Header

Var du tillsammans med pappan till barnet?

Hur träffades ni och visste du vem han var innan?

Hade jag/ni planerat graviditet?

Varför behöll du? Abort?

Varför är inte ni tillsammans nu?

Ångrar du något?

Hur jag tänker om allt med graviditeten nu?


Jag och pappan till min dotter vart tillsammans i juni, vi började liksom "hålla" på i slutet av april, början av maj, så vi hade inte vart tillsammans så länge när jag fick reda på att jag var gravid.

Jag har vetat vem han är sen innan, för när jag flyttade till Örebro i början av andra terminen så var jag och några kompisar på "café 019" ett annat boende som heter Wasa, där såg jag honom för första gången och frågade mina kompisar som jag var med vem han var och så och jag sa att jag skulle försöka få honom, men då sa dom att han hade tjej så det vart inget, så har haft en "crush" på honom sen innan. så det va där jag såg honom för första gången, sen såg/ träffade man på honom lite då och då, på Hammarby matcher och ja.

men ja, men jag tror det började med att han la upp något på snap och jag skrev till honom och fråga om han hade tjej, och då berättade han att han va singel, så min första tanke var bara " JA nu kan jag äntligen försöka få honom" och jag sa det till min närmaste vän Frida och jag var jätte tveksam att om jag skulle försöka eller inte, men Frida va den som sa åt mig att jag skulle och hon skulle hjälpa mig, för jag är jätte löjlig när det gäller sånt här.

Det va ju såklart en fredag och valborg så vi skulle ut på krogen och jag visste ju att Frida skulle försöka med något, jag va ju så klart jätte nervös.

men vi kom in och började som vanligt att dansa och bara prata och så, Frida hade inte börjat än och det va jag ju glad över, men från ingenstans så var det en kille som ställde sig bakom mig och försökte dansa med mig, då märker jag hur Frida sträcker sig över till T och säger att han ska ställa sig bakom mig, så det va där allt började, jag släppte honom inte på hela kvällen och det va också Frida som fick oss att ens försöka med varandra för hon gjorde så vi ens gav varandra första pussen och allt.

slutade med att vi skulle på efterfest vi gick dit med ganska många men det va inte så kul så vi letade efter något som var öppet ist men det fanns ju inget gott, ville verkligen inte hem för ville vara med honom, men sjag och Alice började gå hem för båda hade ont i fötterna och var trötta, min kväll slutade med Alice, haha

Det va så allt började och vill tacka Frida så mycket för den kvällen för lovar er gladare än mig kunde ingen vara,

Första gången jag ens sov hos T så var det faktiskt Frida och Kevin som fixade det, dom hade bara frågat mig " vill du sova hos T" och då sa jag bara att jag ville det men att jag inte visste om han ville, efter ett tag säger Kevin " sharon du måste gå och packa " jag tänkte bara, vafan ska vi åka ut o resa nu eller vad ska vi göra, vadå packa, haha , men då hade dom fixat så att han var på väg hem till mig för att hämta mig och där efter de började vi umgås varje dag.

Vill ju tacka Kevin också för det han gjorde också för om det hade varit för dom hade det tagit så mycket längre tid för mig eller kanske inte en hade hänt något.

så det va ju så vi träffades och ens började med allt.

när Jag fick veta att jag var gravid var jag nästan 2 månader in i graviditeten, och vi hade verkligen inte planerat något, Det är klart att jag sa bara tänk om vi skulle ha ett barn, va söta de skulle vara, kan vi inte skaffa barn eller så sa jag till honom " kolla bebisen" jag älskar barn så sjukt mycket så jag skulle typ sno ett barn och springa där ifrån.

Vi skämtade en gång om att jag var gravid och skickade till några vänner för att se deras reaktion,

jag hade liksom tänkt att jag skulle vänta ett tag och se liksom hur det va mellan oss och om vi ville ha barn sen så skulle vi liksom försöka sen , tror båda också tyckte att vi skulle vänta så vi kunde vara med varandra ett tag innan, för när vi fick veta så hade vi typ vart tillsammans nästan 2 månader.

Jag hade liksom iaf tänkt vänta 2-3 år till innan jag skulle få barn, för jag hade planerat att tågluffa med min pappa och bror runt Europa och bara resa och så, Det va min plan.

