Postad i: Hemma hos oss, Pyssel, tips & DIY

Åh sommarlov! Tänk om man fick det.. Nä men barnen mina får de i morgon. En slappdag med brännboll lärarna mot sexorna och på kvällen får jag höra alla fina avslutningslåtar. Klart man får lite sommarfeelings! Och även jag har i år skaffat mig en sommarlovs outfit. Fröken måste väl också va fin? Haha

Sommarkännslorna har bubblat trots att solen inte gjort minsta ansträngning och visat sig. En sommar bukett fick det därför bli på kvällskvisten, nu? Vika tvätt och förbereda för vecka.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Postad i: Hemma hos oss

Ja herregud vad tiden går, två dagar kvar till juni? Helt otroligt att de gått så fort. Om en månad ska jag vara klar med min andra kurs på distans. Engelska 6 har gått förvånansvärt mycket enklare än jag trodde, jag har däremot haft helt otrolig hjälp av mamma som faktiskt är Engelska lärare men sjukskriven. På fredag ska jag göra mitt nationella prov och innan dess ska jag försöka hinna med att göra klart uppgifterna för denna Modul. Kanske inte helt igenom tänkt att boka NP en dag innan jag ska lämna in uppgifter. Men sån är jag!!

Detta i kombination med att jag arbetar heltid.. Haha ja vad ska jag säga, inte direkt förvånad. Men snart är de sommarlov för plugget och en månad kvar av mitt vikariat på skolan. För två veckor sedan var jag helt i upplösningstillstånd och trodde att jag skulle bli arbetslös nu.

Men jag har nämligen hittat ett arbete, dock inte det exakta jag önskat. Men samtidigt sitter jag inte i en sådan position att jag kan tacka nej... Just nu känns de lite motigt, men som min älskade sambo sade "är det någon som ska göra det jobbet är du väl en helt rätt person för det."
Har jag sagt att jag älskar min sambo och är helt sjukt tacksam för allt stöd han ger mig på sitt eget lilla vis? Haha.

Ja jag ska återkomma till dom idag om det och innan jag tackar ja ska jag försöka få lite klarhet i vad som ingår i den tjänsten. Det är en helt ny utmaning och självklart ett plus på CV. Samtidigt ställer det nog till det för min tänkta start på Högskolan till våren. Samtidigt som jag ännu inte känner mig helt säker på vad jag ska läsa där ännu. Så kanske blir detta en bra lösning.


Elli är hemma efter att ha fått valpar och Märta är på tjocken. Här odlas det och föds för fulla muggar på alla (DJUREN). Ännu inga tänkta människobebisar vilket känns skönt med tanke på vart jaag är i livet nu! haha Så till mina vänner, NEJ! De blir inge tant roller för er än på ett tag. Trotts tjatet!

Nu ska jag ta och packa ihop och CYKLA till jobbet eftersom att bilen står där den står och inte rullar efter att vi fick en hel del tvåor på besiktningen och Emil försöker laga! Jo han är helt underbar den där sambon jag har!



//Det nya landet vi byggde i helgen!

Likes

Comments

Postad i: Hemma hos oss

"Just idag så längtar jag till våren.Så att jag kan börja om på nytt. Jag vill inte gå och slicka såren. Frysa fast i tiden som har flytt" -Nordman

Nordmans Vår igen
beskriver liksom mig just nu. Vi åkte till Västerås igår och träffade Elli och hennes valpar som är hela fyra veckor gammal 😍

Jag behövde verkligen det, Elli var dock inge pigg så de var jobbigt att åka från henne när hon bara vill sitta i mattes knä. Men jag vet att hon har det så sjukt bra hos sin uppfödare och att hon snart får komma hem, så det gör det hela mycket lättare.

