Postad i: Hemma hos oss

"Just idag så längtar jag till våren.Så att jag kan börja om på nytt. Jag vill inte gå och slicka såren. Frysa fast i tiden som har flytt" -Nordman

Nordmans Vår igen
beskriver liksom mig just nu. Vi åkte till Västerås igår och träffade Elli och hennes valpar som är hela fyra veckor gammal 😍

Jag behövde verkligen det, Elli var dock inge pigg så de var jobbigt att åka från henne när hon bara vill sitta i mattes knä. Men jag vet att hon har det så sjukt bra hos sin uppfödare och att hon snart får komma hem, så det gör det hela mycket lättare.

Påskhelgen är snart slut och det har gått fort. Vi var till farmor och farfar i fredags och i lördags byggde vi kompost på gården och krattade löv innan vi åkte till svärmor och svärfar. Igår gick hela dagen i Västerås och jag försökte meningslöst plugga lite på kvällen... På torsdag ska jag göra min slut examination i svenska 2 och jag är så stressad då jag har två uppgifter som båda är skit svår och jag kommer liksom ingen vart. Mamma kommer en sväng i eftermiddag och ska försöka hjälpa mig. Så jag hoppas vi kommer en bit då! Blir ju liksom tuffare nu sista dagarna när jag börjar jobba igen och bara har kvällarna efter jobbet..
Men de får gå som det går.

Nu ska jag dricka en kopp te och försöka få upp karln för att kunna komna ut och köra ett ryck i trädgården innan mamma kommer

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Postad i: Ballyvary Lad & hästlivet

Den 4 april blev jag officiellt den här prinsens ägare. En krokig väg har vi vandrat och upplevt sorg och glädje. Allt jag fått lära av dig min älskling. Du fick ingen lätt uppgift att fylla ett trasigt hjärta men med facit i hand lyckades du utmärkt. Det fanns en sådan gnista i dina ögon, en livsglädje. Du har gjort allt för mig och den 4 april 2017 fick jag ta beslutet som var bäst för dig. För när gnistan slocknat för en tid sedan och livsglädjen inte längre finns kvar vet jag att du visar att du är klar. Min fina kille tack för att jag fick vara din och du var bara min, min alldeles egna vita prins. 


Jag väljer att berätta detta för att jag vet att han inte bara fångat mitt hjärta utan många andras. Att han varit en del i flera ryttares utveckling och liv. Och att detta är en sorg för flera. Men just nu är det min sorg och jag ber därför att få ha den.

Men också vill jag tacka alla som på något sätt varit delaktig i mitt och Valles team under åren. Vi har haft den bästa tiden tillsammans med hjälp av otroliga tränare, fodervärd, medryttare mm. Ett stort tack till familjen Vestblom som har gjort de sista året helt perfekt för min kille. Med super stor hjälp i vardagen och med skötseln och välmåendet för honom. Tack för att Valle fick hamna i ett ett stall med människor som han och jag varit trygg med. Och till mina fina vänner som förstår och finns till, till fina kollegor som hört av sig under dagen, till Rose-Marie för all hjälp inför och under denna dag. till min familj och till min otroliga sambo som tagit hand om allt kring denna dag.

Vi ses igen min vackra prins på en plats där kroppen inte gör ont, där det inte finns någon tid och livgnistan är förevigt. Där ska vi hoppa höga hinder och galoppera på oändliga ängar. Tills dess kommer du för alltid fattas mig min fina Ballyvary Lad

Likes

Comments

Postad i: Ballyvary Lad & hästlivet, Hemma hos oss, Tankar, känslor

Tiden flyet på och om en månad och två dagar ska jag vara klar med Svenska 2 kursen på distans. Ja, de har varit och är tufft, Hermods är inte vad jag hade hoppats. När man inte har pluggat på två år är man rätt grön och ibehov av att få någon att bolla med. Detta är inget man kan förvänta sig via dom. Men snart så är en kurs avklarad. Jag ska påbörja min essä och har noll inspiration för den.
och så flyter dagarna på, jag jobar och pluggar spenderar tid i stallet och försöker samtidigt att vara mitt bästa jag. Det går däremot sådär. Jag är så tacksam för att jag har en sambo som står ut med mig. För den senaste månaden har varit väldigt tuff och är fortfarande. Jag förundras över hur Emil gång på gång ställer uppoch tar hand om saker för att jag ska kunna försöka stå på benen! Han är min stora hjälte och livboj.

Tisdagen den 14 mars fick vår Elli 4 små valpar och allt gick bra! Längtar tills dom kommer hem och vi får valpmysa lite.


