Header
View tracker

Jaha, nu vart vi här igen. Dagen innan nyårsafton. Känns som att man fått ett helt år i knät.

2015 måste jag ju ändå tillägna hälsan och träningen. 2015 har inlett ett helt nytt tankesätt hos mig och en mer annorlunda livsstil.

2015 har varit en fantastisk utmaning med mycket upp och nergångar.

Jag fyllde 20 år. Jag hoppade inte av min utbildning(Ja, en bedrift!). Jag valde träning och hälsosammare mat. Jag lärde mig att prioritera olika saker för att minska stressen. Skaffade en till misse!

Inga enorma grejer, men fortfarande viktiga för mig!

2016 då. När vi pratar nästa år har jag faktiskt enorma förväntningar.

Till och börja med kommer det vara utmanande. Jag vet redan nu att jag till exempel kommer att träna på ett allmänt gym, genomföra 10 veckors praktik och skaffa mycket gains.

Så då...till..dessa klyschiga nyårslöften.

1. Bli starkare mentalt.

2. Få bättre struktur på min vardag.

3. Jobba för en starkare och snyggare kropp.

4. Hitta en grym praktikplats.

5. Bli gladare

Hur ska jag uppnå detta då? Det är ingen idè att sätta mål och man inte har en plan för dom.

1 = Jag skall utmana min egen trygghet. Jag skall ta ett steg utanför min "comfortzone".. Eller kanske två! Detta skall ske genom att jag tar mig an att börja träna på ett allmänt gym. Jag förväntar mig att ha tagit mig igenom den värsta ångesten vid nästa sommar ca.

2 = När det nya året börjar och alla rutiner kommer igång skall jag ge mig själv ett försprång genom att vara förberedd med diverse saker. Träningsväskan skall alltid vara packad innan jag går och lägger mig. Matlådor skall vara förberedda i förväg, såkallad "foodprep" skall vara mitt signum. Kläder skall vara framlagda dagen innan. Jag skall göra mer utav ett träningschema som jag följer. Jag skall helt enkelt prioritera de sakerna som gör min vardag lättare.

3 = Detta säger väl sig självt? En kombination av bra mat och massa tung styrketräning kommer göra sitt!

4 = Detta skall ske genom att vara ute i god tid och söka till olika företag.

5 = Detta mål är väl det mest luddigaste men faktiskt det viktigaste. Jag skall uppnå detta målet genom att inte stressa i onödan, göra allting i god tid, ha skriftliga planeringar över saker och ting och framför allt så skall jag inte jämföra mig med någon annan och den personen/ de personernas framsteg/kroppar m.m. !


"The comfortzone is a beautiful place, but nothing really happens there".

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

.... Gjort mig totalt blind!

Asså ursäkta språket men faaaaan vad svårt det är att tycka om sig själv.

Ja, det lät fruktansvärt dramatiskt men jag menar faktiskt inte det så. Inte helt och hållet iallafall.

Det jag menar är att i en aspekt av mitt liv har jag så fruktansvärt mycket att lära. Fortfarande.

Jag har en stor sak kvar att lära mig. Det är att störta den där "queenen-of-fucking-everything" från sin tron och faktiskt ibland klappa mig själv på axeln och känna att jag gjort något bra.

Missförstå mig inte. Jag försöker. Det är en sak jag jobbar på hela tiden men det är så svårt.

Jag har svårt att slå bort tanken på att jag "inbillar" mig resultat.

Jag har fortfarande svårt att tro att jag kan få VG i skolan till exempel. Varje gång jag får det tänker jag direkt "De måste tagit fel på personnummret när de skulle rapportera in detta betyget" och sen när jag väl står där med lärarens kommentar i handen så känner jag "jaha, nu hade jag tur".

Jag har haft en stadig ökning på alla vikter, i princip alla övningar under dessa 6 månaderna men tänker fortfarande att "njae, det ser faktiskt likadant ut, inte mer muskler här inte".