Så jag vart ju också chockad när jag fick veta att jag var gravid, för visste liksom inte om jag skulle skratta eller gråta,

Berättade så klart direkt för honom och jag visste redan då när jag skrev att det skulle bli jobbigt och ostabilt allting.

jag hade bokat tid för abort men jag visste att jag inte skulle klara av att göra det jag grät till sömns, hade så ont i hjärtat och mådde skit i flera dagar, Tanken bara att "döda" mitt egna barn fick mig liksom känna mig som en "mördare".. det är liksom något ingen kommer förstå, det jag kände och det jag tänkte.

För jag hade liksom ett val att göra och jag visste att jag skulle bli sårad vilket val jag än skulle göra.

så om jag valde aborten så skulle jag förlora något som är mitt, men om jag behöll så skulle jag förlora den jag älskade, (älskar)

asså jag kan inte säga att jag slutat älska honom för vi gjorde slut för det gick inte och det vart för mycket med graviditeten och jag visste nästan att det skulle bli så här, jag mådde skit dåligt och det gör jag fortfarande. jag förstår ju liksom varför vi gjorde slut, men det tog så hårt i hjärtat så ville knappt fatta att det va slut, jag har fortfarande svårt att ens förstå att det är över och ni förstår inte hur svårt det är att inte tänkta på de och det är folk som säger att jag ska gå vidare, men det är inte så enkelt, går och bär på hans barn och tänker på han, det är såklart svårt för mig att parata med vem som helst om det här, asså dom kan säga " jag förstår dig" men det är ingen som riktigt kommer göra det för än de vart med om det själva.

jag vet att folk kommer reagera på mitt val men jag är glad över valet jag gjorde och jag ångrar inte det, bara att jag förlora honom,

vi är liksom unga jag slutar liksom skolan i december, hinner bli 20 innan min dotter kommer, och han går kvar i skolan och hinner fylla 19, Ingen av oss vet hur vi ska va som föräldrar, jag vet inte hur jag ska vara för att jag ska bli en bra mamma, vet liksom inte om jag ens kommer räcka till och jag kommer bli den mamman jag vill bli, det är så mycket som snurrar i mitt huvud, vet inte heller hur han tänker, men vet ni vad jag kommer göra allt för min dotter även om jag vet att det kommer bli svårt så kommer jag ändå kämpa.

Jag ångrar faktiskt ingenting, jag är glad att just han är pappan till min dotter och att jag träffat honom, ni ser ju inte så mycket om honom, det är bara för jag inte vet hur det blir och hur det kommer se ut.

jag försöker smälta allt med allt skit jag får och har fått och jag har smält att jag är gravid och ska ha barn och att jag ska bli mamma, det är ett stort steg, jag har verkligen inte förstört mitt liv, jag har börjat ett nytt kapitel i livet ,och jag är så himla glad över de, att bara känna hennes sparkar eller när hon sträcker på sig får mitt hjärta att slå fortare, nu förstår jag verkligen hur mycket kärlek våra föräldrar har för mig o mina syskon, för den kärleken känner jag redan för min dotter.

hade hellre lagt ut videon men eftersom jag inte är så teknisk av mig så försvann den så jag förklarar så här eftersom det va folk som ville att jag skulle berätta det här så gjorde jag det, Skäms inte heller att berätta detta, orkade inte med att det kom upp flera gånger massa frågor om honom, så ja och hoppas ni blir nöjda, För det här va verkligen inte enkelt för mig att skriva, med massa tårar i ögonen som jag försökte hålla in slutade det med tårar som rann ner på min kind.


Det känns verkligen overkligt att min egna dotter ligger i min mage!!






Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

ja, jag hade ju tänkt göra en video där jag berättar om vad jag gjorde innan graviditeten och om jag hade planerat att bli gravid som ung , Jag gjorde en video men jag fick panik och den raderades, så kommer skriva allt ist i flera dela.

så det här är del 1 där jag kommer berätta om hur det va innan


ja vart ska jag börja, innan jag började i skolan i Örebro så spelade jag fotboll, har spelat fotboll sen liten och det är nog det bästa jag vet, jag spelade fotboll med killar fram tills jag va 14 år tror jag och sen fick jag hoppa över till tjejerna, jag var en Cheerleader en gång i tiden gick där 1-2 år men slutade pga att det inte riktigt gick ihop med en fotbolls tjej, min dröm var faktiskt att spela för Sveriges landslag eller Chiles landslag, försökte komma så långt som möjligt, men jag började i Örebro och det vart helt annorlunda, jag spelade inte lika mycket fotboll för åkte fram o tillbaka till köping när jag kunde och när jag hann med tåget. det jag ångrat ett tag är att jag inte valde att gå i Stockholm för att kunna spela med Tyresö, men när jag väl ville och bestämt mig så la dom ner laget, det är klart att jag hade sån otur.

iaf, när jag började andra terminen i Örebro så hade jag slutat fotboll pga skada i knät och sen så har jag faktiskt inte spelat mer, fast jag ville.

började dricka röka och festa, jag vart en sån som festade varje helg till och med gick ut på onsdagar, hade verkligen inte tagit tag i mitt liv då, sket totalt i vad jag gjorde med mitt liv.

när jag fyllde 18 så visste jag att mina föräldrar inte kunde säga något eftersom jag ändå va myndig, den sommaren så va jag knappt hemma och jag gjorde det mesta,

juli 2017 så va jag på weekend festival med min morbror och bror och Teres då, det va en spontan festival, vi köpte biljetterna 1 eller 2 dagar innan den började, så vi åkte direkt till Stockholm, fredag och lördag full med musik träffa nytt folk och massa alkohol, de va nog de bästa jag gjort eftersom jag inte vart på en annan festival.

2 dagar efter festivalen så skulle jag och min bror flyga till Spanien och va där i 2 veckor, min mamma var redan där hon hade åkt nån vecka tidigare än oss, men dom 2 veckorna i Spanien bestod också bara av att dricka sola och ja det man brukar göra, eftersom vi bodde 20 min utanför Torrevieja så fick vi ta taxi in, hade massa kompisar där som vi var med nästan varje kväll.

den jag va då så skulle jag vara exakt överallt, så när vi flög hem från Spanien och hade landat i Sverige så åkte v förbi hemma hos oss hämtade saker och drog direkt till Örebro för att kolla på vox festivalen, en liten festival i örebro, jag va sån som inte kunde missa saker och ville göra saker hela tiden och va uttråkad.

när jag fyllde 19 så vart jag faktiskt lite lugnare med drickandet och festandet, jag ville knappt dricka och tyckte inte det va så kul att va ute längre, men när jag väl drack så tog det knappt stop, men jag hade lugnat mig iaf och det va student året så ville bara ha det lugnt.

jag kan berätta för er och jag är seriös, andra året och sista året vare kaos i boendet där jag bor, asså om vi hade satt upp kameror i rummen korridorerna,utanför och lite överallt i boendet, så lovar jag er att vi hade fått mer tittare än paradis hotell och alla dom där "drama" serier, för det va drama varje dag, det va bråk,tjafs killproblem, bråkar om killar, asså det va sjukt. så det va saker som hände hela tiden.

till och med dom som jobbar på boendet har sagt att det aldrig någonsin vart så mycket drama som det va dom tre åren vi bodde där.

men när man tänker tillbaka så är det lite kul att vi aldrig kunde hålla sams och så och att vi alla ändå va med varandra på balen o studenten,

men nu känns det liksom tomt och ensamt utan dom man va med och man saknar dom

Likes

Comments

Fler och fler män bryr sig om sitt utseende och vill ge ett bra helhetsintryck. Man vill vara snygg i håret, dofta gott, ha en fräsch hud och ett välvårdat skägg (eller inget skägg alls)

Har ni haft svårt att hitta
Vilken doft passar bäst vid olika tillfällen?

Eller svårt att veta hur din parter
Ska sköta sin hud på bästa sätt?
Vårda sitt skägg och sin mustasch?
Ta hand om sitt hår och hittar rätt frisyr?

jo, i boken Manligt en skönhetsguide presenterar min morbror Alex Catalan , en av Sveriges främsta doft- och groomingexperter, sina bästa produkter, tekniker, tips och råd. 


Den 24 november börjar boken säljas på akademibokhandel, NK, Bokus och ginaz för 279kr.