Jag har några tuffa veckor framför mig inte enbart med studier utan även privat. Saker som är oundvikliga därför försöker jag varje sekund att njuta av den tiden jag har och spara alla stunder av lycka i en alldeles speciell box för att kunna plocka fram senare när det är de enda jag har kvar. Men jag lever, jag är frisk, jag har en underbar familj och sambo. Jag har ett hem och ett jobb. Mycket mer än många andra har därför försöker jag endå se att allt har en mening och att besluten som ska tas är rätt beslut.

För några veckor sedan fick jag valle och mig fotograferade! Så nöjd och glad över de fina bilderna som är tagen av en tjej här i Årsunda. Sofia Säärelä rekommenderar henne starkt.



Likes

Comments

Som rubriken lyder. Jag har gjort det igen!! Satt mig i en sådan där rolig situation med både studier och arbete. Denna gång svenska 2 men när jag skriver nu ser jag inte vad denna kurs hjälper mig med. Haha.
Det är lite kaos i livet just nu, som vanligt. Men tiden och orken är inte riktigt det samma med arbete och studier. Därför blir det mycket mer ansträngande för psyket när saker och ting kommer i vägen.
Att jag är kaos som människa har man nog räknat ut vid de här laget. MEN även så mitt sätt att studera. Önskar att mitt icke existerande skrivbord såg ut så här


Istället ser soffan ut som ett bombnedslag med kaos i lappar, anteckningsblock, litteratur, romaner, PostIt och pennor.

Likes

Comments

Postad i: Mode, kläder, smink

Då var det snart dags igen för lite hobbyarbete. Den 18 feb ska jag få äran att ännu en gång arbeta med en otroligt talangfull fotograf och sminka och styla två modeller. Det är tidskrävande allt förarbete, planering konsultation och förberedelser. Men ack så roligt, jag har nyss fått svar från ena modellen och sitter nu och söker inspiration till hennes makeup. Igår gick kvällen till att sortera på pinterest. För av någon anledning har jag två konton. Tänkte därför att jag skulle använda det ena till enbart makeup och styling. Och det andra kontot är mitt egna privata.

Har sedan sist när vi fotograferade jobbat med att få en Facebook sida redo för just detta. Har ju endå haft några makup och hår jobb under 2016.

Just nu sitter jag med spänning och hoppas på att grejerna jag beställde från Usa kommer i tid. Just som det står som info nu kommer det komma två dagar efter fotograferingen och då blir de lite jobbigt...

Likes

Comments

Postad i: Hemma hos oss, Tankar, känslor
Vart tog året vägen?

Och vipps så var 2016 slut. Nästan helt utan förvarning, att det skulle gå så fort ändå kunde jag inte anat den där dagen i Februari när mitt och Emils nyliga sambo liv just hade påbörjats och allt bara flöt på. Så här i efter hand vet jag ju om att det aldrig bara flyter helt utan några som helst problematiska hinder för mig. Men som allt för många gånger under mina 20 år är på jorden så trodde jag ju även då att det var min tid nu. Att för all framtid få leva de där tidningsomslags livet.

Hur tänkte du där Sheila?

Allt ställdes verkligen på sned när den där Februari dagen kom och polisbilen stod parkerad utanför våra brevlådor. Att den dagen för all evighet skulle sätta spår av sorg ilska och saknad hos så många människor visste inte jag just då när jag lite för otrevligt fnäste ut min fråga om varför polisen gick runt på vår gård.
Tiden efter den där sorgliga dagen i Februari är ganska dimmig jag tror att vi alla gick in i ett vakuum för att klara av att ta hand om allt som behövdes göra.

Trotts detta var verkligen vändpunkten när vi bestämde oss för att flytta till Emils föräldrar i väntan på vårt hus. Plötsligt kunde jag andas igen.
För när man går så länge utan att kunna andas tappar man fotfästet, allt detta satte sina spår i vårat förhållande. Satte spår i mig, jag började ifrågasätta allt som tidigare stått klart. Inte på grund av oss som par utan på grund av mig som människa. Men så låste vi den blå dörren där på vår en gång så lyckliga gata och backade för sista gången ut från uppfarten vid vår lägenhet. Även nu idag så många månader senare får jag en liten klump i magen. Så mycket minnen och kärlek vi lämnade kvar i den tomma lägenheten där allt började. Det som gör att klumpen existerar även nu är just för anledningen till att vi lämnade.
Men så kunde jag andas, VERKLIGEN ANDAS! Jag kunde stå i vad som kändes som en evighet och titta ut över ängen ute i Trösken hos Emils föräldrar och bara andas och framför allt LEVA.