Spelar ingen roll att jag numera har en jämnhet över BÅDA mina axelpartier, att ryggen ser mer jämn ut och att jag faktiskt klarar av squats med mycket vikt(ca 35 kg) utan att mina knän skriker av smärta.

Jag är så trött på att hela tiden ifrågasätta allt. Jag vill bara känna att jag duger som jag är. Vilket jag gör. Det vet jag att jag gör. Men det känns bara inte så alla gånger.

Så fort stress kommer in i bilden, eller att jag får en endaste motgång. Då är det kört. Sen jobbar jag på det och så kommer nästa stressperiod och så har jag en skrikande inre mig som piskar på allt jag gör och säger att jag är en enda stor besvikelse mot mig själv.

Trots att jag vet att jag är jätteduktig. Med allt. Jag har egenskaper som inspirerar och jag är duktig på att fullfölja vartenda mål jag sätter för mig själv. Jag är lojal. Jag är snäll. Jag är kreativ.

Vad försöker jag säga med detta då? Well, jag försöker mest blotta mig och visa för andra som känner likadant att de inte är ensamma. Tillsammans kan vi hjälpa varandra!

Folk säger att man inte borde blotta sig känslomässigt såhär. Det tycker jag är fel. Jag tycker vi ska lära varandra och nästkommande generationer att det inte är fel att KÄNNA saker. "So here I am showing you."

Nog om detta! Dags att rycka upp sig lite. Det är ju trots allt ett nytt år snart med nya äventyr. Det är en trevlig söndag och allt. Nu väntar ett rygg+mage pass för att avsluta veckan på bästa sätt. Tack för att du läst!

Peace

Alltid lika kul att ta bild på katter när de gäspar för övrigt... De ser ut som små fluffiga rovdjur!

Likes

Comments

View tracker

Hej på er!

Nu har jag en sådan där brinnande känsla att få skriva av mig igen.

Den bottnar denna gången i extremt positiva saker!

Först och främst vill jag tacka för all fantastisk feedback på mina senaste youtubeuppladdningar i form av VLOG's.

Det känns fantastiskt att nå fler och fler och på så sätt att både i ljud och bild kunna berätta historien om "kickboxaren" Madeleines liv.

Jag har som många av er vet en stor önskan om att kunna förändra normer och skapa annorlunda ideal. Det är därför jag gör detta.

Är så trött på den tillgjorda och polerade fasad som finns på sociala medier. Så jag är här för att ge en alternativ bild.

En bild av osminkade ansikten, svett och blod. Det i kombination med att känsliga ämnes tas upp och diskuteras. Det toppat med att göra saker som ses "som ett steg utanför boxen". Jag vill ha uppmärksamheten för att kunna påverka människors attityd och inställning. För att inte tala om medvetande kring olika saker.

Känner att det är extremt viktigt att det finns någon som ger en alternativ bild. Så det får bli jag. För annars vet jag inte hur jag ska göra.

Så åter igen tack för att ni kollar, gillar och kommenterar!!! <3

Har du ännu inte sett den senaste vloggen så länkar jag med den här i inlägget. Se gärna till att gilla och kommentera när du ändå håller på!

Peace!


Likes

Comments

Tänk vad fantastisk denna blogg är. Bara sådär kan jag få utlopp för det jag tänker på.

Idag är en extra speciell och lite jobbig dag. Det är 6 år sedan min farmor lämnade oss idag. Den här dagen på året känns alltid extra tung. För jag saknar henne.

Denna dagen brukar även uppbringa lite extra mycket tankar faktiskt. Denna dagen brukar även vara solig. Så även i år.

Det är faktiskt så att varje gång solen skiner på detta sätt så känns det som att farmor ler mot mig. Lite fjantigt kanske men det ger mig mycket tilltro till framtiden.

För även om det är bra att minnas så är det inte bra att stanna i det förgångna.

Så idag kommer handla om vad jag har framför mig. En fråga som har legat nära mitt hjärta ett tag nu.

I takt med att julen närmar sig så närmar sig även hälften av min utbildning. Det flyger förbi och nästa termin är det redan dags för den fria terminen. Med egenvald inriktning. Jag har valt en politisk/demokratisk sådan. Får väl se hur kul det är.

