie, har suttit i 4 timmar och kollat på hans montage. Urkul, kollat på några som jag kollade på för ett par år sen och dom blir bara roligare och roligare för varje gång. Man kan till och med leva sig in i situationen, när han får panik så får man själv det, helt otroligt.
Men vem försöker jag lura? 
Allt är bättre med en flickvän, tror du mig inte?

Film: Dunder.
Film med flickvännen: Dunders dunder.

Mat: Dunder.
Mat med flickvännen: Dunders dunder.

Bad: Dunder.
Bad med flickvännen: Dunders dunder.

Utehäng: Dunder.
Utehäng med flickvännen: Dunders dunder.

Föreställ dig vad som helst, och så lägger du till flickvännen med det, och det blir bättre. Om inte, så testa pojkvän.



Likes

Comments