Påskhelgen är snart slut och det har gått fort. Vi var till farmor och farfar i fredags och i lördags byggde vi kompost på gården och krattade löv innan vi åkte till svärmor och svärfar. Igår gick hela dagen i Västerås och jag försökte meningslöst plugga lite på kvällen... På torsdag ska jag göra min slut examination i svenska 2 och jag är så stressad då jag har två uppgifter som båda är skit svår och jag kommer liksom ingen vart. Mamma kommer en sväng i eftermiddag och ska försöka hjälpa mig. Så jag hoppas vi kommer en bit då! Blir ju liksom tuffare nu sista dagarna när jag börjar jobba igen och bara har kvällarna efter jobbet..
Men de får gå som det går.

Nu ska jag dricka en kopp te och försöka få upp karln för att kunna komna ut och köra ett ryck i trädgården innan mamma kommer

Likes

Comments

Postad i: Ballyvary Lad & hästlivet

Den 4 april blev jag officiellt den här prinsens ägare. En krokig väg har vi vandrat och upplevt sorg och glädje. Allt jag fått lära av dig min älskling. Du fick ingen lätt uppgift att fylla ett trasigt hjärta men med facit i hand lyckades du utmärkt. Det fanns en sådan gnista i dina ögon, en livsglädje. Du har gjort allt för mig och den 4 april 2017 fick jag ta beslutet som var bäst för dig. För när gnistan slocknat för en tid sedan och livsglädjen inte längre finns kvar vet jag att du visar att du är klar. Min fina kille tack för att jag fick vara din och du var bara min, min alldeles egna vita prins. 


Jag väljer att berätta detta för att jag vet att han inte bara fångat mitt hjärta utan många andras. Att han varit en del i flera ryttares utveckling och liv. Och att detta är en sorg för flera. Men just nu är det min sorg och jag ber därför att få ha den.

Men också vill jag tacka alla som på något sätt varit delaktig i mitt och Valles team under åren. Vi har haft den bästa tiden tillsammans med hjälp av otroliga tränare, fodervärd, medryttare mm. Ett stort tack till familjen Vestblom som har gjort de sista året helt perfekt för min kille. Med super stor hjälp i vardagen och med skötseln och välmåendet för honom. Tack för att Valle fick hamna i ett ett stall med människor som han och jag varit trygg med. Och till mina fina vänner som förstår och finns till, till fina kollegor som hört av sig under dagen, till Rose-Marie för all hjälp inför och under denna dag. till min familj och till min otroliga sambo som tagit hand om allt kring denna dag.

Vi ses igen min vackra prins på en plats där kroppen inte gör ont, där det inte finns någon tid och livgnistan är förevigt. Där ska vi hoppa höga hinder och galoppera på oändliga ängar. Tills dess kommer du för alltid fattas mig min fina Ballyvary Lad

Likes

Comments

Postad i: Ballyvary Lad & hästlivet, Hemma hos oss, Tankar, känslor

Tiden flyet på och om en månad och två dagar ska jag vara klar med Svenska 2 kursen på distans. Ja, de har varit och är tufft, Hermods är inte vad jag hade hoppats. När man inte har pluggat på två år är man rätt grön och ibehov av att få någon att bolla med. Detta är inget man kan förvänta sig via dom. Men snart så är en kurs avklarad. Jag ska påbörja min essä och har noll inspiration för den.
och så flyter dagarna på, jag jobar och pluggar spenderar tid i stallet och försöker samtidigt att vara mitt bästa jag. Det går däremot sådär. Jag är så tacksam för att jag har en sambo som står ut med mig. För den senaste månaden har varit väldigt tuff och är fortfarande. Jag förundras över hur Emil gång på gång ställer uppoch tar hand om saker för att jag ska kunna försöka stå på benen! Han är min stora hjälte och livboj.

Tisdagen den 14 mars fick vår Elli 4 små valpar och allt gick bra! Längtar tills dom kommer hem och vi får valpmysa lite.


Jag har några tuffa veckor framför mig inte enbart med studier utan även privat. Saker som är oundvikliga därför försöker jag varje sekund att njuta av den tiden jag har och spara alla stunder av lycka i en alldeles speciell box för att kunna plocka fram senare när det är de enda jag har kvar. Men jag lever, jag är frisk, jag har en underbar familj och sambo. Jag har ett hem och ett jobb. Mycket mer än många andra har därför försöker jag endå se att allt har en mening och att besluten som ska tas är rätt beslut.