Efter den terminen är det redan sommar och till hösten efter det väntar praktiken, en liten kurs i mellan och sen mitt kandidatarbete. Sen är det slut. Sen är tre år, 180hp och en kandidatutbildning redan klar. Det känns tro det eller ej väldigt nära nu.

Hur ser mina utsikter och möjligheter ut då?

Faktiskt är det så att MKV är såpass bred att min kompentens kan behövas lite var stans. Så svårt att säga vilket yrke jag hamnar i. Senast igår läste jag en annons kring "office mananger" på Hasselblad som jag kommer vara kvalificerad för för att ge exempel.

Känns bra!

För ett par veckor sedan var vi i klassen på studiebesök hos HSB där det jobbade en kvinna som hade gått MKV. Hon var nu mera presschef. Hon berättade att utbildningen har varit nyttig för henne och väldigt användbar. Det kändes också väldigt bra med tanke på hur det kan vara ibland när man lär sig allt akademiskt VS hur det sen visar sig vara i verkligheten.

Känns också häftigt att jag sen kommer tillhöra de "högutbildade" och jag kommer ha "akademisk" kompetens.. Haha så snoffsigt det låter. Mest är det väl så att jag inte trodde att jag vid 20 år skulle komma så här långt. Jag har aldrig sett mig som en smart person. Men det kanske jag är? På något plan kanske? haha..

Och allt detta känns extra bra idag. En dag som denna. En dag när farmor ler mot mig.


Min vackra farmor i sin ungdom på bilderna! 

Likes

Comments

Hejsan.. Nu vart det ett inlägg här igen.

Mycket har hänt sedan vi sist talades vid. (Precis som vanligt i denna 20-åriga kvinnas värld).

Började höstterminen med att bli riktigt, riktigt sjuk. Vi snackar feber och vi snackar snor. Massor av snor.

Inte kul... 2 veckor tog det innan jag kunde styrketräna lugnt och 3 veckor tog det innan jag vågade mig på ett full on kickboxningspass.

Helt rätt strategi dock. Inte att leka med de där virusen asså! Jag blir normalt inte jätte sjuk så jag vet med mig att om ett virus slår ut mitt immunsystem totalt, som detta gjorde så bör jag inte mucka med det.

Ingen hjärtmuskelinflammation här inte. Vägrar.

Största problemet med att vara sjuk är att man(läs jag) blir sjukt duktig på att falla ur mina rutiner och äta en del(läs en jävla massa) skräpmat.

Med andra ord är den dåliga spiralen ett faktum.

Huvudet var inte med mig. Tyckte att jag "blivit" tjock och kände dagligen paniken över att mina muskler "försvann" haha. Inte okej.

Nej en hjärna som min är aldrig rationell i lägen som dessa. Aldrig.

På den positiva sidan räckte det med ett svettigt pass eller två innan huvudet slutande jobba sig mot mig och jag gick tillbaka till min sköna inställning att jag är "sjukt rippad" hehehehhehehe....

Förutom sjukdom har skolan stormstartat med uppgifter, ett par biblar att läsa etc. etc. men ack så skoj!

Denna terminen TÄNKER jag inte bli stressad över skolarbetet så det går först i alla lägen just nu. Så himla korkat att förvänta sig att man hinner med allt (jobb, träning, familj, pojkvän, egentid) när skolan förväntar sig 100% av dig som elev. Med andra ord så förväntas det av dig att du lägger ca 8 timmar per dag på skolan.

Proffsig, välklädd kommunikatör here I come!

Jaja, det var väl det for now!

Ha det bra peps! :)


Likes

Comments

God dag mina läsare!

Idag är en fantastisk dag. Det är dagen som kickboxningen börjar igen efter sommaren.

Sure det har varit öppet för träning hela sommaren men jag har fokuserat hela större delen av våren(började i april) och sommaren på och i gymmet.

Från juni tills nu har jag tränat minst 4 gånger i veckan i gymmet, lagt in intervaller i former som mina knän klarar.. Det i samband med 2 tunga benpass i veckan. Vad ska jag säga.. Mina knän älskar mig nu.