Kanske behöver din man, bror, pojkvän, pappa lite råd och tips, så är boken en jätte bra julklapp!

Likes

Comments

Har verkligen inte haft någon ork att blogga, har varit lite små sjuk och haft ont i kroppen..

Iaf, i fredags gjorde jag faktiskt inte så mycket, va Hemma och sen hos mormor o morfar ett tag,
Mot kvällen kom min bror och casper hem, så kollade vi på film sen så fick dom för sig att min bror skulle köra, så jag hängde med, har inte vart så rädd och va så nervös.. för dom 2 är verkligen som 2 i ett nötskal!

Lördagen vaknade jag tidigt för att jag skulle åka till Stockholm med min morbror, vi åkte vid typ 1 så åkte vi förbi sibylla och åt och sen åkte vi vidare till Stockholm,
Vi skulle till Tyresö för barnkalas, redan då när jag va där så hade jag ont i ryggen och benen, började få jätte ont i fötterna också, börjar bli riktigt tungt nu!
Vi drog där ifrån vid typ 6 och åkte vidare till min morbror, som nyss flyttat in i sin nya lägenhet, vi fick också hans nya bok som jag tänkte skriva om sen!
Kännes bra o träffa honom, älskar verkligen o va med mina släktingar..

Iaf vi fortsatte vidare till Rågsved till mina kusiner, hade med mig massa kläder till min kusin som är enda tjejen med 4 killar, hon vart jätte glad, har aldrig sätt någon med så mycket energi och hur hon kunde bli så klar för kläder liksom, helt underbar!
Snackade iaf med Emma ( mamman) lite, om allt. Och känns bra att prata med henne för hon va också ung när hon fick sitt första barn.
Vi kollade fotboll också, atletico mot real.. så vi åkte hem jätte sent från Stockholm, somnade i bilen, men vakande när min morbror körde in till Donken, haha bra tajming, sen somnade jag igen, och vaknade när jag kom hem, så kom jätte sen så va jätte trött!

Söndagen gjorde jag inte så mycket, åkte till Eskilstuna handlade lite och sen åkte vi hem igen.. så inte så mycket har jag gjort iaf..

Är i vecka 24 (23+3) och känner mig jätte klumpig, och börjar få ont lite överallt, o känner att de börjar bli tungt, jag har vart lite sjuk, men känner att jag kommer bli väldigt sjuk snart, för min kropp har blivit jätte seg..
Min mage växer iaf och ja allt växer, känner min dotter mer o mer och jag kan typ känna en fot eller hand som ligger mot magen så om jag trycker där hon har dom, känner jag de..

Vill att allt ska gå fort så jag få träffa henne de så mycket man tänker på, hur hon Kommer se ut och vem komme hon va mest lik och ja!

Likes

Comments

Vecka 22

Och de är sjukt hur man kan se när hon sparkar, de är så mycket kärlek i en video och hur en spark kan göra min dag ännu bättre!

Likes

Comments

Idag va jag hos barnmorskan med min mamma, snackade lite om hur det är och hur det känns, om jag känner min dotter och det gör jag, känner henne mer och mer för varje dag och nu är det inte inte att hon kittlar mig, det liksom riktiga slag eller sparkar och jag känner när hon sträcker på sig för kan känna när hon drar en arm från ena sidan till andra eller ett ben. kan till och med se där hon sprakar, men varje gång man ska försöka filma så slutar hon.

Vi pratade också om jag är tröttare än vanligt och ibland är jag sjukt trött och ibland inte, så vi skulle hålla koll på de, om jag behöver järntabletter eller inte.

Fick höra min lilla flickas hjärta och det lät jätte bra, mätte min mage och kollade trycket, och det såg jätte bra ut det med.

känns bra att veta att allt är bra med både mig och min dotter och att hon växer som hon ska och min mage också, för va lite orolig att min mage inte är så stor, men det kommer väl.

fick ta stick i fingret för att kolla blodet, dom ska hålla koll om jag har graviditets diabetes.

fick ett moderskaps intyg idag också, som jag måste skicka in. yaaaaay.

har tid hos barnmorskan igen om 3 ska ta blodprov och en spruta (vaccination) för jag blir lätt sjuk så behöver ta den, mäta magen igen och se om det har växt något och så.

