View tracker

​Vaknade idag till underbart väder som tog mig med storm, men även av en ångest som fortfarande sitter kvar fem timmar senare. Och jag har ännu inte klivit upp och vill nog inte heller. Vem lever sitt liv såhär egentligen? Är det alla ohälsosamma 23-åringar som är singlar eller är det bara jag? Jag kan ju säga att jag gör såhär en dag i veckan men det får mig ändå att känna mig som den mest icke produktiva människan på denna jord. Kanske blir det ett träningspass ikväll, eller också inte. Vi får se. Troligtvis tar min tvångstankarna dit ändå så något val har jag nog inte. Men först väntas tre timmars plugg, frukost (?), boost av självkänslan som idag är på noll samt lite Winnerbäck till det. Och just det - man ska våga sig ut på fest ikväll med! Blir nog bra.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Jag vet inte vem jag är längre; vad jag gjort för att hamna här igen. Vad jag känner, tänker och lever för. Mycket känns tungt, svårt och meningslöst utan att jag kan sätta fingret på varför. Jag är dålig som människa, misslyckas med att finna kärleken totalt och min figur är så hemsk att synen av mig själv får mig att bryta ihop. Jag är bortskämd, jag har allt, mer än många önskar, men ändå gråter jag bort allt det positiva. nker att 'sminkar jag mig får jag säkert ett leende på köpet' men icke. Spenderar timmar på gymmet för att motarbeta ångesten, ändå är den där igen så fort jag lämnar byggnaden, bara jag kliver ner från maskinen. Ska livet vara såhär? Ska jag vara såhär? Nej, detta är inte jag och kommer aldrig att vara. Men jag har levt såhär för länge för att tro på det.

Likes

Comments

View tracker