Nu är jag S.Å. T.A.G.G.A.D. på att få slåss lite.

Det har vart riktigt svårt att stå emot kickboxningen hela sommaren men jag har som jag sagt tidigare större och mer framtidsändamålsenliga mål med mig, mitt sinne och min kropp.

Mina stora mål för livet är som ni kanske vet att få/ha en stark, snygg fysik, bli bra på min kampsport, vara en förebild, ha ett bra jobb osv.

Men som de flesta vet orkar ingen människa fortsätta att kämpa för sina mål om där inte finns mindre delmål.

Så mina delmål med denna vår och sommar har varit att fokus nummer 1 ska ligga på muskler.

Starka ben, stark rygg, få mer muskler på högerarmen och axel, stärka bålen, stärka knäna osv.

Vilket jag tycker att jag har lyckats med. Det säger en del att jag fortfarande väger 68 kilo men att ben, midja etc är mindre.

Så jag är nöjd. Inte klar men nöjd.

Redo att testa mina vingar och "nya" muskler idag. Hoppas bara tekniken sitter någorlunda hehe.

Nedan följer lite bilder från min resa under den senaste månaden. Lägg märke till min högeraxel på den sista bilden. Hade ingen sådan muskel för 4 månader sen :D 

Peace friends 


Likes

Comments

Lite missvisande rubrik kanske.. För jag är verken sjuk eller trött. Inte nu för tiden i alla fall.

Anledningen till detta lite slumpmässiga inlägg är att idag är det exakt 12 veckor sedan jag kände att nu får det vara nog. 12 veckor sedan jag kände att jag verkligen skulle ta tag i mig själv.

Jag har alltid tyckt att det var jobbigt med människor som klagade över sin vikt etc. utan att göra något åt det. Och som den hycklare jag är ibland är så klagade jag över mig, min kropp, mitt utseende.. Jaa, jag klagade nog mest av alla. Bara inte högt. Inte till andra. Jag klagade på mig själv till mig själv till jag en dag för 3 månader sen kände att nej nu räcker det.

Jag skall vara ärlig. Min inställning till detta med styrketräning var att det skulle ta lååååååång tid att ta mig dit jag ville. Den inställningen har jag fortfarande. Jag har insett att jag inte är mer än en endaste människa och det här med att vara bäst på allt och vara "the queen of fucking everything" som en viss Björn Rhodin myntade i ett blogginlägg för något år sedan, är inte hållbart.

Kickboxningen då? Jag älskar kampsporten. Jag älskar kickboxningen. Men faktum är att mina knän är dåliga och min generella energi till kickboxning är idag mycket mindre gör att jag har insett att jag har ett helt annat sorts liv nu än när jag började för nästan exakt 5 år sedan. Men det gör ingenting! Jag vet att jag i vissa perioder i mitt liv kommer träna mindre kampsport och det är helt okej. Andra perioder kommer jag träna mer.

Så, för att fortsätta på tråden kring vad som händer nu och vad som kommer att hända. Jag tänker träna gym och äta rätt, men en liten touch av kickboxning när jag hinner. Som jag nämnt innan så är gym, kroppsuppbyggnad, mer muskler, mindre fett piro 1 nu när jag pluggar/jobbar, har två katter, en bil och bor i hus med sambo. Jag är trött på att ha lår med 90% fett, jag är trött på att vara klen och framför allt är jag trött på att inte vara nöjd och att ha ont i knäna.

Nu under sommaren har jag helt tagit avstånd från kickboxning. Det gör underverk för mina knän att inte påfresta dem med kampsport under en period. Det ger mig liksom ett litet försprång tills terminen börjar igen.

Så till frågan kring om jag faktiskt gjort några framsteg. Well.. jag själv tycker att det är svårt att se skillnad men detta vet jag.

*Marklyft startade på 25 kg, är idag på nästan 40 kg.

*Jag har en relativt definierad biceps på höger sida.