Har tänkt mycket på förlossningen hur jag ska göra och vilka jag ska ha med in, vart jag ska föda och så, så jag har lite planerat, för det är 128 dagar kvar tills beräknad förlossning och det känns som att allt kommer gå fort nu för jag gick in i vecka 22 i lördags och allt bara flyger förbi, har så mycket och tänka på.

Trodde verkligen inte det va så mycket att tänka på när man är gravid, men när man la blir gravid så märker man det, hur man ska förbereda sig och allt man ska tänka på, och hur allt förändras, hur man tänker en extragång på allt och blivit så himla klumpig och glömmer bort saker, jag lär vänja mig med det, eftersom jag har ett tag kvar.




Likes

Comments

Har inte kunnat blogga så mycket för ha haft fullt upp.

Torsdag.

vaknade jag tidigt för att jag va så nevös, hatar verkligen och flyga, är så flyg rädd så var så nervös hela dagen,

hjälpte min syster att duscha och sen hoppade jag in i duschen och sen fixade vi oss åt lite innan pappa kom hem. vi tåg tåget till Stockholm och sen bussen till Arlanda, när vi är framme på Arlanda så får vi veta att flyget är försenat i 1 timme, så klart när man har vart så nervös hela dagen, iaf, så vi gick runt på Arlanda och åt lite, när vi fick gå på flyget va det som att vi satte oss sen fick gå av igen, så kort va resan haha, eller ja den kändes kort.

När vi var framme i Bergen så hämtade min faster och uncle oss och vi var ganska trötta när vi kom hem till dom så vi la oss nästan direkt.

Fredag:

så vakade vi ganska sent och vi åt frukost och sen fixade oss sen drog vi till ett shopping center (oasen), sen gjorde vi inte så mycket.

Lördag:

så vaknade vi ganska tidigt och fixade oss drog till en annat shopping center där min kusin skulle klippa oss och så, åt på IKEA, och sen köpte lite till taco kvällen. sen sov vi tidigt

söndag:

så fixade vi oss till dopet som började 11,det va jätte segt att sitta där, för det höll på mer än en timme, efter dopet så drog vi till lokalen och åt och så, va så trött och hade ont i huvet så drog hem och la mig, hände inte så mycken efter det.

måndag

så va vi hos min kusin och åt och sen så skulle vi till flygplatsen, vi kommer fram till flygplasten och vi tappar först bort flygbiljetterna sen så märker pappa att han inte har sin plånbok så vi sprang runt som galningar och letade. tillslut hittade vi allt och vi kunde lugna ner oss, vi åkte från bergen vi 9 och va framme i Oslo vi 10, vi skulle va där i 8 timmar för vårt flyg hem till Sverige skulle gå kl 6 på morgonen, så det va en helvetes natt för sov så jävla oskönt på stolarna och fick knappt sömn, hela resan tog 14 timmar att komma hem. så sjukt jobbigt, men nu är jag hemma och det är så himla skönt..

Likes

Comments

Att vara ung och gravid är verkligen inte enkelt, speciellt när det finns människor som har massa fördomar.

när jag väl kom ut med att jag var gravid så sa jag till mig själv att jag inte ska skämmas och att jag ska vara stark.

Jag visste att jag skulle vänta mig massa kommentarer och blickar, men trodde inte det skulle vara så illa, Det var illa i början och det är fortfarande illa, jag har flera gånger mått oerhört dåligt och har flera gånger tänkt efter mitt beslut och flera gånger gråtit. Oavsett vart jag befinner mig är det alltid människor som blickar och viskar till varandra.

Iaf innan jag kom ut med att jag var gravid, var det redan folk som snackade om det, ryktet hade spridits fort, Det var folk som kom fram och fråga om jag var gravid och folk som bara stod och kollade på mig och frågade varandra om jag var det.

Jag hade verkligen ingen lust att åka tillbaka till Örebro, Visste att det skulle bli tufft och att folk skulle snacka.

Ingen riktigt pratade med mig umgicks med mig, när dom såg mig så log dom inte ens, det var blickar som jag själv kände som taskiga blickar, som att de sa " skäms du inte " eller " skämmig du är " och blickar som gav mig intrycket att det äcklades..