Men så kom nästa käft smäll, Jessica min fina ängel. Kroppen orkade inte mer. Den sorg har jag upplevt en gång tidigare. Sorgen av att förlora en viktig vuxen person som varit en av de största trygghetspunkterna i livet. Den där man ringer när man inte längre vet ut eller in. Men även den man ringer i bilen på väg hem från jobbet bara för att prata lite om allt och inget. Helt plötsligt utan förvarning stod jag där igen och kunde inte andas, inte kontrollera kroppen inte gråta inte skratta. Bara satt och stirrade mot den vackra kistan som blev din sista viloplats. Varje steg mot kistan kändes som en evighet. Och så stod jag där jag bara insåg att aldrig mer kommer jag kunna ringa när oktober kommer och de där brevet på posten som upprör mig så anländer. Och så bara brast det. Hjärnan förlorade all kontroll över kroppens delar och benen vek sig. Ett skri av smärta och sorg ekade i mina öron och jag insåg att ljudet kom från mig.



Läser du fortfarande? Det glädjer mig.

Nu kommer det bästa av året 2016. Trotts all sorg så var det ändå kärleken, framgång, äventyr och lycka som speglades en hel del över det året som nu inte längre är här. Att jag tog min jägarexamen, bytte jobb, köpte hus, köpte katter, blev gudmor och mycket mer. Ja dom där små sakerna i livet under 2016 som blev stöttepelarna under året. Ja dom är värd att minnas. Jag har fått så mycket nya erfarenheter och allt detta tillsammans sida vid sida men människan jag älskar mer än livet själv. Mitt mål detta år är att faktiskt bli BÄTTRE på att inte bara skriva hur mycket jag älskar den där mannen med mustasch utan visa det för honom.

För helt ärligt så är jag väldigt dålig på det, min grej är att uttrycka min kärlek gärna i text. Men i år är mitt mål att varje dag efter jobbet när han kommer hem ge honom en puss.


Jo bara en enkel puss, för bara en liten sak som en puss efter jobbet visar hur mycket man älskar varandra. Och det är mitt mål att varje dag visa honom att jag älskar honom mer än ord kan beskriva.

Likes

Comments

Postad i: Hemma hos oss

Hallå ni som ännu finns kvar!
Tiden bara går och dagarna bara rusar förbi. Helt plötsligt var de Lucia? Jag har snart jobbat inom Skolan i två månader och jag trivs mer och mer för varje dag. Det som är jobbigt är att jag inte har en fast punkt utan åker mellan två skolor. Men jag visste ju trots allt detta när jag tackade ja till jobbet.

Vi grejar på i huset och lite små saker får sin plats ju längre tiden går. Jag börjar mer och mer känna att jag trivs. Men samtidigt när jag inte riktigt fått ordning på kaoset både i hemmet och mitt inre kaos tar det sin tid att varva ner och känna in att det faktiskt är bra. Att det är vårt hem.
Någon stans väntade jag väl mig att jag skulle känna exakt vad jag ville i framtiden. Men det är fortfarande oklart...


Och mitt i allt detta hjärnkaos ska alltså julen in och bråka... Som att de inte vore nog liksom? Jag är ju inte direkt en julfantast.. Har alltid kännt ångest inför julen. Och liksom alla år tidigare är det inte något annorlunda i år. Jag pyntar och pyntar, och inget får gå fel! Just för att pyntet är liksom det enda jag känner att jag har lite kontroll över. Haha så i Söndags efter en heldag ute i skogen med jakt fick Emil lydigt dra på sig stövlarna och hämta en ute gran åt mig. För att jag hade nämligen planerat att det skulle göras under helgen. Och söndag = Slut på helg.

Jo en och annan lite ilskna toner utbyttes mellan oss. Men eftersom att han är så klok åkte han till sist.


Brukar ofta tänka på vilket helvete vi får den dagen vi får barn. Det är ju "tyvärr" så att jag och emil båda har rätt starka åsikter och är fruktansvärt envis båda två..

Likes

Comments

Postad i: Inredning och hem

​Så äntligen fick min tvättbräda en plats i huset, hittade en gammal "pall"? och ställde upp den i vardagsrummet och det fick bli en liten "gammal"hörna dör med oljekannan och allt. Matrummet är äntligen "klart" med bordet vi gjort och nya stolar. 
Min stickade pläd blev till sist klar och jag vet nu hur jag ska göra den bättre men känner då att "jaha vart ska jag göra av den första?"

Mossan fick komma in i fredags och en mossboll i en gammal mortel fick bli en detalj på byrån i matsalen även glasbruken jag gillar så mycket fick bli en mossig bordsdekoration med lite kottar och pinnar, samt led-ljus då jag inte vågar ha levande ljus i.