För några veckor sedan fick jag valle och mig fotograferade! Så nöjd och glad över de fina bilderna som är tagen av en tjej här i Årsunda. Sofia Säärelä rekommenderar henne starkt.



Likes

Comments

Som rubriken lyder. Jag har gjort det igen!! Satt mig i en sådan där rolig situation med både studier och arbete. Denna gång svenska 2 men när jag skriver nu ser jag inte vad denna kurs hjälper mig med. Haha.
Det är lite kaos i livet just nu, som vanligt. Men tiden och orken är inte riktigt det samma med arbete och studier. Därför blir det mycket mer ansträngande för psyket när saker och ting kommer i vägen.
Att jag är kaos som människa har man nog räknat ut vid de här laget. MEN även så mitt sätt att studera. Önskar att mitt icke existerande skrivbord såg ut så här


Istället ser soffan ut som ett bombnedslag med kaos i lappar, anteckningsblock, litteratur, romaner, PostIt och pennor.

Likes

Comments

Postad i: Mode, kläder, smink

Då var det snart dags igen för lite hobbyarbete. Den 18 feb ska jag få äran att ännu en gång arbeta med en otroligt talangfull fotograf och sminka och styla två modeller. Det är tidskrävande allt förarbete, planering konsultation och förberedelser. Men ack så roligt, jag har nyss fått svar från ena modellen och sitter nu och söker inspiration till hennes makeup. Igår gick kvällen till att sortera på pinterest. För av någon anledning har jag två konton. Tänkte därför att jag skulle använda det ena till enbart makeup och styling. Och det andra kontot är mitt egna privata.

Har sedan sist när vi fotograferade jobbat med att få en Facebook sida redo för just detta. Har ju endå haft några makup och hår jobb under 2016.

Just nu sitter jag med spänning och hoppas på att grejerna jag beställde från Usa kommer i tid. Just som det står som info nu kommer det komma två dagar efter fotograferingen och då blir de lite jobbigt...

Likes

Comments

Postad i: Hemma hos oss, Tankar, känslor
Vart tog året vägen?

Och vipps så var 2016 slut. Nästan helt utan förvarning, att det skulle gå så fort ändå kunde jag inte anat den där dagen i Februari när mitt och Emils nyliga sambo liv just hade påbörjats och allt bara flöt på. Så här i efter hand vet jag ju om att det aldrig bara flyter helt utan några som helst problematiska hinder för mig. Men som allt för många gånger under mina 20 år är på jorden så trodde jag ju även då att det var min tid nu. Att för all framtid få leva de där tidningsomslags livet.

Hur tänkte du där Sheila?

Allt ställdes verkligen på sned när den där Februari dagen kom och polisbilen stod parkerad utanför våra brevlådor. Att den dagen för all evighet skulle sätta spår av sorg ilska och saknad hos så många människor visste inte jag just då när jag lite för otrevligt fnäste ut min fråga om varför polisen gick runt på vår gård.
Tiden efter den där sorgliga dagen i Februari är ganska dimmig jag tror att vi alla gick in i ett vakuum för att klara av att ta hand om allt som behövdes göra.

Trotts detta var verkligen vändpunkten när vi bestämde oss för att flytta till Emils föräldrar i väntan på vårt hus. Plötsligt kunde jag andas igen.
För när man går så länge utan att kunna andas tappar man fotfästet, allt detta satte sina spår i vårat förhållande. Satte spår i mig, jag började ifrågasätta allt som tidigare stått klart. Inte på grund av oss som par utan på grund av mig som människa. Men så låste vi den blå dörren där på vår en gång så lyckliga gata och backade för sista gången ut från uppfarten vid vår lägenhet. Även nu idag så många månader senare får jag en liten klump i magen. Så mycket minnen och kärlek vi lämnade kvar i den tomma lägenheten där allt började. Det som gör att klumpen existerar även nu är just för anledningen till att vi lämnade.
Men så kunde jag andas, VERKLIGEN ANDAS! Jag kunde stå i vad som kändes som en evighet och titta ut över ängen ute i Trösken hos Emils föräldrar och bara andas och framför allt LEVA.

