Ibland känns det som att vissa människor är så rädda för att inte se perfekta ut hela tiden så när de ska dumma sig eller tramsa sig så försöker de till varje pris även då vara så snygga de bara kan.
De kommer förneka det till graven, ingen får någonsin veta hemligheten om hur man putar med läppar och suger in kinderna medan man berättar ett skämt, men vi ser det.
Det är där.

Varför är det så otroligt viktigt att vara snygg när man ska fula sig?
Det är inte att fula sig när man sträcker ut tungan lite gulligt och sjunger med till en hip hop låt.
Det är bedårande, håll käften.

  • 3 readers

Likes

Comments

Vanligtvis brukar jag inte veta vad som är konstigt eller när det är konstigt eller varför; jag har inte det i mig. Jag kan berätta min livshistoria och de mest intima fakta om mig för någon jag precis träffat, utan att veta att det jag pratar om är för mycket information.

Men att sitta på en flygplats i Kaunas klockan fem på morgonen efter endast tre timmars sömn, ätandes på Pringles med paprikasmak då det är det enda veganska, det är konstigt.
Det är då man tänker riktigt konstiga saker, det är då allting luktar väldigt konstigt och det är då alla ser väldigt konstiga ut.

Nu har jag ätit mig igenom en liten burk Pringles, och är fortfarande så jävla hungrig. Att vara hungrig är en sak, men när jag är hungrig OCH trött så är det en helt annan sorts hungrig. Det är en härlig blandning av illamående och magknip, det svider liksom.

Timmarna mellan fyra och åtta är alltid väldigt konstiga för mig att vara vaken på. Även när jag är ute och festar är de timmarna väldigt skumma, det är de timmarna jag smyger ifrån min grupp för att kolla på fiskmåsar i hamnen. Sitter jag på en flygplats däremot så är dessa timmarna den tiden jag sitter apatiskt på en stol och ser ut som en zombie. Eller, ja, jag känner mig som en zombie trots att jag egentligen inte kan känna någonting överhuvudtaget vid den här jäkla tiden.
"Vad fals? Har jag sålt smöret och tappat pengarna? Ok. Fett. Godnatt."

Vill bara sova.

  • 0 readers

Likes

Comments

Redan en timme innan jag kommer fram till flygplatsen så börjar festen.
Både jag och far min blev välsignade med väldigt oroliga magar, så när jag sitter på tåget till Kastrup börjar jag må illa. Men det är när jag kommer fram som det blir riktigt jävla jobbigt. Jag har dock rest så mycket nu så jag tror jag har någorlunda koll på läget.

Allting hänger på om jag kommer förbi säkerhetskontrollen eller inte. Jag har aldrig varit ett stort fan av stora, starka och allvarliga människor. För det första, lagens miniorer är ju rätt läskiga i sig med tanke på makten de har och för det andra så blir jag väldigt nervös av att eventuellt behöva kommunicera med någon som talar ett språk som jag inte förstår för fem öre. Danskar verkar tycka att skåningar ska kunna danska och skåningar verkar tycka att danskar ska kunna skånska.
Men ifall jag lyckas komma förbi säkerhetskontrollen utan att hyperventilera mig till för mycket uppmärksamhet av vakterna så vet jag om att jag kommer kunna fixa resten!

Såhär:

1. Sätt igång tung musik av något slag i dina hörlurar, högt som fan. Jag brukar sätta igång antingen punk eller metal då tung musik får mig att känna mig tung, och det kan ju behövas när ens hjärna försöker övertala en om att man är en liten lus och alla är ute efter att hata dig eller sno ditt pass.


2. Låtsas som om du är livsfarlig och att alla människor som stirrar på dig egentligen bara stirrar på dig för att de är riktigt jävla rädda för dig. "Äsch, alla människor är så upptagna med sig själva så de tänker inte på dig". Det kan vara så, men det är väl för fan ingenting jag kan tänka när jag går igenom en flygplats fullproppad med människor som springer runt, pratar hetsigt och stinker antingen dyr översittar-parfym eller alkohol. De är fett hetsiga, fett jobbiga och jag tänker låtsas som om jag är hetsigare!


3. Slappna av i käken. Jag har en tendens att bita ihop hårt som fan när jag är nervös, antingen det eller så gnider jag mina händer mot varandra av någon anledning. Men fatta hur ont det gör i huvudet efter ett tag när man biter ihop sådär, plus att man ser rätt så läskig ut när man biter ihop hårt som fan och låtsas du då att du är livsfarlig så kanske folk på riktigt tror att du är farlig när du sitter där med metal i lurarna, biter ihop, spänner käkarna och dessutom leker att du är en fara för samhället.


4. Spy inte framför någon personal när en stor och farlig sjukdom är aktuell. Beror kanske på vart du ska resa ifrån och till, men när jag skulle resa hem ifrån Thailand så nekades en familj påstigning då deras unge precis spytt och alla var livrädda för ebola. Det är ju inte en jävel som hade trott på mig ifall jag försöker förklara att jag inte spyr på grund av ebola utan att jag spyr för att jag har en fobi för främlingar. Hinner du så spring in på toan och spy, ifall du nu vet om att du inte är sjuk; det är trots allt rätt taskigt att sätta sig på ett flyg och ge alla ebola.