Jag mådde inte alls bra över det och låg bara hemma i sängen och var alltid själv, ville knappt till skolan och jag bara grät hela tiden.

Jag är verkligen inte en sån tjej som är svag och är inte heller en sån som påverkas, men detta har verkligen inte varit enkelt för mig och mina hormoner har inte varit på min sida, så är ganska känslig.

Den dagen jag bestämde mig för att gå ut med att jag är gravid, var det massa om och men, om jag verkligen skulle gå ut med det, tillslut bestämde jag mig för att gå ut med det, Då fick alla bekräftat att jag är gravid och ville verkligen att folk skulle sluta snacka, eftersom dom ändå fick det bekräftat.

men det vart ändå inte enkelt för mig, folk började snacka ännu mer, om att jag hade svikit den jag älska och jag är för ung för att ha ett barn, att jag inte kommer bli en bra mamma och att jag inte kommer klara det. Det va folk som verkligen lämnade mig åt sidan och hörde inte av sig på ett tag.

Det var folk som visste att jag mådde dåligt och försökte få mig att må ännu sämre genom att göra saker mot mig,

Min fråga nu är, vem är det egentligen som avgör vilken ålder som är lämplig för att bli gravid?

jag är 19 år och hinner fylla 20 innan och enligt lagen är man "vuxen" när man fyllt 18, men enligt andra är jag för ung och dum för att vara gravid? Är det verkligen åldern som ska avgöra? Man kan vara 25 och äldre och vara omogen och ansvarslös och inte ha det stabilt, Men man kan vara 20 eller yngre och vara mogen ansvarsfull och ha ett stabilt liv, men ändå är jag för ung för att få barn?

Om man tänker efter så blir jag bara arg på dessa människor, Hur kan alla ha sina fördomar utan att ens känna mig och utan att ens veta något om mig?

Blir ibland verkligen trött på mänskligheten för hur mycket fördomar, skitsnack och att folk kan göra saker som påverkar och förstör andra..

Hur man som ung och gravid skäms över att visa magen när man går på stan eller vart man än ska, för man vet att det är människor som kollar snett och snackar och lägger helt onödiga kommentarer. att man måste gå med stora kläder för att man inte vågar visa magen, ska det va så? nej, alla ska kunna vara stolta över det val Man har gjort även om folk snackar och kollar på en så ska man inte känna sig osäker, unga som är gravida har lika mycket rätt som dom äldre att visa magen och att vara lika glada o nöjda, men tyvärr så är det inte lika lätt för oss.

Det är ingen som riktigt förstår min situation i allt det här med graviditeten och varför jag behöll barnet.

Tänk er iaf ni tjejer, att ni sitter i exakt samma situation som mig, att folk säger att mitt val att behålla barnet var fel och att man får höra massa skit hela tiden för att jag inte kunde göra aborten, ni skulle inte må speciellt bra ellehur?

Jag tänker varje dag på mitt val jag gjort och om de va ett bra val, helt ärligt så är jag faktiskt nöjd över det, lyckligare kan jag inte vara.

så här tänker jag, Ni som är först födda i er familj, tänk er att eran mamma/föräldrar gör abort, då hade inte ni funnits här, ellehur?

jag är först född och jag har tänkt mycket på det, min mamma var också 19 när hon fick mig och om hon hade gjort abort hade inte jag varit här nu. det är så mycket i min gravid hjärna just nu.

att göra abort var och är inget alternativ för mig, bara tanken av att jag ska stoppa ett hjärta får mina ögon att fyllas med tårar,

Att vara ung och gravid är inte enkelt, men det här är mitt val och det är jag som ska ta hand om ett barn, Jag har valt själv en förändring i mitt liv och om ni inte tycker om det, då är det ert egna fel, för just nu kan jag inte bry mig mindre om era fördomar och åsikter, ni som tror att jag inte kommer klara det här ska få se att även om jag är ung och dum, så kommer jag göra allt för min dotter och kommer inte låta någon trycka ner mig, folk får snacka hur mycket som helst, säga hur mycket ni vill men bara för att folk säger saker om mig och min graviditet, betyder det inte att jag kommer ge upp och ändra mig..