Men så kom nästa käft smäll, Jessica min fina ängel. Kroppen orkade inte mer. Den sorg har jag upplevt en gång tidigare. Sorgen av att förlora en viktig vuxen person som varit en av de största trygghetspunkterna i livet. Den där man ringer när man inte längre vet ut eller in. Men även den man ringer i bilen på väg hem från jobbet bara för att prata lite om allt och inget. Helt plötsligt utan förvarning stod jag där igen och kunde inte andas, inte kontrollera kroppen inte gråta inte skratta. Bara satt och stirrade mot den vackra kistan som blev din sista viloplats. Varje steg mot kistan kändes som en evighet. Och så stod jag där jag bara insåg att aldrig mer kommer jag kunna ringa när oktober kommer och de där brevet på posten som upprör mig så anländer. Och så bara brast det. Hjärnan förlorade all kontroll över kroppens delar och benen vek sig. Ett skri av smärta och sorg ekade i mina öron och jag insåg att ljudet kom från mig.



Läser du fortfarande? Det glädjer mig.

Nu kommer det bästa av året 2016. Trotts all sorg så var det ändå kärleken, framgång, äventyr och lycka som speglades en hel del över det året som nu inte längre är här. Att jag tog min jägarexamen, bytte jobb, köpte hus, köpte katter, blev gudmor och mycket mer. Ja dom där små sakerna i livet under 2016 som blev stöttepelarna under året. Ja dom är värd att minnas. Jag har fått så mycket nya erfarenheter och allt detta tillsammans sida vid sida men människan jag älskar mer än livet själv. Mitt mål detta år är att faktiskt bli BÄTTRE på att inte bara skriva hur mycket jag älskar den där mannen med mustasch utan visa det för honom.

För helt ärligt så är jag väldigt dålig på det, min grej är att uttrycka min kärlek gärna i text. Men i år är mitt mål att varje dag efter jobbet när han kommer hem ge honom en puss.


Jo bara en enkel puss, för bara en liten sak som en puss efter jobbet visar hur mycket man älskar varandra. Och det är mitt mål att varje dag visa honom att jag älskar honom mer än ord kan beskriva.

Likes

Comments

Postad i: Hemma hos oss

Hallå ni som ännu finns kvar!
Tiden bara går och dagarna bara rusar förbi. Helt plötsligt var de Lucia? Jag har snart jobbat inom Skolan i två månader och jag trivs mer och mer för varje dag. Det som är jobbigt är att jag inte har en fast punkt utan åker mellan två skolor. Men jag visste ju trots allt detta när jag tackade ja till jobbet.

Vi grejar på i huset och lite små saker får sin plats ju längre tiden går. Jag börjar mer och mer känna att jag trivs. Men samtidigt när jag inte riktigt fått ordning på kaoset både i hemmet och mitt inre kaos tar det sin tid att varva ner och känna in att det faktiskt är bra. Att det är vårt hem.
Någon stans väntade jag väl mig att jag skulle känna exakt vad jag ville i framtiden. Men det är fortfarande oklart...


Och mitt i allt detta hjärnkaos ska alltså julen in och bråka... Som att de inte vore nog liksom? Jag är ju inte direkt en julfantast.. Har alltid kännt ångest inför julen. Och liksom alla år tidigare är det inte något annorlunda i år. Jag pyntar och pyntar, och inget får gå fel! Just för att pyntet är liksom det enda jag känner att jag har lite kontroll över. Haha så i Söndags efter en heldag ute i skogen med jakt fick Emil lydigt dra på sig stövlarna och hämta en ute gran åt mig. För att jag hade nämligen planerat att det skulle göras under helgen. Och söndag = Slut på helg.

Jo en och annan lite ilskna toner utbyttes mellan oss. Men eftersom att han är så klok åkte han till sist.


Brukar ofta tänka på vilket helvete vi får den dagen vi får barn. Det är ju "tyvärr" så att jag och emil båda har rätt starka åsikter och är fruktansvärt envis båda två..

Likes

Comments