5. Eyes on the price, jag ska ju ut och resa för helvete. Man får fokusera på målet - att dessa timmarna bara är en liten bråkdel av hela resan och resten av resan kommer jag att sitta och dricka Margarita för 120 kronor per liter med min bästa vän.





Att sysselsätta sig med att skriva ihop detta var också rätt effektivt. Men jag mår fortfarande så jäkla illa och flygvärdinnorna vid gaten kollar oroligt på mig då och då. Kan i och för sig vara för att jag ser ut som en oskyldig kyckling men blastar I am hunger på högsta volym så att det hörs ut och ekar lite över gaten.

Varsågoda! Nu slipper alla ha ångest.

Likes

Comments

Nu har jag skrivit ungefär fyra utkast och allihopa är det sämsta skit jag någonsin läst, det ena utkastet värre än det andra.

Men jag måste skriva alltså, det är där skon klämmer.
Så vad har hänt sen sist jag bloggade? Oj.
Jag har blivit vegan, jag har haft dreads, jag har varit i ett polyamoröst förhållande, jag har klättrat över murar i Litauen, jag har åkt linbana över en skog i Thailand, jag har snott skor och legat raklång i lera på en festival, jag har hängt i rep i en skog och jag har flyttat ihop med min bästa vän.

Det låter fett tumblr men det där är bara en liten procent av vad jag gjort sedan jag sist skrev på en blogg, de andra procenten har jag legat i min säng, ätit pommes och haft ångest över det.

MEN NOG OM MIG.

Nej, det kan det inte vara.

Jag tror att jag dels vill skriva för att stimulera min hjärna, för den enda stimuleringen den får nu för tiden är när jag pluggar. Vilket borde räcka för dem flesta, men det är ju en stor skillnad på att skriva om hjärnans uppbyggnad och att skriva om huruvida aliens finns eller inte.

Aliens finns.

HUR SOM HELST, vi återgår till det där om att jag vill stimulera min hjärna.
Det har varit ett fint liv sedan jag tog studenten, det har varit mycket skönt att inte gå i skolan men jag har också märkt att jag börjar bli sämre på allt jag var väldigt bra på förr.
Min källkritik börjar brista, min stavning och grammatik likaså och det känns nästan som att mitt vokabulär krymper istället för att växa.
Jag måste skriva.

Jag har också kommit till insikt med att mitt huvud är proppat med tankar som bara flyger omkring och eftersom att alla är så trötta på att höra mig prata konstant så tänkte jag skona dem och skriva istället.
Då kan man ju liksom välja om man vill lyssna eller inte.

Med det sagt så hoppas jag lite att någon kommer lyssna.
För jag tänker ändå att jag har rätt så bra saker att säga.

Problemet är bara att jag inte har något vettigt att säga just nu, så detta blev ju lite konstigt och pinsamt.
Jag ville nog bara skriva att jag vill skriva igen.
Så, det var det.


PUSS














Likes

Comments

Det är ingen identitetskris.
Det är ingen identitetskris.
Det är ingen identitetskris.

 Beklagar att du inte kan känna igen din mage eller dina lår längre.

Det måste vara tufft att observera sina kroppsdelar och komma fram till att de ser annorlunda ut.

Har du testat att inte kunna känna igen din hjärna?
Att inte vara van vid den extrema, överväldigande och snabba aktivitet i ditt egna huvud? 
Att inte egentligen riktigt kunna relatera till dina egna tankar?
Eller hur snabbt de kommer och går? 

Har du testat att vara inlåst i ditt psyke utan någon som helst kontroll?

Du tänker det, du säger det och ändå sitter du där inne utan din joystick och ifrågasätter allting som händer.
Det är inte bara det att du inte känner igen dina impulser, utan numera skrämmer dem dig också.
De är inte ens dina längre. 
Du minns ingenting, det finns inte plats för minnen här. 
Du måste, måste, måste, måste, måste, måste, måste, måste, måste, måste, måste.

Och måste du inte, så bör du.
Ingen har någonsin fått högsta betyg, men vi allihopa vill att det ska vara ditt enda livsmål.
Ifrågasätt det aldrig.

Du har fem dagar på dig. 









Likes

Comments

#666

I spoke to Lucifer today

He told me he made my bed for me

He told me he'd lie there with me

Stop the bleeding while he cries there with me

Turn the lights out when my muscles fail

Kiss my forehead 

Sing me to sleep

Feed on the air that I exhale



Why are you so lonely? He asked

I'm not, you're here. 





Likes

Comments

#5

When I walk through the train station I always try to image that I'm a wanted, bloodthirsty serial killer and that the people looking at me are actually just looking at me because they fear me.

But now that I'm at the train station, drinking poison and blowing my nose, I myself tend to watch people and my mind is blank. 

  • 28 readers

Likes

Comments