Likes

Comments

Postad i: Hemma hos oss

På måndag morgon åkte jag till mitt nya jobb, vilken upplevelse. Hela denna vecka på skolan har varit, ja? Jag vet inte hur man beskriver den har varit fylld med nervositet, lycka, utmaningar, skratt och lite tårar. Jag tror detta är vad skolan är. Jag har haft klasser ifrån åk 1-8 denna vecka jag har varit Musiklärare, Sv, So lärarare, resurs ja allt. Jag känner mig så peppad för en ny vecka men samtidigt skitnervös i morgon ska jag ha SVA. Sjukt spännande.
På tisdagen fyllde jag äntligen 20 år. På morgonen vaknade jag av att Julia höll på att stöka i köket och möttes av detta.

-Man tager vad man haver!

När vi ätit och jag PRECIS satt mig på toa för "morgonbesöket" hör jag Julia i lite små panik säga "sheila det är ett fackeltåg på bron" och jag hör "ja må hon leva" sjungandes. Tänkte att de va Suzzie som skulle komma med kläder åt Emilia eftersom att jag skulle köra henne på ridningen till kvällen. Skyndar mig ut och öppnar dörren och möts inte utav suzzie utan

Alva och Ebba! Hur rörd blev jag inte? Jag som knappt kan äta frukost fick trycka i mig lite kladdkaka och ta med frukosten till jobbet! vilka fina vänner jag har!!

I klassen jag går som resurs i stod detta på tavlan när jag kom! Efter jobbet gjorde jag min debut på bolaget och kände efteråt att "jaha, så de var det!" haha. Mamma, Lasse, Elias och Alfred kom med köttfärsbiffar, Carina och Leif kom med potatis. Och Emils Morfar kom han också då han så gärna ville gratulera mig! Blev så rörd! Fick en super fin födelsedag trotts att Emil inte var hemma!

Igår kom han äntligen hem och med sig hade han mina VANS!!! halleluja!!

Fick en super rolig bok signerad av Thomas Järvheden -Hjälp vad ska jag göra med räkorna? super rolig bok som jag skrattat åt i 42 sidor redan. En Keyfinder som han tyckte jag behövde. (sant tyvärr) och en parfym. Är det inte sjukt att min sambo kunde välja en doft som jag verkligen kände "ja där har vi min doft" Han hade valt en som han gillade och den liknade en annan jag letat efter ett tag. Jag är super nöjd med denna vecka. Idag ska vi åka till valbo och köpa en Födelsedagspresent i sista sekund åt Elias som fyller 13 år idag! Och sedan in till Gävle och fira honom. VI får väl förmodligen inte så mycket mer gjort idag kan jag tänka mig. I kväll lär jag sätta mig ner och förbereda inför lektionerna jag ska ha själv i morgon! Åk 1.-2 hihi ja.. Får se om jag överlever måndagen.!


Likes

Comments

Postad i: Hemma hos oss

​Helt sjukt, idag gör jag min sista dag på Macken. I morgon börjar jag mitt nya jobb. Det är med spänning och förväntan men samtidigt en liten gnutta nervositet. Eller egentligen en väldigt stor "gnutta" nervositet. Men det ska bli kul!

I måndags började min visdomstand att krångla och i torsdags blev jag hemma från jobbet var ledig på fredagen men blev hemma även igår. Så idag tog jag mig i kragen och pallrade mig till sista dagen. Har absolut blivit bättre men det är inte bra än. Så typiskt att de skulle bli sista dagarna innan jag slutar.. Men finns inte så mycket att göra åt det. 
Emil åkte till USA i Fredags så jag har varit själv. Fyy vad jag hatar att vara ensam. Vet jag att Emil är borta en natt gör det mig inget alls. Men när ha åker bort så "länge" (en vecka) får jag typ panikångest, har liksom gråtit säkert 8 gånger sedan i fredags. Det är såå jobbigt. Igår var de ännu jobbigare eftersom att jag skulle jobba idag blev jag tvungen att köra ut Elli till svärisarna och då blir det så sjukt tomt hemma. Kan ju liksom knappt sova när Elli inte ligger i sängen. Och nu helt ensam. Haha, ja jag känner  själv när jag skriver att det måste låta sjukt. Men jag vet inte är väl något som jag alltid haft svårt för. Att vara ensam. Men katterna gjorde ett hyfsat jobb att ge mig sällskap och kärlek. 
Mitt sätt att fixa veckan har blivit att sätta upp saker som måste göras. Typ som en grovstäd av Badrum, städa altan. fixa i föråd, städa källaren osv. Ja typ städa hela huset. Även gården ska jag ta och börja göra höst i. Men Kan vara så att det inte blir så mycket gjort endå nu med nya jobbet. 

Förhoppningsvis kommer Julia idag så då kan vi hämta hem Elli :)


Likes

Comments