*Jag får nu mera träningsvärk i delar av höger rygg och axelparti som jag aldrig trodde var möjligt för att träna.

*Jag har nu mera kommit ett par steg till att vara så jämnstark i ryggen som det bara går.

*Mina lår har blivit mindre fett och mer muskler.

*Och efter att jag börjat med en metod som går ut på att hålla koll på näringsvärden (If it fits your macros) har jag även blivit slankare. Mitt envisa fett på magen minskar sakta med säkert.

För den som vill håller jag nu igång på instagram med massa träningsbilder. Heter som vanligt: supersharklady och jag bjuder på matbilder och massor av träningsbilder.

Peace!


Likes

Comments

Det finns dagar man känner sig som en påse soppor. Det finns till och med veckor där man känner sig som en. Eller månader.

Jag har haft en liten svacka den senaste månaden. Inte det att jag mått seciellt dåligt.. Men jag har känt mig motivationslös och orkeslös. Vilket i sin tur har genererat väldigt lite träning i jämförelse. Det har resulterat i att det fett jag lyckats bli av med, kom tillbaka och jag slutade med mina bra matvanor.

Inte det att jag äter massa dåligt. Bara väldigt sällan och oftast det som är snabbast möjligt att laga. Om jag ens lagar mat. Ibland tog jag bara en liten skål musli istället. Indirekt vande jag kroppen till på gränsen till svält. Vilket inte är speciellt positivt.

Nej det är ingenting kroppen tackar mig för. Dock gjorde plånboken det 1500 kr i matkostnad på hela månaden var inte direkt mycket. Ja det är sjukt vad grönsaker och annat som är nyttigt kostar...

I vilket fall!

Jag har kommit till en punkt där jag inte orkar med mig själv om jag ska leva såhär. Så förra veckan började jag smått med träningen igen, gick till kickboxningen och det kändes bra. Efter det tog jag två extra vilodagar för att vara på den säkra sidan. Sen igår gjorde jag och Linus en redig omgång med matshopping och rensade kylen. Vi körde efter det ett svettigt gympass som för min del innebar att jag körde marklyft.

Jaja.. Det har du gjort tidigare tänker du. Nej nu pratar jag inte om raka marklyft. Nu pratar jag om när man står på huk och plockar upp stången från marken. Med andra ord passerade jag en helt ny milstolpe i mitt liv. Jag tog ett steg ännu närmare att kunna gymma "som alla andra".

Helt sjukt nöjd är jag med det! 25 kilo i marklyft är helt okej tycker jag för att vara första gången.

Senare på kvällen för att följa upp träningen stod jag i ett antal timmar och gjorde matlådor för mig och min kille. Nu skall vi minsann inte ha någon ursäkt för att äta något annat än bra mat! Så det så!

I och med att jag är "ledig" idag kände jag att det var lika bra att ta en PW i morgonsolen. Så det gjorde jag.

Sen åt jag en nyttig frukost med havregrynsgröt.

Nu känner jag mig så duktig att jag näääästan äcklas av mig själv.

Men tro mig när jag säger att det känns 100 gånger bättre än att leva på musli+mjölk och leva framför datorn inomhus!

Hur mår ni?

Likes

Comments

Hej på er!

Anledningen till detta inlägg är att det cirkulerade en metro-artikel för ett tag sen som handlade om att en tjej blivit rullstolsbunden efter att ha lånat sin kompis sminkborste för att dölja en finne. Om just den historien är sann eller inte vet jag inte. Dock blev jag orolig när jag såg hur många som påstod att sjukdomar inte kan överföras via smink/sminkborstar... 

Så jag kikar in här på min lediga fredag med ett par stora tips till alla där ute som sminkar sig/sminkar sig ibland eller har sminkat sig.

Smink i alla former är min stora passion i livet som många av er vet. Jag skulle även därför vilja påstå att jag vet en hel del om det. Det innebär även att jag vet mycket kring vad som händer med alla sorters smink-applikatorer och borstar ifall man inte tvättar/slänger ut dem.