när jag fick veta att jag är gravid, så ändrades allt, har fått den här "mamma" rollen redan och jag har hört från vänner att jag ändrat mig och jag är glad över det, för jag kommer göra verkligen allt för min dotter, och man ska egentligen inte skämmas över att man är gravid, det spelar ingen roll hur gammal man är, det är människor som säger att jag har förstört mitt liv, men att vara en ung mamma betyder att jag får träffa min dotter tidigare och att jag får älska henne lite längre och mitt liv har just börjat och har inte förstört något i mitt liv, har fått något ännu bättre i livet.

jag skämdes förut, vågade inte visa min mage, MEN Jag är gravid och jag är stolt över mig själv och kommer ha kläder som visar magen, men vet att även om jag har kläder som visar magen så kommer det vara folk som stirrar, Men vet ni vad? att vara gravid är något helt magiskt, att få känna sin dotter sparka och att verkligen känna att det är någon som växer i dig, man ska ta vara på graviditeten för det är faktiskt något av det finaste jag varit med om, går nog inte och förklara hur det är och vara gravid, man måste vara det själv för att känna det här pirrande i magen och hur hjärtat slår snabbare när man känner en spark eller slag. 

Jag säger inte att det här kommer vara lätt, men jag vet att det kommer vara värt det. 

Likes

Comments

Nu går vi in i vecka 21 och min flicka är cirka 24 cm "nästan" lika lång som en Marabou choklad, i tisdags/onsdags, låg jag bara i min säng och helt plötsligt så kände jag hårda slag i nedre delen av magen, förstod direkt att det va min lilla flicka, känns lite sjuk att jag har min egna dotter i magen och att jag känner henne!


Ja iaf, jag gick på lov i fredag, ska va ledig i 1 månad, vet inte vad jag ska göra den här veckan, men nästa vecka ska jag iaf till Norge, ska bli skönt att komma ifrån kungsör o Sverige ett tag..

I torsdags va jag pp stan med Emilia o Sara, hade lite mysigt innan vi skulle splittas i 1 månad ,saknar de redan!

Idag, har jag iaf varit i Västerås med min bror morbror o hans sambo o dotter, tog en runda in i Erikslund, sen blev de hem o vila, vaknade åt o sen drog jag hem till mormor o morfar där min mamma o alla va!

Min mormor gjorde en fin ”bläckfisk” till min flicka, som jag ska sova med o ha på magen för att hon ska känna av den, och sen vet hon att de är hennes!

Likes

Comments

Vecka 20! Jag och min prinsessa i magen har nu klarat av halva graviditeten tillsammans, känns så himla skönt att allt såg bra ut på ultraljudet och att hon är en frisk liten tjej som växer som hon ska, så behöver inte va orolig längre.

Min ängel är ungefär 22 cm lång från topp till tå och väger ca 225 gram nu i början och i slutet 280 gram
De står olika i olika appar men går på den jag går efter o kolla i mest!
Nu kanske man kan känna när hon har hicka också
Nu börjar också sinnesorganen utvecklas, ( hörsel, syn, känsel och lukt)
Hon kan nu känna igen min röst!

Vaknade av att jag hade kraftig kramp i magen och jätte ont i ryggen vet faktiskt inte vad de kan bero på, om jag sovit fel eller något, men jag får hoppas det går över.
Vet faktiskt inte vad som händer idag, de får vi se senare.

Men igår åkte jag iaf till Västerås igen o hämtade lilltjejens fina vagn, känns skönt att ha de mesta klart.
Dom här sista månaderna kommer säker gå jätte fort, för de redan halva nu och de har gått för fort.
Vi tog en runda in på Erikslund också, köpte en liten body som är rosa, eftersom jag bara köpt neutrala färger så va lite tvungen. Åt Ikea mat igen, så himla gott.


Om 1 vecka har jag lov ska bli så skönt, och vecka 45 åker jag till Norge till mina kusiner, som jag inte träffat på ett tag.. längtar jätte mycket, de lite sjuk att mina kusiner bor i grannlandet men vi träffar dom nästan aldrig, min faster har jag inte träffat på ett bra tag så vi ska bli skönt och träffa alla igen!

Idag ska vi möblera om rummet har jag bestämt iaf, så får hoppas pappa går med på de!

Likes

Comments