Så om du som läser detta känner på dig att du har en lite för gammal sminksvamp i necessären eller att du är för lat för att tvätta foundationborsten ibland, fortsätt läs!

Först och främst, man kan bli smittad av alla möjliga hudsjukdomar om man inte är noga med hyginen på sina sminkredskap.

Då menar jag alltså sådana där svampar man köper som är gjorda av latex, på tex. HM .. Som man använder en gång sen stänger in i sin sminknecessär. Vad tror ni händer om något fuktigt och krämbaserat som foundation får gro i en sådan miljö som en varm, mysig liten necessär med allt smink man äger! Usch! Säger jag bara. Behöver jag säga bakterier? Behöver jag säga mögel?

Sådana svampar är ett engångs-verktyg enligt mig. Dock om man känner sig extra fattig för tillfället eller liknande, så tvätta för guds skull svampen precis efter du använt den. Lägg den INTE i en instängd miljö, utan låt den ligga på en ren yta öppet och torka.

För er som inte är lika fattiga, investera i en "beautyblender". Finns många varianter av en sådan svamp, men jag kör på orginal-varianten. För det första är den latexfri för er som har allergi mot det. För det andra är det mycket mer hållbar. För det tredje är den jättelätt att använda och tvätta efter användning. Den är idiot-säker!

Sen kommer vi till borstar. Varför tvättar man inte dem? För att man är lat?

Borstar är minst lika illa som svampar. Bakterier du har i ansiktet frodas efter användning i borstarnas material och väntar på att få läggas på era ansikten igen. Får man mer finnar? Ja defenitivt.

Det är jättelätt att rengöra sina borstar egentligen. Använd schampoo, diskmedel eller införskaffa en flaska borstrengöring från MAC eller Kicks. Addera vatten från kranen och en ren handduk att låta dem torka på.

Sista saken jag vill tipsa om är att använd inte varandras smink om ni inte vet hur ni rengör mellan applicering och efter.

Det är rena katastrofen om den ena har munherpes eller en ögoninflammation.

Så nu har jag tipsat klart för idag!

Har du som läst detta mer frågor, tveka inte att ställa dem!

Peace

Likes

Comments

I onsdags när jag hade min PT-timme med Filip började vi diskutera en sak.. Varför jag ler så fort jag tycker att något är ansträngande.

Det började med att jag skulle göra någon sjukt jobbig övning som Filip i sin ensamhet klurat ut åt mig, likt skruken i Disneyfilmerna som planerat sin hämd med ett högt "evil laugh".

Jag satte igång med övningen, och aj tusan, mitt knä vill inte. Benen brinner. Alla sorters guturala läten lämnar min mun.

Då ler jag. Jag ler stort. Kanske inte ett så fint leende men det är där.

Jag tror på att vad det än är i livet som må vara jobbigt, så är det viktigt att le.

Jo visst, ett av mina mål här i livet är att bemästra alla sorters "bitchfaces" som finns när jag lagt mitt smink och ska fota det.

Men i verkliga livet. Ja då är det viktigt att le.

Att le kräver mindre muskelansträngning än att se sur ut, visste ni det?

Nu råkar det vara så att Filip tycker detta är en bra grej. Så jag tänker fortsätta med det.

Det här är dock inget nytt jag börjat med. Redan för ett par år sedan, under en sjukt jobbig fysövning på kickboxningen log jag så hela tandskyddet höll på att trilla ut. Då var det inför Kristin Skante. Hon undrade väl mest om jag gick på något.

Men nej, det gjorde jag inte. Jag bara kände att om jag nu ska göra detta jobbiga kan jag lika gärna försöka lura hjärnan att vara glad medan jag gör det. 

Det hela handlar om att göra saker och ting lättare. För att träna är jobbigt. Så för att hjälpa mig själv att förknippa träning med något bra så ler jag.

Så nästa gång jag tänker på träning blir jag glad och längtar.

Sen leder det till att jag ler till allt som jag erfar här i livet.

Det går att lura hjärnan, så sätt igång!


Här är en bild på mig och mamma som visar hur man gör! 

Likes

Comments